The end of an era?

September 26th, 2018

Fick en kommentar om att jag borde blogga igen.
“Jag kunde inte sova och lusläste din blogg” (Tack, jag blev jätteglad över kommentaren!)

Här kommer då ett nytt blogginlägg:
Så what´s up?
Jomen, det är bra tack. Mina pållar går och jobbar. En del med mig, mest ändå, men en del med elever också. I juni och augusti var det mycket elever, vilket är jättekul!
Leker mycket med klicker och har kul. Jag märker att jag ler och skrattar mycket mera med mina hästar nu. Vill man se lite (med betoning på lite, men några videoklipp finns det) så kan man titta på min instagram; jag heter mlainsinsta där. 
(Jag skrivet alltid mitt namn Mlain när jag skriver det fort och ja…så blev det så när jag skulle välja namn på instagram).
Jag blandar lite med R+ och R- och upplever inte att det blir kaos av det. Jag upplever att det funkar, men det tvingar en att tänka. Ibland jättemycket. Men jag gillar det. Att tänka. Och rida, leka från marken.

Men nu händer det där som händer när jag bloggar nowadays. All inspo försvinner. Jag vill inte skriva.
Allt är så annorlunda nuförtiden (jag låter som jag är 102 år), med facebook och instagram och fan och hans moster.
Inte att det är en dålig grej, jag gillar sociala medier, men när man lägger upp allt där bli liksom en blogg överflödig.
Bloggen var från början en dagbok (som den väl är för de flesta), och så skrev jag lite inlägg som fick lite spridning och bloggen blev lite välbesökt en stund. Det gick väl över, men ibland dyker inläggen fortfarande upp och jag påminns om “min storhetstid”  (Tihihii #ironi).

Så, det jag försöker skriva är att det här mitt sista blogg inlägg.
Tack för mig och vet ni – det finns massor gamla inlägg att läsa. I menyn till höger vinns alla inlägg från 2009 typ och framåt!

Vill ni ha lite av de där populära inläggen? Här är några:
Forskning om form

Biomekanisk förklaring till att sidförande är lösgörande

Grundtölt (även kallt skrölt)

Grundtölt igen och mera

Advenstkalenderlucka om Grundtölt (inkl. video)

Om Micklemträns

Lite om klickerträning

Mera om klickerträning

Ja och så är det väl bara att läsa igenom allt (ta en månad om dagen?) om ni är helt uttråkade och internet är slut sas.

Vill ni följa mig och kan ni gilla min företagssidan på fejan och/eller på instagram (mlainsinsta)

 

Hejs Svejs från mig och mina djur!

 

Exakt1maj15_17

 

Baug162

IMG_3060

IMG_2689

Fil 2016-08-11 13 08 01

 

 

Belöning utan tiggeri

March 24th, 2018

Hej igen där ute!
Ja, nu är jag så där dålig på att blogga igen. Men försöka ta tag i det.
Sofia undrade hur man jobbar med att hästen blir nafsig/tiggig när man jobbar med klickerträning.
Här rekommenderar jag verkligen den gratis mini-kursen på relationsbaserad hästtränings hemsida!
Skärmklipp 2018-03-20 14.27.50

 

Men kort sagt behöver hästen inte ens vara inklickad för detta.
Stå bredvid hästen och visa den att du har godis/pellets i handen. Sedan väntar du avslappnat (andas, släpp ner axlarna och bli passiv) tills hästen slutar pilla på din hand/ficka och tittar åt ett annat håll. När den gör det – fram med handen och ge hästen godiset direkt. Låt inte hästen vända huvudet mot dig eller få godiset nära din kropp utan sträck snabbt fram handen till hästens huvud och ge godiset.
Om hästen är väldigt nafsig eller blir påträngande eller till och med farlig så se till att ha ett staket eller en boxvägg mellan dig och hästen.
Upprepa några gånger varje gång du träffar hästen. De lär sig väldigt fort att ”titta bort” för att få godis!
Om man hamnar i situationen att hästen tittar bort och man sedan klickar (om hästen är inklickad) eller med glad röst berömmer och hästen då genast kastar huvudet i famnen på en så gå tillbaka till att släppa ner axlarna och vänta tills hästen slappnar av och tittar bort och ge gärna godiset nere vid marken eller till och med på marken.

intrinzens hemsida finns också en gratis e-bok som är läsvärd!

