Archive for February, 2013

Soliga dagar

Thursday, February 28th, 2013

Vilka härliga dagar det varit nu här i Stockholm! Strålande sol och helt, helt underbart väder att ha mitt jobb i!
Har ridit, ridit, ridit och njuuuutit av solen och tankat upp med D-vitamin.
Man ser hur hästarna njuter de med. De står/ligger/vräker sig i solen och där emellan leker de. Massor, speciellt valackflocken. Hittills har vi inte haft några spark/lekskador (förutom att Vísir ser lite loppäten ut då den stor fyrbenta pälsätaren Stígur varit framme och att nämnde Stígur jämt har nya småsår runt mulen) som tur är.
Idag skulle jag löslongera Stígur och Vísir och tji fick jag – de var helt ointresserade av att trava och galoppera runt på volten och mjuka upp sina ryggar. Allt de ville vara att LEKA med varann. Hysteriskt mycket faktiskt. Så fort jag bad dom springa blev det tölt och korsgalopp kryddat av småbock, bakutsparkar och bitande i kompisen bredvid. Det gick inte att göra annat än då och då låta dom stanna och leka ordentligt och skratta åt dom. Det svårt att göra annat än le och skratta åt vårystra hästar som tokleker 🙂
Både svettiga och flåsiga var de i alla fall och de gick faktiskt snällt med på att skritta runt utan att bita på varann.

Imorgon skjutsar jag hem Dimma till Eknäs och hoppas hon fortsätter vara lika trevlig med sin matte som hon varit med mig den här veckan. Har jobbat med att sitta upp från pall på henne den här veckan och idag fungerade det galant samtliga tre gånger jag gjorde det.
Idag har jag ärven tagit den sista ritten (för nu i alla fall) på Greiði. Han och matte har blivit stora nu och skall “flytta hemifrån”. Tyvärr, till vår stora sorg! Ett stall på mycket närmare avstånd från matte Ninas hem får ynnesten att ha ekipaget hos sig. Sista turen var hur som helst perfekt! Underbart väder, glad,mjuk och jämn häst som mjukt och smidigt bytte mellan gångarterna och flöt fram.
Åh, vad jag kommer sakna Greiði, som jag känt sen han låg i Ellas mage, ridit in och utbildat tills nu!

Greidi6jan1280.JPG

Greidifeb201102.JPG

ensta 1083.JPG

ensta 1091.JPG

Tack Nina och Greiði för de här åren!

 

 

Jag håller mig sysselsatt

Tuesday, February 26th, 2013

Nu är det så där som vanligt igen. Dagarna rullar förbi, hästarna rids och lektionerna rinner på.
I helgen gick min svärmor tyvärr hastigt och oväntat bort och det har så klart färgat vardagen, självklart mest för maken men självklart även för mig.

Avhandlig av hästarna:

Dimma jobbar stadigt framåt. Hon är betydligt lugnare och stadigare att rida ut själv med nu. Gångartsmässigt känns hon bra – speciellt traven har utvecklats riktigt trevligt! Medryttare till henne har dessutom hittats.
Jag har tränat en del med Dimma att sitta upp från pall, då hennes matte gör det och Dimma inte är helt med på tanken om att stå still vid pallen.
På fredag skjutsar jag hem Dimma igen.

Váli är ju ett litet gulletroll!
Så lugn och mjuk och stabil från marken och en riktig liten krutdurk från ryggen. Vi jobbar mycket, mycket med att skritta, skrölta, skritta igen, tagga ner och vara stabila oavsett gångart. Och att börja hitta mera ren tölt även utan boots (det funkar bitvis så bra med boots nu så det nästa börjar kännas som “fusk”, vilket ju så klart är mycket positivt.
Sedan är ju parametern “när vi är själva på volten eller vägen och alldeles avslappnade” mycket viktig. Att få till det där med den stor lösgjordheten på en tävlingsplats med allt vad det innebär är ju en annan femma (hör ni hur jag friskriver mig från ansvar nu? 😉 )

sovagott
Såhär såg Váli ut idag när jag skulle hämta honom i hagen. När jag satte mig bredvid honom i halmen och kliade honom så lade han sig ner på sidan och bara njöööt. Snacka om att jag kände mig som lite av en djurplågare när jag till slut bad honom resa på sig och komma med mig in.

