Posts Tagged ‘Umeå’

Jamen hej

Thursday, September 10th, 2015

Jo…jag veeet.
Jag glömmer helt enkelt att blogga. Det är så mycket annat i livet. Kurser som hålls, hästar som rids, elever som undervisas och hund som…är underbar. Och så det där lilla enkla med ett “vanligt liv” (fat chance) utanför stall- och hästvärlden.
Så nu är vi lite tacksamma och glada här, va? 😀
(så, så ingen tog väl det där på allvar?)

Nu är jag här! För tillfället.
Så vad har hänt sen sist? Vänta jag måste gå tillbaka och kolla vad jag skrivit senast… Så, klar nu.
Ok. Sen sist har jag varit i Umeå en gång till, på en annan gård än “den vanliga” och hållit kurs. Vanvettigt kul som vanligt! Även 3-åringa, knappt inridna fjordningen Devin och så fina halvblodet Accent (som jag är lite extra svag för) var med!

Accent
“Acke” och jag

Hästarna är i full gång och jobbar rätt bra. De börjar göra sig redo för vinter (redan! känns det som varje år, fast det är likadant jämnt) med att lägg lite päls och kännas en aning segare.
Ridskolan är i full gång på Fors och grupperna är fulla och det känns kul.
Igår kväll red jag lektion för Elli “igen” och jobbade med yttersida raka vägar på Exakt.
Britta och jag har varit på Ensta och tränat på banan en gång och både Exakt och Brandi gick alldeles otroligt bra!
Bilder? nej sånt hade vi inte tid med. Tyvärr.
Jag vet – förr fotade jag mycket och hade mycket ridbilder att visa. Min kamera har blivit gammal och lite trög, teleobjektivet har gått sönder och jag har inget bra program i datorn att redigera och förminska bilder med (jag vägrar köpa ett program för massa pengar *tjurig*).
Så det blir ju mest mobilbilder. När det blir. Om det blir.
Och att köpa bilder från tävlingar.

4-6/9 var Pelle och jag i London en sväng!
Jag fick det i födelsedagspresent av honom (uppskattat, minst sagt!). Underbara, älskade London! Vad mycket man hinner med på 3 ynka dagar!
Vi förenklade det hela för oss själva genom att bo på samma hotell som senast (för 3 år sen) och flyga till samma flygplats. Minimalt med tid behövde då avsättas för att hitta.
Älskar dessutom Londons tunnelbana! Lättnavigerad, går hela tiden och bra system med Oystercards!
På tre dagar (vi kom vid lunch på fredag och åkte på söndag sent på kvällen) hann vi med att gå på teater, går på bio, äta massor god mat och shoppa och promenera i mängder!
Vi såg hysteriskt roliga pjäsen The play that goes wrong , som är bland det roligaste jag sett på scen! Herre Jösses så vi skrattade. Helt fantastiskt!
På lördagkväll (efter ändlöst promenerade i St. James’ Park och hysteriskt god middag och drinkar på ett av våra favoritställen Chiqito) såg vi nya Pixar-filmen Inside out på bio och på söndag åkte vi upp i London Eye och åkte ut till Notting Hill Gate och så gick vi – massor och drack massor latte på Starbucks!
Vilken helg! Snacka om att ladda batterierna.
(Harry var hos sin syster med familj och lekte i mängder)

london154
Hööögt upp i London Eye

london156
Sån här bara måste man göra när tillfälle ges #playingwithlondon

london151
En svart svan i St. James’ Park

london152
 Snygg meta-bild eller hur? Pelle fotar mig som fotar Big Ben

Välbehövlig paus i vardagen!

Nu har jag precis kommit hem från ridskolan på Fors och duschat och försöker avvärja Harrys idoga försök att trycka upp en vältuggad IKEA-råtta i mitt ansikte för att få mothugg i lek.
Måste.lyda.honom.nu.

Over and out

 

Det är mycket nu!

