Archive for January, 2015

Att lära hästen tölta

Friday, January 30th, 2015

Töltsättning har jag fått frågor om.
Det finns ju flera vägar och det är också olika från individ till individ. En del hästar börjar tölta av sig själv efter ett tag, andra måste man verkligen lära tölta och på en del ligger så när ytan att det bara är att ta fram. Och så finns det de som bara töltar – där man istället får lära dom trava.

Jag föredrar hästar som väljer trav i fritt tillstånd och även med ryttare på ryggen. Jag anser det lättare att lära de hästarna att länga överlinjen och slappna av. Många – inte alla, men många – så kallade “naturtöltare” travar inte av en orsak. Spänningar, en skada av ett fall som föl/unghäst eller en hälta.
Jag drar alltid öronen åt mig med hästar som inte travar i frihet och vill se dom lösa på en ridbana eller i en rundcorall. Ofta, ofta finns det en orsak till att de inte travar när man börjar nysta i det.
Observera skillnaden mellan en häst som visar både trav och tölt/pass i frihet och den som inte travar öht.

Hur som helst. Vi säger att vi har en unghäst, som rör sig i skritt, trav och galopp i frihet. Vissa töltinslag finns ofta, t.ex. i nedförsbackar, svängar osv.
Grundinridningen sker i lugn och ro och de första månaderna som ridhäst får hästen förflytta sig i vilken gångart den vill. ABC (Starta, stanna, svänga), samt framåtbjudning och mod befästs.
Ofta är det lägligt med en vila efter att grunden sats. Gärna några månader på stora marker i flock.
När unghästen sedan kommer hem/in igen kollar jag först av så det den lärt sig första perioden är kvar och låter hästen komma igång lite igen. Oftast skall den skos igen och anpassa sig lite till livet i flocken hemma/på stall eller hur man nu har sin häst.
Viktigt är att hästen kan några saker innan man börjar med tölten (imho då, andra må ha andra synpunkter på detta): att hästen går fram, kan svänga för korrekta hjälper (ytterhjälperna, inte innertygel), att hästen kan rygga (igen – inte för tygeln primärt utan för vikt och säte – en halsrem hjälper mycket här!), samt att hästen förstår förhållandet mellan framåtdrivande och förhållande hjälper – d.v.s halvhalt.
Om hästen har lätt för att spänna sig och korta överlinjen bör den kunna länga halsen också först. Det är aldrig fel att lära dom det.
Sätt god tid på att lära hästen gå fram till handen och lär den tölta med en korrekt överlinje.
Här kommer det lite individuella in i bilden.
En del hästar kan flyta på och tölta små bitar i en fri neutral form i en hyfsad balans av sig själv.
Andra kan inte det från början.
De som inte kan flyta på från början får inte springa runt och tölta obalanserat och dåligt utan de får jobba med att långsamt lära sig att länga överlinjen och gå fram till handen och öka upp skritten steg för steg upp mot grundtölt (= skrölt) med en hyfsad/bra överlinje.
Det tar TID!
Men ha aldrig bråttom med unghästar – det är sååå värt det att ge dom den där tiden!

Exakt är ett strålande exempel på en häst som inte har tölten naturligt. Den dök inte alls upp av sig själv. Fanns inte. Han hade enormt lätt att trippa med bakbenen och vinkla haserna och trava med bakbenen.
Första gångerna såg “tölten” ut såhär:

Exakt69
Det här är i april 2012, och så fel.
Så jag lade direkt ner det och jobbade med att han skulle kunna skritta bra och inte börja småtrava så fort jag bad honom skritta på lite (alltså vi pratar inte ens om mot grundtölt/snabb skritt, utan minsta lilla skänkel ledde till trav). Han kunde inte skritta upp för en liten backe utan att börja trava. Så vi skrittade upp för backar, till en början gick jag upp för backar (rätt små backar).
Och så blandade jag det med grundträning med hjälp av det han var bra på – trav och galopp.

Exakt15

På två veckor (3 ggr/vecka) lärde han sig skritta mycket bättre. Då började jobbet med att lära honom länga sig i överlinjen i skritt och gå fram till handen.
I slutet av maj 2012 hade vi kommit hit:

Exaktmaj 057

Exaktmaj 085
Här rör han sig i en neutral form i hyfsad balans.

