Archive for May, 2012

On the road again

Thursday, May 31st, 2012

…eller i alla fall on the spår again.
Sitter på tåget mot Göteborg, där jag skall döma Västsvenska Mästerskapen (VSM) fre-sönd.
Gjorde en tabbe när jag bokade och råkade hamna på ett tidigt tåg. Är inte så smart tydligen (när det gäller att boka tåg på internet i alla fall). Eller, tja – det blev en ledig dag (vilket ju inte är så tokigt) iom tidigt tåg som inte gick att boka om.
Well well, det gör inte så mycket. Hästarna har jobbat fint och de är unga och mår bara bra av några dagars vila. Erica sköter Tindra så föredömligt så.

Veckan har varit skön. Jobbat mycket,men med ett bra flyt.
I måndags hann jag med att både luncha med min kompis Malin H. och var aen god medborgare och ge blod innan lite lektioner och mycket ridning tog vid.
Har jobbat Greiði två gånger den här veckan, en gång på volten och en gång ut och nästa vecka tar jag med honom till ovalbanan på Ensta för lite programridning. Får de om vi får till någon liten femgångsstart i höst! Vore kul.

Och vi har fått tillökning på Skogsäng!
Vackre, stora, snälla Mona, av rasen nordsvensk brukshäst, har nedkommit med ett svart hingstföl! Toooksöt såklart!
Erica var där precis efter fölningen och fotade så jag har benäget tillstånd att visa bilderna för er:

Först en på fina Mona:


Snällaste blicken!

Och så fölbildbombning:

Är han inte helt bedårande så säg?!

Själv befann jag mig i Upplands Väsby den eftermiddagen och kvllällen och fick höra om fölningen på telefon på vägen hem.
På Harby, där jag var, sken solen och hästarna jobbade fint. De är alltid så kluriga där ute! Den fina stora ridvolten på Harby är ett minne blott då det står en stor byggnad under konstruktion där, så vi har de senaste gångerna haft lektionerna på en gräs-longeringsvolt och nu har de hägnat in en bit runt den samma, som vid torrt väder funkar att rida på.
Och två av eleverna önskade rida ut, så de lånade en häst till mig och i hade dubbellektion ute på deras jättefina ridvägar.
Sista lektionen var vår tidigare ridskolehäst på Fors, Klaki med sin nya ägare som fick ett träningspass i lastning, då Klaki visade sig tycka det var en onödig aktivitet när han hämtades på Fors. Efter 30 min gick han vackert av och på utan större bekymmer. Några träningstillfällen till och det där är löst, tror jag! 🙂

Nu skall jag låta svt.play roa mig en stund.
Ha en fin helg och lycka till alla som tävlar – var än det är!

 

Seiður

Wednesday, May 30th, 2012

Nästa updatering om en träningshäst:

Seiður frá Skeggsstöðum
Han är född 2007 och e: Víðir frá Sæfelli u: Frú frá Skeggstöðum
Fyrgångare som under våren börjat tölta, men behöver lära sig att använda överlinjen rätt

“Sigge” är väldigt ambitiös och pigg och vill så himla gärna så mycket. Helst allting på en gång faktiskt!
Det här ridpasset, som vi fotade (i söndags) var han väldigt virrig och distraherad i början, men riktigt duktig efter en stund.

Seidur27051205.JPG

Seidur27051209.JPG

Seidur27051212.JPG

Seidur27051215.JPG

Så till töltarbetet. På den här fösta bilden ser man lite av ambitiösa Seiður: Jag ber honom svänga för ytterhjälperna i skritt och han svarar såhär:

Seidur27051225.JPG
Såja, vännen – ta inte i så du spricker nu.
Här är lite töltbilder, tagna så vi ser var han är idag och kan jämföra med senare:

Seidur27051229.JPG

Seidur27051238.JPG

Ja, såhär skall han ju inte använda överlinjen, Takten är för det mesta ren, men nosen i skyn och en spänd häst som vill er än han orkar och kan.
Så nu jobbar vi med att länga överlinjen i skritt – gå över till skrölt och så tillbaka till skritt. Och så lite trav och galopp in emellan.
Igår (tisdag) gjorde jag om samma ridpass i princip, men utan fotograf och Sigge var betydligt lugnare för det första och mycket mer koncentrerad. Jobbade mycket bättre med överlinjen och började förstå vad jag ville!
Det blir en riktigt bra, fin och rolig fyrgångare av den här killen!

Här har vi börjat hitta överlinjen i skritt i söndags:

Seidur27051233.JPG

Seidur27051236.JPG

 

 

Ari

Monday, May 28th, 2012

Bloggen är ett sätt för mig att kommunicera. Inte bara med er där ute in general utan även med mina träningshästars ägare.
Därför kommer det då och då långa (långrandiga?) uppdateringar om en eller annan häst.
Alla är självklart välkomna att läsa, kommentera och fråga (frågor är kul! Då får jag nya uppslag till saker att blogga om!).

Det här inlägget handlar om Ari.

Ari från Sunnagården är född 2007 och därmed 5 år i år.
Han är ganska liten och har varit  ännu mindre och vingligare och ägarna har därför valt att vänta med inridning till i år.
Ari är efter Náttfari (Ari) från Wahlberg (e: Atli) och u: Frenja (Dama frá Syðri-Löngumyri). Som föl trampade Ari på en spik rätt illa och behandlades på klinik flertalet gånger i några veckor. Han fick då smeknamnet “Spikur” då han ännu inte fått nått namn då.

Jag var ute hos ägarna (som bor när mig) och kollade och kände lite på Ari i longering i vintras och då han fortfarande var hingst då så rekommenderade jag kastrering och och vi beslöt att börja inridingen i maj, men att ägarna under våren själva skulle träna att longera honom samt vänja honom vid sadel och träns.

