Archive for May, 2014

Röntgad

Thursday, May 29th, 2014

Magnetröntgen gjord på det förbannade knäet i tisdags kväll.
En fördel med privatiseringen av vården är väl just då att man kan får tid för MR kl halv nio på kvällen.
Röntgen i sig känns ju inte alls, men jag skulle ligga absolut stilla i 10 minuter. “Du får andas såklart, men undvik att sucka eller andas extra djupt”.
Ok, aldrig har jag varit så i behov av att sucka och andas djupt som då. Och vad det börjar klia på näsan när man absolut inte får klia sig!
Och FYI så låter en MR- maskin jättemycket! Skithögt!
Resultatet? “Din läkare hör av sig i början på nästa vecka”.

Jaha.
Bara att vänta då.
Då och då gör knäet ont, det känns som något sitter fel inuti det. Det är instabilt, men jag går utan att halta och är jätteförsiktig i allt jag gör.
Att rida känns inget alls, men jag sitter upp från pall, eller ber någon hålla i hästen. Har ett knäskydd från Back on Track på.
Gör generella rehabövningar hemma flera gånger om dagen och är tacksam att det är vår/sommar och inte jättehalt och kallt ute.

Bokat sommarens biljetter till Finland idag.
Och ridit Exakt, som var pigg och på tårna. Vi diskuterade lösgjordhet och att ta böjningen till vänster även ute.
Och så har det varit lektioner både på Vädersjö och på Raksta i Tyresö.

 

 

Gyða vår, Sandviken

Tuesday, May 27th, 2014

Jaha, idag är det dags: Magnetröntgen av knäet ikväll.
Fasar, men det skall bli skönt att få veta vad som är paj och hur fort och hur mycket det krävs för att få det så bra det kan bli igen.
Suck! Är sjukt frustrerad av att ha ont, inte kunna röra mig vanligt och inte kunna springa – åh vad jag saknar mitt lubbande längs Tungelstas vägar 🙁

Helgen då? Jo tack, Britta och jag varmed Váli och Exakt i Sandviken och tävlade på Gyðas vårtävling.
Jag orkar inte göra ett sådär jättenogrannt tävlingsinlägg som jag brukar göra, så det blir ett sammandrag.

Vi  kom dit på fredag kväll och installerade hästarna i sina hagar och oss på hotellet.
Lördagen började, förutom med veterinärbesiktning och incheckning, med T8 med Exakt. Vilket gick bra! Lite orolig form i ena varvet (han har liksom bytt varv så att säga).
5,3/ 5,8/ 5,8 = 5,63 och plats i A-finalen.

IMG_6456

Speedpass med en något, just, speedad Váli var nästa på schemat.
På värmningen kändes han på och bra. Första löpet tror jag han försökte ta världsrekord på egen hov. Jag var då i alla fall inte helt med på hur han skulle skjuta iväg. Vilket resulterade i att han slog upp efter ca halva sträckan.
Andra vändan red jag mesigt på att hålla honom i pass och inte slog upp och det blev ju rätt gångart, men långsamt. så vi kom 3:a – av 3. Men fick en gul roseflett. Alltid nått.

Efter lunchen var det fyrgångsdags med Exakt.
Det var jättehett och efter att ha gjort några helt underbara partier på upvärmningen var krutet lite slut på fina fuxen.
Kort tölten gick ok, men var lite matt. I traven var han ofokuserad och lite trött och slog upp i galopp typ 3 gånger (trots det fick vi 6,0 och en 6,5 för den), skritten ok, galoppen trevlig och ökade tölten lite rollig och medeltempo.
5,23 blev slutresultatet och vi kom in i A-finalen på ett bananskal på det.
Fick trevliga kommentarer om fin aktion, trevlig form och harmonisk visning.

IMG_6501

IMG_6450

Femgång med Váli och det gick sådär. Och ok.
Bra tölt på uppvärmningen – men på banan var det igen (som vanligt) svårt att få honom att slappna och av och tagga ner,vilket krävs för att han skall tölta. Traven gick bra och förutom att skritten var lite överilad, så var det ändå skritt!
Galoppen bra och så passen som var ok. Förutom att han i höger varv alltid drar så förbenat mot inner kurvan i läggningen. Jag få se upp så vi inte hamnar på fel sida av staketet i kurvan och så var banan lös och lite hal där – men jag får inte bort honom från den kurvan. Passen gick ok. inte så snabb som han kan gå, men stabil (5,0 och 5,5).
4,67 blev det. Och en A-final till.