Monday, October 13th, 2014

Mycket att stå i, mycket jobb (yay!), många hästar och så det där som kallas livet som man skall hinna med där emellan.
Suck. Eller nej, inte suck så – men emellanåt blir jag lite matt.
För jag vill ju! Vill vara involverad, älskar när det händer mycket. Och då är det lätt att säga “ja, för fasen – det bokar vi, det fixar jag, det löser vi”. Och sen tittar jag i almanackan i början av veckan och inser att jag jobbat tidig morgon till sen kväll hur många dagar som helst på raken och gör det även måndag-fredag denna vecka.
Samt har en man som jag ju gärna träffar någon gång ibland, och skall vara hundvakt nästa vecka, och har egen (-na) hästar att rida och träna.

Helgen har inneburit kurshållande i Umeå. Sista kursen för året då vi huserat utomhus däruppe i norr. Nästa gång i november är det ridhus igen. Underbart kul helg med ambitiösa elever. Kan inte nog understryka hur kul det är att få följa samma ekipage såhär länge och kunna ställa upp mål och se utvecklingen.
Helgen har gett många skratt, en sen kväll med många anekdoter från förr och diskussioner runt hältor, bakknän (dessa ständiga bakknän) och träning. Och även passridning på”svarta hingsten” (adrenalinkick!), längda överlinjer, höja graden av balans och nosa på mera samling. Skrölt, tölt, övergångar, passpänning – you name it! Vi nosade och lekte runt med det mesta den här helgen!
En ny bekantskap också i Ida och Bokki som jag verkligen hoppas jag får fortsätta följa i deras resa tillsammans!

Exakt känns som han tagit ett stort kliv framåt i sin utveckling! Han har varit så stadig och hittat en annan säkerhet och ett annat lugn i sig själv och i ridningen den senaste månaden.
Är så enormt glad över att få ha den här underbara hästen. Han är allt jag önskat och nu, med det “nya lugnet”, mer därtill!
Tindra jobbar ju främst med Erica. Senaste Atli-kursen var de med och det gick mycket bra! Hoppas verkligen hon får plats även på nästa kurs (novmber). Brandi har känts väldigt bra på G i sin utveckling och är ju en sån rolig häst att jobba med! Idag var det lite segt i både kropp och knopp, så det blev rätt mycket reaktionsträning i form av skritt-halt och ryggning-fram.
Han skulle egentligen skos i fredags, men då jag behövdes som ryttare för ridprov och spring-flicka vid böjprov på Evidensia-kliniken med en elevs häst så har jag bokat om skoningen till på torsdag denna vecka. Och idag såg jag att B blivit väldigt lång i framfötterna. Så nu tar vi det lite försiktigt tills han är skodd.
Fördelen med en 5-åring är ju att det inte gör nått om det står lite då och då!

I helgen so kommer flyttar vi dessutom från Skogsäng.
Otroligt tråkigt att flytta ifrån ett ställa jag trivts så otroligt bra på i 4 år, men det skall bli spännande att börja ett nytt kapitel på nya stället.
Som egentligen är ett gammalt ställe för mig.
Vi skall nämligen flytta till Gårdslöt i Stav (även kallat Lillstallet i Stav)! Där jag stått tidigare.
När jag köpte Tindra 2004 stod hon på Fors i några månader och sedan gick hon på sommarbete hos Rikke, som bodde vid det som då inte än var Skogsäng (så hon har alltså gått där en sommar innan Monica bodde där). När sommarbetet var över flyttade vi till min kompis Jills stal. Hon hade ett litet stall i Stav som hon hyrde av en man som heter Conny. Gården heter Gårdslöt, så vi kallade stallet det (så klart). Sedermera blev det så att Jill hade ansvaret för stallet och jag jobbade i det.
2,5 år huserade vi där tillsammans innan vi flyttade till Mulsta Gård 2006 och sedan 2010 till Skogsäng.
När vi nu flyttar skall vi ta med oss två ligghallar från Skogsäng. Jätteenkelt. Eller? Ingen aning. Men vi får se.
Arbetskläderna på och spänn musklerna. Och så så klart dags att börja packa ihop alla saker. OMG, det är inte helt lite det…
Kanske även skulle kolla igenom vad som kanske kan säljas..

