Exakt som det skall vara!

December 16th, 2017

Det lackar mot jul och lektionerna haglar tätt, trots att ridskolan sluttade för terminen den här veckan. Vilket är bra – jag behöver jobba allt jag kan.
För jag har gett mig världens bästa julklapp i år!
Från mig till mig – en riiiktig god jul:

Exakt09

IMG_2659

 

Jajjemen, nu är det klart och officiellt!
En del av er har vetat det ett tag, andra inte. Men nu är pappren skrivna!
Exakt är MIN!
Jag har ju haft den enorma turen och lyckan att få ha Exakt som min i flera år, men tiderna förändras och jag visste ju att det här inte var för evigt.
När det kom upp att Exakt behövde säljas sade jag spontant att i så fall måste han skickas till någon annan på försäljning, jag grejar inte att sälja honom.
Och så kom frågan om jag vill köpa honom – och oron, har jag råd?
Jag gick ut i hagen och stod och tittade på honom och så kom han fram (så där som han rätt sällan gör) och ställde sig med huvudet mot mitt bröst och efter lite fulgråt insåg jag att ”jag kan inte vara utan dig!”
Min fina, fina vän Britta, som ägt Exakt och sett oss tillsammans de här åren ville ju verkligen att jag skulle ha honom. ”Han är ju DIN häst Malin” sade hon.
Och allt ordnar sig! Och Jag har köpt Exakt!
Vilket är jättestort för mig!
Och det känns jättebra!!!
Och nu jobbar jag massor för att ha råd 🙂
Tur att jag har världens bästa jobb, med världens roligaste och gulligaste elever (både två- och fyrbenta)!

Men självklart blir det lite lugnare precis över jul och nyår!
Min syster, systerdotter, deras hund och min mamma kommer till oss och vi skall äta gott, rida och ha kul!

Och snart drar det nya året igång!
Fullt av träning, dömning och kanske lite tävlade. Och massor lektioner så klart – det bästa jag vet!

 

 

 

Click- tack!

December 3rd, 2017

Det var alltså det senaste halvåret det.
Träningshästar, massor lektioner och kurser och ett gäng tävlingar.

Jaha nu då?

Vet inte. Just nu är det Brandi, Tindra och Exakt som jag jobbar mest. Tindra hade trampat av sig en sko igår, så Brandi fick rycka in och gå en utelektion istället för henne.
tyvärr har jag inte sparat några av Tindrans skor, så jag har inget att slå på henne. Hoven ser dessutom lite trasig ut, så vi får se när hovslagaren kan titta förbi.
Det var saker ni ville läsa om, ja!
Klickerträningen kan vi börja med. Jag har varken bilder eller filmsnuttar av det. Jag är typ alltid själv när jag håller på med det.
Jag har inte heller läst på vidare mycket om det innan. Jobbar hästarna lite i frihetsdressyr-ish med bara släpp trycket/ge godis/beröm när hästarna gjort nått jag önskat eller något bra (ibland dyker ju det upp jättebra saker av missförstånd eller bara för att hästen bjuder på nått annat än man hade tänkt sig).
Jag har inte klickertränat någon annan häst eller hund, dock tränat Harry (hunden) operant (”shapeing”).
Men jag började med att klicka och ge godis samtidigt typ tre gånger per dag (ca tio klick-godis per gång och låtit det gå 15 minuter till några timmar mellan gångerna) i två-tre dagar.
Sedan tog jag med klickern in på banan/rundcorallen och började med elementära grejer som jag vet att hästarna kan och vet vad jag vill när jag ber dom om och klickade och belönade på det.
Sedan har jag helt enkelt utvecklat det.
Brandi har jag lekt lite med helt belöningsbaserat (R+) och det är kul, men ställer höga krav på människan. I R+ träning som man kan läsa om på engelska här, har hästen rätt att säga nej. Vill de ställa sig och äta så får de göra det. Då får man andas långsamt och vänta på att de vill ägna en uppmärksamhet (och då belöna det kraftigt!), eller hitta ett utrymme med så lite mat som möjlig i (men hästen får fortfarande säga ”nej” där också).
Så skall jag leka med det får jag vara noga med att vara i rätt sinnesstämning själv och låta det vara kort om hästen säger att det är så det känns idag.

