Posts Tagged ‘Skrölt’

Julkalendern, lucka 7 – Grundtölt

Wednesday, December 7th, 2016

Idag är det julkalenderdags!
Jag står för dagens lucka i Joanna – Förstå din hästs julkalender för hästälskare
Här är videon som är själva luckan:

Här kommer en medföljande text om man vill fördjupa sig:

 

Grundtölt

Vi börjar med att reda ut att grundtölt är samma sak som de vi i Sverige kallat skrölt, som Eyolfur kallar powerwalk och som på isländska heter kasta toppi (”dansande lugg”).

VAD: Grundtölt är precis på gränsen mellan skritt och tölt. En “snabb skritt på väg till tölt”. MEN (á la Tony Irving) avslappnad med långa bakbenssteg och lång hals.

Långa bakbenssteg ger en lång hals och en avslappnad nacke, men oftast måste man lära in lite åt gången. Först lära hästen länga halsen och låta det påverka bakbenssteget och sen jobba med bakbenssteget och låta det ge den långa halsen osv.

 

HUR:
Jag börjar jobba med grundtölt såhär:

Skritta på volt med hästen i en avslappnad form. Sitt lodrät och sug in magen lite. Böj hästen mjukt på volten. Börja öka trycket med skänkeln och sätet för att be hästen öka energin och länga steget. Här kortar hästen ofta upp halsen, slår upp huvudet och kortar steget (men ökar farten). Då sitter jag kvar med ett statiskt tryck med innerskänkel, höjer inner hand lite till (böjer mera) och yttertygel samt ett bromsade säte ser till så hästen inte ökar farten. Jag sitter precis så tills hästen slappnar av i nacken. Så fort hästen slappnar av i nacken slappnar jag av i skänkeln.
Skänkeln betyder slappna av i nacken och läng steget!

Alltså: Steg ett är att när jag driver med inner skänkel skall hästen slappna av i nacken. Så fort den slappnar av slipper den skänkeltrycket. Det här lär sig de flesta hästar väldigt fort.

Den första veckan går ungefär ut på det. Skritta – öka trycket – sitt kvar med trycket tills hästen slappnar av – släpp trycket, låt hästen slappna av och tänka på saken. Upprepa.

När hästen slappnar av när jag ökar trycket med skänkeln ber jag den, med ökat skänkeltryck och en liten smackning (beroende på hur känslig hästen är) att öka steglängden lite till. Så länge hästen är avslappnad i nacken får den öka farten. Så fort jag möter på spänning stannar jag kvar i exakt det tempot där spänningen uppstod (sakta inte av hästen här!) och sitter statiskt och väntar på avslappningen. Så fort hästen slappnar av lättar jag på trycket och får då hålla kvar tempot med ytter skänkel, sätesdrivning och ev. små smackningar.
Lös alltså problemet i det tempo det uppstår.

(nej, det är ingen som påstod att det var lätt…)

 

Kom ihåg att byta varv ofta, ge hästen micropauser (lång tygel 10-20 sek.) och ha tålamod!

Repetition är lärandets moder!

Håll dig på böjt spår ett tag med grundtölten och variera med andra övningar på rakt spår.
Böjningen hjälper hästen att slappna av i halsen och hitta rätt i övningen.
Det gör det lättare att gå vidare med samma övning på rakt spår. Men alla hästar är ju individer och det kan vara lättare för en del hästar att börja rakt fram.

 

Där fungerar det precis likadant. Spänner hästen sig så höj den ena handen (ha alltid en “insida” som du ställer mot, även på rakt spår) och sitt kvar i samma tempo tills hästen slappnar av.

VARFÖR:

Det handlar inte om att “ta ner näsan” – det handlar om att länga halsen och få fram (inte ner) nacken på hästen och därmed lära den att länga bakbenssteget och för att göra det behöver hästen ”dra in magen” och lyfta ryggen.

