MalinS Blogg

Helgen har varit lugn.
Ledig, hemma och lite ensam, då Pelle jobbat natt.

Fredagen var ett himla race mot tiden för att hinna med allt.
Började i arla morgonstund kl 08.00 med massage och fortsatte med det till kl 14.00. Dock blev det en patient mindre än tänkt då patienten i fråga kliver in och berättar att han fått en cortison-spruta förra veckan. Det är 2 veckors karens på att massera på cortison, då det försvagar strukturerna i kroppen och även blodkärlen.
Detta ledde till att jag hann käka en ordentlig lunch (planen var en macka från början, men nu hann jag med en sushi istället), vilket ju är bra!

Från Tyresö drog jag i full fräs kl 14 och åkte direkt till stallet och red både Furða och Gná. På ett av de stora fälten har det plogats upp en rejäl bana, ca 1 km lång, som är underbar att rida på! Och vill man är det bara att styra ut i djupsnön och jobba en stund. Gná fick jobba på att länga och korta tempot/stegen i trav, tölt och galopp och Furða på att bara gå fram avslappnat utan att rusa.
Från stallet vidare till Fors för en lektion och så avslutades dagen med att jag red Eldraun.
Snacka om underbar liten häst! Så lätt, trevlig och formbar!

Lördagen började med morgonfodring och mockning av stallet.
Sedan kom Adina ut och vi lasttränade Furða! Jag har inte lastat F. förr, men fått höra om lååånga lastingar av matte Monica. Den grå damen växer tydligen fast och vill bara inte gå in, men visar inga tecken på rädsla.
På med Duallygrimman på hästen och transporten på bilen.

Fördelen med Duallygrimman är att den är stark och inte går sönder och så den extra remmen över nosen, som ger tryck när hästen går emot och släpper då hästen följer/stannar/lyder (beror på vad du tränar).
Så här ser den ut:

Här på Keilir (foto: Erica Osterman)

Adina och jag köpte grimman tillsammans när vi var på Monty Roberts clinic 2007. Och den var verkligen värd sina pengar (kostar 500 kr). I somras hade jag med den till Finland och lasttränade Sprengja, den är bra när man skall leda lite uppspelta och virriga/ivriga hästar, lasta med och fungerar även bra att rida på. Är som ett sidepull då.
HÄR kan man beställa den! (small, alltså röd grimma är bra i storleken till islandshästar).
Viktigt när man håller på med duallygrimman är dock: 1) Aldrig binda upp/transportera hästen i den eller låta hästen ha på den i hagen. Hästen går sönder innan grimman gör det. 2) Den skall sitta åt tight på hästen. Inte så löst som vanliga grimmor.

Furða började med att stanna. Och stå.  Men Adina är envisare och efter en stund med det obehagliga trycket över näsan och de irriterande smackningarna runt sig försökte Furða först hoppa bakåt och när det inte gick (bra här att ha ett långt grimskaft som inte går sönder av att en häst kastar sig och så får man lägga det runt frambommen så man orkar hålla emot) suckade hon och gick på.
Hon fick backa ut och tänka lite och sedan gå på igen. Ännu ett försöka att kasta sig innan hon resignerat går på.
Ur igen och tankepaus. Och så på igen. Och nu gick hon rakt in! Direkt!

Duktig häst!
Backade transporten på plats och Adina och jag red ut på Furða och Tindra.
När jag kom hem vid 11.00 lade jag mig först i soffan för att sova lite till. Slängde på “The Electric Horseman” (film med Robert Redford och väldigt vackra hästscener) och sen kunde jag ju inte somna. Jag ville ju plötsligt se filmen igen!

Ägnade stora delar av den resterande dagen åt bokföring och lyckades göra mitt årsbokslut för 2009! *riktigt stolt*

På kväll kom Adina över och vi drack en flaska bubbel och njöt av söta Notting Hill. Det är en av de mest romantiska och mesta ” feel good”-filmerna jag vet (tillsammans med “Love Actually” och “Four Wedings and a Funeral”). Och fördelen med att sitta och se på en film man sett tidigare är ju att man kan sitta och småprata under tiden. Så vi drack bubbel, sedan lite Bailys och suckade över hur Roberts och Grant får till det till slut!

Idag fortsatte lastträningen med Furða. På med grimman och fram med transporten. Jag tog hästen. Gick fram och backade utanför några gånger för att se att hon hade fokus på mig och så gick vi in. Raka vägen, direkt och utan tvekan!
Ja!
Ut lugnt och fint och så satte vi mellanväggen (som vi igår och till en början idag haft dragen åt sidan så det varit brett) på plats och gick in igen.
Inte tillstymmelse till tvekan! Rakt in! Yes!
Mycket nöjda släppte vi ut pålle igen och red sedan en sväng med Tindra och Gná.
På hemvägen lade jag pass en gång på Gná och hon var så duktigt!
Det går inte svindlande fort (än), men det är pass och hon förkortar (styttar) sig inte! Det börjar finnas en skillnad mellan tölt och pass på henne!

Nu är det en lugn söndag resten av dagen.
Insläpp och kvällsfodring står på schemat och så tänkte jag tving ut Pelle i luften en stund så han får lite utbyte av syre i lungorna inför sista nattpasset.