Fyy vad det har regnat! På söndag vaknade vi till regn. Jag hade morgonfodring så jag var uppe med tuppen och fodrade och släppte ut Juppe och Váli (som står inne på nätterna för att hålla J sällskap). Åkte hem och sov en stund till och tog sedan en mysförmiddag med en lite bakfull make (40-årsfest igår, som jag inte vågade gå på iom smittorisk) i soffan framför Öppet Arkiv.
Vid 12 var det bara att inse att det inte kommer sluta regna. Så det vara bara till att klä på sig regnkläderna och åka ut.
In med Brandi och Exakt i stallet och först ut på “lille B” (inte liten någon annanstans än inne i huvudet). Myyycket duktig pånnihest! Vad FIN han är min kille! Blir så glad av honom!
Tindra fick en promenad denna dag istället för ridning. Att gå raskt med regnkläder är varmt. Dessutom sprang vi 3 små intervaller. Ännu varmare.
Men Tindra ser så fin ut och är så glad när hon får trava, och det värmer ju ett mattehjärta.
Svettig på insidan av kläderna och blöt på utsidan av de samma.
Exakt red jag ett pass på ridbanan och vad gör ett riktigt strilande hällregn när man har en sån där dansande fux?! Fantastisk han är den där fuxpojken!
Med ett stooort leende skrittade vi hem.
I detta helvetes hällregn var det faktiskt inte ridandet som var jobbigt, utan det var efter ridandet när hästarna var ute igen. Och jag stod där genomblöt (det var typen av regn, som regnkläder inte rår på efter sisådär 4 timmar) och ganska trött och frusen med en hög läder som inte bara kan slängas in i sadelkammaren och en ligghall som måste mockas.
Djupt andetag, skala av sig tredje paret vantar som är helt genomblöta, och torka av sadel och träns och putsa det med läderbalsam.
Ut och mocka ligghall och seeen äntligen hem!
Resten av dagen låg jag still i soffan och gjorde så lite som bara möjligt!
Igår, måndag, började dagen med unghäst i ridhus i Tungelsta. Unghästen, Hera, skötte sig mycket fint!
När jag åkte mot stallet började det regna…igen. Och det fortsatte det med.
Brandi och Exakt fick sig varsitt pass i repgrimma på volten…i regnet…det strilande regnet.
Och så ut på Tindra 50 minuter. I regnet.
Sååå drygt. Genomblöt – igen.
Så glamouröst det är att jobba med hästar heltid!
Så när jag jobbade på Fors på kvällen njöt jag i fulla drag av ridhuset.
Men nu, hörrni – nu skiner solen!
Dagen börjar med unghästjobb i Tungelsta, ridning hemma och sedan lektioner på Vädersjö. Så kan vi bara hjälpas åt och hålla tummarna för uppehåll. That´s all I ask.
“Alla” har haft den och jag trodde jag klarat mig, men i onsdags kväll slog den ner mig totalt – vinter-jävla-kräksjukan! ÅÅÅH fyyy fasen vad äckligt det är.
Vi undviker detaljer, men ett helvetesdygn och ett återhämtningsdygn av soffliggande, långsamt drickande av vätskeersättning och sovande senare mår jag bra idag (lördag).
Till och med så pass bra att jag ridit Tindra idag. Det är ju så klart skritt som gäller fortfarande men med två små intervaller, en i tölt och en i trav. Ca 30-50 m per gång.
Hade gärna passat på att rida Exakt och Brandi med, men kände att mattheten kom krypande så åkte hem och och fortsatte mitt långsamma ätande, drickande och vilande.
Tyvärr innebar det här även oturliga avbokningar för mina elever (så väl som för min plånbok), en ridskolekväll samt lektioner på Västergården igår samt en ovalbaneträning idag.
Attans oturligt!
I övrigt har veckan gått fint (innan onsdag kväll).
Tur i oturen var ju ändå att jag hann jobba alla hästar som skulle det på onsdag innan jag blev sjuk, och att jag var ledig den kvällen och satt i soffan när sjukan slog till. Fy, bara tanken att bli så sjuk, som man blir i vks , så fort i fel situation! Tänk att få det medan man håller lektioner eller i bilen på Nynäsvägen. Oh, herre vilken tanke!
