Alltså min make känner sin fru!
Igår när jag körde till stallet kom ett felmeddelande upp på displayen på instrumentpanelen på bilen. “Engine fault – workshop” stod det i gult och förglödningssymbolen (dieselbil) blinkade. På vägen hem tändes även motorlampan. Ajaj!
Så idag åkte vi till Olofsson Bil i Brandbergen där de har express-servic-verkstad. Nu var det fler än vi som denna ynka klämdag ville att Pirre på verkstan skulle kolla åket, så någon Expressupplevelse var det inte tal om.
Vi kom dit strax före 09 och vid 13.20 åkte vi därifrån efter först en jäkla massa väntan och sedan ringande till försäkringsbolaget och bokande av tid på verkstaden.
En vakumpump i motorn ville pensioneras så en ny måste rekryteras, men som tur var så täcker försäkringen 75% av kostnaden, samt även 75% av kostnaden för en hyrbil, så det kunde ju varit värre. Efter fyra och en halv timme sittandes rätt still på verkstaden och sedan storhandlande inför nyårsafton på ett rätt befolkningstätt ICA Maxi samt Systemet kom vi hem vid lite över två (ja vi är effektiva när vi handlar, så det går fort) och dagsljuset började precis tänka på att dra sig tillbaka.
Jag mumlade nått om att kanske låta pållarna vila idag, men då lade maken in sitt veto och sade beståmt: ” Nej! Du skall åka till stallet! Jag vill inte ha dig så rastlös hoppande här hemma som du blir av att inte ha varit där!”.
Jaha, det var ju inte så mycket att göra annat än att dra på sig ställkläderna och gummistövlarna (ååååh vad trött jag är på lera och blöta hagar!!!) och åka ut.
För den där maken – han har ju rätt! Jag blir helt hopplös av att inte vara ute och röra på mig. Igår var jag bara ute i stallet och red (tog iofs 4 timmar inalles) och gjorde för övrigt NADA hela dagen och vid 22 på kvällen hoppade jag desperat upp och ner i soffan och krävde att vi skulle göra något annat än se på tv!
Vad det slutade med: vi satt 22.30 en söndagskväll och lyssnade på mellankrigsmusik på svenska och spelade Yatzy. Men det är underhållning det med.
Jag blir galen i kroppen av att “bara vara” (även om jag kan längta som en tok efter en sådan dag när det är perioder med jättemycket jobb) och årstider då det är ljust lite senare resulterar det i att sticker ut och går eller springer, men jag är lite för bekväm för att ge mig ut när det är bäcksvart.
Då hoppar jag upp och ner inne istället och önskar mig en motionscykel eller crisstrainer.
Men kontentan av detta var att jag var ute hos höstarna idag med och Visir gick finfint på volten (har han läst senaste inlägget och skärpt sig?) och Váli jobbade gudomligt jämnt och fint i repgrimma och jag märkte hur jag gick och log stort i den klara kalla eftermiddagsluften. Och ja, vi har upplyst ridbana, så mörkret blev inget problem!
Puss på dig maken!