Grundölt heter på isländska “kasta toppi” vilket betyder att ”dansande lugg”.
För det är i precis det tempot där hästen börjar “dansa med pannluggen” som grundölten är.
Tidigare kallade vi grundtölt för ”skrölt” i Sverige. Logiskt för oss, som hör att vi satt ihop orden ”skritt” och ”tölt”, men islänningar tycker “skrölt” låter illa då det betyder typ “skaka något rejält” på isländska, vilket så klart inte känns bra.
Därför har termen grundtölt kommit istället.
Men kärt barn har många namn- grundtölt, kasta toppi, skrölt, powerwalk (som Eyolfur Isolfsson kallar det) – är allt samma sak.
Fakta:

Korta steg ger höga steg. Långa steg ger låga steg.
Vi vill ha långa, höga steg. Det är ingen omöjlighet – men det tar tid!
Men hey, tid har vi, right?

Hästarna mår inte alltid bäst av att gå med stora rörelser – det är vi som mår bra av det, (ofta).
Hästarna mår bäst av att gå lösgjorda med bra bärighet och lång hals, jobbandes rätt. Det leder till rumsligare och stora/större rörelser – good for us!

När hästen går bakom hand (vilket är lite för vanligt idag, tyvärr) vrids ligamenten vid bakknäet så att hästen rent fysisk inte kan vinkla bäckenet rätt och sätta bakbenen längre in under sig och hästen blir med ryggen som en hängmatta mellan fram- och bakben. Självklart beror det ju lite på hur mycket hästen går bakom hand. De flesta hästar dippar till något djupt ibland, det är inte det jag pratar om, utan hästen som rids stadig bakom hand och inte får komma fram med nosen. Det är inte bra för nackligamenten heller att hästen går där och de övertöjs. Även hästens andning försvåras

Det är allt för sällan man ser hästar ridas med nacken (atlas) som högsta punkt längst fram idag. Många är de hästar som har 3-4 halskotan som högsta punkt och många – alltför många – är de ryttare som tycker det ser fint ut, tror att det är rätt och medvetet rider så. Oavsett ras på hästen.

När vi grundtöltar och jobbar med den biten kan man jämföra det med att sätta in pengar på kontot.
När vi tävlar eller vid annat tillfälle rider ihop och går mot våra egna regler, genom att kanske ha hästen kortare i halsen eller göra andra saker vi inte skulle göra hemma, tar vi ut pengar från kontot.

Så det gäller att ha täckning på kontot!

 

 

Kick-start i Umeå

Tuesday, August 12th, 2014

Jag har spenderat tre dagar i Umeå hos världens härligaste kursgäng!
Efterfrågan var stor och de bad därför om en dag till. Så deltagarna red antingen fred-lörd eller lörd-sönd.
Lördagen var med andra ord rätt fullsatt!
På fredagen var vi på en ovalbana där eleverna red privatlektioner. En del på banan inne i mitten och andra på valbanan. Allt gick bra och fint förutom att Rökkvadís höll på att avlida i skräck av att en fårflock betade i en hage bredvid banan (en liten rackare hade dessutom fräckheten att vara lite längre från flocken och kom plötsligt galopperande och bräkande). Men efter en stund slappnade hon faktiskt av och koncentrerade sig på vad matte (som med stort tålamod andades, böjde, bad om uppmärksamheten och lugnade) bad om.
Under en av lektionerna började det mullra lite och snart började det småregna lite.
Jag frågade eleven om vi skulle bryta, men hon tyckte att “vi fortsätter lite till”. Det gjorde vi, efter en stund med en regnjacka på mig, tills det till slut regnade så att hästen bara stod och blundade och blixtarna avlöste varann.
“Oj vi får nog bryta nu” ropade vi till varann över åskmullret och jag rusade (så snabbt mitt knä tillåter mig halvspringa) in under tak. Jag hade en regnkappa som nådde mig till knäna och på de ca 40 meter jag halvsprang från ovalen till huset blev jag genomblöt från knäna neråt!
Regndroppar stora som vanliga vattenglas hällde ner och precis efter att jag kommit in under tak gick det över i hagel.
Sedan satt vi där inne i huset allihopa och tittade ut på ovädret i ca 1 timme.
När det gått över till att “bara regna” begav vi oss ut igen och fortsatte.

