Archive for October, 2014

Medgång, motgång och en ligghall

Tuesday, October 28th, 2014

En stackars schäferflicka med panosteit (som ibland kallas “växtvärk” på hund, lite felaktigt men ändå) som haltade och hade ont hade vi då förra veckan.
Ada blev lite halt typ samtidigt som Tindra. Vi bokade, i samråd med hunddagis-Linda och ägarna, in ett veterinärbesök på Haninge djurklinik i onsdags. 10.15 skulle vi vara där, men när jag satt och åt frukost vid 08.15 reste hundstackaren på sig och vrålade sedan till och sedan var det yyylande i högan sky och en hund som hoppade på tre ben.
Då vi ännu inte varit hos veterinären och fått diagnosen, blev jag ju lite förskräckt och ringde veterinärkliniken och frågade vad jag skulle göra. “Kom hit på en gång så tar vi henne så fort det går” sade de. Så in med jycken i bilen och iväg till Kolartorp.
Veterinären kollade och klämde lite och konstaterade panostetit, vilket är smärtsamt och jobbigt för hunden – men också ofarligt och läker av sig själv. Typiskt för unga, snabbväxande hundar av större ras. Uppstår spontant och läker likaledes.
Jaha. Smärtstillande spruta, lite smärtstillande tabletter med och “håll henne så lugn det går” och så tack och betala.

Resten av veckan gick bra, då Ada var jätteduktig på att vara lugn hemma och mest låg stilla och tyckte synd om sig själv. Små, korta och långsamma promenader för naturbehov.
Nu är Ada återförenad med ägarna, som kommit hem från utlandssemestern. Och har idag varit hos veterinären igen och blivit röntgad (lederna såg fina ut!) och fått mera hjälp har jag fått rapport om.

Här hemma har vi bytt storleksklass på jycke.
Från 28,2 kg (jag fick väga henne på Haninge Djurklinik) schäfer till typ 6 kg dvärgschnauzer. Vi vaktar Mini, 8 månader när matte Britta är i solen med dottern och husse behöver jobba massor.
Mini är söööt och väldigt enkel att hantera jämfört med förra veckans energiknippe. Ä det nått lyfter man bara upp Mini. Klart!
Van att ligga och sova i bilen (det är iofs Ada också!) och vara med i stallet (longerlinor är bra till mycket!).

Stallet då?
Jo, det artar sig! Vi börjar landa och få in rutinerna.
Vi har ju varit sååå bortskämda med unika stallägaren Monica som gjort i princip ALLT på stallet, speciellt senaste halvåret. Fodrat, fyllt vatten, tagit in hästar vid behöv – alltså helt jäkla fullservice! Vi vet att det inte är vanligt med den sortens service. Men det är ändå en stor omställning med “så många fodringar per häst”, packa höpåsar osv.
En omställning så klart, men det lägger sig. Och det blir bra det här!
I söndags hämtade vi det absolut sista från Skogsäng, vilket också blev väldigt känslofyllt.
Vi fick också upp alla väggar på den första ligghallen. Takplåten är det enda som skall upp nu. Som en jättelik IKEA-möbel, men utan beskrivningen på hur den skall sättas ihop och ingen symbol för “ring oss om du inte fattar hur du skall göra”.
Men nu står den upp.

Tindra är lugn och fin i sin sjukhage och vi promenerar lite varje dag. Idag tillsammans med Mini (praktisk morgonprommis!).
Exakt kändes bitvis väldigt fin ute idag. Första delen av vår sväng ägnade vi dock åt att i skritt och skrölt leta efter en borttappad bilnycket (som tur var inte min!), som vi till all lycka dessutom hittade och kunde leverera hem till dörren till ägaren (jag visste alltså att den var borttappad under en ridtur så jag erbjöd mig att rida samma väg och leta).
Brandi är lite smöstökig i början av ridturerna, men efter lite “jag bestämmer tempot, du gångarten”-värmning samt lite halt-fram-sakta ner-övningar har han varit väldigt trevlig.
Vísir och jag jobbar på lösgjordheten den här veckan då matte solar (välförtjänt!).
I lördags var jag och Britta på en otroligt inspirerande grej på Karlslund med Váli.
Tillsammans med bl.a. Helene Stridbeck och Ancan så pratade vi om träning av häst och rehab. Lära oss mera av varandra och hjälpa flera hästar. Tömkörning, visa lite skillnad på tölt och trav samt dra några passrepor. Otroligt impad av Helene Stidbeck. Vilket hästöga, vilket öga för hästens rörelsemönster och behov. Mycket kul att få träffa henne!
Váli kändes väldigt glad över att få visa pass och gick med glädje och sprutt trots ett lite tungt underlag.