Klickerpassen är ofta ca 20 min långa och man märker att det tar lite på huvudet på pålle, Jag brukar försöka avsluta när det går riktigt bra, men det jobbiga är ju att det är då det är som roligast också. Svårt ju.
En vacker dag kanske jag kan be Erica fota lite när jag jobbar med det?

Jag har börjat ta med klickern upp på hästryggen också. Och speciellt på Tindra är det verkligen kul! Hon blir väldigt glad och nästan skuttig av det och jag tror aldrig jag känt sådana galoppsprång på henne. Jag trodde verkligen att hästarna skulle stanna vid klicket och be om sitt godis, men döm om min förvåning när de traskar på och nästan sträcker lite på sig som om de säger ”jag vet – jag gjorde rätt” när jag klickar och går fram tills jag andas ut och bromsar i sätet. DÅ stannas det dock raskt och huvudet vänds raskt för godisutdelning.
Tindra rids nästan alltid på hackamoore, vilket ju dessutom är enkelt att ge godis på. Brandi har jag vid några tillfällen ridit i repgrimma och det har också gått väldigt bra.
Ridpassen då jag rider med klicker är också rätt korta, ca 30-35 min, med fokus på övergångar och att ha kul! Börjar alltid med så lätta övningar som möjligt där jag får möjlighet att belöna snabbt. Halt (klick-godis), fram flytta bakben (klick-klick-stanna-godis), flytta andra bakbenet (samma sak), FRAM i trav (klick- trava fram – klick-stanna-godis) och så vidare. Pauser på lång tygel då och då (10-30 sek, då och då någon minut). Galoppfattningar är kul att jobba med (kanske det är för att jag tycker det som alla mina hästar är riktigt bra på fattningar?) och lätt att klicka på.

Tindragalopp
Här rider jag Tindra i repgrimma för några år sen.

Tja, så jobbar jag då och då.
Men där klickerträningen gett absolut störst inverkan/resultat är vid skoning!
Brandi blir så uttråkad och Tindra tycker det är jobbigt att hållas fast/stå uppbunden. Båda blir så mycket lugnare och mera avslappnade vid skoningen med klickern. Då klickar jag när de står stilla och är avslappnade. Har även passat på att klicka när hovis spikar i hoven.

Tindramalin

Tävlingssäsongen 2017 pt.2

November 28th, 2017

Fortsättning på förra inlägget.

Sommaruppehåll och semester. Lite ridning, några veckor i Finland med voffe och make (och mamma!). Andas och njuta!
Åh vad det behövs! Varje år.

Augusti kom och förutom väldigt mycket ridning och träningshästar som ledde till att ridbyxorna hängde slappt runt benen (gick alltså ner de där semesterkilona + några till) så var det MöRS KM i slutet av augusti, Exakt och jag vann T3 och kom 5:a i V2 där. Roligt värre 🙂
Brandi och jag kom t 2:a i F2, och positivt är att passen börjar kännas bättre! Lite mera sväv, snabbare och känslan av att han VILL!
Roligast av allt tyckte jag var att min älskade gamla Freyr (som jag sålde 2004 för att kunna köpa Tindra) vann femgången (någon hundradel före Brandi och mig), 26 år gammal! Fina Freysingen! <3

KM17resultat
bra resultat

ExaktKM1
ExaktKM2

ExaktKM4
Exakt i V2 och T3

BrandiKM1liten
Brandi i pass! 

Första helgen i september är alltid KUL!
Där är det Freyfaxis lagtävling på Tunabanan i Uppsala!
I år var vi Haninge Bygg och alltså hantverkare! (Här kan ni läsa och se bilder från förra året på vi var Tjuv och Polis).
Sjuuukt kul tävling med enorma mängder trams! Brandi debuterade T4 med den äran (och gick även femgång). Laget kom 3:a av 12 vilket vi var jättenöjda med!!! Nytillskottet Minna i vårt lag var dessutom en riktig höjdare och vi har alltid så himla skoj i laget! Skrattätaste helgen på året!
HaningeBygg1
Brandi och jag som hantverkare

