MalinS Blogg

Vintern kommer och går här i Stockholm. -15 på söndag, +7 på onsdag.
Massvis med snö och heeelt underbart ute. Vackert like you wouldn´t believe!
Och så är allt borttöat. Blää! 🙁

Och här jobbas på såklart. Rids och rids. Lektioner hålls. Ridskolan är igång igen på Fors Gård och det är så kul att träffa eleverna och våra underbara ridskolehästar.
Och hemma jobbar Tindra och Brandi med elever. Exakt kommer göra det lite han med!

Jag har tagit ett beslut. Moget eller inte, det vet jag inte.
Men den här säsongen skall jag inte tävla. Jag skall ta ett upphållsår från det.
Jag har tävlat rätt mycket i många år. Och älskat det.
Men nu känner jag mig bara stressad och omotiverad när jag tänker på tävlingssäsongen. Tror jag blev lite utbränd på det förra året.
Jag vill inte stiga upp innan jag gått och lagt mig och släpa in knappt vakna hästar ur hagen och åka någonstans. Alls. Vill inte.
Och varför tävlar jag? För vems skull? Inte för hästarnas i alla fall. För mig? För företaget?
Börjar man tänka och känna så är det dag för en tävlingspaus!
Så i år kommer jag fokusera på att hålla kurser och döma tävlingar i stället. Och fortsätta stärka mig och hästarna.
Kanske ändrar jag mig? Kanske vill jag tävla någon tävling i höst. Då gör jag det.
Men just nu, inte.

mera gosa, mindre tävla (Brandi illustrerar)

Det har ju kommit in frågor som ni vill ha min syn på! Så kul!
Jag har skrivit upp dom så jag skall komma ihåg vad ni frågat. Så vi kör!

Den här frågan hittade jag i kommentarerna:
[Superstark ser Exakt ut! Bra jobbat bägge två:-)] Hur många år har du jobbat med honom och hur mycket mäter han i mankhöjd? Har han haft skador/överantsträningssymptom el dyl under vägen och hur har du lyckats jobba bort den överstarka flyktinstinkten han hade, som du skrev om, när ni fick honom?
Tack för berömmet! 🙂
Exakt är född 2007 och jag lärde känna honom 2012, då han fyllde fem.
Han var grundinriden av Marie C och hade kommit hem till Fors för vidare utbildning och försäljning.
Han var spänd, elektrisk och stark flyktinstinkt. Inte så att det inte gick att ta honom i hagen eller boxen, men han var ryckig, spänd i hantering och allmänt sökte sig bort från människan om han inte hölls i. Han var fortfarande hingst den våren också, så hormonerna hjälpte inte helt till heller.
Han påminde mig mycket om sin mamma Eyrarrós, som jag kände mycket väl. Var rädd om sina ben och tycke beröring allmänt var lite obehagligt.
Men samtidigt inte så att man hade reagerat på det om man inte stannade upp och tittade och lyssnade på honom.

Jag älskar att jobba med den här typens hästar. Jag jobbade mycket med Exakt i rundcorallen och med att kunna röra honom överallt när han var lös, att börja få honom att vilja och välja att följa mig, och vara med mig. Mycket sittande på huk med godis.
Sedan att kunna ta longerlinan runt honom från grimman runt hans rumpa till grimman på andra sidan, utan att han skulle fly och sedan i nästa steg att kunna få honom att följa repet runt ett varv och komma till mig och inte fly mitt i. Tog mååånga gånger och när han till slut gick varvet runt och slutade med att trycka huvudet i min famn började jag gråta av lycka.
I ridningen var han studsig (men bockade inte) och hoppig och tyckte att skritta var överreklamerat ute. Han kunde inte skritta upp för en backe, utan att börja småtrava med bakbenen. Så jag ledde honom upp och ner för backar i några veckor och satt fokus på låg hals och slaaaappna aaav (återkommande tema i hans liv).
Exakt är typ 138-139 cm i mkh och ganska spensligt byggd. Hans bakben är långa och rätt så raka, vilket gör det lite jobbigt för honom att vinkla dom under sig.
2013 köpte Britta honom och då började vårt arbete. Han var då ganska låst i nacken, kunde knappt böja sig till vänster, och ganska ihopriden och studsig i steget. ”Dansade” runt och var läcker att titta på, men mycket pga. spänning.
Började med at jobba in grundtölt i honom, vilket är något vi återvänder till ofta.
Sedan har jag hela tiden varit noga med att inte rida honom för mycket, utan jobba mycket från marken. Löshoppning över låga studs, promenader upp-och nerför backar i grimma, tömkörning (mest ut) och så vattenbandsträning – vilket verkligen har stärkt honom väldigt mycket!
I takt med att han blivit mera avspänd och mera lösgjord har han tappat lite av sitt ”studs” i steget och är inte lika ”flashig” att titta på, men betydligt behagligare att vara med och rida.
Efter en av de första tävlingssäsongerna åkte vi in och kollade honom på klinik utan att ha någon känsla av hälta innan. Han hade en liten markering på vänster bakben. Frågan är, i backspegeln, om det någonsin ens var en hälta, eller om det faktiskt bara var den lilla asymmetri som forskningen visat att hästar får på böjt spår (veterinären såg det bara i longering). Kanske var det en liten överansträngning? Förmodligen.
Han behandlades med cortison i bakknäet och vi skrittade rakt fram i sex veckor. Vilket var bra för oss.
Sedan har han varit hel fram till mars förra året som jag skrev om, då han fläkte sig i hagen och hade en kraftig bristning på insida lår på vänster bak. I samband med den skadan gjordes fraktionerat böjprov runt om och han var utan anmärkningar på det.
Fina fuxen (vilket är hans internet-alias) är fortfarande försiktig i sin framtoning, men kommer över om han blir skrämd för något fort nu. Spänningen är något som ligger nära och lätt fladdrar upp, men inte ens varje ridpass.
Det här året skall vi (igen) back to basic och jobba vidare!