Jag använder klickertrningen som ett kul komplement till ridningen och känner verkligen hur mycket positivare hästarna är, även i ridningen. Men jag rider inte “bara när hästen tillåter det” och går inte helt “all in intrinzen”.

I övrigt då? Jo, vintern vill inte helt släppa sitt grepp här. Det är lite dagsmeja då och då, men stränga minusgrader de flesta nätterna. Detta har resulterat i halka på många ställen. Inte på de stora vägarna, de är torra och isfria på de flesta håll här, men småvägar och stallplanen, ridbanan osv.
Det är verkligen guldvärt att våra ställägare är superduktiga på att ploga och sanda!

Jag jobbar på och rider rätt mycket.
Britta har varit bortrest en del, så jag har haft hennes hästar, vilket är ett rent nöje. Ett sto i stallet, Idunn, är också i träning några dagar i veckan.
Jag hade henne i höstas på samma sätt och då var det stora fokuset ökad lösgjordhet, balans och att hitta en borttappad trav. Och den dök upp! Och självklart jobbade jag i alla gångarter, men med ett fokus på att kunna hitta traven och ha en trevlig överlinje i den.
Nu är fokuset att stärka tölten, även den med en trevlig överlinje och galoppen, vilken lätt tappar lite energi och då blir ökad grisepass eller korsgalopp.
Så vi gör mycket galoppfattningar, töltar och lägger in längre galoppsträckor i bägge galopperna (men inte samtidigt, vilket ju lite varit problemet 😉 ) och så kollar vi så klart att traven sitter och skrittjobbar. Det är så trevligt med engagerade hästägare, som verkligen jobbat efter ens råd och när jag nu rider hästen igen, 5 månader senare, så är det bara att fortsätta där vi slutade!
Tindra, Brandi och Exakt går i den mån jag hinner, vilket brukar bli ca 3-5 dagar i veckan. Tindra rids på helgerna av fina Erica och går ju lektioner med elever vid bokning och så brukar jag försöka jobba med henne antingen från marken eller rida henne någon dag i veckan. Men Brandi och Exakt känns det så skönt att jag inte skall tävla i år. Jag rider dom när jag hinner och jobbar med det jag vill och hinner jag inte så känner jag inte alls samma stress över att de måste vara i tävlingskondis! Jätteskönt! En del dagar jobbar jag dom i rundcorallen eller på banan med klicker från marken i 15 min/häst eller till och med bara i hagen med att göra crunches och göra enkla saker (flytta ben, Brandi får göra sin samlings-grejer (se förra inlägget).
Exakt, som är en försiktig herre, som dessutom gärna vänder bort huvudet lite har jag lärt att ”klä på sig grimman” när jag håller fram den och samma med tränset.
En stor fördel med klickerträningen är att hästarna kommer raskt gående mot mig så fort de hör eller ser mig i närheten av hagen.
Visst kom de ibland även tidigare. Ibland kunde de till och med komma springande, om de visste att det var mat på gång, men inte som de gör nu! De kommer och smiter upp bredvid en som en hund som skall gå fot. Kan nästan kivas om att få vara närmast och få komma med! Härligt!

IMG_2292

Idag är jag lite ledig och har, förutom att vara ute i stallet en snabbis och gett mina hästar sitt kraftfoder (de får vetekli för att balansera upp magnesiumhalten i foderstaten och Tindra, som lätt faller ur lite får havre) och putsat en broddspark Tindra fått, varit inne i stan med maken och gått en prommis med Harry, ätit go-lunch och småspanat i affärer.
Myslördag helt enkelt! Och imorgon skall jag till Skultuna och Åkerby Islandshästar för heldagskurs med roliga elever (de flesta har varit med flera gånger tidigare)!