Lördagen var en lång, men väldigt kul historia med ekipage som avlöste varann. Hästar lösgjordes, vissa samlades och det diskuterades sits och inverkan till oanade nörderinivåer!
Både på fredag och lördag kväll var det grillparty med alla deltagarna (eller de flesta i alla fall) och vi hade väldigt kul!
På söndag red gäng två sina privatlektioner.
Flera av de som var med nu har varit med alla eller flera av kurserna under de här året jag åkt upp och undervisat där. Så på många gick vi tillbaka och såg på hur det såg ut och gick för ett år sedan och jämförde med övningarna och känslan nu.Mycket nyttigt, då det är lätt hänt att man fastnar lite i “det här är problem”- och “men vad det går långsamt”-fällan, men om man ser längre bak i tiden än några veckor, säg ett helt år tillbaka, så har det ändå hänt mycket.
Det är också det som är så givande – att få fortsätta följa ett ekipage i utvecklingen!
Som “Bullen”, som inte töltade för ett år sedan.
Jo, det gick kanske att likna lite vid tölt, men var mest en väldig travtakt med sänkt rygg, hög nacke och sprattlande framknän. I februari-mars upplevde vi de första “men jessus – det där var verkligen tölt“-sträckorna (då ca 20 m) och den här helgen, ganska jämt ett år senare, så töltade ekipaget! Både längs fyrkantsspåret, lite över ett halvt varv, och på den stora ändvolten – två varv! Och det var riktig tölt, avspänd, med flyt. På ryttarens kommande och utan att hon behövde joba arslet av sig i varje steg.
Hur de kommit dit? Skrölt, massor med skrölt, samt flytta lära sig kontrollera bakben och bogar. Och att länga halsen så fort ryttaren ber om det.
Som “svarta hingsten”, som var enorm och snygg, men outbildad. Han krullade ihop sig bakom hand, gick från kontakten och gick inte fram. Första tillfället gick nästan bara ut på att få honom att svara på framåtdrivande hjälper. Ryttaren fick gör mååånga repetitioner av “hus i helvete” och glatt ropa “duuuktig ponny!” när pålle svarade (till stor munterhet och glädje för alla som tittade på).
Idag mullrar han fram med stora rörelser och är alert och framåt. Vi jobbar nu med att han skall vinkla sig bättre i baken och öka trycket (utan att nödvändigtvis öka farten). Bitvis är han sanslöst flott och vacker – en riktig drömhäst!
Som “lilla hoppetossan”, som vill göra allting så fort så fort. Matte hakade gärna på och red fort. Men att tölta fort, eller ens långsamt gick bara inte för det mesta. För hopetossans framben är olyckligtvis kortare än hennes bakben. Och när hon då bara rusar i väg i ett högfrekvent trummande med benen föll hon bara på bogen, tappade både balans och rygg och travtaktande rollade hon fram.
Hennes matte har fått många sitstillrättavisningar och jobbat mycket ambitiöst med sig själv. Och hoppetossan har också fått jobba mycket med sig själv, att kunna ta ett steg i taget och gå långsamt.
Idag jobbar vi med tölten på ett helt annat plan! För hon töltar! Riktigt fint -och det blir bara bättre!
Och några till liknande historier.
Även de nya bekantskaperna var trevliga! Bl.a. ett halvblod – Accent – var med. Roligt med ryttare som vidgar sina vyer och är med trots att jag är islandshästinstruktör (vilket jag är noga med att påpeka för “icke-islandsekipage”) – men häst är häst och Accent och hans matte var en trevlig bekantskap och det kändes som om vi hittade intressanta saker att jobba med även på honom!
Dessutom har Accents matte gått och köpt en av unghästarna på gården så även lillan (3,5 år gamla Svás) fick vara med på två mini-pass.
Ytterligare en 3-åring fick vara med. Han fick på söndag ha sin matte på ryggen för första gången – så kul att få vara med!
(bilden snodd från mattes instagram, @ewalinn heter hon där)

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Här ett annat trevligt ekipage: Kiljan och matte Frida -jättetrevliga och duktiga!
Det här är i början av passet då Frida bara får kontrollera att hon kan be Kiljan sträcka överlinjen “hur mycket som helst”. Inget han går i länge, utan bara en check.