Gården ligger mycket nära Evidensia-kliniken i Stav och ridvägarna är jättebra. Ridbana finns på skrittavstånd att hyra och det är 3,5 km hemifrån mig. Tror det här blir bra!
Vi “hittade” stallet genom Sara – som är en flitig läsare här på bloggen – och hyr stallet! Så när hon läste här att jag sökte någonstans att stå med mina hästar så kontaktade hon mig!

Well,well. Så är läget!
Nu är det ridskoledags på Fors!

Kick-start i Umeå

Tuesday, August 12th, 2014

Jag har spenderat tre dagar i Umeå hos världens härligaste kursgäng!
Efterfrågan var stor och de bad därför om en dag till. Så deltagarna red antingen fred-lörd eller lörd-sönd.
Lördagen var med andra ord rätt fullsatt!
På fredagen var vi på en ovalbana där eleverna red privatlektioner. En del på banan inne i mitten och andra på valbanan. Allt gick bra och fint förutom att Rökkvadís höll på att avlida i skräck av att en fårflock betade i en hage bredvid banan (en liten rackare hade dessutom fräckheten att vara lite längre från flocken och kom plötsligt galopperande och bräkande). Men efter en stund slappnade hon faktiskt av och koncentrerade sig på vad matte (som med stort tålamod andades, böjde, bad om uppmärksamheten och lugnade) bad om.
Under en av lektionerna började det mullra lite och snart började det småregna lite.
Jag frågade eleven om vi skulle bryta, men hon tyckte att “vi fortsätter lite till”. Det gjorde vi, efter en stund med en regnjacka på mig, tills det till slut regnade så att hästen bara stod och blundade och blixtarna avlöste varann.
“Oj vi får nog bryta nu” ropade vi till varann över åskmullret och jag rusade (så snabbt mitt knä tillåter mig halvspringa) in under tak. Jag hade en regnkappa som nådde mig till knäna och på de ca 40 meter jag halvsprang från ovalen till huset blev jag genomblöt från knäna neråt!
Regndroppar stora som vanliga vattenglas hällde ner och precis efter att jag kommit in under tak gick det över i hagel.
Sedan satt vi där inne i huset allihopa och tittade ut på ovädret i ca 1 timme.
När det gått över till att “bara regna” begav vi oss ut igen och fortsatte.

Lördagen var en lång, men väldigt kul historia med ekipage som avlöste varann. Hästar lösgjordes, vissa samlades och det diskuterades sits och inverkan till oanade nörderinivåer!
Både på fredag och lördag kväll var det grillparty med alla deltagarna (eller de flesta i alla fall) och vi hade väldigt kul!
På söndag red gäng två sina privatlektioner.
Flera av de som var med nu har varit med alla eller flera av kurserna under de här året jag åkt upp och undervisat där. Så på många gick vi tillbaka och såg på hur det såg ut och gick för ett år sedan och jämförde med övningarna och känslan nu.Mycket nyttigt, då det är lätt hänt att man fastnar lite i “det här är problem”- och “men vad det går långsamt”-fällan, men om man ser längre bak i tiden än några veckor, säg ett helt år tillbaka, så har det ändå hänt mycket.
Det är också det som är så givande – att få fortsätta följa ett ekipage i utvecklingen!
Som “Bullen”, som inte töltade för ett år sedan.
Jo, det gick kanske att likna lite vid tölt, men var mest en väldig travtakt med sänkt rygg, hög nacke och sprattlande framknän. I februari-mars upplevde vi de första “men jessus – det där var verkligen tölt“-sträckorna (då ca 20 m) och den här helgen, ganska jämt ett år senare, så töltade ekipaget! Både längs fyrkantsspåret, lite över ett halvt varv, och på den stora ändvolten – två varv! Och det var riktig tölt, avspänd, med flyt. På ryttarens kommande och utan att hon behövde joba arslet av sig i varje steg.
Hur de kommit dit? Skrölt, massor med skrölt, samt flytta lära sig kontrollera bakben och bogar. Och att länga halsen så fort ryttaren ber om det.
Som “svarta hingsten”, som var enorm och snygg, men outbildad. Han krullade ihop sig bakom hand, gick från kontakten och gick inte fram. Första tillfället gick nästan bara ut på att få honom att svara på framåtdrivande hjälper. Ryttaren fick gör mååånga repetitioner av “hus i helvete” och glatt ropa “duuuktig ponny!” när pålle svarade (till stor munterhet och glädje för alla som tittade på).
Idag mullrar han fram med stora rörelser och är alert och framåt. Vi jobbar nu med att han skall vinkla sig bättre i baken och öka trycket (utan att nödvändigtvis öka farten). Bitvis är han sanslöst flott och vacker – en riktig drömhäst!
Som “lilla hoppetossan”, som vill göra allting så fort så fort. Matte hakade gärna på och red fort. Men att tölta fort, eller ens långsamt gick bara inte för det mesta. För hopetossans framben är olyckligtvis kortare än hennes bakben. Och när hon då bara rusar i väg i ett högfrekvent trummande med benen föll hon bara på bogen, tappade både balans och rygg och travtaktande rollade hon fram.
Hennes matte har fått många sitstillrättavisningar och jobbat mycket ambitiöst med sig själv. Och hoppetossan har också fått jobba mycket med sig själv, att kunna ta ett steg i taget och gå långsamt.
Idag jobbar vi med tölten på ett helt annat plan! För hon töltar! Riktigt fint -och det blir bara bättre!
Och några till liknande historier.
Även de nya bekantskaperna var trevliga! Bl.a. ett halvblod – Accent – var med. Roligt med ryttare som vidgar sina vyer och är med trots att jag är islandshästinstruktör (vilket jag är noga med att påpeka för “icke-islandsekipage”) – men häst är häst och Accent och hans matte var en trevlig bekantskap och det kändes som om vi hittade intressanta saker att jobba med även på honom!
Dessutom har Accents matte gått och köpt en av unghästarna på gården så även lillan (3,5 år gamla Svás) fick vara med på två mini-pass.
Ytterligare en 3-åring fick vara med. Han fick på söndag ha sin matte på ryggen för första gången – så kul att få vara med!
(bilden snodd från mattes instagram, @ewalinn heter hon där)