Helgen spenderades, som jag skrev i förra inlägget, på Gotland och TiH-kurs för ett gäng från klubben Austur. Fantastiskt kul helg med härliga möten med nya bekantskaper både på häst- och människosidan. Jag bodde dessutom som en drottning hos Nina med god middagar, bastu efter en kall dag, underbart värdfolk och tre alldeles ljuvliga hundar!
Och harmoni uppstod både här och där under helgen! Så underbart att gå uppleva och se!
Måndagen blev lång, som de lätt blir när man jobbar på en ridskola på kvällen och så har egna hästar och så.
Dagen började med utsläpp av hästar, en lektion för en ung Mökkur-son med ägare och rida en unghäst, som jag håller på att grundutbilda. (Jag får inte i dagsläget ta emot tränings- och/eller saluhästar på Gårdslöt då gårdsägaren inte vill ha flera hästar på gården, så det är lite fixande med träningshästar. Den här hästen skulle egentligen kommit till mig på träning, men det gick ju inte och som tur var så bor den i Tungelsta så vi möts tre dagar i veckan på en ridbana och jobbar).
Dagen fortsatte med ridning av Váli, Vísir och Exakt. Sedan en snabb andhämtning i soffan över en sen lunch och så 3 timmar ridskola och tömkörning av ett stycke unghäst på Fors.
Idag började dagen med utsläpp (som vanligt) och sedan ett besök på Evidensia med en elev.
och kl 10 var det dags för Tindra att ha återbesök på kliniken! 8 veckor sedan sist och vi har skrittat och skrittat. Att longera henne kändes inte som något helt onödigt då det endast resulterar i 450 kr för at hon bockar och piper och flyger runt i 4 varv innan vi avbryter för att det inte funkar.
Så den här gånger tränsade och sadlade henne och hade grimman på under tränset och så skrittade jag till kliniken (sååå skönt att bo så nära en så enormt bra klinik) och stack in näsan och meddelade Maria att jag var där. Skrittade runt en enormt pigg och lite skuttig Tindra på gården. När Maria kom ut gick vi in i ridhuset och Tindra blev så lycklig när jag bad henne öka från skritt! I varje kurva småskuttade och och krummade ryggen i varje hörn/kurva och var bara så glad!
Maria frågade lite oroat “Men Malin är du säker på att du inte vill att vi pleggar henne lite?”. Skrattade mest lite och försäkrade henne om att det inte behövdes. Efter nått varv hade en värsta överskottsenergin bubblat ur och Tindra började ha tid att lyssna på var jag faktiskt bad henne om. Och åh – det är ju så här hon skall kännas! Hon var så jämn och fin och både Maria och Jill (som var gullig och kom ner till kliniken) berömde för hur en och framför allt luftig i steget Tindra var! Sååå himla skönt att känna! Både i tölt och trav!
Ingen behandling utan hem och börja sätta igång henne lugnt!
De behövde på Evidensia bilder på när Maria använde ultraljudet på en häst så Tindra bjöds på en gratis UL-undersökning av senan och “gratis droger”!
“Åh titta vilken fin läkning av förstärkningsbandet här! kvittrade Maria glatt efter fotosessionen. Jag tar hennes ord på det.
Mycket glad och nöjd lät jag Tindra vakna till lite och ledde sedan hem henne.
Så lycklig och glad!
Älskade Tindran, du grejade det på 5 månader.
Nu lååångsam uppbyggnad!
…men jag jobbar och lever och ja…ni vet. Bloggar tydligen inte.
Men va fasen – internet är fullt av sidor och länkar att läsa, så ni håller er nog upptagna och underhållna utan mig.
Men, om ni råkar slinka in här så ser ni att det nu står ett nytt inlägg redo för er att läsa. Ta-daa!
Jaha, sååå…what´s up?
Jomen bara fint hörrni! I söndags var Britta och jag på Häringe och red på ovalbanan. Det är inget som man längre för göra sådär hi och hå som förr i tiden, utan det är klubben Vallfari som ordnar öppna träningar för sina medlemmar.