Jag var hela tiden noga med att ha Exakt normalskodd utan boots.
(Efter maj 2012 gick Exakt på vila och kastrerades (han var otroligt överkänslig och skrikig som hingst och åt dåligt då han mest sprang och skrek).
Jag hade nästan ingen kontakt med honom förrän hösten 2013 (över ett år senare). Och i november 2013 kom han hem!)

Det viktigaste, enligt min åsikt och mitt tänk, är att ge det tid – beröm mycket när hästen gör lite rätt!
Många korta sekvenser, som sakteliga blir längre, av det som är jobbigt och blanda med roliga saker som hästen är bra på för att behålla glädjen.
Tänk på att när du driver med skänkeln skall hästen svara med att avspänt gå fram till handen och länga halsen så mycket du ber om.
I mångt och mycket stämmer det att kan du länga hästens hals hela vägen ner till marken (be den nosa på marken), så behöver du det inte.
Kan du böja behöver du inte böja. Men du måste kunna om du vill.
Lång och låg är, som tidigare sagt, inget vi rider runt i massor – men hästen måste kunna det och få sträcka ut hals och rygg i början och slutet av ridpasset. Och ibland en liten stund i mitten. Och då måste det vara inlärt och hästen måste få öva på det.
Men du kan behöva kolla så du kan det går att böja lite, länga halsen, flytta för skänkeln eller vad det nu är du jobbar med.

Brandi har tagit tid. Började lite smått med tölten sommaren 2013, insåg att han inte var stark nog och jobbade med överlinjen och lät tölten dyka upp lite då och då (i farten, i nerförslut) i neutral form. Skrittade fram mot grundtölt.
I oktober 2013 tittade jag på hans bakknän när han gick bredvid mig och hajade till över hur “wobbligt” det såg ut.
“Jessus – det där vill jag knappt sitta på, ännu mindre börja tölta på!” tänkte jag och såg väl ut som emoijin, ni vet :

Sen började vi på Karlslunds Gård Träning & Rehab.
Hela 2014 har jag jobbat väldigt strukturerat och tålmodigt med B och hans tölt (och även tidvis traven). Och ni skall veta att jag tidvis bitit mig i tungan och mummlat “Takt, lösgjordhet, kontakt” då han bitvis börjat bjuda på mera än jag vill ta fram för hans ålder.
Det är en sak att en häst kan en sak – en annan att den skall bli stark i det!
Så vi har tragglat med att kunna länga överlinjen, gör mjuka övergångar, flytta för skänkeln och göra ännu mera övergångar och gå FRAM.
Och vet ni vad – jag är såå glad att jag låtit det ta den här tiden. Nu är han helt fantastisk att rida. jag ler runt hela huvudet varje ridtur.
Han är nu 5,5 år (blir 6 i sommar) och börjar verkligen kännas fin. Mjuk som smör, stadig och otroligt glad!
(Just nu ser en vanlig vecka för Brandi ut såhär (all ridning är ut längs vägarna, då ridbanan för tillfället är is och oplogad snö)
Måndag: rida
Tisdag: gå som handhäst, antingen med Tindra i skritt eller med Visir i tempo
Onsdag: vattenbandsträning på Karslund
Torsdag: vila
Fredag: rida
lö/sö: rida/vila/nått från marken)

Självklart är det massor jobb kvar med Brandi och han är långt i från klar, men det känns verkligen att han börjar bli stark i kroppen och gångarterna är jämna för tillfället!
Ju starkare han blir desto mera börjar han fråga om han få lägga sig i pass. Inte så att han drar iväg i pass eller bara går över själv. Men i galoppen känner jag emellanåt hur han blir lite styv och lateral och då kan jag välja att styva till sätet lite och krama en tygel och säga “varsågod” eller slappna av lite mera själv och driva fram och säga “nej inte idag”.

IMG_7692-small

Har ni mera funderingar och frågor kring töltsättning? Kommentera!
Roligt att tänka till och diskutera!

A little Yay!

Wednesday, January 28th, 2015

Igår var det återbesöksdags på Evidensia Stav med Tindra.
För en recap om vad som häst i tidigare episoder av “Tindra halt och senskadad” kan ni läsa här.