Vísir känns bättre och bättre. Han hade två veckor av trotsålder här om sistens då han drog iväg i ett himla tempo så fort en liten galoppfattning var i sikte, ja rent av stack i galoppen.
Men vi har diskuterat lydnad ute några vändor och på gårdagens lektion med matte Britta gick alla gångarter så lugnt och elegant till! Idag red jag igenom honom på volten och fokuserade på en lång hals och en form som jag kunde växla mellan lång och låg och något högre, men ändå avslappnad och det kändes riktigt bra!
Vísir skall under våren få komma ut på sina första tävlingar och se hur det känns.

Greiði är så härlig! Jag bara älskar den lilla, svarta krutdurken. Speciellt när jag ser honom med sin matte och hur han sköter om henne!
Jag har ridit honom hela januari p.g.a. av en halk-relaterad skada på mattes hand. Nu i februari har jag jobbat honom ca 3 dagar i veckan, mesta dels ut i skog och på väg.
Nu till helgen så flyttar tyvärr Greiði och matte Nina från oss på Skogsäng till ett stall som ligger otroligt mycket kortare bilresa från hennes hem än vad Tungelsta befinner sig.
Vi förstår ju alla henne med kommer verkligen att sakna både Nina och Greiði i gänget!

Stígur jobbar ca 4 dagar i veckan och gör det så fint. Han har senaste veckorna fått jobba mycket med att gå i sällskap med andra ute och trots detta jobba lugnt och stadigt oavsett om jag ber honom ligga bakom, bredvid eller framför sällskapet.
Tölten känns mycket stark och bra och traven blir bättre och bättre!

stigvindskydd
När jag satt och kliade Váli idag kom Stígur, a.k.a. SVJ, och hälsade.

Tindra red jag idag barbacka på ridbanan och jag häpnas ofta över hur kul hon tycker det är att jobba på banan. Hon skyndar sig ofta in dit om man skrittar på långa tyglar och inte är med i skallen. Är man med och skall skritta förbi föreslår hon ofta att vi kanske skall börja där.
Och roligare häst att jobba barbacka med går nog knappt att hitta!

Igår när jag jobbade på Fors med ridskolan och ridning så kom jag på mig själv med att sitta och le brett över hur kul mitt jobb är!
Rida ut med den tidiga ungdomsgruppen (16.30 -17.15) i solskenet och busa lite i snön med dom (duktiga ungdomar!). Jag red 6, åriga hingsten Aragon från Fors (e: Berserkur u: Aska) som lydigt och vackert jobbade sida vid sida med ridskolehästarna (både valacker och ston) och i “håltimmen” där Ylva har lektion fick jag rida Ballet YH, en 7-årig lusitanodam som hade nerver både här och där i månskenet. Men Gud vad roligt det var!

Som vanligt kommer jag alltid på att blogga när jag egentligen har lite ont om tid.
Så nu måste jag i all hast avsluta här och kasta mig iväg till Västergården där ett gäng (förhoppingsvis) glada  elever väntar!

 

 

Den där bästa bruna!

Wednesday, February 20th, 2013

Nämen hörrni, i helgen när vi fotade Stígur så fotade vi Tindra också!
Först red Erica och jag fotade lite och sen red jag några svängar också. Älskade Tindran! Hon är och förblir hjärtehästen!

Hon är nu 13 år (åh Gud vart tog åren vägen? Hon var 4 år när jag köpte henne!) och e: Mökkur frá Varmalæk och u: Sesselja frá Heimi (e:þröstur frá Teigi)

Erica och T:

img_0009

img_0081

img_0127

Jag och min bästa donna!

img_0175

img_0196

img_0202

img_0220

(Varför gör jag sådär med skänkeln på henne?)

img_0222

 

Shit vad jag älskar min fina häst!

img_0126

Ren takt eller taktrent? Does it matter?