Det var supervarmt, ca 27 grader i skuggan och svetten rann om både ryttare och hästar. Vi såg hela tiden till så våra hästar drack och tryckte dessutom i dom elektrolyter med spruta i munnen.
Men att värmen tog på dom kändes. De var laddade och på och så puff – rann energin ur dom.

Tre A-finaler och riktigt nöjd med hästarna. God middag (megagod!) på fina Högbo Brukshotell där vi bodde.

På söndagen var det då finaler.
Bägge hästarna var helt klart lite trötta i musklerna!
Exakt 5:a i T8 efter en lite rollande och ojämn final och i V2 kom vi 2:a (kul!) på 5,30 efter en final som kunde gått bättre, men ändå gick bra. Lite spänd och framförallt ojämn energi i skritten och ett galoppuppslag i traven, men i övrigt riktigt bra.

IMG_6505
Váli var sååå fin på framridningen, men på bana – alltid. Spänd.
Men ändå 4,0 och 4,5 för tölt (och 3,5 av en domare). Det får ju räknas som bra av Váli!
Jättetaggad och med full fart fräste liten vit genom hela finalen. En passläggning galopperade vi bort men en gick bra och en gick ok efter en strulig läggning.

IMG_6479
Lite trevlig trav i uttagningen (ja man skall titta framåt!)

IMG_6489
Vi slutade 3:a på 4,50 och trötta,dammiga och nöjda åkte vi tillbaka hem och släppte ut våra pållar i gräset!

Helgen avklarad! Och lite brunare blev vi också!

 

Igår red jag en sväng på min älskade Brandi och han är ju bara för kul! och idag tog jag en sväng på hans mor – som har bytt inställning till ridning och är tokpigg! Åh vad hon gör mig glad!
Lite lektioner och elever samt några hästar att rida som inte är mina har det också varit.
Och nu är det dags att ta tag i matlagningen här hemma innan röntgen!

Helt urstormad i hjärnan av Stormur Nationella

Wednesday, May 21st, 2014

Fyra dagar på Toftinge. Fyra dagar av passlöp (med tidvis krånglande startboxar), tölt, ökningar, fyr- och femgång.
En del styva ryggar och korta halsar, en del vars program gick inte helt som planerat. Men också en hel del trevlig ridning, några som imponerade stort.
Lördag-söndag var det fantastiskt väder och vi hade väldigt bra stämning i domargruppen!
Vi bodde dessutom på ett jättefint och mysigt hotell i Norrtälje. Åtellet heter det och kan verkligen rekommenderas! Och restaurangen Ett Glas – dit skall ni passa på att gå om ni är i Norrtälje! Fantastiskt god mat och trevlig stämning!

Det var en tävling med rätt mycket diskussioner, en del kontroverser. En del som betedde sig som man bara inte gör och så så klart alla de som gjorde precis som man skall. Och så fick vi åka lite tidsmaskin emellanåt (sådär 20 år tillbaka i tiden).
Roligt var att se Oddur från Mörtö tillbaka på passbanan och flygande fram med en sådan glädje och spänst!
Trivs mer och mer med att döma efter nya handledningen! Äntligen får jag skriva på kommentarerna vad jag tidigare bara tänkt! Och för att klargöra så är det så klart inte taskiga eller elaka kommentarer utan i stil med “tappar lösgjordheten alt. ej lösgjord”, “kortar halsen” och “bristande kontakt i ekipaget.
Känns bra!
Och FYI ryttare som känner sig missförstådda och felbedömda: mittenskiktet på 4,0 till 6,0 är ganska så likt den gamla handledningen, det är bara kommentarerna som kan skilja lite.
Men glädjande nog var det många som kom och pratade direkt med oss om de hade frågor!
Många gånger får jag en känsla av att det vore väldigt nyttigt för många ryttare att bli filmade eller se “inte bara de bästa bilderna” från sin ritt för att förstå poängen. De kan kännas annorlunda än det såg ut. Ibland bättre, ibland sämre.
Vi fick rapporter om att ryttarna var ledsna och grät i stallarna och inte förstod. Självklart tråkigt!

