Archive for the ‘Träningshästar’ Category

Belöning utan tiggeri

Saturday, March 24th, 2018

Hej igen där ute!
Ja, nu är jag så där dålig på att blogga igen. Men försöka ta tag i det.
Sofia undrade hur man jobbar med att hästen blir nafsig/tiggig när man jobbar med klickerträning.
Här rekommenderar jag verkligen den gratis mini-kursen på relationsbaserad hästtränings hemsida!
Skärmklipp 2018-03-20 14.27.50

 

Men kort sagt behöver hästen inte ens vara inklickad för detta.
Stå bredvid hästen och visa den att du har godis/pellets i handen. Sedan väntar du avslappnat (andas, släpp ner axlarna och bli passiv) tills hästen slutar pilla på din hand/ficka och tittar åt ett annat håll. När den gör det – fram med handen och ge hästen godiset direkt. Låt inte hästen vända huvudet mot dig eller få godiset nära din kropp utan sträck snabbt fram handen till hästens huvud och ge godiset.
Om hästen är väldigt nafsig eller blir påträngande eller till och med farlig så se till att ha ett staket eller en boxvägg mellan dig och hästen.
Upprepa några gånger varje gång du träffar hästen. De lär sig väldigt fort att ”titta bort” för att få godis!
Om man hamnar i situationen att hästen tittar bort och man sedan klickar (om hästen är inklickad) eller med glad röst berömmer och hästen då genast kastar huvudet i famnen på en så gå tillbaka till att släppa ner axlarna och vänta tills hästen slappnar av och tittar bort och ge gärna godiset nere vid marken eller till och med på marken.

intrinzens hemsida finns också en gratis e-bok som är läsvärd!

Jag använder klickertrningen som ett kul komplement till ridningen och känner verkligen hur mycket positivare hästarna är, även i ridningen. Men jag rider inte “bara när hästen tillåter det” och går inte helt “all in intrinzen”.

I övrigt då? Jo, vintern vill inte helt släppa sitt grepp här. Det är lite dagsmeja då och då, men stränga minusgrader de flesta nätterna. Detta har resulterat i halka på många ställen. Inte på de stora vägarna, de är torra och isfria på de flesta håll här, men småvägar och stallplanen, ridbanan osv.
Det är verkligen guldvärt att våra ställägare är superduktiga på att ploga och sanda!

Jag jobbar på och rider rätt mycket.
Britta har varit bortrest en del, så jag har haft hennes hästar, vilket är ett rent nöje. Ett sto i stallet, Idunn, är också i träning några dagar i veckan.
Jag hade henne i höstas på samma sätt och då var det stora fokuset ökad lösgjordhet, balans och att hitta en borttappad trav. Och den dök upp! Och självklart jobbade jag i alla gångarter, men med ett fokus på att kunna hitta traven och ha en trevlig överlinje i den.
Nu är fokuset att stärka tölten, även den med en trevlig överlinje och galoppen, vilken lätt tappar lite energi och då blir ökad grisepass eller korsgalopp.
Så vi gör mycket galoppfattningar, töltar och lägger in längre galoppsträckor i bägge galopperna (men inte samtidigt, vilket ju lite varit problemet 😉 ) och så kollar vi så klart att traven sitter och skrittjobbar. Det är så trevligt med engagerade hästägare, som verkligen jobbat efter ens råd och när jag nu rider hästen igen, 5 månader senare, så är det bara att fortsätta där vi slutade!
Tindra, Brandi och Exakt går i den mån jag hinner, vilket brukar bli ca 3-5 dagar i veckan. Tindra rids på helgerna av fina Erica och går ju lektioner med elever vid bokning och så brukar jag försöka jobba med henne antingen från marken eller rida henne någon dag i veckan. Men Brandi och Exakt känns det så skönt att jag inte skall tävla i år. Jag rider dom när jag hinner och jobbar med det jag vill och hinner jag inte så känner jag inte alls samma stress över att de måste vara i tävlingskondis! Jätteskönt! En del dagar jobbar jag dom i rundcorallen eller på banan med klicker från marken i 15 min/häst eller till och med bara i hagen med att göra crunches och göra enkla saker (flytta ben, Brandi får göra sin samlings-grejer (se förra inlägget).
Exakt, som är en försiktig herre, som dessutom gärna vänder bort huvudet lite har jag lärt att ”klä på sig grimman” när jag håller fram den och samma med tränset.
En stor fördel med klickerträningen är att hästarna kommer raskt gående mot mig så fort de hör eller ser mig i närheten av hagen.
Visst kom de ibland även tidigare. Ibland kunde de till och med komma springande, om de visste att det var mat på gång, men inte som de gör nu! De kommer och smiter upp bredvid en som en hund som skall gå fot. Kan nästan kivas om att få vara närmast och få komma med! Härligt!

