Julafton blev lugn och trevlig! Och Schön.
Efter frukost åkte jag en sväng till stallet och gosade med Gná, som har vintersemester, och red sista svängen för i år på Fina tillsammans med matte Bea och Stjörnu-Fákur.
Sedan var det, en lite sen men dock, jullunch med alla de tillbehör sig bör.
Nu tror många att det är lådor som gäller bara för att mitt ursprung är litet åt östhållet. Men nej!
Lådor är inte min grej.
Under min uppväxts jular var leverlåda (det låter äckligt, men är det enda med lever jag tycker är gott!), makaronilåda och potatislåda något som var vardagsmat. Det åts när man kom hem efter skolan.
Visst kunde det finns någon enstaka liten låda på julbordet (har nått minne av morotslåda), men den var definitivt inte hemlagad (alla lådor är alltid av märket Saarioinens och det är det enda gångbara märket på dom!) och inget jag åt.
Så de finska lådorna är inte något jag förknippar med julen alls.
Vår jullunch bestod av Dagmars festsill, som jag lagt in själv (matjessill, gräslök, dill, rödlök, vit- och svartpeppar och gräddfil), vitlöks- och senapssill, gravad lax, köttbullar, lufttorkad salami, kokt potatis och till det öl och Hallands Fläder!
Kaffe och “Kalle Anka” på TV samt en liten siesta följde på det.
Dagen var harmonisk, med prat, jazzmusik och läsande i soffan.
Mot kvällen, efter Karl-Bertil Jonssons julafton (Åh vad jag älskar den! Tages underbara berättarröst och språk, Per Åhlins oefterhärmliga tecknarstil och Arne Domnérus underbara klarinett är nästan julen personifierad för mig) blev det julmiddag. För oss var det oxfilé i år.
Julklappsutdelning följde på middag. I år var det en rätt liten och snabb procedur då det var bara vi två.
Klappar till varann. Pelle fick första säsongen av “Solsidan” på dvd av mig och jag fick Gösta Ekman-biografin “Gubben som inte vill va´stor” av Pelle!
Två klappar av mamma, en vacker skärbräda i lönnträ och en finurligt underlägg i form av ett @.
Och klappar av Adina, en Smartbox med en avslappningsbehandling och David Batras bok “Det här var ju tråkigt”.
Precis lagom kändes det som!
Idag har Jag och Jill provat pulka-tolkning bakom både Kengála och Tindra! Jills tolksele kom äntligen till användning och tjo vad det gick undan på Karlsrovägen! Båda hästarna funkade klockrent och vi garvade väldigt högt och mycket!
Helt klart något vi måste göra om! Efter en trevlig fika hos stallägaren blev det middag (fisksoppa med saffran och körsbärstomater)
Resten av dagen har jag suttit uppkrupen i soffan och läst Gösta Ekman-boken jag fick av Pelle! Hööög mysfaktor!
Och snart börjar årets säsong av “Stjärnorna på Slottet”!
Dessutom börjar jag tänka på packning nu! 😉
Njut av er eventuella ledighet nu!
Julefrid!
