Eskilstuna och Eiðfaxi vår i helgen. Gigantisk tävling. Hur många startande som helst.
Sundbyholm är en väldigt bra tävlingsanläggning med två ovalbanor, passbana och i sommar går SM där. Och nästa år går Nordiska Mästerskapen av stapeln där!
Som sagt – bra anläggning!
Klubben Eiðfaxi är vana arrangörer av tävlingar och allt funkar och flyter på.
En stor miss dock! Redan i tidsprogrammet hade man räknat med övertid för domarna. (snabb förklaring: allt över 8 timmar räknas som övertid som debiteras extra). En timme övertid här och var är ingen fara alls och helt ok för man får mera betalt.
MEN att i ursprungsprogrammet räkna med 3 timmar övertid på lördag och 2 på söndag. Är. Inte. Ok.
Eller jo, det kan vara det om man har så många domare så samma domare inte dömer hela dagen, utan man dömer några klasser och sedan har en paus på 2 timmar eller så.
Nu dömde samma 5 domare i nästan 12 timmar (det blev 4 timmars övertid) på lördagen. 40 minuters lunch (det är väldigt kort lunch, vi fick springa upp till restaurangen, kasta i oss maten och dricka kaffe på banan) ger tyvärr inte mycket återhämtning.
Vi blev erbjudna att byta av med Ida (också domare), som satt i collecting ring och hjälte med banden och gjorde hovbeslagskontroller, men det hjälper inte. Att sitta i CR är inte att få ett break och vila. Och då dömer jag hellre.
Att döma så intensivt gör en nästan sinnessvag.
Mycket kaffe, många dålig skämt och en del hjärnsläpp förekom.
Exempel på hjärnsläpp: Står och tittar stint på en häst, med kommentarerna klara i huvudet. Men kan inte säga kommentarerna till sekreteraren, för jag kan för mitt liv inte komma på vad färgen på ryttarens band på hjälmen heter (ryttarna rider med rött/ blått/ gult osv. band på hjälmen för att vi skall kunna skilja dem åt på banan). Om jag börjar säga kommentarerna kommer sekreteraren att fråga vilken häst jag pratar om och jag kan inte säga det – för jag hittar inte ordet för te.x. “Blå”.
Sånt händer när man koncentrerat sig hårt länge.
Något som dock piggade upp!
Viggi fick för sig att kvala denna dag. Något han kommit på sent (han fanns inte med på startlistorna), men som så klart inte nekades honom.
In på banan dansade, och då menar jag dansade!, Kraftur frá Bringu, men Viggi i sadeln och rev av ett femgångprogram som hette duga.
Viggi visar fram Kraftur enormt bra och pulsen var hög på många av oss domare. Det är, som nybliven nationell domare (vilket 3 av oss var, en var mångårig nationell domare och en lokaldomare) inte helt vant och rätt nervöst att döma en häst och visning av den kalibern!
Men vi var eniga! Ekipaget gick ut på: 7,6/ 7,6/ 7,6/ 7,5/ 7,3 = 7,57.
Låt oss säga att de kvalade.
Vilken kick det var att döma dom!
När vi kl 20.15, helt sladdriga i skallen, åkte till boendet – underbart fantastiska Sundbyholms Slott, var det först lite knöligt att checka in, för receptionen hade stängt klockan åtta och ingen information fanns om hur man skulle göra om man kom senare.
Vi hittade till slut en dam som hade våra rumsnycklar och kastade på oss andra kläder och möttes i matsalen på slottet. God middag avnjöts och vi var rätt fnissiga och trötta.
Somnade gott till Eurovision-omröstnngen (not true: det var så spännande så jag inte kunde somna. Såg hela och somnade som klubbad när det stod klart att Azebavadenuheter vann).
Söndagen avlöpte med 19 finaler och speedpass. Nu blev det ju lite vilsammare för huvudet då man inte behöver ge kommentarer utan “bara” poäng och så är det ju prisutdelning och sladdning av banan titt som tätt.
Två timmars övertid och 10 timmars dömning. Med en längre lunch dock.
Att köra hem från Eskilstuna var en otrevlig upplevelse som krävde ännu mer kaffe och några stopp på vägen för att inte somna bakom ratten.
Detta var en domares klagan, men jag vill ändå framhålla att förutom det mastiga tidsschemat/bristen på återhämtning så var det en mycket trevlig helg med trevliga funktionärer, endast två diskningar och bra väder.
Så slutet gott allting gott!