 

Vidare-klickat!

March 5th, 2018

Vinter och nice ute! Torrt, vitt och lite kallt (av och till, men i alla fall på minussidan!).

Härom veckan (månaden?) vad jag och Brandi med på en kul grej: vi var med på en clinic i belöningsbaserad hästträning, som jätteduktiga Joanna Nieznaj höll.
Relationsbaserad hästträning, vilket även är namnet på Joannas företag (som hon driver tillsammans med Anne Dirksen), är det jag skrivit lite om tidigare; R+ träning, alltså belöningsbaserad träning.
Brandi är ju van vid klicker och har så tydligt visat hur kul han tycker det är så han var helt rätt häst att ha med på clinicen. (Exakt tycker också det är kul, men är så mycket mera försiktig till sin natur och inte lika tydlig som Brandi i sitt kroppsspråk).

Joanna började med en föreläsning om hur belöningsbaserad träning fungerar, vad som är vad och hur det skiljer sig från ”traditionell” hästträning (R-).
Sedan gick vi alla ut i ridhuset (vi var på Västergården i Årsta Havsbad) och där fick vi göra en kul övning:
Först fick vi dela in oss i par och så fick halva gänget gå ut och den andra halvan fick ett ridspö var och en bana med uppgifter vi skulle få vårt par att utföra utan att vi fick göra annat än styra partnern med spöet (tryck/släpp).
När den andra delen av gruppen kom in så skred vi till verket. Peta med spöet till höger och vänster för att styra den andra runt koner, över bommar och få dom att sätta händerna på ett hinderstöd/en kon/väggen.
Sedan bytte vi roller och vår partner fick nya uppgifter att ta oss genom, men spöet till hjälp.
Efter det gjorde vi exakt samma uppgift (fast med lite ändrade saker att göra/vägar) men med hjälp av en klicker (där ett klick betyder ”nu gör du rätt, här är en bit godis).
Intressant att både notera och uppleva själv, trots att man kan tänka och förstå skillnaden rent teoretiskt, hur olika approach vi fick till att klara uppgiften/göra rätt med ett spö, då man ville undvika att få ett pet/dutt (hålla sig undan något obehagligt) kontra att försöka komma på vad vi skall göra för att få ett klick som tack och inte behöva undvika något obehagligt!

Sedan gick jag och hämtade Brandi, som hade hängt i en gästhage med något kg hö.
Brandi är klickertränad (eller det kanske är att ta i, han är inklickad och sedan har vi lekt, ridit och haft kul med klickerträning) sedan ca november förra året.
Vi har börjat med ”crunches”, d.v.s. när hästen stillastående vinklar sig bak och skiftar vikten bakåt och lyfter manken stillastående. En mycket bra träning för hållning och bålstabilitet hos hästen.
I början av den här videon ser ni fina chrunches!

 

Där är Brandi och jag inte än. Och inte då, på clinicen heller så klart.
Brandi har allt som oftast börjat ”smådansa” och ”sträcka på sig” och gå ”väldigt fancy” bredvid mig. Både i hagen, där han raskt söker upp mig och placerar sig bredvid mig och börjar försöka imponera och komma på vad han skall göra för att förtjäna ett ”klick” och en godisbit. Han gör nästan små galoppfattningar (men frambenen) bredvid mig ibland och jag har klickat belönat och börjat sätta ett kroppsspråk på mig själv där jag kan be om beteendet.
Om jag ignorerar honom slutar han efter en stund och bara går vanligt bredvid mig.
Men detta visade han direkt på clinicen och han är ju för söt och lockade till många leenden.

Här är lite bilder på det, lite suddiga då det var mobiltelefon och ridhus involverat i fotograferingen.
Notera vilken bra hållning Brandi hamnar i när han gör halt ur de samlande småskutten!

clicker1
Här ser man på mitt kroppsspråk att jag ber Brandi om det

clicker2
Skuttilutt

clicker4

clicker3
Här har han landat från sitt småskuttande och väntar på att matte skall hinna stanna och ta fram godiset som hör till klicket han fått!
Kolla hållningen!