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Här ett annat trevligt ekipage: Kiljan och matte Frida -jättetrevliga och duktiga!
Det här är i början av passet då Frida bara får kontrollera att hon kan be Kiljan sträcka överlinjen “hur mycket som helst”. Inget han går i länge, utan bara en check.

Väl hemma i Stockholm hade jag en lugn måndag, min kropp berättade att den behövde det.
Det regnade hela förmiddagen så jag låg inne och läste, passade på att fixa ärenden i Haninge C och äta lunch där.
På eftermiddagen fick Brandi ett ridpass på volten, där vi kanske behöver uppehålla oss något oftare för att få lite mera lydnad och mjukhet i sidorna.
Exakt och jag tog en sväng ut och avslutade med några intervaller i “mjölksyregalopp” och en låång avskrittning hem till dusch och stretchning.
Idag skulle egentligen Brandi skos, men min stackars hovslagare har varit magsjuk, så vi sköt på det till torsdag.
Både Brandi och Exakt fick jobba med att jogga i repgrimma, samt lite lösa.

Micklemträns och kursande

Wednesday, April 30th, 2014

Puh och huh vad mycket jobb det är i den härliga vårsolen!Massor elever som tittar ut ur vinterdvalan och hästar som hårar i mängder!

Börjar först med att svara på Silkes fråga (kommentar i förra inlägget):
Silke frågade om var man kan köpa Micklemtränset och om det går att rida bettlöst på competition-modellen.

Jag har köpt mitt Micklem Multibridle på Stenholmen, men det finns ju lite här och där. Tror även det finns på Hööks. Och Strömbergs Gård.
När man köper multibridle (alltså orginalmodellen) får man med clipsen och lite extradelar som ger möjligheten att rida på bettlöst på 3 olika sätt.
Antingen kan man sätta tyglarna i “nosgrimmeringarna” och då blir det som ett “vanligt sidepull”.
Eller så kan man (med hjälp av en extradel) sätta tygeln genom nosgrimmeringarna och under hakan (förstärkt sidepull) eller så från nackstycket i kors under huvudet och genom nosgrimmeringarna  (crossunder).
De här extradelarna får man inte med när man köper competition-modellen (då tror jag bara ett par tyglar kommer med), men man kan på den så klart knäppa tyglarna i nosgrimmeringarna och rida på ett sidepull på det sättet.