IMG_2292

Idag är jag lite ledig och har, förutom att vara ute i stallet en snabbis och gett mina hästar sitt kraftfoder (de får vetekli för att balansera upp magnesiumhalten i foderstaten och Tindra, som lätt faller ur lite får havre) och putsat en broddspark Tindra fått, varit inne i stan med maken och gått en prommis med Harry, ätit go-lunch och småspanat i affärer.
Myslördag helt enkelt! Och imorgon skall jag till Skultuna och Åkerby Islandshästar för heldagskurs med roliga elever (de flesta har varit med flera gånger tidigare)!

 

Hejhej på er igen!

Sunday, November 19th, 2017

Ojojoj. Det var fasen inte igår!
Hur fortsätter man nu? När de gått så länge sen sist.
Vi får väl ta en sak i taget.
Vi kan börja med er som läser. Har ni intresse av att jag bloggar? Vill ni läsa?
Det är alltid lite roligare och mera motiverande att skriva om det finns en mottagare eller flera.

Jaha – hur var det här då?
Jo, tackar som (kanske) frågar. Här har det varit upp över öronen mycket jobb. Något man som egenföretagare blir hårt uppfostrad att vara glad och tacksam för! Vilket jag är! Missförstå mig rätt – det ÄR verkligen en ynnest att kunna jobba med sin hobby och klara sig på det som levebröd! Men det som händer är ju till exempel att en blogg blir liggande obloggad ett tag ibland.
Jag har helt enkelt inte orkat, inte hunnit och inte velat blogga.
Och när det är mycket i livet så gäller det ju att rensa bort onödiga måsten så att man inte träffar den berömda väggen. Så den tiden jag haft över har jag ägnat åt att vila (tar ofta i veckorna en powernap mellan stall och lektioner om möjligt), läsa och umgås med maken, hunden och vänner.
Livet, helt enkelt.

Jag gör ett försöka att blogga igen. Let us see how it goes…
Uppmuntran hjälper 😉

 

Skrev alltså senast i mars, när Exakt precis hade varit på Mälarkliniken och fått benet ompysslat.
Får nog fasen hämta almanackan för att se i vilken ordning saker gått sedan.
Han fick Metacam, vilade en vecka och skrittades en vecka. Tillbaka till Karlslund och låta Ancan klämma och känna. Börja rida igång lite mera och tog återbesöket på Mälarkliniken den 10/4. Izabella kollade igenom, vi sprang, longerade och gjorde ett ridprov. Och fick fritt fram att köra på.
Fortfarande lite spänd i muskeln på insida lår, men mycket bättre och inte lika öm och rörde sig framför allt rent.
Sedan har vi jobbat på. Hela tiden med mycket skritt, och mycket arbete från marken. Regelbunden stretching och koll på Karlslund. Men först i slutet av juni kändes det helt och fullkomligt bra!