Joanna gav oss tips om hur vi skall fortsätta med crunches-delen och så började vi lite med panther-walk! Hur det skall se ut ser ni också i videon som jag länkade till ovan.
Jag har typ en gång innan haft med target med Brandi.
En target är något jag vill att hästen skall nosa på, för att i framtiden kunna ha en förlängd arm, men till skillnad från et spö, som driver hästen med tryck, så skall hästen vilja följa, och till och med jaga en target.

En klassiker att använda är en så kallad ”pool noodle”, men jag har i brist på det så här mitt i vintern tagit ett gammalt dressyrspö och knutit fast lite silage-plast på.
Hemma har jag klickat så fort han nosat på den och sedan fört den åt lite olika håll och sett om han vill följa med huvudet för att nosa på den (= få klick = få godis). Men jag har bara hunnit med att göra det typ en eller två gånger.
Så med Joanna fick jag börja med att kontrollera att Brandi kom ihåg att nosa på targeten var bra och det kom han ihåg (”Hallå – lite hjärna har jag ju” sa Brandi) och sedan att få honom att förstå att när han rör targeten, inte bara med nosen utan med en hov så blir det också godis.
Det leder i förlängningen till att hästen börja anstränga sig för att komma åt targeten (uttala nu ordet på engelska – target:en – på svenska blir det jättekul, men fel – tar:geten) och tar ut rörelsen med frambenen och ökar då rörligheten och styrkan i bogarna och bålen!
clicker5

Vi lät Brandi komma på att det är nått som människorna belönar för när mitt ben och den där grejen är nära varandra.
Sedan växlade vi övning, så jag sadlade på B och satt upp (i grimma, då träns inte behövdes för övningen och man tuggar godis bäst i grimma) och så fick vi öva lite på chrunches uppsuttet med Joannas hjälp från marken.
Vilket gick helt ok, men är nått jag aldrig provat tidigare!
Avslutningsvis upprepade vi övningen med att följa targeten på marken och Brandi började förstå att ”om jag kliver på den blir de väldigt kul”.
Där avrundade vi för den kvällen och Brandi och jag åkte hem och sov gott i respektive hage/säng.
Med oss fick vi bra tips av Joanna och en ryslig träningsglädje!
Tusen tack Vallfari för att ni ordnade den här clinicen och Joanna för att Brandi fick komma med på den!

IMG_2626
En bild på min älskling som Erica Osterman tagit

Någon vecka senare var det träning för Helene i samma ridhus och jag hade både Brandi och Exakt med mig och visade Helene lite hur jag hade tränat med klicker i ridning och vad jag upplevde attt hade börjat hända! Mycket positiv feedback och Helene var nyfiken och öppen och frågade om hur det fungerade. Vilket var jätteskoj!

Jag skall avrunda för idag så jag får det här inlägget postat innan ridskolan startar för dagen!
Hoppas det var lite kul att läsa om en annan sida av träningen!
Jag rider hästarna ungefär lika mycket som tidigare, men med ett lite annat tänk.
Jag blandar in klickerträningen i all hantering. Exakt, som alltid varit lite rädd om sitt huvud har till exempel fått lära sig att stoppa ned huvudet i grimman och klä på sig själv och bitvis i ridningen.
Det känns som om hästarna verkligen anstränger sig för att ta reda på vad jag vill, erbjuder lite mera på ett gladare sätt än tidigare och tar i bättre!

Speciellt på Brandi märker jag en stor förbättring i hans balans och hållning!

Vísir söker kompis!