Jamen EDIT:
Tydligen får man med clipsen och extra-delarna till competition-modellen också!

Och det ÄR tillåtet att tävla på Micklem – både med och utan bett!

(Silke äger Exakts mamma Eyrarrós – passa på och kolla in hur lika de är på hennes blogg)

******************

Den här helgen har spenderats inne i ridhus.Vädret utanför var alldeles strålande, men det gick ju inte att förutspå och speciellt upp i norr kan ju vädret vara lite kallare ända in i maj.
Så det var ju helt legitimt att boka ridhus! Underbart trevliga och gulliga Umeågänget där alla gjort sina hemläxor och utvecklats! Åh vad det är kul att få följa dom och se ekipage utvecklas! Och som de utvecklas!
Iih – vad kul vi har!
Dalla bjöd på en aning mera spänning än nödvändigt när hon bjöd på fantastisk pass – åt fel håll (mot en 70 väg), men vi lyckades avstyra värre äventyr genom att få stopp och hitta en liten väg att vända in på.
Móeiðurs pass är också grym och bara mattarna (mor och dotter) tuffar till sig lite och ber som pass och inte tölt kommer de också att få smaka på kraften i passen!
Grymt kul också att komma så långt att vi kan börja leka lite med pass och schwung, rakriktning och samling!
Lördagen bestod mest av att lösgöra, länga halsen och checka av vad ekipagen var.
På söndagen kollade vi förstås av lösgjordheten först, men på de flesta ekipage fortsatte vi med lite “in i ramen”-arbete. Inte på alla, då alla hästar inte var redo för det, men på flera!
Och så lite pass på två pigga femgångsdamer (hästarna alltså – ryttarna behöver nog växla om lite mera för att bli “femgångare” 😉 ).

Här är några bilder på Stormur, hingsten som jag skrivit om tidigare, som är med på kurserna och som utvecklats så otroligt fint, genom att få tid på sig! (klicka på bilderna för att se större version!)
Superjobbat Linn!

Stormurapril4
Här provar jag Stormur

Och här rider matte Linn på honom! Amanda Bergmark fotade.

Stormurapril3

Stormurapril2

Maffig, eller hur!

 

Mycket kul helg!
Måndagar är som alltid en riktig maraton dag då hästarna hemma skall jobbas och det dessutom är 5 timmar på Fors som skall göras. Alltihopa är kul, men jag är ofta rätt slut på måndagskvällarna.
Den här måndagen packade Britta och jag in Váli Och Vísir i låddan och åkte till Ensta och red på ovalen.
Provade passen på Váli och han känns bra och G i den, liksom i övrigt. Tryckte inte på fullt i speed utan bad honom bara ligga kvar och han lade sig fint i bägge varv och låg stadigt. Känns bra! Britta och Vísir hade fin kontakt hela vägen och tiden på ovalen!
Hemma igen red jag Brandi, som inte är riden sedan Atli-kursen för en vecka sedan. Han har vilat, gått på vattenbandet, vilat och löshoppat.
Han sprattlar som vanligt runt de första 15 minuterna och sedan är han jättetrevlig och går att växla gångarter fint på och även länga överlinjen lite på. Jag låter honom “vifta runt lite” den där först kvarten och få ur sig energi och välja gångart fritt. Fast skritta fram på lös tygel och sedan vänta på signal att få springa måste han, sen får han välja gångart. Det blir oftast galopp, men rätt lugn sådan om ja inte ber honom öka!).

Exakt är inte heller riden sedan Atli-kursen.
Vila, tömkörning, vattenband, vila, löshoppning har han gjort istället.
Och herre du min skapare (nej, jag är inte religiös, det är bara ett uttryck) vad det har gjort honom gott! SÅ fin, ridbar och rolig!!!

På lördag är det dags att åka till Strömsholm och tävla på Sleipnirs vårtävling!
Exakt skall gå V2 och T5 och Brandi skall få springa en liten V5 – hur nu det skall gå.
Sleipnir har ett helt utmärkt system som gör att jag redan checkat in på tävlingen och inte behöver vara på plats aaastidigt!
Man fotar förstasidan på hästpasset, vaccinationssidorna, hästägarförsäkran och ryttarlicensen och e-postar alla bilder till angiven e-postadress och VIPS ä man incheckad!
HA! Vad smidigt och enkelt!