HaningeBygg2
“Byggare Bob”

24/9 var det Stockholms Distriktsmästerskap på Ensta.
I år hade de gjort en, i mitt tycke, lyckad variant. Under hela säsongen fick man skicka in sina resultat (från uttagningar på tävlingar med 3 eller flera domare). De två bästa resultaten i varje gren räknades och baserat på resultat kvalade man in till DM:et.
Enkelt då man bara kunde ta en bild på resultatlistorna och maila till Stockholms Islandshästförbund direkt från tävlingsplatsen. De högst placerade kom med till DM:et och Mästerskapet genomfördes helt i finalform.
Man kom alltså dit och red endast en final, men prisutdelningar direkt efter. En Distriktsmästare per gren.
Exakt och jag hade en bra dag och slog till och blev Distriktsmästare i både V2 och T3 på runt 5,50 i bägge grenar!
Wow, vad kul det var! Prisregn så att säga med jättefina rosetter, täcken och pokaler!

prisutdeln

DMpriser

Övriga priser hade de gjort så med att alla sponsorpriser gick in i ett lotteri, där man köpte lotter för 20 kr st. och för 100 kr (5 lotter) vann jag ett träns, en jättefin grimma och lite andra smågrejer!
Brandi var kvalad i F2 och vi kom 2:a vilket överraskade på mig, 4,76 och äntligen lite drag och poäng i passen – 5,0 och 5,5! 

KM171
Exakt KMtoltlilten
En absolut favvobild på mig och Exakt!

Sista tävlingen för säsongen var Häringetävlingars hösttävling 14/10.
Ja – när skall jag lära mig att inte anmäla mig till tävlingar i oktober? Jag VET ju hur det är  – varje år! Jag är trött och hästarna börjar vara lite hösttrötta och lurviga. Opepp allmänt.
Och så var det den här regniga morgonen. Jag steg upp skittidigt och redan när jag klädde på mig tänkte jag ”skall jag stryka mig?”. Borde nog ha gjort det.
Men tävlingen var nära hemma, på en bana jag gillar och jag hade engagerat Erica i att vara hästskötare.
Så vi åkte, ställde upp hage i regn och leeera på en jätteblöt äng. Gick runt i gummistövlar tills preciiis innan jag skulle sitta upp och då bytte jag till läderstövlarna inne i transporten och ställde hästen precis bredvid rampen och satt upp fram den. På den nivån liksom.
Red en T5:a på Exakt först. Blöt bana med många vattenpölar: Exakt, som är en av de underlagskänsligaste hästar jag någonsin träffat (han gillar verkligen inte för mjuka eller ojämna underlag, det är därför jag aldrig tävlar ridhustävlingar med honom), var lite skuttig och ojämn. Poäng mellan 5,8 och 5,0. A-finalplats.
Brandi fick gå en T6 och skötte sig bra, för att vara den dagen. 4, någonting och utanför final, men med nöjd matte.
Erica hade faktiskt kameran med sig och fotade lite i T6, så det har vi bildbevis på att Brandi kan gå!

BHaringeT64

BHaringeT65

BHaringeT63
Och sen var det uppvärmning för V2 med Exakt. Som kändes lite bättre. Precis innan jag skulle rida till collecting ring så tog jag en galopp och övergång till tölt på vägen och kom lite långt mot sidan av vägen och Exakt parerade ett snubbel med att sträcka ut sitt bakben ordentligt framåt. Kling! Där rök en framsko. Kände det direkt och stannade, hittade skon och satt av. Tack och lov fanns det en person med walkie-talkie på framridningen (som på Häringe är en bra bit från banan), som kunde ropa upp till speakern att jag var struken (skulle in om ca 4 min när det hände).
Ut med Exakt i hagen och där gick luften ur mig helt. Jag frös, var trött och vill bara hem. Inte irriterad eller ledsen – bara trött och opepp.
Skulle egentligen rida F2 på Brandi också, men under lunchpausen som var innan kände jag bara intensivt hur jag inte ville det.
Och då kommer det liksom inte blir bra och bara bli orättvist mot hästen.
Så vi packade ihop och åkte hem och ååååh vad skönt det var att komma hem och få släppa ut hästarna i hagen och åka hem till en varm dusch och soffa! Det hade varit några intensiva månader utan en enda ledig helg och batterierna var nog helt enkelt slut där!
Nästa dag lyckades jag räta ut skon och slå på den igen (dock utan sulan) och skickade lite bilder till hovslagaren och hon godkände att han gick med skon så tills hon kom ut på torsdag för att sko (då skulle sulorna ändå av). Nöjd med att kunna slå på skon själv!