Jag tänker såhär: om ni inte förstår – kom och fråga, be oss förklara! Ha gärna kommentarerna med er (kommer inte ihåg i efterhand vad alla ekipage fått). Ibland kan också sekreteraren hört fel /jag pratat för otydligt och då kan kommentaren var väldigt konstig (t.ex. kan bra takt i misstag bli travtakt om sekreteraren inte hör mig).
När ryttaren blir så ledsen och nedstämd av ritten att h*n bryter ihop och gråter i stallet är det så klart väldigt tråkigt – inte vill vi ju göra ryttarna ledsna.
Jag tävlar själv aktivt och vet hur det är att bli bedömd både högt och lågt – ibland väldigt lågt.
Jag kan också förstå hur det är att förra säsongen ridit på 6,40 och varit SM-kvalad och den här säsongen plötsligt gå på 5,80 och kanske få rätt ojämn bedömning.
I den nya handledningen kan inte en svaghet vägas upp av något annat, som tidigare.
Förr kunde man få rätt höga poäng om hästen var flott, trots att kommunikationen inte fungerade eller hästen var styv.
I dag är det brandväggar man slår in i då och det gör ont – poängmässigt.

Jag upplevde att det var många visningar på Toftinge där något gick fel. Stora missar, eller totalbristande kommunikation och då blir poängen dels lite svajig och dels inte så hög kanske.

Nåja, det här året kommer vara fyllt av snack, ojämna bedömningar och kontroverser.
Men i slutändan är det för hästens bästa och det går aldrig att lägga över ansvaret på hur du rider din häst på någon annan. Oavsett om du rider med bett eller bettlöst.

Mitt knä blev bättre för varje dag och jag knaprade nogsamt mina antiinflammatoriska tabletter och och var försiktig.
Har ett knäskydd från apoteket och så köpte jag ett Back on Track-knäskydd av Nina på Toftinge.
Det är riktigt bra tycker jag. Stadigt och känns bra att ha på.

På måndag hämtade Britta och jag hem Váli och Exakt från Karlslund och släppte dom på betet hemma, i ösregnet.
På ridskolan är det avslutningsvecka och de flesta grupperna rider på ovalbanan och har kul. Och överöser mig med fina saker och gulliga rim. Åh vad fina det är mina elever!
Igår, tisdag, var jag i Umeå över dagen för en endags-heck av eleverna innan Vindurs tävling i helgen som kommer. Nu visade det sig att det inte var så många som skulle tävla då när allt kom omkring, men lite ovalbaneridning är inte fel ändå och en del red enbart på ridbanan innanför ovalen. Och det regnade inte.
Som vanligt med det jättetrevliga Umeå-gänget säger det bara swiisch så är dagen över och jag satt på planet hem till Stockholm igen.

Idag har jag ridit. Dels Brandi igen, första gången på 11 dagar.En liten vila kändes helt rätt på honom.
Han var mist sagt pigg och någon riktig ordning på gångarterna hade vi inte förrän bitvis på hemvägen. Men kul hade vi!
Váli kändes riktigt bra och både skrittade och töltade trevligt. Inte så att vi är helt befriade från passtakt, men det var många fina sekvenser utan dylika problem!
Exakt var lite omedveten om att han kastrerades för två årsen och var tidvis vibrerande hingstig under mig (flashback till våren då han var 5 och jag jobbade med honom!) och tidvis riktigt lugn och fin.Det känns bra att jag i näst in till alla lägen nu bara kan be honom länga överlinjen och sänka sig. Oavsett om vi är på volten eller ute, hemåt eller bortåt.
Även när han blir hingstig och skrikig. Då kan vi göra halt och så be honom sträcka nosen ner mot marken (framåt-neråt) och stå så ett ögonblick eller två. Sedan kan vi fortsätta framåt med ett nytt lugn. (kom ihåg från inlägget för några dagar sen: när hästen har sin nacke lägre än manken så utsöndrar den oxytocin och endorfiner och det är alltså ett bra sätt att lugna ner en taggad/stissig häst).

Nu har jag precis avslutat mitt livs första Skype-möte (Tölt in Harmony-styrelsemöte över denna modernitet) och ätit grillat, som sig bör denna sommardag!

 

Känslornas berg- och-dalbana.

Thursday, May 15th, 2014

Orkar ni med ett långt inlägg? För det blir det?
Ni kanske kan dela upp läsningen på flera dagar, för det kommer inte komma nått under helgen tror jag.