Både jag och Britta är med i MöRS, men stödmedlemmar i Vallfari just för ovalbaneträningarna. 130 kr per år är det helt klart värt att få komma och rida på banan ett gäng gånger per år.
Med oss i söndags hade vi Vísir, Brandi och Exakt.
Och det kändes att de var första gången på länge på en oval, samt att solen sken och det var många ekipage där.
Brandi skötte sig jättefint även om han har det lite varmt i sin päls i vårsolens sken. Exakt däremot var på tårna och exploderade några gånger i “nu galopperar vi järnet”-ryck! Skulle inte trava utan allt var galopp. Efter en stund gick vi in på volten i mitten av ovalen och lösgjorde, tog igenom högervarvet på volt och hittade traven igen.
Sedan gick det riktigt ok på ovalen. Nyttigt att känna den explosiviteten. Blir till att åka till ovalbanor lite regelbundet och träna ett tag.
I måndags fick både Exakt och Brandi löslongeras på ridbanan – ah så skönt att kunna använda den igen! Killarna for runt som jehun och hade party.
I tisdags gick Exakt och jag ner till volten igen och jobbade igenom lösgjordheten och övade på Atli-läxan att tölta långsam tölt med jättelång hals (aaapsvårt!). Onsdag tömkörde jag Exakt ut och jobbade massor i grundtölt och skritttade jätebranta backar (jisses vad svettig jag var när vi kom tillbaka!) och i går red Britta och jag ut ihop med Exakt och Vísir.
Brandi känns väldigt trevlig och har äntligen börjat lära sig att trava med riktigt lång hals. inte bara lång – utan även låg när jag ber om det (i början och slutet av ridpasset).
I onsdags var vi som vanligt på Karlslund och Brandi fick såå mycket beröm för hur jämnt och bra han jobbar.
Brandi i vattentanken, innan passet börjat. Han går nu med vatten upp till magen och i rejäl uppförsbacke.
I onsdags var det även återbesök på Evidensia Stav med Filo (rygghästen i förra inlägget). Hans rygg är betydligt mera avslappnad nu, men han är fortfarande lite öm, speciellt framme vid manken i muskeln och över länden precis vid facettlederna där problemen sitter.
Han fick cortison i ryggen och runt facettlederna igen.
Söta Filo
Ryggsprutad!
I övrigt har det varit ridskola och lektioner på Vädersjö, Västergården och Åfiske.
Hästarna ridna och stallet omskött.
Och idag, om en liten stund, åker jag till Gotland och klubben Austur och håller Tölt in Harmony-kurs.
Skall bli jätteskoj!
Jag postade lite instagram (heter mlainsinsta där om ni vill följa)/facebookbilder i onsdags från kliniken då Ancan, Bella och jag tillbringade 6 timmar på Evidensia Stav med en häst. Och jag fick en del kommentarer, sms och meddelanden om att jag hemskt gärna fick blogga om den dagen.
Och ni vet hur det är – er vilja är min…nja, inte kanske lag direkt…men guidelines?
Så här kommer ett inlägg om det!
Jag har kollat med hästens ägare så det är ok att skriva om deras häst och svaret kom med en tumme och upp och flera bilder att använda.
Here it goes:
Ni vet hästen jag skrivit om att jag jobbat med på Karlslund, Filo.
Han har ju haft problem i det förflutna, vilket vi vet.
Han har tydligen svår att rida in och reds småningom in av en lång (tung?) portugis som lärt honom “allt” väldigt fort.
Han kom till Karlslund i höstas efter en annons på Hästnet där han skänktes bort för att han skenade och ägarna inte hade tiden och intresset att utreda varför.
Han rör sig väldigt trevlig när han är avspänd, men avspändheten är ett problem.
Först av allt utreddes han för hälta på kliniken. En cysta i ena bakknäet upptäcktes, något som tydligen är vanligt på ponnyer/mindre hästar och inte behöver besvära hästen nämnvärt.
Haltfri satte vi igång med Filo – jag och hans ägare Bella.