Mera sånt!

 

Nu måste jag iväg och jobba igen!
Horses to ride, people to teach!

 

Åter i drift

Friday, February 7th, 2014

Kom hem från Rom i torsdags kväll.
Galet ridsugen – så fredagen ägnade jag åt att rida! Äntligen! Brandi fick starta efter sin vila med en sväng på Karlsovägen. Glad och pigg och mjuk!
Exakt dansade ut och jag kom på mig själv med att sitta och le stooort! Váli är alltid kul och Britta och Vísir hittade varandra fint på volten. Och lite öl-töltsträning gjorde vi också.
Lördag morgon åkte jag till Umeå för en kurs med mitt underbart roliga gäng där!
Vad kul vi hade det! Det är alltid så kul att träffa elever som inte slarvat utan gjort läxan och kommer till kursen och kan gå vidare ett steg. Och de nya bekantskaperna var mycket trevliga och ville verkligen få hjälp och vägledning. Det verkade som de kände att de fick det!
Helgens stora glädje var hingsten Stormur med sin mycket noggranna och ordentliga ägare. Hon har enträget jobbat med grunderna på sin i kroppen stora, min i huvudet rätt lilla, kille Stormur.
Lärt om grunderna i lösgörande, skröltat och skrittat massor och låtit honom vila och äta upp sig i omgångar. Och jobbat med att hålla honom glad och framåt!
Innan kursen nu i helgen helklippte hon honom och fram tittade ett muskelberg! Och på kursen visade han att nu är jag redo att jobba! Välde fram i fantastisk tölt med lång överlinje och var framme vid handen och jobbade på ett underbart sätt genom hela kroppen. Han ägarinna var nog smått chockad över sin mentalt och kroppsligt förberedda och jättevilliga häst och jag stod och log och peppade och guidade dom runt! Sista passet gick han gåshud-över-hela-kroppen-bra och hade jag haft lite mera sinnesnärvaro så hade jag filmat!
Är också impad av frk AB som enträget och metodiskt jobbat med lilla Rökkvadis styrka i främst skrölt/tölt och med sin egna sits!

Väl hemma har jag ridit! Massor! Så skönt att vara igång med det igen. Och att träffa mina Fors-elever efter min semester!
Och i förrgår var Karin Åberg från Sadlar.se ute hos oss och vi provade ut nya sadlar!
Jag har hela tiden känt att Tölthestar Framin passat ok och funkat på mina hästar, men jag har inte trivts i den. Behöver en sadel med korta knästöd för mina skänklar.
På Frami-sadeln är det långa som påverkar just mina ben på ett sätt som gör att skänkeln trycks bak – för mycket bak och jag får jobba aktivt för att sitta lodrät.
Och nu har jag äntligen en ny kompis! Draupnir med flexbom.
Den är begagnad och kostar ca 28 000 kr ny och denna fick jag för 15 000 kr! Mycket nöjd!  Så skönt att sätta sig i den och känna “ja – hemma!”

Här är den – på Brandi!

Sadeln ligger bra på Brandi och med en frontraiser ligger den bra på Tindra! Yay!
Exakt fick en Hrafn DI Flex, Nykur en Draupnir och Vísir en Hrimnir champion. Håhå vad vi shoppat!
Det som är så bra med Karin är att hon kommer hem till en till stallet, får i ofantligt många sadlar i sin bil (en vanlig combi-bil, herrejösses vad många sadlar hon får in i den) och ger en tiden att provrida hur många sadlar som helst. Speciellt Vísir, som har en…olätt rygg att hitta sadel till provade vi mååånga olika sadlar på.

Imorgon är det Tölt in Harmony-dag på Edeby och min fina elev Carro skall rida sin Kelda på clinic och domarexamination där.
Själv skall jag träningdöma och bli TiH-instruktör. Och lära mig så mycket som möjligt!
Och så har vi vårt första årsmöte i TiH-föreningen!

Tjilevipp!