Tisdag em och vi förbereder för tävling i stallet.
Exakt får jobba i tömkörning. och det som inte fick hända hände. Jag småjoggade några steg med honom (vilket jag gjort hur många gånger som helst) och trampade snett på ridbanan och mitt knä – mitt skadade knä som hållit så fint i 8 v. bara vek sig. Höger- vänster sladdrade det. Tömmarna hängde slaka, så hästen hade inget med saken att göra, jag bara trampade snett med höger fot.
Jag skrek såklart av smärta och rasade ihop. Stackars Exakt travade bort och ställde sig i ett hörn medan jag skrikande låg där kramade mitt knä.
Jill och My var i stallet (tack och lov) och kom rusande och hjälpte mig.
Skitont i knäet igen, men konstaterar snabbt igen att jag kan stödja på benet även om det gör as-ont.
My var fin och löslongerade Exakt lite och släppte ut honom. Jag ylade och förbannade mig själv och sen lyckades jag, ylande, köra hem.
Hemma började jag direkt med att ta två naproxen och två alvedon (tur att jag hade kvar av det hemma) och sedan lindade jag knäet hårt och lade mig med det i högläge. Ringde maken och ylade och bad honom komma hem och köpa mera NSAID på vägen hem.
Sedan andades jag riktigt djupt några gånger och ringde Ancan på Karlslund (min skadeguru!).
Fick stränga order om att genast slänga kyla på knäet och sedan att skicka maken och hämta ultraljudet.
“Ju mindre svullnad, desto mindre inflammation. Och ju mindre inflammation desto fortare läker det”
Said and done!
Att jag inte tänkte på det själv – RICE ju!
Rest
Ice
Compression
Elevation

(jag hade spontant gjort RCE)
Har alltid ispåsar i frysen av just den här anledningen (kan ju det här egentligen). Så på med ispåse runt knäet med en tunn disktrasa (är man själv hemma och knappt kan gå tar man det som är närmast!) under. Linda hårt runt och högläge till maken kom hem.
Snyggt var det…

Två timmar hann jag kyla innan Pelle kom hem och bytte om och drog till Karlslund och hämtade ultraljudet och gel.
Kylan tog ner svullnaden mycket – massor faktiskt. När jag kom hem från stallet (ca 20 min efter olyckan) var knäet jättesvullet. Det såg på gränsen till normalt ut när jag tog av isen.
På med UL och så höll jag på resten av kvällen. Ca 3 tim UL totalt.
Svullnaden går ner, rätt ont och framför allt stelt. Musklerna i låret och vaden har fått sig en sträckning kan man säga.

Sover dåligt då det gör ont och jag är väldigt ledsen och besviken!

Igår morse tog jag mig upp och klättrade långsamt ner för trappen. Konstaterade efter en stund att jag går bättre idag än jag gjorde dag 2 förra gången. Tar mig till Tungelsta vårdcentral och får träffa en läkare och känner och klämmer och konstaterar att en remiss till magnetröntgen är bra. Så jag skall få en sån.
Men det kan ta någon vecka, vilket inte spelar någon roll. Är en menisk trasig så är den det fortfarande om några veckor och det ändrar inget i läkningen.
Fick beröm för akut-vården jag gjort och även för pillren jag tagit. “Du har gjort allt rätt och allt du kunnat”. Läkaren var också mycket intresserad av ultraljudet och ställde massor frågor. Kul!

Nu är jag en rätt envis person. På gott och ont säkert.
Jag vet ju hur det kändes och var senast och att rida inte var något större problem -att är mycket värre.
Så igår låg jag jättestilla och ultraljudade massor (och passade på att se “The Great Gatsby”,Buz Luhrmans, version) på Netflix) fram till kl 15. Sen lindade jag knäet rejält och drog på mig skoridbyxor och åkte ut till stallet. Britta hade sadlat Váli och jag provade rida ca 20 min.
Det gick! Trav var inte jätteskönt och jag kan inte driva vidare effektivt med högerbenet, men det gör inte “nu går det mera sönder”-ont.
Bestämde mig för att vi åker till Ensta och rider kvällskvalet ändå.
Jag veeet att några tycker det är lite galet och det kanske det är – men igen: att rida var inte problemet – det är allt runt om. Och jag har otroligt bra support i Britta. Och en pall vid uppsittning! Och har en krycka när jag går.
Så vi (mest Britta) packade in Váli och Exakt i transporten och åkte till Ensta.