Bästhästen på kliniken

Friday, October 24th, 2014

Tindra – världens bästa Tindra är halt!
Min älskade darling, som aldrig ens haft mera än ett litet sticksår, samt ett sår på hasen.

Erica, som ju är den som ridit Tindra absolut mest bad mig, i tisdags att känna på Tindra dagen efter då hon tyckte att pållan kändes så ojämn i tölten, vilket Tindra liksom inte är generellt.
Igår tog jag in Tindra och kände igenom benen och hovarna och kontaterade att jag inte hittade nått att anmärka på där. Longerade en stund, men vi har f.t. bara en gräsvolt och det varlite för halt för att kunna trava avslappnat på, så jag sadlade och red henne rakt fram. Satt ju så klart och nojade och kände efter till tusen. “Är hon inte liiite ojämn där? Nickar hon inte lite nu?”
Travade på halvlång tygel och kääände efter.
I tölten tyckte jag att hon var ojämn – definitivt. Tog en liten galopp och lät henne sedan glida över i tölt och då var hon helt klart HALT!
Saktade omedelbums av till skritt, satt av och ringde Evidensia Stav.
Jag är ju på kliniken en del, med elevers hästar så veterinärerna och assistenterna känner (igen) mig. Så djurvårdar-Anna, som svarade sade genast “Åh nej, din egen häst? Vi fixar en tid direkt!”. Så jag fick en tid på fredag (idag alltså) 08.30.

Så idag var det dags.
Söta hunden till dagis tidigt och möta Erica i stallet kl 08. Ta in tant brun och så traskade vi till kliniken. Ja precis så är det. Vi har så nära till Evidensia Stav att vi inte lastar om inte hästen är jättehalt. Vi går.
På 7 minuter i normalt skrittempo är vi framme. Tindra är ju en utåtagerande dam med mycket humör. Och en skaplig klaustrofobi. Jag har lovat henne att inte behöver stå i box igen om det inte är verkligen nödvändigt och hon grejar inte riktigt att bli fasthållen och instängd.
Så hon fick redan från början lugnande, vilket vi fick fylla på en gång också. Longering – njoo, lite halt, men inte mycket alls.
Böjprov (en mycket jobbig historia för damen som inte gillar att bli fasthållen). Reaktion lite grann högt bak på bägge och lite på högen fram lågt.
Ridprov – halt vänster bak i tölt och lite höger fram i främst i trav.
Bedövning av vänster bakknä och sedan lååång (45 min) väntan. Eftersom det inte går att ställa Tindra i box är det ju då till att stå och hålla henne. Otroligt skönt att ha med Erica, som i ärlighetens namn nog höll Tindra mera än jag gjorde under dagen. Britta kom även ner och höll oss sällskap en stund.
Ridprov igen och en drastisk förändring – ordentligt halt på högerbak i tölt. Samt lite på höger fram.
Nästa steg var Att raka höger bakknä och så höger fram över senan.
Ultraljud på senan visade en liten skada på förstärkningsbandet. Inget ner i djupa böjsenan, vilket är bra. Den här skadan är inte relaterad till hältan bak utan något som är helt separat.  Hästarna har ju gått i platta hagar i 4 år på Skogsäng och nu går de i en bergshage. Fick dessutom senare veta att det varit älgbesök i hagen hos hästarna igår och de hade varit “bananas”och sprungit runt. Hon har alltså förmodligen sträckt senan igår och vi råkade upptäcka det nu. Hon kan ju sträckt den efter att jag kände på henne i onsdags och innan älgbesöket på torsdag och sedan har det “inte blivit bättre” av  Tur i oturen alltså, när vi ändå var på en klinik.
Kontentan blev att Tindra är sprutad i bägge bakknäna och har återbesök den 11/11.
Senan behandlas inte alls med annat än vila och korta promenader.