Jobb i repgrimma, med fokus på kontakt och förtroende, lugnt arbete med ryttare. Små övergångar. Andas – lugn – vi är inte arga på dig vännen.
Lite svajigt har det ju varit, men det har ändå gått framåt. För några veckor sedan red Bella sin häst i alla gångarter i bägge varven (vi var inne i en inhägnad i ett ridhus och jag håller i linan som sitter i en repgrimma under huvudlaget). Efter den gången har det gått sämre. Omotiverade jättebockningar med ryttare och senast även utan ryttare men med sadel. Men: han bockar inte med Ville (dockan) på ryggen – men med en välbalanserad ryttare som väger 20 kg mindre än dockan kan han plötsligt få tokspel.
Efter senast, då han bockade med bara sadeln (då satt inte ryttaren upp alls), sade vi att nu måste vi in och kolla upp det här igen och leta vidare. Det här är inte en häst som lärt sig att kasta av sina ryttare. Han är jättesnäll och så otroligt välvillig, men blir blockerad.
Spänd som en fiolsträng över ryggen, vilket vi upplever att blivit värre.
Så det var i ryggen vi började söka på Evidensia Stav igår. Började med longering och ett ridprov. Mycket spänd häst, men han bockade inte. Duktiga Bella (som har superbalans och är otroligt följsam och modig!) red i skritt och trav. Vi utmanade inte med att galoppera, då Filo var så väldigt spänd. Veterinären Izabella såg ju läget ändå. I höger varv har han hela tiden skevat in med baken och liksom vikt sig. Så även nu. Men inga bocksprång.
(På frågan “hur många gånger har du åkt av?” svarade Bella “jag har suttit kvar tre gånger”…)
Så vi går in och börjar med att bedöva Filos rygg. Det görs med en herrejösses lång nål då delarna som skall bedövas är ca 10 cm ner i ryggen.
Här har jag filmat när Izabella sprutar i ryggen på Filo:
Ja alltså är man spruträdd kan man ju se det här som terapi.
Ca 45 minuter senare gjorde vi om ridprovet och jepp – en avslappnad lugn häst, som längde överlinjen, frustade och rörde sig fritt med svikt i skritt, trav och galopp i bägge varven.
Ok – härligt att se! Men vad gör i nu?
Jo – ultraljuda ryggen för att se om det är något djupt därinne som gör honom så här spänd.
Medan vi jobbat med Filo har han haft sadel och ryttare max en gång i veckan i ca 15-20 min. Det får man inte så ont i ryggen av. Inte de rigorösa spänningar den här lilla hästen visar.
Izabella ultraljudade facettlederna i ryggen. Facettleden sitter mellan ryggkotorna:
Izabella förklarade att ultraljud på rygg är knepigt och alltid lite subjektivt då det ligger så djupt in i hästens kropp och veterinärerna inte gör den undersökningen i närheten lika ofta som på senor.
Men hur hon än vred proben och kollade om och om igen (hon var jättenoggrann och tog tid på sig och förklarade i massor för oss) så verkar det som om stackars Filo har lite pålagringar på några av facettlederna i ländryggen på höger sida. Precis där han är som mest öm för tryck och det är också ditåt han viker sig och skevar i ridningen.
Ni ser områdena jag ringat in på bilden – den till höger är taggig och det är så det skall se ut, medan den till vänster är liksom mera rundad, vilket tyder på en pålagring.
Massvis med hästar går med pålagringar här utan att ha ont och utan att någon vet det, så det behöver inte vara ett problem. Men Filo har ont och det är troligtvis pga inflammation runt pålagringarna.
Så han fick contisonsprutor i ryggen för smärtlindring och avslappning samt även i facettlederna (snacka om pillgöra!) för inflammationsbekämpning.
Nu skall han få jogga i lina och avslappnat sträcka ut ryggen och gå på vattenband (Filo har det ju rätt lyxigt hemma med alla möjligheter för rehab hemma!) och om ett tag skall han tillbaka och få stötvågsbehandling i ryggen.
Izabella ultraljudar Filos rygg och Bella och jag studerar, frågar och tittar, Ancan fotar.
Fortsättning följer förmodligen (om ni vill? är ni intresserade?)
