Elin kommenterade förra inlägget med en fråga om hur jag skulle jobba en häst med lite svag vilja och “jag gör det imorgon-attityd”.
Jag skrev några inlägg om hästens vilja för nått år sen!
Här kan ni läsa dom:
Medel-Meistur, Villiga Vera eller Hyper-Hilda?
I det första inlägget jag länkar till här ovan så tipsar jag om övningen jag kallar “hus i helvete”. Klistrar in texten här också (men läs gärna hela inlägget!)
På en lat/ovillig häst börjar jag ofta med en övning som jag kallar “hus i helvete” (många av mina Fors-elever känner igen den här):
Bör jobbas med på inhängnat område/i ridhus.
Tänk er att drivningen är en skala från 1-10. En 1:a är när man nästan bara tänker skänkel och släpper fram hästen med sätet och en 10 är när man sparkar och använder spöet hårt samt smackar/hojtar högljutt.
Jag börjar med att be hästen gå fram med en 1-2 på skalan. Om inget alls händer kan jag uppmärksamma hästen med en lite smackning och en 2:a till.
Händer det fortfarande ingenting eller att hästen tveksamt tar nått steg framåt så går jag direkt upp till en 7-8:a på skalan (“gör hus i helvete”). Rejäl skänkel och eventuellt ett spörapp! De flesta hästar skuttar iväg i trav/tölt/galopp då.
Då är det jätteviktigt att inte bromsa på minsta vis! Var beredd på reaktionen och ha ett mantag!
Man får absolut inte ta i tyglarna när hästen går fram! Oavsett tempo! Låt hästen springa ca 20-30 m och beröm. Sakta sedan lugnt av till skritt, beröm och gör halt.
Gör om övningen. De allra flesta hästar reagerar betydligt bättre för små hjälper efter bara 1-3 upprepningar! Målet är att hästen piggt och raskt går fram i en aktiv skritt för en 1-2:a på skalan.
Samma övning kan naturligtvis göras med att bromsa.
En 1:a på skalan är då att man genom att suga in naveln till ryggraden och spänna rumpan (och därmed vinkla sitt bäcken) kan göra halt och en 10:a är när man med höjd hand rycker i tyglarna och sitter emot allt man kan och verkligen säger till (bör inte behöva användas någonsin, men hey IRL har väl vi alla någon gång tvingats ta i så, tyvärr?).
OBS! Mycket viktigt är att reda ut om en häst inte går fram (allt springer som fan) för att den har ont! Måste kollas först!
Tags: Framåtbjudning, Hypervillig häst, Lat häst, Ovillig häst, Villig häst
Jag tror inte att hon har ont, men i och med att jag endast är medryttare kan jag inte kräva att hon blir undersökt. Hon har egentligen medelvilja, men hon är väldigt seg för hjälperna och inte lösgjord och utbildad. Hon rida endel av barn och okunniga ryttare. Van att kunna stanna och ta en tugga gräs. Hon tycker antagligen att jag är jobbig när jag ställer högre krav är vad hon är van vid. Hon har inte fått lära sig skänkelvikningar, flytta bakdel m.m m.m. Vet inte riktigt hur jag ska börja med henne när det gäller sådant, smartast är väl från marken. Men först och främst fokus på att hon ska reagera direkt när jag ger hjälperna. Ska läsa igenom dina texter och ta åt mig av dina tips. Tack för svar! 🙂
Hej Malin. Tack för en kul och lärorik blogg, din beskriving av “typhästarna” var verkligen tankvärd. Jag testade din “hus i helvete” variant på mitt 10 åriga sto, som jag skulle gruppera som den smarta i medelgruppen. Det funkade alldeles utmärkt, hon blev något förvånad och testade mig ytterligare en gång, men sen hade vi en fantastiskt trevlig runda 🙂
Det du skriver om ledarskap är ju väldigt träffande, jag är en glad amatör som har ett heltidsjobb + häst och är ytterst medveten om att det konsekventa ledarskapet brister inte alltför sällan när jag umgås med mitt sto efter jobbet. Och mycket riktigt (hon är ju inte dum!) så är vi som ett gammalt gift par; ett ständigt gnabbande om vem som egentligen är kapten… Det underlättar kanske inte heller att hon just är en hon. Jag läste med intresse dina beskrivningar av stoet Röskva (låter som en variant av min kompis) och skulle gärna veta lite mer om hur du tänker med sådana hästar, om du har några tips och tricks för att få hästen med dig?
Många Hälsningar från en annan exilfinlandssvenska!
Hej Katarina och tack för intressant kommentar/berättelse!
Röskva är en hät som egentligen kräver två saker: att man är van vid unghästar och att man är KONSEKVENT! Allt måste jobba igenom varje gång! Det får ALDRIG lämnas på hälft eller bli slarvigt gjort.
När jag jobbat Röskva lite mera så har massor av problemen med motvilja lossnat och hon är en riktigt, riktigtrolig unghäst att jobba! Fin gång, men hon kommer alltid vara ett dominant sto som behöver en stadig och fast hand som vänligt – men BESTÄMT leder henne geom livet som ridhäst.
Så – konsekvent, konsekvent, konsekvent arbete!
Vi exilfinlandssvenskar got to stay together! 😀
hördu, läste ett gammalt inlägg om micklem tränset du har.. vart kan man köpa det, och funkar competitionversionen att ha bettlöst? 🙂