Vi skulle börja med att longera, men det var helt kört då damen – min lugna, lite lata Tindra – bara bockade, stegrade och flööög runt. Har aldrig sett henne bocka så. Någonsin.
Vi sadlade på och tog ridprov direkt istället. Och vet ni vad: OHALT HÄST!
När både Maria Lendau och Jill (som har en jäkla öga för rörelser) står och säger att hon inte är halt – då är hon inte det!
Jätteskönt! Lite, lite “som att hon har lite mindre kraft/inte har lika mycket luft under höger framben”, men inte halt. Förmodligen är det att det frambenet och bogen är lite mindre musklade av att hon avlastat benet.
Vi ultraljudade även senan och det var mycket bätre än vi hoppats på. Pga att det varit så svullet har vi trott att det inte “bara” kan avra förstärkningsbandet utan det måste vara en riktigt senskada.
Det visade sig vara absolut mest förstärkningsbandet och bara en liiiten liiiten dragning i djupa böjsenan, bara lite suddigare struktur i den, inget svart hål (ni som sett senor på ultraljud förstår).
Hon behandlades även i höger framknä en gång till med cortison och tuppkam “just in case” då hon visade reaktion på den förra gången.
Nu skall vi skritta i 8 veckor rakt fram innan nästa återbesök, men vi får skritta från ryggen!

Polarpads

Monday, January 26th, 2015

Det här med snösulor är ju jättekäckt att ha på hästarna. De där 3,5 dagarna på året då det faktiskt behövs i Stockholmsområdet är det jättekäckt. I övrigt är det sådär. Inte så bra för hoven. Risken för hovböld, röta och tappskor är större när de traskar runt med snowgrips i leran.
Så jag har sneglat några år på Polarpad, men inte fått tummen ur och beställt.
Men nu har jag gjort det!

polarpad1

Köpte två par, alltså 4 st. Jag köpte dom direkt på Polarpads hemsida, men såg (för sent, men dock) att de även Ninas Häst& Hund säljer dom!
Jag betalade 530 kr för två par inkl. frakt.

Ställde mig med en pålle och började göra enligt pappret man får med och mäta och rita. Man sätter alltså sulan mot undersidan av hoven och streckar sedan upp med en tuschpenna längs insidan av skon där man skall klippa.
Sedan klipper man. Och då är det bra med en rejäl sax. Inte en liten fånig IKEA-sax utan en rejäl grej som Fiskars kökssax el. liknande.
När man ritat, klippt, svurit lite och klippt lite till är det dags att skruva på dom.
Man kan märka upp sulorna, typ Hb, hf osv så man vet vilken som är vilken. Så noggrann har jag inte varit, framsulorna är lite rundare och bak lite ovalare.
Jag använder samma sulor på alla hästarna. De är klippta efter Exakts hovar, men funkar på Brandi utan problem, trots att han har en storlek större tassar.
För att skruva på dom tar man upp hoven, skruvar ur tåbrodden (som man alltså bör ha om man rider med dessa) och sedan skruvar man tillbaka brodden med polarpadsens lilla platta emellan.

Såhär ser det ut när de sitter på:

polarpad2

Det är så klart lite meckigt att skruva på och av brodden, men så värt det i mina ögon de dagarna då jag vill kunna rida på ordentligt trots klamp-snö. Jag är ju också rätt van att skruva i och ur brodden iom vattenbandsträningen på Karlslund.
För Brandi, som inte är jätteförtjust i hovslagare och att fixas med fötterna (även om det går hyfsat och vi övar på det) är det rätt bra träning att jag pillar med det och han får öva på att bara stå och finna sig i att hålla upp ett ben lite längre stunder. Att det liksom kan höra lite till vardagen.
Man kan lämna polarpadsen på dygnet runt, eller ta av och på dom som man vill.
Jag har valt att bara ha dom på vid ridning, då det är mycket grenar och sly i hagen som de kan fastna i tänker jag.
Men vet en elev som ha dom hela vintrarna på sin häst utan problem och haft dom i 4-5 år, så de verkar hålla bra.
Hittills är jag jättenöjd med Polarpad!

Föreläsning med Mette Mannseth, varning för långt inlägg utfärdas

Saturday, January 17th, 2015

I helgen var det SIFs domarseminarium på Strömsholm och Mette Mannseth höll en jättebra föreläsning!
Precis som på FEIFs utbildningsseminarium blev jag jätteimponerad av Mette och hennes tänk och kunskap!
Här och här kan ni läsa anteckningarna och referatet från det seminariet (oj, vad ambitiös jag var där!)
Här kommer ett referat från i helgen!
Under föreläsningens gång blev det många stickspår och smådiskussioner som var intressanta, därav lite hoppigt även i anteckningarna.
Försöker sammanfatta en helhet.