Exaktaug17
Exakt och jag på träning för Helene i augusti

 

De övriga hästarna då?
Brandi är – ja Brandi. Underbart snäll, gullig, gosig och rar. Och taktren. Men någon stjärna på banan kommer han aldrig bli.
Han och hans mor Tindra jobbar en del med att gå privatlektioner, både ut i naturen och på ridbanan, med elever. Och så har jag börjar klickerträna med både Tindra och Brandi! Jätteroligt och inspirerande, men utmanande dels för huvudet (på såväl mig som på hästarna) och koordinationen och timingen. Men lite av en nytändning är det.
Brandi är otroligt duktig på att lyfta manken och både trava och tölta (!) på lös lina i trevlig form runt mig. Tindra kan gör glädjeskutt framåt i galoppfattningar och är framförallt (tycker jag) kul att rida med klickern (hon rids ju dessutom mest på hackamoore, vilket underlättar belöningen). Jag trodde hon skulle stanna direktt för klicket från ryggen, men hon traskar glatt på tills jag ber henne stanna – då stannar hon å andra sidan raskt och vänder uppfordrande huvudet mot mig (i början med öppen mun).

BrandiLena
Brandi och eleven Lena på en utelektion på ängen i vintras

Tindra är ju den riktiga hjärtehästen. Så är det.
Hon jobbar, precis som Brandi, med lektioner med elever och så har Erica som vanligt ridit/jobbat henne en hel del.
I juli, mitt i ”brinnande semester”, när jag låg och läste/andades/joggade med hunden/sov/drack vin i Finland, fick Tindra en spark på vänster bakknä på betet. Som tog rätt illa.
Tack gode Gud för fina medryttare och vänner! Damen fick komma upp till stallet i hästbuss (betet ligger ca 20 minuters promenad från stallet) och nästa dag skjutsades hon till klinik där tre god vänner var med och hjälpte när veterinären kollade, röntgade och ultraljudade skadan. Ett lite elakt sår precis över ligamentet i bakknäet, som fått sig en smäll och svullnat.
Dränage och några stygn. Metacam, sjukhage och en stor haklapp på grimman som gjorde at hon inte kunde komma åt såret själv.
Såret läkte helt problemfritt och vi gjorde ett återbesök på kliniken 4 veckor senare och ultraljudade bakknäet en gång till för att kolla så inget var skadat där inne. Men allt var jättefint, hästen ohalt och osvullen och – ja, hem och köra igångsättning. I slutet på september var Tindra tillbaka i full ridning och kondition!
Och Erica och Malin som vakade över henne. Tempade, skötte såret och gav Tindra mys och mat. Tusen, tusen tack bägge två!

Tindrabakben
Tantens bakben på kliniken

Lite träningshästar har även hunnit passera under tiden jag inte bloggat:

Beyla, ett litet sto e: Reynir frá Hólshúsum , som jag hade i träning under maj-juni. Fint sto med mycket rörelser, men som behöver lära sig att inte vara så ”på” hela tiden och att hantera sin stress. Mycket skritt och massor övergångar blev det. Tyvärr fotade vi aldrig henne under tiden.
Stefnir, en häftig valack e: Gladur från Stallgården, var hos mig i augusti. Allmän träning, men fokus på tölt. Enormt villig kille med rörelser, som är lite för stora för hans balans. En jättehärlig och häftig tölt. Och starka magmuskler är ett måste på hans ryttare : )

Stefnir1

Stefnir2
Stefnir på ovalen hemma på Vädersjö i augusti

Jóga, ett femårigtsto e: Ófsi frá Brún, var också hos mig i augusti. Hon är grundinriden vintern då hon var 3, men har sedan stått skadad till och från och inte helt kommit igång i ridningen.
Så det var egentligen mest stärka och bygga vidare på grunden med tydligare vändande hjälper, sidförande hjälper och att börja hitta mellan gångarterna. En jättekul häst, som inte behövde töltsättas i den meningen utan tölten fanns där. Jag hoppas jag får fortsätta följa henne lite närmare igen!