Den 2/5 började inridningen och de två först veckorna åkte jag ut till ägarna tre gånger i vecka. Den 13/5, då vi hade betessläpp kom en kastrerad (sedan februari) Ari till Skogsäng.

Nu har vi kommit så långt att Jag kan rida på honom själv på volten och har även ridit ut på honom utan sällskap.
Han svarar bra fram för skänkeln, stannar och svänger lydigt för så väl vikt (lite vingligt än), skänkel och tygel. Ute var han lite tveksam bortåt och försökte hoppa in i skogen några gånger, men inte allvarligare än att han gick fram på tillsägelse.

Igår kom Pelle med ut till stallet och fotade oss på volten.
Ari väljer nästa alltid tölt/grsepass. Travar ibland korta sträckor, men det känns att han inte helt har balansen för att trava med ryttare än.

Ari270512 02.JPG

Ari270512 06.JPG

Ari270512 07.JPG
Här har jag precis stannat Ari med sätet och halsremmen, därav min “ryggställning”

Ari270512 12.JPG

Ari270512 21.JPG


Ari270512 25.JPG

Ari270512 30.JPG

Ari270512 35.JPG

Ari270512 47.JPG

Ari270512 48.JPG

Ari270512 53.JPG

Jag är mycket nöjd med Aris utveckling i ridningen.
Efter ett pass i repgrimman i fredags där vi diskuterade det här med att komma och följa är han lugnare att hantera och det känns att han ser mig mera som ledare.
Jag tror definitivt att traven kommer komma starkare med balansen!

Sår i munnen

Sunday, May 27th, 2012

Såg en fundering angående att rida igen på tävling när man i en gren fått en varning för sår i munnen på hästen. Jag dömde tävlingen som Maarit skriver om.
Tyvärr var det väldigt många hästar som såg lite tråkiga och ledsna ut i munnen där. Allt mellan små blåmärken till rejäla sår. Jättetråkigt att se! Maarits reflektion var att många, som vill rida igen byter till hackamore (förutsatt att det är öppen klass) och rider, men en del rider igen – på bett. Trots att de vet att hästen har sår i munnen.
Det är för mig helt obegripligt! Man gör inte så mot sin häst! Skulle själv aldrig klara det!

Som domare kan man aldrig ge startförbud (det kan bara e veterinär ge), vi kan bara avråda, varna (både för sår i munnen och osportsligt uppträdande mot hästen) och diska om det blöder.

Något som många ryttare borde göra mera frekvent i vardagen är att titta sina hästar i munnen. Inte bara runt mungiporna, utan öppna, titta , vänd på läpparna. Dels är det en bra övning inför hovbeslagskontrollen (det underlättar mycket för oss domare om hästen är van att kollas i munnen) och dels vet man då hur hästen ser ut och kan upptäcka sår och blåmärken i tid!

En jättevanlig orsak till klämskador och sår i munnen på hästen är det här:

Ett två- eller tredelat bett behöver inte vara för långt för att det skall se ut såhär när ryttaren tar i den ena tygeln utan att hästen går fram till/har stöd i yttertygeln.
Leden på bettet hamnar oftast precis där blåmärket/såret/blodfyllda blåsan är. Lätt att kolla.

Det är en av orsakerna till att det är bra att byta mellan olika bett/bettlöst för att ändra/variera tryckpunkterna.
Hästen är inte gjord för att ha bett i munnen alls i grunden, och när vi väljer att rida med bett måste vi se till att de inte får skador och ont av det!

Jag säger inte att vi inte skall rida med bett – men vi måste ta vårt ansvar!

 

The KING

Saturday, May 26th, 2012

I 15 år har jag haft äran att jobba med Kungen – Mökkur frá Varmalæk!
Mökkur ÄR bara kung på gården och i allas våra hjärtan.
Han är Gudomligt snäll, fantastisk att rida och en riktig diva. Och vid 27 år fyllda (eller strax i alla fall, han har födelsedag den 6/6) får man vara en diva. Och han är ju dessutom en snäll sådan, som nådigt låter oss runt honom rida och hantera honom och då och då låter honom betäcka ston också.
Här om dagen då Pelle vad med ute på Fors så hälsade vi på Mökkur och jag kom på att trots våra 15 år tillsammans har jag inte en enda bild på mig med honom.
Jag har fått äran att rida honom otalig gånger, både med elever ut i skogen, motionsridit honom medan han var aktiv tävlingshäst och även ridit honom på kurs för Olil Amble (det var en höjdare faktiskt!).
Nu passade jag på att få idolbild på honom också:

Ochvi kan ju snabbt konstatera var Tindra har fått sin fotogenoska gen ifrån!
Som jag tidigare berättat så räcker det med att Tindra hör kameran klicka så sträcker hon upp sig, intar fotolooken och charmar fotograferna med sina söta poser!

När vi öppnade Mökkurs box och jag ställde mig bredvid honom sträckte han på sig och stod som en saltstod med öronen rakt framåt och stod så så länge Pelle fotade. Och han fick hålla på en stund för att få till det med inställningarna så bilderna inte blev suddiga.
När jag gav honom en sista puss på nosen och gick ut och stängde boxen sjönk han ihop lite och suckade. Ett riktigt proffs är han!

 

Här om veckan red jag Mökkur på uteritt med mina ridskoleelever.  Det var småruggigt, jag hade jobbat sedan arla morgon och var trött och hade lite huvudvärk. Och vips – i ett trollslag – var allt det borta.Det är som att rida Tindra, det är att komma hem att sätta sig på Mökkur och även en lugn tur i skogen i mest skritt med 10 ridelever bakom på led är bara ren lycka!
Tack underbara fina Mökkur!
Och tack Ylva för att jag får äran då och då!