Mette började med att fråga oss “vad är det första ni ser på när ni ser en häst. Till exempel när en ny häst kommer in på banan eller i ridhuset, vad är det första ni tittar på?”. Tystnad, harklingar, spridda svar om huvudet, frampartiet och helheten.

När Mette skulle börja prata om formen började hon med en skämtsam bild på en pepparkaksform och frågan om vad som spelar roll – hur formen ser ut eller vad den innehåller (samt en bild på en tårta ur en kakform) och sedan några frågeställningar:
– hur ser man att en häst rör sig bra?
– vad är bra?
bra för vem??

Sedan började hon med att gå igenom det, bakifrån framåt!
Vi började vid svansen och hur svansen skvallrar om hur rörelsen i ryggen på hästen är.
Svansen skall hänga löst och bäras fritt.
I skritt svingar svansen från sida till sida i takt med att hästens höfter sjunker. Även i trav pendlar svansen lite eller ja, bärs fritt och följer rörelsen.
I tölt skall svansen bölja och “guppa” på det där karakteristiska sättet, ni vet va?
Som här:

toltsvans2

Om man ser det där töltböljande i svansen i trav och galopp skvallrar det ofta om fyrtaktighet och ofta ett svagt sväv.

I pass hänger svansen rakt bak av fartvinden men skall fortfarande vara avspänd.

Förhållandet mellan bärighet och påskjut. Mette hade en mycket bra illustration där hon visade hur hästen trampade längre in under sig, men hade bakbenet något kortare tid i marken eller lät bakbenet stå längre i marken och gå längre bakom höften. Svårt att förklara utan bilden.
Men en häst som är på framdelen har frambenen längre in under sig än bakbenen och de (alltså frambenen) blir lätt liksom lite bakom bogarna.
Vi kom även lite in på ämnet om igångsättning efter skada och (efter prat om gaffelbandsskador) och förutsatt att hästen inte har jättbroblem med galopp så är skritt och galopp samt tölt skonsammare för många inslandshästar i igångsättning och rehabilitering än trav. Men det beror ju på individen och dess gångarter och utbildningsgrad.

Fysiska förutsättningar för att lagra kraft är
– Rätt ställning på ryggen
– Aktiva (men avslappnade) ryggmuskler
– Lång överlinje som hjälper hästen att lyfta bröstkorgen och ryggen
– “Otvungen” hals som hästen kan röra/som rör sig

Vi måste första lära hästarna slå ifrån (alltså påskjut) och låta dom bygga upp muskler i det innan vi lär dom samling (bärkraft). Att jobba med påskjutet betyder inte att vi låter hästen går på framdelen.

I arbetet att utveckla bra ryggmuskler påpekar Mette att det är bättre att rida en bra galopp än att försöka rida en svag/dålig trav.
I flygande pass hålls hästens rygg rak och halsen fram. “Passpänningen” i ryggen levererar kraften framåt.

nattfari
När den här bilden dök upp i föreläsningen (först visades bara svansen på tal om hur den skulle hållas i pass – och vi var många som direkt visste vilken häst det var, bara av svansen och ett bakben – så nördiga är vi som jobbar med det här!) sade Mette: “Tror ni någonsin vi får se en sån häst igen?”
(det här är alltså den legendariske hingsten Nattfari 776 från Ytra-Dalsgredi som hade 10 för pass. Bilden finns på alla originalsamtavlor från Island fram till inte så länge sen).

Hästen har, som känt,  inte nyckelben utan frambenen och bogbladen är endast genom muskler och senor fästa vid buken. Vilket gör att buken kan höjas och sänkas mellan frambenen. Ju mera muskulaturen är utvecklad, desto bättre kan hästen lyfta sin bröstkorg och ju bättre sviktar den mellan frambenen. Vill vill att hästen lyfter och landar på/med musklerna, ine på lederna/benen.

Apråpå kulturbaserat; tänk på varifrån den isländska ridningen härstammar:

– Det isländska stångbettet var det normala “ridbettet” fram till 1960-70-talet
– Lös, lätt och otvungen tygelkontakt, självbärande häst i en traditionellt öppen/neutral form
– Inte formad/välvd överlinje i trav och galopp, ofta svankiga och överresta hästar (allt var inte bättre förr)
– Ofta gott flyt och genomsläppniga hästar i tölt
– Mest ridna i tölt
– Hästen var ett transportmedel
– Energibesparande för såväl häst som ryttare
– En hand på tygeln och den andra handen fri till annat (handhäst, lamm eller hund framför ryttaren i sadeln, en flaska)

Tygelkontakt är något individuellt
– Mycket bestämmer hästen själv, baserat på dess tidigare erfarenheter (inridning, träning)
– Kulturbaserat (islandshästridning, fälttävlan, barockridning etc.)
– Bruksbaserat
– Exteriörbaserat
– Lynnesbaserat (villig, lat etc.)