Väl hemma i Stockholm hade jag en lugn måndag, min kropp berättade att den behövde det.
Det regnade hela förmiddagen så jag låg inne och läste, passade på att fixa ärenden i Haninge C och äta lunch där.
På eftermiddagen fick Brandi ett ridpass på volten, där vi kanske behöver uppehålla oss något oftare för att få lite mera lydnad och mjukhet i sidorna.
Exakt och jag tog en sväng ut och avslutade med några intervaller i “mjölksyregalopp” och en låång avskrittning hem till dusch och stretchning.
Idag skulle egentligen Brandi skos, men min stackars hovslagare har varit magsjuk, så vi sköt på det till torsdag.
Både Brandi och Exakt fick jobba med att jogga i repgrimma, samt lite lösa.

Tindra, skrölt och halsrem

Thursday, June 28th, 2012

Sara skrev såhär i en kommentar:

“Hej Malin!

Kan du inte berätta lite mer om det här med “skrölt”, vad är det?, vad använder du den till/vad är den bra för? osv.

Sen är jag lite nyfiken på det här med halsremmen, hur använder du dig av den? Har du alltid den när du rider eller är det vid inridning/unghästträning? Varför vill “vi” använda den?

Många frågor nu igen…
Hoppas du orkar svara =)

/Sara”

 

Och orkar svara gör jag självklart!
Skrölt är något vi använder för att lära hästar att länga steget och halsen (eller kanske halsen och därmed steget, either way – det ena ger det andra). Skrölt ligger mitt emellan skritt och tölt (som ordet hintar om).
Det handlar inte om att “ta ner näsan” – det handlar om att länga halsen och få fram (inte ner) nacken på hästen och därmed lära den att länga bakbenssteget.
Skrölt heter på isländska “kasta toppi” vilket betyder att pannluggen dansar. För det är i precis det tempot där hästen börjar “dansa med pannluggen” som skrölt är. Många som tror de jobbar med skrölt rider alldeles för fort. Skrölt är snaaabb skritt på gränsen till långsam tölt med långa steg och lång hals!
Islänningar tycker “skrölt” låter illa då det betyder typ “något som går sönder” på isländska. Men på svenska är det bättre än “kasta toppi” tycker jag personligen, då det tydligt hörs att vi satt ihop orden skritt och tölt och det därmed blir mera pedagogiskt på svenska.

Fakta:
korta steg ger höga steg. Långa steg ger låga steg.
Vi vill ha långa, höga steg. Det är ingen omöjlighet – men det tar tid!
Men hey, tid har vi, right?

På Gná tog det två år av målmedveten träning att göra henne så stark att hon kunde gå rakriktad i tölt med lång hals och faktiskt använda bak, rygg och bogar rätt. Aktionen kom som en bonus.

Hästarna mår inte alltid bäst av att gå med stora rörelser – det är vi som mår bra av det, (ofta).
Hästarna mår bäst av att gå lösgjorda med bra bärighet och lång hals, jobbandes rätt. Om det leder till stora/större aktion – good for us!

När hästen går bakom hand (otroligt vanligt idag, tyvärr) vrids ligamenten vid bakknäet så att hästen rent fysisk inte kan vinkla bäckenet rätt och sätta bakbenen längre in under sig.
Det är allt för sällan man ser hästar ridas med nacken (atlas) som högsta punkt längst fram idag. Många är de hästar som har 3-4 halskotan som högsta punkt och många – alltför många – är de ryttare som tycker det ser fint ut, tror att det är rätt och medvetet rider så. Oavsett ras på hästen.