Eftersom det var flera ryttare som hade två hästar med sig så var nästan varje startgrupp olika grenar.
Först en startgrupp femgång, sen två grupper fyrgång, sen en tölt och så en femgång igen. Och så vidare.
Exakt var först ut. Red på rakt fullcheekbett och 185 gr boots.
Travade inte dödsmycket på uppvärmningen utan mest skrittade och galopperade och så lösgjorde massor i tölt (Atli-vändningar, “dansa med hästen”). Travade lite framåt-neråt.
“Exet” kändes bra.
In på banan.
Korta tölten kändes ok. Lite “tam” kanske. Bitvis hemma har jag upplevt en sådan kraft i korta tölten – men det är korta sekvenser och det kommer ta tid att bygga upp så han orkar gå så på en banan och långa sträckor! Och det skall ta tid!
Poäng 5,5 av alla tre domare (Ida Ax, Johanna E. och Ellinor F.)
Traven gick bra! Riktigt bra! Lite instabil form, men väldigt taktfast och bra sväv.
Poäng 5,5/ 6,5 / 6,5
Skritten, som vi jobbat mycket med senaste veckorna, kändes bra. Frustade flera gånger och gick stadig och fint fram till handen.
Poäng 5,0/5,5/6,0
Galoppdags. Kunde inte göra en urtjusig fattning, som vi brukar, då jag inte kan driva till med höger skänkel (ytter). Så det fick bli en trava-någotsteg-rulla in in rätt galopp-fattning. Vilket gick bra. Och sen satt jag ner och red! Och red på! Och njöt!
Poäng 6,0 av alla domarna.
Och så slutligen ökad tölt. Vis av erfarenheten från Strömsholm tog jag nu ner Exakt till skritt och samlade om och började tölta fram. Lite tam och försiktig med töltade på. När ett annat ekipage töltade förbi fick han lite mod och självförtroende och töltade lite raskare. Kändes bra! Berömde mycket. Det gick inte jättefort, men han var stabil och töltade fram till handen!
Poäng 5,0/4,0/4,5
Slutpoängen av allt detta springande blev 5,4/ 5,5/ 5,7 = 5,53!
Yay!
Nytt poängrekord för oss som ekipage! Och med ett skadat knä som inte kunde rida fullt ut! Se på fan!
Kändes mycket bra.

Britta stod med Váli färdig så vi skrittade bort till transporten och bytte lugnt och fint häst.
Fokuserade mycket på tölt och skritt i uppvärmningen av Váli. Hans trav är lite stötigare än Exakts (mycket sväv och studs i liten kropp)och gjorde lite ont att rida. Bäst att spara det till banan.
Dags för ritt i F2 då.
In på banan och så var vi där igen – jobbigt att få kontakt och lösgjordhet i tölten. Kom igen lilla V – slääääpp ryggen – slappna aaav. Än hit än dit vinglade vi och bitvis var det hopplöst passtaktigt och bitvis lite bättre. Blev aldrig helt rent. Äsch också.
Poäng 2,0/4,0/4,0
Traven gick bra. Fick vara lite lätt i tygelkontakten för att inte han skulle lägga sig på och få för bråttom. Bättre låta honom vara.
Poäng 5,0/5,5/5,0
Skritten så. Och se så där ja! liten vit skrittade! Inte hundra procent avslappnat med han skrittade! Och några steg här och var var det till och med en riktigt bra skritt! Så himla nöjd!
Poäng 5,0 av alla domarna!
Galoppen gick bra. Lite bråttom får den lille skimmeln, men det är inget att göra åt precis där och då. Be honom vara eftergiven och sitta med. Det behöver inte synas att han springer på lite mera än jag tänkt mig.
Poäng: 6,0 av samtliga domare med kommentarer om harmonisk och flott. If they only knew…
Så var det dags för passen! Och det är här det känns att Váli inte är uppe i full styrka än. Han har inte det där riktiga klippet i bakbenen som han har när han är som bäst. Men han lade sig snällt och gasade på fint de två första läggningarna. Och sista låg han fint, men orkade inte gå med något tryck, utan det blev lite matt. Men jämn och fin kändes han – och det är viktigast just nu. Styrkan tränar vi upp långsamt!
Poäng: 5,0/ 5,0/4,5
Så totalt blev det 4,3/ 4,9/4,7 =4,63
Duktiga fina lilla vita

Jag vet att det är adrenalinpåslaget som gör det – men jag kände inte av knäet nästan något alls under själva ritterna – inte ens i Vális trav.