Monday, February 18th, 2013

Jag läste en fundering i ett forum som fick mig att tänka.
“Kom och tänka på en sak. Är det mer hälsosamt för en islandshäst att gå i rena gångarter eller är det för att de ska kunna bedömas på tävling?
Jag menar att om min häst går i någon blandning av tölt/pass/trav-variation, lite hit och dit men jobbar ändå rätt med kroppen, då menar jag i balans och avslappnad och inte för mycket belastning vare sig fram eller bak, spelar det egentligen någon roll om takten är “rätt”? Eller är det så att en häst inte kan jobba rätt och hälsosamt om den inte går i “ren takt””

Jag reflekterar såhär över detta:

När vi sätter oss på hästen, ett djur som inte är gjort för att ridas på egentligen (det är ju vi människor som kommit på den idén), tar vi ifrån hästen dess naturliga balans.
Det är vår första och största uppgift som ryttare att återge/återskapa/hjälpa hästen att återställa balansen med oss på ryggen. Då hästen aldrig bett om att bli riden på är det är därför vårt ansvar som ryttare att lära oss rida hästen så den inte får skadas och får ont av det.

Ren takt i gångarterna kommer ur att hästen går i balans och jobbar rätt med kroppen.Det är alltså ett resultat av att hästen går i balans med ryttare.
Går hästen travtaktigt eller passtaktigt i tölten (exempelvis) så jobbar den faktiskt inte helt avslappnat och rätt med kroppen. Den kan vara på rätt väg, men inte helt där.
I travtakt får hästen ett förkortat bakbenssteg och den diagonala fasen förlängs. Hästens bakbenssteg blir korta p.g.a. spänningar i ryggen och halsen (eller spänningar i ryttaren som förorsakar spänningarna i hästen). En häst som länger halsen korrekt och går fram till bettet och jobbar med bukmuskulaturen är inte travtaktig i tölt.
Passtakten uppstår ju följaktligen av att den laterala/samsidiga fasen förlängs. Oftast kommer sig detta av stelhet i sidorna och en förkortad hals (vilket ju då i sin tur leder till att hästen inte jobbar rätt med ryggen). En häst kan jobba till synes avspänt men ändå vara passtaktig och då har vi svaret där – tillsynes är inte alltid sanningen. En helt lösgjord och korrekt arbetande häst blir inte passtaktig.

Det pratas alldeles för mycket om hästens ryggmuskler och för lite om den sammes magmuskler.
Det är inte på ryggfiléerna hästen skall bära oss, utan på de underliggande musklerna.
Jämför själva genom att lägga händerna på en ländrygg och spänna just dom musklerna (“filéerna”). För att spänna dom musklerna måste du svanka och släppa magmuskulaturen och då känner du hur “filéerna” blir hårda under dina fingrar.
Prova nu istället att slappna av, andas djupt och sedan dra in magen/spänna magmusklerna med fingrarna kvar på din ländrygg. Känner du skillnaden i din rygg?
Så skall hästen bära oss för att hålla och inte få felaktiga spänningar.

De andra gångarterna då?  Vi islandshästryttare fokuserar, IMHO, alldeles för ofta för mycket på tölten.
Det är ju i och för sig inte så konstigt, många gånger har vi ju någonstans valt islandshäst i alla fall delvis för just tölten.
Samma gäller så klart i andra gångarter.

Så måste vi göra skillnad på taktrenhet och stora rörelser.
Många gånger så är det ju inte hästen som mår bra av att ha stor aktion – det är vi ryttare som lärt oss att må bra av det. Det är lite som med skönhetsideal  – vi har tutats i vad som är rätt, riktigt och framför allt “vackert”.
Däremot så får en häst som jobbar avslappnat och rätt genom kroppen (speciellt om den dessutom börjat kommit till samling) oftast även lite större rörelser.
Men hetsen efter de enorma (frambens)rörelserna är bara ångestskapande.

Om vi istället kom till rätta med problemet att folk applåderar och skriver kommentarer som “Flott” och “Wow!” på sådana här bilder…

 

rorelse1

(Jag är helt medveten om att den här hästen har ett otroligt rörelsemönster och så vidare, det är inte det jag vänder mig mot.
Det är att många tycker det är vackert och häftigt och eftersträvansvärt jag inte sympatiserar med)

 

Äntligen nya ridbilder – Stígur

Sunday, February 17th, 2013

Jamen hörrni NU har vi äntligen fått till att fota lite pållar igen! Finally!