Tridpass27071204.jpg

 

Min älskade lilla T! Jag vet att det är nästan osannolikt att ha en häst så aktivt riden som hon, som aldrig varit på en klinik förrän hon är nästan 15 år. Men det är ju lite hjärtskärande ändå.
Men det är ju så det är; hästar är inte gjorda för att rida på och förr eller senare blir de aaaallra flesta halta på sätt eller annat.
Det här klarar vi oss förbi. Så klart.
Måste det!

IMG_4437.JPG

I övrigt börjar vi komma i ordning på Gårdslöt. Höpåsar uppmärkta, sadelkammaren i ordning, första stallmötet har vi haft.
Så det börjar kännas bra.

Flyttdags

Sunday, October 19th, 2014

Så var flytthelgen här.

Lördagen ägnade vi, ett gäng på 7-8 pers., åt att ta ner två ligghallar som vi skall ha med oss. H-VETE vad tungt och mycket jobb det var med de. Och inget mesjobb utan tungt!
Jessus vad ledbrutna och trötta människor som gav upp vid 17.30 (då hade vi jobbat sedan 09 utan lunch, endast en fikapaus). Helt döda i armar, ben och ryggar. Det var hem och äta (tacos, lagom krävande att göra…) och sedan svimma soffan. Eller nästan i alla fall.
Pelle och jag tar vårt ansvar som gudföräldrar och har ju Ada, 8 månaders schäferdam, i en vecka.
Ada var helt underbart duktig under lördagen och låg i sin bur i bilen och jag gick promenader med henne flera gånger under dagen. Hon klagade inte alls och hoppade så glatt in i buren igen efter varje promenad. Hittade en bra pinne och en lek där Ada fick springa väldigt mycket och Malin väldigt lite (knä och fot var väl inte helt nöjda med en dag i hal, tung lera med tungasysslor -men sägas skall att det fanns de som gjorde betydligt tyngre lyft än jag!).  Och när vi, helt döda kom hem var det ju hunden som skulle rastas.
Men, lite överraskande, var även hon rätt trött (promenerade nästa en timme med henne på morgonen också, innan vi började på stallet).

ligghall1

ligghall2
Ligghalar under nedmontering

Idag har vi färdigställt valackernas hage på nya stallet och sedan tillsammans ridit över hästarna från Skogsäng till Gårdslöt.
Vi = Erica, som red Tindra och hade Brandi som handhäst, Jag/Exakt, Britta/Vísir, Sabine/Snjáll och så Jill, som var snäll och ställde upp och red Váli. Så vi fick med alla hästarna till Gårdslöt på en vända.


Redo för avfärd

Ut med hästarna i sina hagar (Brandi går med Tindra). Och hänga upp alla sadlar och träns på sina nya platser.
Vatten till hästarna och så lite ordnande med ditt och datt och snack om “hur skall vi göra med det här? och med detta?” Det är rätt mycket att fixa och de första två veckorna blir nog lite röriga, men det blir bra.
Ada fick idag vara hemma med Pelle, som underhöll henne!

Jag är så otroligt tacksam för de här åren på Skogsäng och kommer verkligen sakna både gården, ridbanan och framför allt Monica (stallägaren), Benny och Benke (hennes hundar). Och så stallkatten Sune! (det finns tre katter, men Sune, den röde är speciell!).
Tack för allt Monica!!!

ada1
Ada tycker inte jag skall lämna hemmet utan henne. Bäst att lägga sig på skorna så jag inte kan gå ut utan att hon märker det!