Jogaaug178
Jóga på den enda fotograferingen vi gjorde, vi borde gjort en i slutet av träningen också 

Smári, stor valack e: Hárekur från Österåker, som varit hos mig 6 veckor i okt-nov. Behövde vidareutbildas i tölten, då det var svag och travtaktig och han lätt spände sig så fort man tänkte lite på tölt. Tre veckor tillbringade vi mest med att grundtölta. Helt oglamouröst, men viktigt. Och tölten har blivit väldigt mycket säkrare och bättre, men behöver så klart ännu mera tid för att befästas helt och stärkas upp ännu mera.
Jag är jättenöjd med hans utveckling och då han åkte hem idag töltade han fint med sin ägare i lite olika tempi, men främst håller vi det ännu till grundtölt och kort tempo tölt.
Traven och galoppen har utvecklats av bara farten de med!

Smari4nov175

Smari4nov1711

Smari4nov1712
Smári i oktober, ytterligare lite bättre och starkare i bakbenen 

Idunn, ett sto e: Erro från Mörtö, som mest av allt behövde lära sig att slappna av och gå fram samtidigt. Antingen sprang hon med stel hals och högt huvud, eller var avslappnad, men stod då stilla eller på sin höjd skrittade. Traven hade hon helt och hållet tappat bort på vägen.
Efter uppmjukande arbete och rätt mycket skritt och galopp, så kom först en överlinje i tölten och så började traven titta fram!

Jag har dessutom hunnit med en tappskokurs, som Vallfari arrangerade i september. Jättenyttigt at få uppfräschning på den fronten. Jag har tappskokompetens sedan hästskötarutbildningen, men det är 20 år sedan jag gick den. Så lite uppföljning och praktik var på sin plats. Och jag har slagit på några tappskor sedan dess – och fått beröm av hovslagaren över hur bra det var gjort! Mycket nöjd med det!

Tappskokurs

 

Jag tror vi avrundar här för idag!
Jag lovar återkomma! Rätt snart. Typ. Hoppas jag. 

 

Gotland, vardagsliv, rehab och freeedag

Friday, April 15th, 2016

Jamen en vecka sen sist! Herrejösses – förlåt hörrni!
Ursäkten är den samma som vanligt – jobbet och livet kommer i vägen för mitt bloggande.
Gotland var fint! Vackert, vädret var fantastiskt, men jag stod i ett ridhus och njöt av det.
Men – mind you well – ett otroligt vackert ridhus! Måste vara Gotlands vackraste! Ljust, bra underlag och kortsidan ni ser på bilden nedan är i tunt, finmaskigt nät, så insekter och nederbörd hålls ute, men luften är bra och solen värmde in (vet inte om de kan dra för nått om det är jätteblåsigt eller verkligen spöregnar/snöar och blåser samtidigt, antar det).

Fil 2016-04-15 19 36 14
Taket är stadigt och det låter inte om det när det blåser.

Det var ett mycket roligt och ambitiöst gäng som tränade under denna helg. Högt och lågt och vi hade en väldigt inspirerande och kul helg med mycket intressant prat och väldigt god mat på kvällen!
Några bilder från helgen:

Fil 2016-04-12 09 08 05
Vackra Isa (e: Vefur)

Fil 2016-04-12 09 07 09
Óskadis (e:Dökkvi) och Helena hittad mera överlinje och bakben

Fil 2016-04-12 09 05 38
Veiv är 1 år och född på Lojsta hed. Gotlandsruss då så klart.