Tappsko
jepp – avtrampad sko

 

En sista tävling blev det denna höst och det var Tölt in Harmony-tävling på Jursta 29/10.
Förra året tvingades vi stryka oss från den då vi hade några hästar med ringorm i stallet (tack och lov fick inte en enda häst på lösdriften, som ju ligger några hundra meter från stallet, det. Och faktiskt drabbades väldigt få hästar i stallet då det upptäcktes fort och behandlades korrekt från början till slut).
I år åkte vi. Iskallt, men mesta dels uppehåll under dagen.
Mycket intressant då jag aldrig haft tillfälle att tävla TiH själv. Jag har minst sagt varit engagerad då jag varit med i styrelsen på Tölt in Harmony-föreningen sedan den grundades, designat nivå 1 själv (ja, det jag som kom på den!), dömt några tävlingar, hållit ett antal kurser och ägnat timtal åt att skriva och göra diplom till utbildade domare och instruktörer över världen (Ia Lindholm kallade mig Diplomalin under FEIF-seminariet för några år sedan, där ett hundratal diplom skulle hamna rätt! Åh vilka sammanbrott vi höll på att få och vad mycket vi skrattade efteråt!!!).
Men tävla själv har jag inte gjort – förrän nu!
Nivå 1 (vad kul det var att rida det och känna – I made this!) valde jag efter lite velande att rida i trav. Kände direkt när jag kom in i Jurstas ridhus (fibersand) att underlaget påverkade Exakt. Han liksom ”dog” i energi. Men han har en fin, väldigt taktfast trav och även om jag red snäppet för fort i första momentet så kom vi ut på 6,3! På det kom vi tvåa (efter Sofie Engvall och henne jättefina Nökkvi, som vann välförtjänt på 6,4).
I nivå två värmde jag fel! Lite för länge, med för lite återhämtning, med tanke på underlaget. Märkte först efteråt hur stackars Exakt flåsade. Och sällan har jag saknat att ha et spö i handen så. Mycket bra för ödmjukheten!
Det hade nog dessutom gått bättre om inte jag varit så taggad i ökningarna och drivit till som tusan, vilket resulterade i ett litet galoppinslag).
Låga poäng (helt rättmätigt) och en tredjeplacering (eller tvåa, hur man nu ser det. Det var delad förstaplats).

ExTiH2017
Och det var det här årets tävlingssäsong det!
I slutändan så här är jag nöjd! Exakt känns starkare, jämnare och med bättre bärighet och aktion än tidigare. 
Brandi börjar få lite fart i pass och har hittat T4/T6 som töltgren.
Men just nu är jag inte tävlingssugen alls, bara träningssugen. Men jag vet hur det blir framåt februari – suget kommer tillbaka. I know it!

Tävlingssäsongen 2017 Pt 1

November 25th, 2017

Först av allt – tusen tack för alla kommentarer och glada tillrop!
Vad glad jag blir!!!
Nu skall jag försöka leva upp till förväntningarna. Utan att stressa – nått får man ju ändå lära sig.
Överlinje, träningsfilosofi och klickerträningen – jag lovar återkomma till dom ämnen!

Men nu lite om säsongen som varit. Delat upp det i två inlägg då ni kanske har annat att göra än läsa på min blogg (?!)

