Sista dagen i Paradiset. Packar, småpysslar, grejar.
Skall, trots hettan ta en sista cykletur i omgivningarna och njuta. Nått mera simmande kanske det inte blir, men jag spar minnet av i lördags till riktigt jävliga senhöst- och vinterdagar.
Min syster, hennes dotter och jag var och badade i en av gruvorna här. Det var väl ca 28-29 grader ute och inte ett moln på himlen.
Som jag skrivit tidigare somrar så är Västanfjärd ett gammal gruvsammhälle och det finns mååånga gamla kalkstensgruvor (kanske de bröt annat också, men mest var det nog kalksten).
Gruvorna står nu tomma och gapar och har fyllts med sötvatten. En del av gruvorna har de satt staket runt då de är svåra att ta sig upp ur om man råkat ta sig i.
Till exempel denna:
Men den nyaste gruvan, som blev inaktiv i början på 2000-talet och därefter fylldes med vatten som de andra, är det inte inhägnat och helt underbar att simma i.
Vattnet är helt klart och turkost på molnfria dagar.
Och efter den här värmeböljan är det varmt att bada där. Runt gruvan finns det släta klippor, som är underbara att ligga och sola på. Det är som att ligga på en holme i skärgården – mitt inne i skogen! Magiskt!
I lördags badade vi och låg sedan och torkade i solen och småpratade/läste och när det blev för varmt var det bara att skutta i vattnet igen. Helt underbart!
Ni vet i början på juli då jag skrev ett inlägg med ridbilder på Exakt?
Jo den dagen fotade Pelle även Brandi och de bilderna har jag ju inte visat.
Så här kommer lite ridbilder, men de är dock från början på juli:
Fotograf Per Schön
Som vanligt är det bara att klicka på bilderna om man vill se dom i större format.
Snurrar lite från marken innan uppsittning och ber honom länga halsen
det är lustigt: Brandi har utvecklats massor och blivit mycket stabilare och är bara helt underbart rolig att rida båda med andra och ensam -MEN! När någon står i mitten av banan (vilket brukar vara en instruktör) tappar han allt han kan och alla “mannerns” (vad är ett bra ord för det på svenska? Uppfostran?) och är helt tosig! Piper, småbockar i galoppfattningar, okoncentrerad och allmänt fånig.
Inte så att han skyggar eller skulle vara rädd för den i mitten, men bara allmänt sprallig och tosig.
Jag upplevde det första gången när jag i början på december 2013 red för Hinni (och då var han ju 4,5 år och hade aldrig gått en lektion förr) och så var det likadant när jag red för Atli i påskas och Atli trodde nog inte helt på mig när jag förklarade att Brandi kan mycket mer än vad som syns för dagen.
Och nu, när Pelle stod i mitten och skulle fota, hände det igen! Pip, småbock – okoncentrerad och allmänt lite ouppfostrad och jobbig.
Jag får nog öva på att rida med någon, vem som helt stående i mitten. Det spelar uppenbarligen ingen roll om det är en instruktör eller inte.
Sista helgen i augusti är det dags att rida för Mäster Atli igen – ser fram emot det!
Några bilden till från ridpasset ovan:
That´s all folks!
Nu, när jag tittar på de här bilderna längtar jag faktiskt rätt mycket efter mina hästar!
Exakt skall på torsdag eller fredag hämtas hem från Karlslund (med Vísir såklar) och Tindra har gått regelbundet med Erica(och jag har fått rapporter och bilder på att hennes sår läkt jättefint!) och Brandi har vilat.
Ser fram emot att sätta igång honom!