Fil 2016-04-12 09 05 04
Smart toapappershållare va?
Klicka på bilden så ser ni den rätt väg…
(jag har försökt vända den här bilden på olika sätt massor gånger, men är den upp och ner får ni vrida huvudet eller ha lite fantasi)

Helgen var dock hektisk.
Kom till Gotland vid 15 på fredag och åkte raka vägen till ett ridhus i Traume och höll två lektioner. Så klart vill man hjälpa till och ge eleverna den tid de behöver och alla råd man kan på den korta tiden (speciellt när man aldrig sett ekipaget tidigare) så klockan var en smula mera än tänkt när jag kom till rara Nina där jag skulle sova över.
Underbart god middag och trevlig sällskap och sov som en stock gjorde jag. Upp tidigt i dagarna två och instruktion hela dagarna långa. Skönt med ridhus för rösten främst då! Och att slippa vind är väldigt skönt!
Och bra gick det också!
Efter sista ekipaget i ridhuset på söndag körde jag direkt till en annan ridbana och höll två lektioner till och sedan verkligen raka vägen till båten där jag precis hann byta från ridbyxor och hårig fleecetröja till “vardagskläder” på kajen (jepp hoppade ur bilen i kön och bytte om utanför den…) innan det var dags att köra på båten.
Det var riktigt skönt att slappna av och slösitta i 3 timmar! Hade dessutom jättetrevligt sällskap av min elev Vera som bor i Stockholm, men har mormor och hästar i öjn, så hon gjorde mig sällskap i bilen och på båten!

Hemma var det ett kärleksfyllt återseende med hund och make. Oooooch så körde veckan igång med hästarna som skall ridas och ridskolan, privatlektioner och jooobbb. Tur att jag har ett så himmelens KUL jobb. men skall erkänna att jag är lite matt i pälsen.
Onsdagskvällen var tack och lov ledig och det behövdes faktiskt.
Hästarna under veckan då: Exakt har känts jättefin – nästa obehagligt fin! Vågar jag lita på att det är så bra som det känns?  Igår (torsdag) tog jag med honom till Karlslund på ett pass på vattenbandet och med mig hem fick jag Vísir, som varit där i en vecka (plus) då matte Britta har haft väldigt mycket på jobbet.
Brandi jobbar på och vi jobbar med noggrannhet i övergångar och många sådana. I går släpptes Nykur (som haft en gaffelbandsskada) ut i flocken igen och Brandi och han (som är bästisar!) har lekt så Bradi trampat av sig en sko, så nu vilar han tills hovis bil är hel och han kan få på sig den igen.
Garri har känts stark och bra! Han trav är lättare att inte bara hitta utan även behålla. Jag har börjat göra galoppfattningar och idag körde vi till kliniken och gjorde ett återbesök där vilket resulterade i friskförklaring och väldigt mycket beröm i hur bra han såg ut! Och jag håller fasen med! Han travade jättefint i longering (inte en självklarhet med den här herren) och hade luft i steget. Höger bakben är något svagare, men han är stabil, rytmisk och framför allt ohalt. Ingen böjprovsreaktion hade han heller!
Mycket nöjd med hans utveckling! Skjutsade hem honom och tackade för den här tiden!
Tindra jobbar mest på att gå lektioner (både ut och på banan) denna vecka samt att äta. Hon är lägst i rang och man får verkligen se till att lägga ut höet så även hon får äta. Samt att hon får extra hö och lusern så fort tillfälle ges!

Imorgon är det lektioner i Tyresö och möte samt kvällsfodring och söndag är nääästan ledig!

13002499_10154251924209155_3315753558673591771_o

Garri med sin ena ägare utanför kliniken idag!