 

Lite ledsamt och grått, men solen tittar nog fram snart igen

Friday, October 17th, 2014

Först av allt: Jag kan inte uppdatera min hemsida!
Beklagar detta och åtgärdar det så fort jag kan! Behöver “kunnig person” till hjälp 😉

Så till bloggandet:
Det här med att flytta från Skogsäng är mycket jobbigare än jag trodde eller velat kännas vid. Vi har ju vetat om detta sedan ca mars/april, men nu är det ju en realitet och dessutom en nära förestående sådan. Och det är skitjobbigt! Jag är går runt och är konstant ledsen för tillfället. Nära till tårarna i stallet och har på riktigt sorg!
Tror absolut att det kommer bli jättebra på Gårdslöt och vi kommer garanterat trivas och allt sånt. Det handlar inte om det.
Det handlar om ett ställe där jag trivts så enormt bra och haft så roligt och upplevt så mycket kul. Ett kapitel i livet som tar slut. Att göra ett avslut.
Är lite förvånad själv över hur påverkad jag är av det här.
Idag red jag igenom Exakt på ridbanan sista gången, vilket gick jättebra! Han har varit så himla trevlig och fin enda sedan han kom hem från Karlslunds Gård senast!
Men det är lite det: allt är sista gången. Mockar sjukhagen sista gången. rider ut mot Hemfosa – sista gången. Och så vidare.
Har tömt min garderob och fyllt upp saker (täcken, grimmor, transportskydd osv) i min låda och ett gäng IKEA-kassar. Vi får ta med oss så många garderober vi vill och vi kommer nog få använda en del av nästa vecka åt att flytta saker. För jessus vad saker det är.
Sadelkammaren har jag inte en börjat packa ihop än.

 

IMG_6749
Bryter av med en somrig bild på mig och Exakt. På Skogsängs volt.

Igår halkade jag i leran och mitt knä “hoppade snett”. AJ och suck.
Inte jätteallvarligt och jag kan både gå och rida, men det är lite svullet och ömt. Började direkt käka Naproxen och Alvedon i kombination för att motverka inflammation. Så irriterande – och ingen kan jag skälla på ens. Jävla lera. Känns som rejäl muskelsträckning i knävecket ungefär. Jag som precis tagit mina först små försiktiga (jätteförsiktiga) joggingturer.
Men det är som det är och det är bara att ta det lugnt med det igen och när det blivit lite bättre fortsätta rehabträna.

Sitter och tar en kaffe såhär på fredagseftermiddagen och andas ut efter att ha “hundsäkrat” huset. Nu väntar jag på att Adina skall komma över med Ada som vi skall ha en vecka då de är utomlands. Som läsaren med gott minne kommer ihåg är Ada vår “guddotter”. Guddöttrar kommer i många former och storlekar. Den här kom i form av en schäferdam. Ca 8 mån gammal nu. Och typ 35 kg. Glad schäfer. Och med tiden allt mera lydig schäfer.
Sitter och tittar igenom bilderna från New York och tänker tillbaka på resan och ler (det behöver jag göra i sorgen just nu…).
En kaffe till får det nog bli.

Vi tar en bild på lille B också, från i våras då vi var till Häringe och red på banan.

IMG_2752

Det är mycket nu!

Monday, October 13th, 2014

Mycket att stå i, mycket jobb (yay!), många hästar och så det där som kallas livet som man skall hinna med där emellan.
Suck. Eller nej, inte suck så – men emellanåt blir jag lite matt.
För jag vill ju! Vill vara involverad, älskar när det händer mycket. Och då är det lätt att säga “ja, för fasen – det bokar vi, det fixar jag, det löser vi”. Och sen tittar jag i almanackan i början av veckan och inser att jag jobbat tidig morgon till sen kväll hur många dagar som helst på raken och gör det även måndag-fredag denna vecka.
Samt har en man som jag ju gärna träffar någon gång ibland, och skall vara hundvakt nästa vecka, och har egen (-na) hästar att rida och träna.