Det har ju blivit lite ofotat denna vinter då vår ridbana hemma på Skogsäng inte varit i så fotovänligt skick (den är plogad som en rundbana, så den funkar ok att rida på, men sämre att fota på).
Att fota ute på väg kräver lite mera planering.
Men igår var Erica och jag planerade och duktiga. Det är ju inte bara att ta en vägstump varsom helt och fota loss utan det skall gärna vara en vägbit med bra underlag, bra sikt, otrafikerad och helst även en ok bakgrund.
Allt detta har vi en bit från stallet så jag red dit (bra uppvärmningssträcka) och Erica tog bilen en annan väg.
Här är resultatet:

På bilderna rider jag Stígur med 190 gr boots, min Frami-sadel och Micklemtränset med ett tredelat KY Rotary- bett.Bilderna är inte i någon direkt kronologisk ordning.

img_9757

img_9788

img_9758

img_9808

Stígur kändes väldigt trevlig och bra. Att springa av och an på en liten vägstump i olika gångarter X antal gånger tog han med jämnmod. Men inget rusande hemåt och inget bromsande bortåt. Jämn gas, tog halvhalter och öht väldigt trevligt.
Han är en riktig “treat” att rida och jag ler ofta bara av tanken på honom!
Rörelsemässigt bara växer an ju starkare och mera balanserad han blir. Han är helt enkelt en väldigt flott häst in the making. Det kräver dock kraft att gå avspänt med dessa rörelser. Vi tränar vidare!

img_9815

img_9824

img_9827

img_9931

I dagsläget är passen den svagaste gångarten, och det är inte så konstigt då det är den gångarten som är minst tränad.
Dock är inte passen jättedålig på något vis.
När Stígur kom till mig i september förra året var han inte passtränad över huvud taget. Ägaren hade fått höra att hans pass inte var värd att ta fram utan att han borde satsas på som tölthäst.
Något som för mig låter konstigt. Varför inte utveckla alla hästens gångarter?  Stígurs pass är bra! Taktsäker, blir snabbare och säkrare i takt med att styrka och balans förbättras och han gillar det! Han kommer inte vinna VM i vare sig någon passgren eller femgång, men ett SM-kval i femgång och ev. stilpass är inte någon omöjlighet och framför allt – om jag har en femväxlad bil – skall jag då bara köra på fyra växlar, trots att den femte växeln är bra för bilen att gå på ibland?

Vid fotograferingen igår red jag tre passträckor varav det blev bilder från två av dom. Synd då den sista sträckan var bäst, men bilderna blivit suddiga.
Stigur sträcker sig bra fram mot bettet och tar stöd, men blir i dagsläget lätt lite låg och det var just den delen som funkade så bra sista sträckan igår. Han dök inte utan höll sig rätt och svävet blev bättre och balansen var bra och han sköt ifrån väldigt bra och tempot blev härligt högt!

Men här är två passbilder

img_9849

img_9842

Vi tar faktadelen igen:

Stígur från Widtsköfle är en rödblack femgångsvalack, född 2004 -alltså blir han 9 år i år.
Hans pappa är Dugur frá Minni-Borg och hans mamma heter Skýjaför frá Eyrarbakka och hon är ett fyrgångssto som är tot.bed. 7,75.
Stígurs bror (samma pappa) Isak från Dirhuvud är en känd tävlingshäst med otaliga medaljer i T2 från både SM, NM och VM och de är väldigt lika till utseendet och rörelsemönstret.
Stígur är helt ofantligt snäll och lätt att ha att göra med och en riktig goskille. Han funkar mycket bra i flock och gillar att leka.

IMG_8853

 

Allt runt Stígur är lätt. Skoning, lastning, klippa, vaccinera och fånga i hagen.
Han är stor, 145 cm i mkh (mätte honom i höstas) och både viktbärande och kraftfull. Han är alltid på när det gäller att jobba, oavsett om det är klättra i skogen eller ta ett dressyrpass på ridbanan.
Påtävling och kurser är han lätt att ha med. Ställ honom i en box, hage eller bind honom vid transporten. Han står där man ställt honom och är lugn.

Jag kommer tävla Stígur i femgång och T4 under våren tillshan är såld.

Priset går att diskutera, så tveka inte att höra av er med frågor.
Bilder finns i massor!