När vi skröltar och jobbar med den biten kan man jämföra det med att sätta in pengar på kontot.
När vi tävlar eller vid annat tillfälle rider ihop hästen med kort hals och går mot våra egna regler tar vi ut pengar från kontot.
Så det gäller att ha täckning på kontot!
Vårt bedömningssystem inom FEIF är idag uppbyggt så att man kan få hyfsat höga (till och med jättehöga) poäng trots en felaktig överlinje.
Det kommer ändras. En ny domarhandledning, som inte tillåter lika ihopdragna halsar och felaktiga överlinjer, håller på att tas fram. Men den kommer nog inte förrän 2014 (de kommer inte ändra den ett VM-år, som 2013 är, tyvärr).

OM ni är intresserade av hur hästens kropp fungerar i ridning och det här med lång hals rekommenderar jag varmt den här filmen (och boken). Alla ryttare borde se den!

Läste en väldigt bra text igår här, som summerar det bra:
Saxat:
“Vi började med det allra mest grundläggande, kommunikationen från marken i repgrimma – nu jobbar vi med att länga överlinjen i tölten, i god balans och mellan hjälperna.
Härifrån kan vi därefter göra precis vad vi vill med hästen. När din häst kommer dit, mentalt avspänd, fysiskt lösgjord och totalt införstådd om vad skänklar, sits och tygel betyder kan du  be den om vad som helst och den försöker.”

Här har jag tidigare skrivit om skrölt!

Halsremmen använder jag som komplement i halvhalter och halter.
För att få bort fokus från munnen och få hästen att reagera och till viss del “lyfta upp” bogarna. På lite obalanserade unghästar eller hästar med lite bocktendenser är det dessutom praktiskt att ha något att hålla i sig u förutom tyglar och (ibland) man.
Gná och Tindra har jag även ridit en del på enbart halsrem, vilket båda hästarna verkligen tycker är kul!

Tindra och jag i april:

Tindra 316liten.JPG

Tindra 258liten.JPG

Tindra 159liten.JPG

Och så Gná förra sommaren:

IMG_7080.JPG

 

^^^^^^^^^^^^^^^^^^

 

I söndags efter att jag ridit Ari och Sigge så tog Erica in Tindra och vi lekte lite med henne på volten och då Ericas kamera varmed så fotade vi varandra.

Jag började med att leka med en Tindra som visste exakt vad hon skulle göra för att få matte att le stort:

IMG_3342.jpg
“Kan jag inte bara få godiset direkt? Jag rör ju faktiskt lite på benet”

IMG_3346.jpg
“Nä liite får du anstränga dig i alla fall!”

IMG_3347.jpg
“Ta i? Jamen titta vad jag kan! Godis?” (kolla mitt skratt!)

IMG_3352.jpg
Upp och stå! Bakbensstyrka!

 

Sedan var det lite fria aktiviteter:

IMG_3361.jpg

IMG_3372.jpg

IMG_3379.jpg

IMG_3391.jpg“Kamera? Jag ser den!”

IMG_3401.jpg“Inkallning och Åh, skall jag göra det här igen?”

IMG_3407.jpg
Vi tar en stegring till!

Sedan red Erica lite på halsrem och jag fotade. Tindra är alltid så underhållande att vara med.
Hon hittar liksom på så roliga saker!
Som det här:

IMG_3433.jpg

Annars såg det ut så här:

IMG_3535.jpg

IMG_3510.jpg

 

Igår började jag dagen med att rida Tindra själv.
De senaste månaderna har Erica varit den som ridit Tindra mest. Och de har börjat få ett bra samarbete nu. Dels har Tindra hela tiden känts bra då jag suttit upp och dels har vi då och då ridit ihop och så har Erica ridit lite lektioner.
Tindra är lite knepig på det viset att det inte bara är att sitta upp och rida. Hon går inte fram ordentligt med människor hon inte känner, och kan vara nog så kämpig att rida bort hemifrån själv i början. Men nu har det lossnat för Erica och Tindra och det känns tryggt att lämna dom åt varandra då jag är bortrest i juli!

Men igår red jag en härlig morgontur på min bruna dam själv. Och som jag så många gånger tjatat om – åh, min bruna pärla! Hon är så himla kul och så bäst!
Skall rida henne några gånger till innan avfärd till Finland. Got to!