Så mycket att stå i

Tuesday, February 16th, 2016

Många hästar nu. Som för det mesta, vilket är kul!
Inte för alla hästarna dock, då en del har varit hästar jag hjälpt med då det varit något som inte stämt.
Den lilla svarta ridskolehästen, som sedan några år är privatägd, men knäcker extra lite på ridskolan. Plötsligt under ett ridpass halt. Jättehalt.
Blir bättre med vila och sjukhage. Men blir halt så fort hon ridits någon dag. Klinikbesök som slutar i att hästen knappt kan gå. Hon blir alltså mera och mera halt under besökets gång.
Jag ventilerar med Ancan och hon tar med hästen till en annan klinik. Där de ultraljudar och hittar en skada på ytliga böjsenan. En skada som slitits upp och blivit värre av den tidigare utredningen.
Den söta vita hästen som halkar till vid utsläpp en morgon och bli svullen och varm i benet. När den inte är bra efter några dagar åker ägaren till kliniken och de konstaterar hästen ohalt rakt fram (svullnaden har då gått ner) och röntgas för att kolla så att griffelbenet är helt, vilket det är.
Två veckor senare, när jag ombeds rida hästen, säger magkänslan mig att något inte stämmer i det där benet ändå. Hästen är lite halt och vi tar med den till Karlslund och Ancan och så vidare till klinik. Där de efter lite klämmande och kännande röntgar om hästen igen på samma ben och hittar en fraktur i skenbenet, och ingen liten en, som missats på den tidigare röntgen då de tagit bild bara på griffelbenets spets. (Helt otroligt att hästen inte var mera halt än ca 2 grader! o_O )
Bägge hästarna kommer att bli helt bra, men det kommer ta tid!

Annars är det bra med hästarna.
Exakts öga läker tydligen fint! Han fick bo kvar på Mälarkliniken över helgen då det visade sig att såret på undre ögonlocken också var en smäll i benet under ögat. När de spolade ur såret innan det syddes hittade de en liten flisa av en tand i såret! Ouch, vilken smäll det måste varit!
Vísir har alltså slagit av en liten flisa av en tand på Exakts skallben! Jeesus så de kan få till det.
Såret hade efter att det blivit sytt och han vaknat svällt upp lite och får att det inte då skall trycka mot själva ögat så sattes några stygn för att hålla utt ögonlocken från ögat och då behöver ögat få lite dropp då blinkandet inte fungerar helt som det är meningen av naturen.

Fil 2016-02-16 13 40 46
Naken har han fått bli runt ögat också det lilla livet.

Nu läker det jättefint säger de på Mälaren och idag får ha  komma hem.
Så jag åker till Karlslund med Brandi imorgon och passar på att hälsa på min fina vän. Är så otroligt tacksam för Ann-Catrin (Ancan), som uppmärksammade såret och tog med Exakt in direkt (han syddes ca 4 timmar efter att det hände) och som också är mitt bollplank med hästarna (och ibland livet)!

Vals, den skygga, spända unghästen på Fors, går det framåt med.
En ung tjej från Österrike praktiserar på Fors främst för att lära sig svenska och hon är mycket duktig med unghästarna så vi jobbar med Vals ihop nu och han har haft ryttare två gånger och börjat förstå att man kan longeras i ridhuset utan att springa iväg.

Jills 3,5-åring Jóga har jag också suttit på en gång nu och hon sköter sig galant, även om det är en dam med bestämda åsikter! Vilket också gör henne så rolig att jobba med!

Nu skall jag ut till stallet och jobba några hästar och sedan hålla lektioner!

 

Hrekkur från Kimstalund

Thursday, January 7th, 2016

Har en träningshäst till att göra ett inlägg om.
Det är Hrekkur!
jag hade honom i träning nov-dec och Erica var urgullig och fotade honom samma dags om Aldinrós, men sedan har jag inte fått arslet ur vagnen och gjort ett inlägg om honom.
Men bättre sent än inte alls.

Hrekkur är en 5,5-årig (ja, alltså han blir 6 år nu i år då) valack efter Herakles frá Herriðarhóli. Han är femgångare, men är hittills riden i fyra gångarter.
Han är kort och kompakt och har lite för mycket rörelser för sin kropp och balans, så det har blivit grisepass av det hela. Han behövde redas ut lite.
Jag har jobbat väldigt mycket med hans balans. Länga och korta skritten, korta, korta övergångar (fem steg trav och sedan tillbaka till skritt), gå mitt på vägen – ja riktigt på mitten (“gå på lina”), längre sträckor. Kan vara överraskande svårt med många hästar! Prova!
Och lärt honom grundtölta (= skrölta, ny benämning på svenska).
Utöver ridningen så har jag tömkört honom en hel del och även jobbat från marken med att flytta ett ben i taget hit och dit över en bom på marken.