Tygelkontakten är även beroende av varierande förhållanden som:
– Samlingsgrad
– Form
– Gångart
– Tempo
– Energi och muskelstatus
– Hälsa (ömma muskler/rygg, sår, hälta, skador)
– Träningen (-nivå, -grad, -kvalitét).
även yttre förhållanden spelar roll:
– Bett
– Nosgrimma (typ, inställning och hur den är spänd)
– Hovlängd, tyngd på sko och ev. boots
– Underlag (Tungt, hårt, mjukt, fjädrande etc.)
– Fysiska hinder (sadel o dyl.)
– ryttarens sits, balans och vikt

Mettes tankar och reflektion om att rida utan nosgrimma:
En bra tränad häst kan man rida utan nosgrimma då och då som en test på träningen och ridbarheten, men rider man “alltid” utan nosgrimma, så visst – de slutar gapa (självklart beroende på ryttarens hand) efter ett tag, men Mette upplever att om man bara rider hästen utan nosgrimma så lär hästens sig att “hålla emot” med käken och spänner käkmusklerna för att “försvara sig/parera” tygeln.
Nosgrimman, även löst spänd ger ett stöd åt bettet och hästen kan känna trygghet och slappna av bättre i käkmuskulaturen.

En studie har gjorts på ridskolor med nosgrimmor och (kanske överraskande nog) visade den att ju mera nosgrimman spändes (oavsett typ på nosgrimman) desto lättare blev tygelkontakten. Varför det blev så hade Mette inte svar på.

Ett annat stickspår som kom upp var boots:
Folk generellt tänker inte på hur mycket det sliter på hästen att tränas/ridas med boots, även om de “bara” är 180 gr.
Det har forskats på och bootsens effekt på frambensaktionen är marginell!

The fun starts at about 1,35 min!

Vardagsdags

Thursday, January 15th, 2015

Så, nu är vardagen tillbaka fullt ut. Med andra ord har ridskolan dragit igång igen på Fors.
Det här är 18: de året jag jobbar där. Jessus! Hur går det ihop, när jag inte åldrats ett dugg?
(vill ni veta hur allt gick till? Då kan ni läsa det här inlägget!).
I år skall eleverna på Fors utbildas i Knapamerki 1 och 2. Alltså de isländska ryttarmärkena som tagits fram på Hólar. De första två märkena är väldigt basic, vilket ju är bra – det ger en bra bas att stå på i hästhantering. För det är mycket det det handlar om i början och på ridskola. Hur man borstar, kratsar hovar och leder hästen rätt (i skritt och trav) samt hur en uppsittning sker så mjukt och smidigt som möjligt (i hästens riktning, hållandes bägge tyglarna som om man redan red och bägge fötterna på plats i stigbyglarna innan ryttaren sätter sig ner mjukt). Samt kyssa stigbygeln.
Men det är petigt och noggrant och mycket som skall göras exakt på ditt-och-datt sätt.
Men det är intressant och blir nog bra.

Så nu är det ridskola måndagar och torsdagar , Vädersjö tisdagar jämna veckor och Västergården fredagar udda veckor under våren. Och så lite ströställen och lektioner runt om. Finns ju lediga dagar om det är någon som vill boka in, bara kontakta mig.
Helgerna framöver är fullbokade ett tag. Domarseminarium på Strömsholm  nu i helgen, Umeå-kurs, Öl-tölten på Fors. Sedan kommer lite tävlingar väl dyka upp och en TiH-kurs är inbokad.
Önskar att alla klubbar skickade in sina tävlingar till SIF så de kom upp i proppen nuuu. Svårt att planera när inte allt ligger uppe. Stormur, Sleipnir, Gyda, Vallfari, MöRS och Örnäs har inte kommit ut med tävlingar än.

Imorgon är det Atli-kurs igen. Exakt och Brandi går två pass vardera och sedan har jag sålt mina lektioner på lördagen då jag är på domarseminariet då.

losspring2

losspring