 

 

 

 

Farbror Stjarni och fröken Sága

Thursday, November 17th, 2011

Torsdag igen! Veckan börjar lida mot sitt slut igen. Och den 17 november redan. Igen.
Myrkva är såld och veterinärbesiktas på fredag (håll en tumme är ni rara, även om det inte bör vara något så är det alltid lite nervöst med besiktning)!
Stjarni verkar fungera bra i flocken. Som nya hästar håller han sig lite för sig själv, men utan att se ledsen ut.
Jill fotade lite här om dagen då jag red, förresten!
Här är lite alster:

Stjarni först!
Stjarni frá Miðhjáleigu är 16 år och “has been around the block”. Han skulle enligt uppfödarens utsago, på Island, bli avelshingst och passhäst, men det visade sig att han inte riktigt lämpade sig för någondera. Pass häst kunda han nog blivit iofs. Säkerligen en rätt okej sådan om han tränats rätt.
Men nu är han en rar farbror i Sverige som tyvärr fick eksem också.
Stjarni är otroligt snäll och go, men har i ganska många år gått lite som han velat och lite som ägarna trott att varit rätt. I grisepass, på framdelen.
Jag träffade honom för första gången för ca 1,5 år sedan och Jessica, som äger honom har sedan ridit lektioner regelbundet på honom. Och utvecklats en hel del i sin ridning och i sitt hästtänk!
Men hon har känt att tölten varit lite övermäktig att ge sig på, så nu är Stjarni en månad hos mig för att bygg lite töltmuskler och lära sig skrölta.
Här är några bilder från i måndags, då det alltså var först gången jag red honom (annat än att jag provat honom i några minuter under någon lektion):

Stjarni14nov1105.JPG

Stjarni14nov1107.JPG
Mycket skritt

Först ville det bara bli såhär när jag bad om det minsta lilla mera tempo och energi:

Stjarni14nov1106.JPG
Passtakt med korta steg

men då och då hände det sig att det blev mera rätt:

Stjarni14nov1109.JPG
Längre bakbenssteg, längre hals och mera energi, utan passtakt. Skrölt.

Sedan fotade vi Sága!
Sága har ju funnits med länge, som många vet. Jill köpte henne när hon var 6 mån.
När Sága var 10 månader gammal fick hon dubbla hovbensfrakturer på vänster fram. Troligen efter att ha lekt glatt på unghästbetet. Hovbenet hade en längsgående fraktur nerifrån hovspetsen och upp till hovleden och en tvärsgående fraktur och hovbenet var i tre delar. Då de som hade unghästbetet först trodde det var en hovböld och hade haft ut hovslagare två gånger så såg hoven ut ungefär som en halvmåne, så mycket hade de karvat för att hitta en ev. hovböld.
Pga detta kunde man inte slå på en ringsko, vilket är det vanliga förfarandet vid hovbensfrakturer. 6 månaders boxvila med gips runt hoven, som vi bytte först var 5:te dag och sedan var 7:de dag och sedan 4 månader med ringsko i sjukhage och slutligen 2 månader i lite större hage med en lugn kompis (Kengan).
Nästan på dagen 1 år efter frakturen röntgades Sága igen och det gick, till veterinärernas förvåning och förtjusning, inte ens att se att det varit en fraktur på hovbenet!

Jag red in Sága våren 2009 och sedan har jag tittat till henne då och då s.a.s., när Jill känt att hon behövt en “check” för att få feedback på hur hon skall gå vidare.
I måndags såg det ut såhär:

Saga14nov1102.JPG
Sága har ett fantastiskt bra bakbenssteg, på gott och ont. Det är inte alltid lätt att hålla reda på de där långa sakerna baktill.

Saga14nov1110.JPG

Saga14nov1112.JPG

Saga14nov1113.JPG

Saga14nov1116.JPG

Saga14nov1126.JPG
Här börjar det arta sig! Avspändheten kommer och energin också.

Saga14nov1129.JPGBenen blir många i galoppen ibland, men med många fattningar och “du grejar det gumman”-tillrop tror jag det blir bra till slut.