Jag har under sommarhalvåret tävlat en del.
Och nu måste almanackan fram igen, då minnet bitvis är suddigt. Jag är en sån där som har en hederlig papperskalender dr jag antecknar saker. Jag har gjort ett halvhjärtat försök att använda kalendern i mobilen, men blir inte kompis med den. Och OM jag skulle tappa telefonen är jag då helt rökt – så allt står i kalendern, massagepatienter med tider och nummer, vilka hästar som skall ridas vilka dagar och elever…

(alla bilder är klickbara om man nu vill detaljstudera)

Säsongen började på Power Gaits tävling på Runsten i mars. Kul arrangemang, med god stämning i Runstens jätteridhus (30x80m).
Jag tävlade Brittas Vísir i V5 och T8 och Brandi i F2.
Vilket gick ok. Vísir blev rätt spänd av publiken och musiken, men gick ändå rätt gångart vid rätt tillfälle om än inte så lösgjort som önskat. Vi kom till B-final och slutade…typ 2:a? där. På ca 5,30-ish (kommer inte helt ihåg). Brandi-gull kom tvåa i femgången och nästan roligast av allt var att ha med Adina som hästskötare – like in the olden days!

VisirPG

Visirrunsten2

Brandihjarta
Alltås ÄR Brandi söt eller söt! <3

 

Visirrunsten1
Visir på uppvärmningen

1 maj var det tävling på Örnäs i Kungsängen. 

Såhär gick det:

Ornasmaj17

Den här bilden kallas ”crop out the sadness” 😉
Exakt gick helt ok, red lite försiktigt med tanke på bakbenet, samlade inte allt jag kunde liksom och kände hur jag höll igen i galoppen… Hon som ledde uttagningen strök sig från finalen och vi vann den på typ 5,40.
Vi red bara V2.
Brandi gick inte bra, jag red inte bra i F2 heller. Och fyrtaktig som bara den i ”passen”. Men det gick inte bra för någon annan heller och det gick ”minst dåligt” för oss – så blågul roseflett!

7 maj var det dags igen, på Häringe denna gång.
Exakt fick gå både T3 och V2 den här gången. Red med lite mera självkänsla.
Höll dock på att missa T3 då jag var så nervös för Brittas ritt med Visir att jag tappade tidsschemat helt och 7 minuter innan jag skall rida in på banan stod jag med hästen i grimma vid banan (långt från hagar, bilen och utrustning).
Det blev världens spurt upp till stallområdet med en förvånad Exakt travande bredvis mig, och så ett samtal till sekretariatet och en bön om att ge domarna en kisspaus mellan klasserna. Vilket de tack och lov löste! På med grejer på pålle, ren tur att bootsen råkade väga samma…tog det träns som var närmast…
Mycket förvirrad och ostrukturerad uppvärmning och IN på banan. I fel varv tydlingen, men ingen sa nått förrän efteråt. Och ut kom vi på 5,60 och nytt PB i grenen! Och vann den gjorde vi (ingen final i den grenen)!
I V2 gick det också bra! 5,70 och vinst efter a-final där med! Yay!
Brandi gick sådär i uttagningen, med väldigt lite pass, och lite okoncentrerat i övrigt. Men vi halkade in i a-final. Där vi taktiskt lade om och bytt varv (fick med mig de andra, då bara den ena långsidan på banan var tjänlig att rida pass på och man vill lägga pass mot utgången). Och pass blev det och vi kom 2:a på typ 4,80-ish! Yay for Baby B!

BrandiExMaj
Vi vann täcke och allt!

Första helgen i juni åkte Britta och jag traditionsenligt till Sandviken och tävlade på Gyda och bodde på Högbo Brukshotell! Det är så väldigt trevlig stämning på bägge ställena!
A-finaler i V2 och T3 för Exakten och typ tredjeplaceringar tror jag. Osäker.
(Nackdelen med att inte bloggat, jag kommer inte ihåg några resultat typ)

ExSandviken
Ökad tölt i finalen

Och så har det varit lite Örnäs till, som väl gick sådär. Kommer så klart då inte ihåg poäng sådär exakt, men kommer ihåg att det inte kändes helt bra.

ExaktOrnasjuni17
Erica fotade oss  där 

Så, det var vårsäsongen. 
Vad många tävlingar det ändå blev, kändes inte helt så då.
Men nog skrytande för idag. Eller skryt/dagboksanteckningar. Och varför inte visa massor bilder – det är ju därför man tar/köper bilder – för att kunna visa, eller?

Nu har jag nått så ovanligt som en ledig helg (därav bloggandet!). Så nu skall jag mysa med maken och Harry!