February 15th, 2018

Britta har tagit beslutet att sälja sin Vísir.
Så nu finns världens chans för den som vill utvecklas och lära sig mera och njuta av denna enormt trevliga fyrgångsvalack!
Han är rätt ålder (12 år), lätt i alla hantering, rolig att rida, har bra tölt och fantastiskt härlig trav.
Hans galopp är jättefin, både ute, på bana och på volt om man som ryttare har lite känsla för galopp och hur innertygel skall hanteras i den (alltså inte hängas i).

 

 

Visgal4

Visgal2
Här länger vi halsen i galopp på volt i vintras

Visgal3

Han har bra motor och gillar att jobba!
Det är en fördel om man har erfarenhet av islandshäst tidigare, alternativt tidigare dressyrerfarenhet och ett stort intresse att utvecklas inom islandshästridningen!

img_9052

Vísir har ridits för instruktör regelbundet, tävlats av mig samt av Britta ett gäng gånger. Det har alltid varit lätt att ha med honom på kurser och tävlingar. Hage eller box – bägge går bra. Tillsammans med annan häst (som han känner) går också bra. På banan var han lite spände de första gångerna han tävlade, men nu för tiden är han mera laddad, men på en lagom nivå.

img_0675

Är du nyfiken på mera om Vísir eller känner någon som skulle passa med en mörkbrun herre på ca 140 cm (mätt till 141 cm på avelsbed., visades enbart exteriört då han vad BLUP-hingst)? Tveka inte att höra av dig/er till mig!
Vísir går på lösdrift i valackflock, och har gjort det sedan 2012, men är inga problem att ställa på box om det behövs.
Han är hög i rang, men en schysst ledare och lugn i flocken! 

img_4387

img_4765img_4819

Så hörrni  – hojta om ni vill komma och prova den här herren! Vi väntar på er!
Välkomna!

Pris. 75.000 riksdaler

 

Vinterhästar

February 8th, 2018

Jag har en god vän. Mer än vän – en räddande ängel faktisk from time to time.
Hon hjälper mig med hästarna när jag är borta, håller min gammeltant i form (för att inte tala om alla miljoner promenader hon tog med Tindra när hon hade en senskada) och ovanpå det är hon jättetrevlig, noggrann och duktig! 
OCH – hon är en fantastisk fotograf!
Erica Osterman heter hon.
Börja med en lite sväng på hennes hemsida (som hon dessutom också gjort själv – liksom hon gjort min hemsida)!
Hon hade med sig kameran ut till stallet då hon hade en fotosession med stallkompis. Fotade mina hästar i hagen lite och jag red ut på Exakt. På vägen hem från min ritt mötte jag Erica vid vår stora sommarhage, dit hon traskat för att ta lite naturbilder.
Det här var en helt fantastisk söndag i januari, då vintern för en kort sekund slagit klorna i Stockholm. -15 grader, strålande sol med kristaller i luften och solen började dala när vi möttes. Lite dimma över fältet och vi pratade lite om hur vackert det var. 
“Skall jag rida lite på en volt i hörnan så kanske vi får lite häftiga bilder?” frågade jag. “Ja, gärna!” sade Erica.
Vi har haft mycket vildsvin som bökat i hagen så jag visste att det var bitvis mycket ojämnt under, samt att hörnet på hagen vi valde (där jag visste att det inte var supermycket bökat) är lite sluttande. 
Så jag red i ett rätt försiktigt tempo och red på lite mera där jag visste att det var jämnare.
Erica hade en drös fotosessioner den här fantastiska helgen, så det har tagit en stund för henne att i tur och ordning rensa, redigera och skicka ut bilder till alla.
Igår fick jag mina!

Här är några:

IMG_3054

IMG_3255

IMG_3338
Ni förstår vad jag menar med ljuset! 

IMG_3060

IMG_3207

IMG_3011

IMG_3020

Lätt fantastisk miljö och Ericas fotoöga har fångar oss så fint!
Oförberedd som jag var är jag glad att jag hade hyfsat rena kläder på och hade kanske valt annan outfit och ett annat träns på Exakt.
Men det här var inte fy skam heller! Tvärtom faktiskt!

Tusen tack Erica för ett fantastiskt jobb!