När jag lade upp bilderna i mitt galleri råkade jag se en lustig grej.
En del saker förändras inte helt.

En bild på Sága under inridning 2009 (4 år) :

sagamaj0920.JPG

En bild på Sága under ett ridpass 2011 (6, 5 år):

Saga14nov1105.JPG

Långa bakben var det…

 

Nu måste jag byta om och dra och hålla lektioner på Lyckeby!
Må väl där ute!

 

Skrölta loss

Friday, March 25th, 2011

Skrölt har blivit en riktigt favorit!
Både på mina egna hästar, träningshästar och på lektioner. Både privatelever och ridskoleelever skröltar (eller “Smygtöltar” kallar jag det ibland på ridskolan då det blir lite mera beskrivande för en del elever).
Vi börjar med definitionen: Skrölt är precis på gränsen mellan skritt och tölt. En “dålig skritt på väg till tölt”. MEN (á la Tony Irving) avslappnad med långa bakbenssteg och lång hals.

Långa bakbenssteg ger en lång hals och en avslappnad nacke, men oftast måste man lära in lite åt gången. Först lära hästen länga halsen och låta det påverka bakbenssteget och sen jobba med bakbenssteget och låta det ge den långa halsen osv.

Jag börjar lära in skrölt såhär:
Skritta på volt med hästen i en avslappnad form. Sitt lodrät och sug in magen lite. Inner hand något högre än ytter (böj armbågen och låt handen stiga rätt upp mot himlen, inte bakåt mot dig själv). Börja öka trycket med inner skänkel och be hästen öka energin och länga steget. Här kortar hästen ofta upp halsen, slår upp huvudet och kortar steget (men ökar farten). Då sitter jag kvar med ett statiskt tryck med innerskänkel, höjer inner hand lite till (böjer mera) och yttertygel samt ett bromsade säte ser till så hästen inte ökar farten.Jag sitter precis så tills hästen slappnar av i nacken. Så fort hästen slappnar av i nacken slappnar jag av i skänkeln.
Alltså: Steg ett är att när jag driver med inner skänkel skall hästen slappna av i nacken. Så fort den slappnar av slipper den skänkeltrycket. Det här lär sig de flesta hästar väldigt fort.
Den första veckan går ungefär ut på det. Skritta – öka trycket – sitt kvar med trycket tills hästen slappnar av – släpp trycket.
När hästen slappnar av när jag ökar trycket med inner skänkel  ber jag den, med ökat skänkeltryck och en liten smackning (beroende på hur känslig hästen är) att öka steglängden lite till. Så länge hästen är avslappnad i nacken får den öka farten. Så fort jag möter på spänning stannar jag kvar i exakt det tempot där spänningen uppstod (sakta inte av hästen här!) och sitter statiskt och väntar på avslappningen. Så fort hästen slappnar av lättar jag på trycket och får då hålla kvar tempot med ytter skänkel, sätesdrivning och ev. små smackningar.
(nej, det är ingen som påstod att det var lätt…)

Kom ihåg att byta varv ofta, ge hästen micropauser (lång tygel 10-20 sek.) och ha tålamod!
Repetitio est mater studiorum!

Håll dig på böjt spår ett tag med skrölten och variera med andra övningar på rakt spår.

När skrölten fungerar bra på böjt spår och hästen avslappnat går fram från skrölt till tölt med lång hals kan man börja rida lite mera på rakt spår.
Där fungerar det precis likadant. Spänner hästen sig så höj den ena  handen (ha alltid en “insida” som du ställer mot, även på rakt spår) och sitt kvar i samma tempo tills hästen slappnar av.
Så småningom funkar detta även i trav!
Skänkeln betyder slappna av i nacken och läng steget!

gna10110829.JPGGná och jag i övergång från skrölt till tölt

 

gnaskrolt.JPGTypiskt skröltarbete för Hinni på Gná

Observera:
I skrölt är hästen inte flashig eller flott!
Det är en arbetsform i tölt och ger styrka och hållbarhet och en grund att utveckla vidare från!