(klickbara bilder)

Hrekkur01 (10)
Hrekkur har lååånga steg i skritt och jag har faktiskt aktivt bett honom korta upp dom lite då han trampar sig själv konstant och det bara klingar om skorna redan då man leder honom i hagen. Skritt “i ramen” och så låta ramen vara som ett dragspel – in och ut, längre och kortare, men hela tiden med kontroll. Halter rätt ofta och så många micropauser.

Hrekkur01 (25)
Ordning på tassarna

 

Hrekkur01 (73)

Traven är stor och fin, men balansen ställer till det och till en början blev det titt som tätt för svårt att hålla den och han slog upp i grisepass och var spänd som en…vet inte vad.
Jobbade med ofantligt många jättekorta övergångar där han fick trava kanske 4-5 steg och så ner i skritt (helst med hjälp av halsremmen och inte tygeln) och återfå balansen helt. Mitt mål var hela tiden att bryta traven innan han tappade balansen själv så han fick känna sig duktig och rätt så snabbt lärde han sig både att hålla balansen längre sträckor och att sakta av utan att det blev grisepass på vägen.

Hrekkur01 (4)

Hrekkur01 (86)

Hrekkur01 (98)

 

Som ni ser här har Hrekkur en fin hals, men han drar lätt ihop den och blir kort och lätt något bakom hand. Då sänker han ryggen och blir fyrtaktig och jobbar inte genom kroppen.
På understa bilden har halsen börjat växa ut lite. I början var han lite rädd för att sträcka ut halsen och tappade lätt balansen så fort han provade då han spände sig.
Men det lossade riktigt fint sista veckan.
Här märks tydligt att han inte under inridningen fick lära sig det ack så viktiga att lufsa i “dålig” trav med lång låg hals. När hästarna kan det gör vi det inte så mycket, men de måste läras det. Dels för att lära sig gå avslappnat och dels för att kunna längas och lösgöras före och stretchas ut efter samling längre fram.
Många gånger är ryttare alldeles för rädda för att hästen skall gå på framdelen. Så man har snabbt siktet inställt på att samla hästen för att få upp den från framdelen.
Genom att lära hästen länga sig ordentligt först och därigenom hitta balans kommer hästen lättare att bli lösgjord och därmed få lättade för att komma upp fram framdelen. En lösgjord häst behöver inte vara samlad men en samlad häst måste vara lösgjord och därmed kunna de grundläggande lösgörande reglerna och övningarna.
OBS! En häst som rör sig lösgjort i balans är inte på framdelen. Men behöver inte vara samlad för det.

Hrekkur01 (101)

Hrekkur01 (146)

Tölten då?
Jo, Hrekkur har maassor tölt, men också massor med pass och en kort liten rygg som lätt blir spänd.
Som jag skrev så började det med skritt-längning och -kortning. Och sedan grundtölt.
Korta övergångar. Och emellanåt glida på ur galopp.
Första veckan hade vi alla grader av passtakt. Sedan började det lösa upp sig och sista veckan var passtakt något som ploppade upp nått enstaka steg någon gång under veckan, men annars var nästan bortglömt.

Här är jag nöjd!

Hrekkur01 (133)

 

Hrekkur01 (40)

Hrekkur01 (24)
Här är han lite spänd i ryggen, vilket avspeglar sig på  vänster bakbens rörelse.

Hrekkur01 (62)

Galoppen är fin. Stor och rund.
Men så svårt att orka hålla ihop det. Så det börjar lätt gå lite fort.
Så vi har även här jobbat med korta övergångar och lekt leken “hur få galoppsprång kan vi ta åt gången”.

Hrekkur01 (18)

Hrekkur01 (122)

Och nämnde jag att Hrekkur är söt dessutom:

Hrekkur01 (1)