Keep calm and carry on där ute!

Hejhej på er igen!

November 19th, 2017

Ojojoj. Det var fasen inte igår!
Hur fortsätter man nu? När de gått så länge sen sist.
Vi får väl ta en sak i taget.
Vi kan börja med er som läser. Har ni intresse av att jag bloggar? Vill ni läsa?
Det är alltid lite roligare och mera motiverande att skriva om det finns en mottagare eller flera.

Jaha – hur var det här då?
Jo, tackar som (kanske) frågar. Här har det varit upp över öronen mycket jobb. Något man som egenföretagare blir hårt uppfostrad att vara glad och tacksam för! Vilket jag är! Missförstå mig rätt – det ÄR verkligen en ynnest att kunna jobba med sin hobby och klara sig på det som levebröd! Men det som händer är ju till exempel att en blogg blir liggande obloggad ett tag ibland.
Jag har helt enkelt inte orkat, inte hunnit och inte velat blogga.
Och när det är mycket i livet så gäller det ju att rensa bort onödiga måsten så att man inte träffar den berömda väggen. Så den tiden jag haft över har jag ägnat åt att vila (tar ofta i veckorna en powernap mellan stall och lektioner om möjligt), läsa och umgås med maken, hunden och vänner.
Livet, helt enkelt.

Jag gör ett försöka att blogga igen. Let us see how it goes…
Uppmuntran hjälper 😉

 

Skrev alltså senast i mars, när Exakt precis hade varit på Mälarkliniken och fått benet ompysslat.
Får nog fasen hämta almanackan för att se i vilken ordning saker gått sedan.
Han fick Metacam, vilade en vecka och skrittades en vecka. Tillbaka till Karlslund och låta Ancan klämma och känna. Börja rida igång lite mera och tog återbesöket på Mälarkliniken den 10/4. Izabella kollade igenom, vi sprang, longerade och gjorde ett ridprov. Och fick fritt fram att köra på.
Fortfarande lite spänd i muskeln på insida lår, men mycket bättre och inte lika öm och rörde sig framför allt rent.
Sedan har vi jobbat på. Hela tiden med mycket skritt, och mycket arbete från marken. Regelbunden stretching och koll på Karlslund. Men först i slutet av juni kändes det helt och fullkomligt bra!

Exaktaug17
Exakt och jag på träning för Helene i augusti

 

De övriga hästarna då?
Brandi är – ja Brandi. Underbart snäll, gullig, gosig och rar. Och taktren. Men någon stjärna på banan kommer han aldrig bli.
Han och hans mor Tindra jobbar en del med att gå privatlektioner, både ut i naturen och på ridbanan, med elever. Och så har jag börjar klickerträna med både Tindra och Brandi! Jätteroligt och inspirerande, men utmanande dels för huvudet (på såväl mig som på hästarna) och koordinationen och timingen. Men lite av en nytändning är det.
Brandi är otroligt duktig på att lyfta manken och både trava och tölta (!) på lös lina i trevlig form runt mig. Tindra kan gör glädjeskutt framåt i galoppfattningar och är framförallt (tycker jag) kul att rida med klickern (hon rids ju dessutom mest på hackamoore, vilket underlättar belöningen). Jag trodde hon skulle stanna direktt för klicket från ryggen, men hon traskar glatt på tills jag ber henne stanna – då stannar hon å andra sidan raskt och vänder uppfordrande huvudet mot mig (i början med öppen mun).

