Jag har spenderat tre dagar i Umeå hos världens härligaste kursgäng!
Efterfrågan var stor och de bad därför om en dag till. Så deltagarna red antingen fred-lörd eller lörd-sönd.
Lördagen var med andra ord rätt fullsatt!
På fredagen var vi på en ovalbana där eleverna red privatlektioner. En del på banan inne i mitten och andra på valbanan. Allt gick bra och fint förutom att Rökkvadís höll på att avlida i skräck av att en fårflock betade i en hage bredvid banan (en liten rackare hade dessutom fräckheten att vara lite längre från flocken och kom plötsligt galopperande och bräkande). Men efter en stund slappnade hon faktiskt av och koncentrerade sig på vad matte (som med stort tålamod andades, böjde, bad om uppmärksamheten och lugnade) bad om.
Under en av lektionerna började det mullra lite och snart började det småregna lite.
Jag frågade eleven om vi skulle bryta, men hon tyckte att “vi fortsätter lite till”. Det gjorde vi, efter en stund med en regnjacka på mig, tills det till slut regnade så att hästen bara stod och blundade och blixtarna avlöste varann.
“Oj vi får nog bryta nu” ropade vi till varann över åskmullret och jag rusade (så snabbt mitt knä tillåter mig halvspringa) in under tak. Jag hade en regnkappa som nådde mig till knäna och på de ca 40 meter jag halvsprang från ovalen till huset blev jag genomblöt från knäna neråt!
Regndroppar stora som vanliga vattenglas hällde ner och precis efter att jag kommit in under tak gick det över i hagel.
Sedan satt vi där inne i huset allihopa och tittade ut på ovädret i ca 1 timme.
När det gått över till att “bara regna” begav vi oss ut igen och fortsatte.
Lördagen var en lång, men väldigt kul historia med ekipage som avlöste varann. Hästar lösgjordes, vissa samlades och det diskuterades sits och inverkan till oanade nörderinivåer!
Både på fredag och lördag kväll var det grillparty med alla deltagarna (eller de flesta i alla fall) och vi hade väldigt kul!
På söndag red gäng två sina privatlektioner.
Flera av de som var med nu har varit med alla eller flera av kurserna under de här året jag åkt upp och undervisat där. Så på många gick vi tillbaka och såg på hur det såg ut och gick för ett år sedan och jämförde med övningarna och känslan nu.Mycket nyttigt, då det är lätt hänt att man fastnar lite i “det här är problem”- och “men vad det går långsamt”-fällan, men om man ser längre bak i tiden än några veckor, säg ett helt år tillbaka, så har det ändå hänt mycket.
Det är också det som är så givande – att få fortsätta följa ett ekipage i utvecklingen!
Som “Bullen”, som inte töltade för ett år sedan.
Jo, det gick kanske att likna lite vid tölt, men var mest en väldig travtakt med sänkt rygg, hög nacke och sprattlande framknän. I februari-mars upplevde vi de första “men jessus – det där var verkligen tölt“-sträckorna (då ca 20 m) och den här helgen, ganska jämt ett år senare, så töltade ekipaget! Både längs fyrkantsspåret, lite över ett halvt varv, och på den stora ändvolten – två varv! Och det var riktig tölt, avspänd, med flyt. På ryttarens kommande och utan att hon behövde joba arslet av sig i varje steg.
Hur de kommit dit? Skrölt, massor med skrölt, samt flytta lära sig kontrollera bakben och bogar. Och att länga halsen så fort ryttaren ber om det.
Som “svarta hingsten”, som var enorm och snygg, men outbildad. Han krullade ihop sig bakom hand, gick från kontakten och gick inte fram. Första tillfället gick nästan bara ut på att få honom att svara på framåtdrivande hjälper. Ryttaren fick gör mååånga repetitioner av “hus i helvete” och glatt ropa “duuuktig ponny!” när pålle svarade (till stor munterhet och glädje för alla som tittade på).
Idag mullrar han fram med stora rörelser och är alert och framåt. Vi jobbar nu med att han skall vinkla sig bättre i baken och öka trycket (utan att nödvändigtvis öka farten). Bitvis är han sanslöst flott och vacker – en riktig drömhäst!
Som “lilla hoppetossan”, som vill göra allting så fort så fort. Matte hakade gärna på och red fort. Men att tölta fort, eller ens långsamt gick bara inte för det mesta. För hopetossans framben är olyckligtvis kortare än hennes bakben. Och när hon då bara rusar i väg i ett högfrekvent trummande med benen föll hon bara på bogen, tappade både balans och rygg och travtaktande rollade hon fram.
Hennes matte har fått många sitstillrättavisningar och jobbat mycket ambitiöst med sig själv. Och hoppetossan har också fått jobba mycket med sig själv, att kunna ta ett steg i taget och gå långsamt.
Idag jobbar vi med tölten på ett helt annat plan! För hon töltar! Riktigt fint -och det blir bara bättre!
Och några till liknande historier.
Även de nya bekantskaperna var trevliga! Bl.a. ett halvblod – Accent – var med. Roligt med ryttare som vidgar sina vyer och är med trots att jag är islandshästinstruktör (vilket jag är noga med att påpeka för “icke-islandsekipage”) – men häst är häst och Accent och hans matte var en trevlig bekantskap och det kändes som om vi hittade intressanta saker att jobba med även på honom!
Dessutom har Accents matte gått och köpt en av unghästarna på gården så även lillan (3,5 år gamla Svás) fick vara med på två mini-pass.
Ytterligare en 3-åring fick vara med. Han fick på söndag ha sin matte på ryggen för första gången – så kul att få vara med!
(bilden snodd från mattes instagram, @ewalinn heter hon där)
Här ett annat trevligt ekipage: Kiljan och matte Frida -jättetrevliga och duktiga!
Det här är i början av passet då Frida bara får kontrollera att hon kan be Kiljan sträcka överlinjen “hur mycket som helst”. Inget han går i länge, utan bara en check.
Väl hemma i Stockholm hade jag en lugn måndag, min kropp berättade att den behövde det.
Det regnade hela förmiddagen så jag låg inne och läste, passade på att fixa ärenden i Haninge C och äta lunch där.
På eftermiddagen fick Brandi ett ridpass på volten, där vi kanske behöver uppehålla oss något oftare för att få lite mera lydnad och mjukhet i sidorna.
Exakt och jag tog en sväng ut och avslutade med några intervaller i “mjölksyregalopp” och en låång avskrittning hem till dusch och stretchning.
Idag skulle egentligen Brandi skos, men min stackars hovslagare har varit magsjuk, så vi sköt på det till torsdag.
Både Brandi och Exakt fick jobba med att jogga i repgrimma, samt lite lösa.