Helgen har inneburit kurshållande i Umeå. Sista kursen för året då vi huserat utomhus däruppe i norr. Nästa gång i november är det ridhus igen. Underbart kul helg med ambitiösa elever. Kan inte nog understryka hur kul det är att få följa samma ekipage såhär länge och kunna ställa upp mål och se utvecklingen.
Helgen har gett många skratt, en sen kväll med många anekdoter från förr och diskussioner runt hältor, bakknän (dessa ständiga bakknän) och träning. Och även passridning på”svarta hingsten” (adrenalinkick!), längda överlinjer, höja graden av balans och nosa på mera samling. Skrölt, tölt, övergångar, passpänning – you name it! Vi nosade och lekte runt med det mesta den här helgen!
En ny bekantskap också i Ida och Bokki som jag verkligen hoppas jag får fortsätta följa i deras resa tillsammans!

Exakt känns som han tagit ett stort kliv framåt i sin utveckling! Han har varit så stadig och hittat en annan säkerhet och ett annat lugn i sig själv och i ridningen den senaste månaden.
Är så enormt glad över att få ha den här underbara hästen. Han är allt jag önskat och nu, med det “nya lugnet”, mer därtill!
Tindra jobbar ju främst med Erica. Senaste Atli-kursen var de med och det gick mycket bra! Hoppas verkligen hon får plats även på nästa kurs (novmber). Brandi har känts väldigt bra på G i sin utveckling och är ju en sån rolig häst att jobba med! Idag var det lite segt i både kropp och knopp, så det blev rätt mycket reaktionsträning i form av skritt-halt och ryggning-fram.
Han skulle egentligen skos i fredags, men då jag behövdes som ryttare för ridprov och spring-flicka vid böjprov på Evidensia-kliniken med en elevs häst så har jag bokat om skoningen till på torsdag denna vecka. Och idag såg jag att B blivit väldigt lång i framfötterna. Så nu tar vi det lite försiktigt tills han är skodd.
Fördelen med en 5-åring är ju att det inte gör nått om det står lite då och då!

I helgen so kommer flyttar vi dessutom från Skogsäng.
Otroligt tråkigt att flytta ifrån ett ställa jag trivts så otroligt bra på i 4 år, men det skall bli spännande att börja ett nytt kapitel på nya stället.
Som egentligen är ett gammalt ställe för mig.
Vi skall nämligen flytta till Gårdslöt i Stav (även kallat Lillstallet i Stav)! Där jag stått tidigare.
När jag köpte Tindra 2004 stod hon på Fors i några månader och sedan gick hon på sommarbete hos Rikke, som bodde vid det som då inte än var Skogsäng (så hon har alltså gått där en sommar innan Monica bodde där). När sommarbetet var över flyttade vi till min kompis Jills stal. Hon hade ett litet stall i Stav som hon hyrde av en man som heter Conny. Gården heter Gårdslöt, så vi kallade stallet det (så klart). Sedermera blev det så att Jill hade ansvaret för stallet och jag jobbade i det.
2,5 år huserade vi där tillsammans innan vi flyttade till Mulsta Gård 2006 och sedan 2010 till Skogsäng.
När vi nu flyttar skall vi ta med oss två ligghallar från Skogsäng. Jätteenkelt. Eller? Ingen aning. Men vi får se.
Arbetskläderna på och spänn musklerna. Och så så klart dags att börja packa ihop alla saker. OMG, det är inte helt lite det…
Kanske även skulle kolla igenom vad som kanske kan säljas..

Gården ligger mycket nära Evidensia-kliniken i Stav och ridvägarna är jättebra. Ridbana finns på skrittavstånd att hyra och det är 3,5 km hemifrån mig. Tror det här blir bra!
Vi “hittade” stallet genom Sara – som är en flitig läsare här på bloggen – och hyr stallet! Så när hon läste här att jag sökte någonstans att stå med mina hästar så kontaktade hon mig!

Well,well. Så är läget!
Nu är det ridskoledags på Fors!