Från Ensta åkte vi direkt till Karlslund där vi lämnade av snubbarna.
De får bo där och vattenbandsträna till på måndag då jag hämtar dom.
Nu skall jag strax halta runt och packa det sista så åker jag och Tigern till Toftinge och dömer Stormus Natonella tävlingar i dagarna 4!
Tjing på er!

 

 

Mycket på G

Tuesday, May 13th, 2014

tisdag och rätt lugnt efter den, som vanligt lite hysteriska och välfyllda måndagen som följer på en helg.
Helgen var en trevlig en, en ledig en för ovanlighetens skull.
Maken och jag var hundvakt åt vår “guddotter” Ada, en 4 månader gammal schäferflicka som ägs av Adina och Andresas.

ada4m

 

 

 

 

 

 

 

 
Söt som socker och ett riktigt litet energiknippe!

Det har inneburit en ganska så hemmaknuten helg med mycket promenader. På lördagen hade jag morgonfodringen i stallet oh P var med och Ada fick leka med Monicas hundar medan pållarna fick mat och jag fixade i stallet. Pelle var dessutom en ängel och fixade så elen på min transport funkar igen!
Söndagen var likaledes lugn och jag var till stallet utan bihang.
Nykur, Brandis brother-from-another-mother (bur same father), rider jag nu en period. Han är ju lika gammal som B och väldigt, väldigt kul!
Även han bär mitt uppfödarnamn “från Bergdal”, vilket inte gör mig till uppfödare, men jag är glad ändå – han är så fin!
Gångartsmässigt är Nykur den bättre av brorsorna! Och bitvis så otroligt lik sin mamma Kengála (vila i frid!) att jag blir helt tårögd! Vad underbar bra ändå att det finns en avkomma efter henne! Synd bara att det inte hann bli flera!
För att återgå till söndagen, så red jag Nykur och sedan ut en tur med Exakt – med Tindra och Erica som sällskap.
Exakt kändes löjligt bra  tänk när vi får upp den kontakten vi har hemma nu på banan! Wow, vilken härlig häst! Har lite smått börjat ha boots på 185 gr på honom då och då nu för att börja bygg upp lite mera aktion nu när han börjar kännas starkare och mera redo.

Måndagen var, som sagt lång.
var i stallet vid lite före 08 och tog in Exakt och traskade över till vår hovslagare, Helena, som bor på 20 minuters skrittavstånd. Väljer att gå bort till hennes stall då jag upplever både Exakt och Tindra lite lugnare på hennes stallgång, samt att jag underlättar för henne (måste vara rädd om bästa hovisen!). Nyskodd Exakt fick gå ut i hagen sedan och jag åkte iväg och red ut en sväng på þórsti (aka Totte), en mycket rolig och fin valack jag hjälper ägaren med en period.
Sedan tillbaka till Skogsäng för lektion med Britta och ridning av Váli – som känns väldigt fräsch för tillfället.
Hem för lite lunch/middag och sedan var det dags för ridskola på Fors. Hemma vid 22.
Znark.

Brandi har en liten vila för tillfället. Han har utvecklats väldigt mycket de senaste månaderna och nu efter tävlingen känns det helt rätt att låta honom pausa lite.
Dessutom kommer jag döma Stormurs Nationella tävling torsd-sönd (15-18/5) så då är jag ändå borta och då är det lägligt att pållen vilar.

Imorgon är det tävlingsdags igen!
Bara sådär, på en onsdag har MöRS ett kvällskval på Ensta. Exakt får gå en V2 och liten vit får komma med och prova på hur det känns att gå F2 efter ett uppehåll från banan sen oktober.
Mycket praktiskt att bara kunna åka iväg på kvällen och tävla lite!
Sedan är det, som sagt, döma Stormur Nat. resten av veckan.
Vad gör då Exakt och Váli när jag är borta i dagarna 4 – jo de bor på Karlslund och vattenbandstränar! Så praktiskt!

Nu skall jag fortsätta jobba!