BrandiLena
Brandi och eleven Lena på en utelektion på ängen i vintras

Tindra är ju den riktiga hjärtehästen. Så är det.
Hon jobbar, precis som Brandi, med lektioner med elever och så har Erica som vanligt ridit/jobbat henne en hel del.
I juli, mitt i ”brinnande semester”, när jag låg och läste/andades/joggade med hunden/sov/drack vin i Finland, fick Tindra en spark på vänster bakknä på betet. Som tog rätt illa.
Tack gode Gud för fina medryttare och vänner! Damen fick komma upp till stallet i hästbuss (betet ligger ca 20 minuters promenad från stallet) och nästa dag skjutsades hon till klinik där tre god vänner var med och hjälpte när veterinären kollade, röntgade och ultraljudade skadan. Ett lite elakt sår precis över ligamentet i bakknäet, som fått sig en smäll och svullnat.
Dränage och några stygn. Metacam, sjukhage och en stor haklapp på grimman som gjorde at hon inte kunde komma åt såret själv.
Såret läkte helt problemfritt och vi gjorde ett återbesök på kliniken 4 veckor senare och ultraljudade bakknäet en gång till för att kolla så inget var skadat där inne. Men allt var jättefint, hästen ohalt och osvullen och – ja, hem och köra igångsättning. I slutet på september var Tindra tillbaka i full ridning och kondition!
Och Erica och Malin som vakade över henne. Tempade, skötte såret och gav Tindra mys och mat. Tusen, tusen tack bägge två!

Tindrabakben
Tantens bakben på kliniken

Lite träningshästar har även hunnit passera under tiden jag inte bloggat:

Beyla, ett litet sto e: Reynir frá Hólshúsum , som jag hade i träning under maj-juni. Fint sto med mycket rörelser, men som behöver lära sig att inte vara så ”på” hela tiden och att hantera sin stress. Mycket skritt och massor övergångar blev det. Tyvärr fotade vi aldrig henne under tiden.
Stefnir, en häftig valack e: Gladur från Stallgården, var hos mig i augusti. Allmän träning, men fokus på tölt. Enormt villig kille med rörelser, som är lite för stora för hans balans. En jättehärlig och häftig tölt. Och starka magmuskler är ett måste på hans ryttare : )

Stefnir1

Stefnir2
Stefnir på ovalen hemma på Vädersjö i augusti

Jóga, ett femårigtsto e: Ófsi frá Brún, var också hos mig i augusti. Hon är grundinriden vintern då hon var 3, men har sedan stått skadad till och från och inte helt kommit igång i ridningen.
Så det var egentligen mest stärka och bygga vidare på grunden med tydligare vändande hjälper, sidförande hjälper och att börja hitta mellan gångarterna. En jättekul häst, som inte behövde töltsättas i den meningen utan tölten fanns där. Jag hoppas jag får fortsätta följa henne lite närmare igen!

Jogaaug178
Jóga på den enda fotograferingen vi gjorde, vi borde gjort en i slutet av träningen också 

Smári, stor valack e: Hárekur från Österåker, som varit hos mig 6 veckor i okt-nov. Behövde vidareutbildas i tölten, då det var svag och travtaktig och han lätt spände sig så fort man tänkte lite på tölt. Tre veckor tillbringade vi mest med att grundtölta. Helt oglamouröst, men viktigt. Och tölten har blivit väldigt mycket säkrare och bättre, men behöver så klart ännu mera tid för att befästas helt och stärkas upp ännu mera.
Jag är jättenöjd med hans utveckling och då han åkte hem idag töltade han fint med sin ägare i lite olika tempi, men främst håller vi det ännu till grundtölt och kort tempo tölt.
Traven och galoppen har utvecklats av bara farten de med!

Smari4nov175

Smari4nov1711

Smari4nov1712
Smári i oktober, ytterligare lite bättre och starkare i bakbenen 

Idunn, ett sto e: Erro från Mörtö, som mest av allt behövde lära sig att slappna av och gå fram samtidigt. Antingen sprang hon med stel hals och högt huvud, eller var avslappnad, men stod då stilla eller på sin höjd skrittade. Traven hade hon helt och hållet tappat bort på vägen.
Efter uppmjukande arbete och rätt mycket skritt och galopp, så kom först en överlinje i tölten och så började traven titta fram!

Jag har dessutom hunnit med en tappskokurs, som Vallfari arrangerade i september. Jättenyttigt at få uppfräschning på den fronten. Jag har tappskokompetens sedan hästskötarutbildningen, men det är 20 år sedan jag gick den. Så lite uppföljning och praktik var på sin plats. Och jag har slagit på några tappskor sedan dess – och fått beröm av hovslagaren över hur bra det var gjort! Mycket nöjd med det!

Tappskokurs

 

Jag tror vi avrundar här för idag!
Jag lovar återkomma! Rätt snart. Typ. Hoppas jag.