Sitter och tittar, av en händelse, på SVT2 där programmet “Bettina i Stockholm” (program 7 av 8, se från 19 minuter in i programmet om ni vill höra precis vad de säger!) och Johanna Koljonen – Joc, som hon kallades hemma i Helsingfors back in the days – satte huvudet på spiken, så jag hajade till!
“Vi [finländare] har en kultur där det är effektivt, att inte slösa med varandras tid. Det uppfattas som respektfullt att vara rakt på sak i Finland. Har någon ett problem och och man har en lösning presenterar man den rakt på sak som finländare. I Sverige är det ett fruktansvärt angrepp och ett gravt påhopp på någons person att göra så och jag sågs som lite lätt psykopatiskt de första åren när jag betedde mig så här i Sverige. Det blir en enorm kulturchok i början” (ej ordagrant citat)
Jag får ofta – jätteofta – höra att jag är väldigt tydlig och rak på sak. Jag får höra det i positiv anda.
Många gillar det, speciellt barn. Jag har genom åren haft att göra med och träffat många barn med ADHD och Aspergers syndrom och jag funkar ofta bra som ridinstruktör för dom, då jag är tydlig. (så är jag dessutom extra tydlig då jag vet eller märker att personen – det är inte alltid barn – har den här problematiken)
Som instruktör är det säkerligen bra, men i vardagslivet har jag många gånger sett ögonbryn höjas och blickar vändas bort eller bytas med andra icke finlandssvenska kolleger. men man lär ju sig att bli lite smidigare med åren. Ibland.
Och nu satte Joc ord på varför!
Yay för Joc!
