Lördag kväll och två dagar kurs för Atli är över.
Nöjd, men trött och lite mörbultad känner jag mig.
Hade med mig både Exakt och Brandi den här gången. Fredagen blev lång, och egentligen var det inte så fysiskt tungt, men jag var gråtfärdig trött när jag kom hem ändå. Red två pass per häst och innan det var det promenad med Tindra och packande av höpåsar samt så klart att ta in, spola ben och packa in hästar och saker och åka bort till Jursta.
Brandi har varit jätteduktig och det känns som han tog ett stort kliv framåt de här dagarna.
Exakt har varit duktig, men Jag får jobba så mycket med mig själv på honom, vilket är utvecklande men också lite frustrerande. Jag är en rätt analytisk och tänkande ryttare som tittar, funderar, analyserar och tänker lite till. Provar gärna om och om igen i långsamt tempo.
Ibland trasslar man till det för sig själv och ibland blir det bra.
Det som är så bra med Atli är att han märker sånt och inte har något emot att jobba grundligt. Är inte lösgjordheten där är det ingen idé att gå vidare. Exakt har släppt igenom i sin vänster sida helt (eller snarare långt ut som höger sida och mjuknat upp i sin högersida av ryggen nu och av den intensiva stretchingen av den samma och skamlöst mycket tömkörning.
Vi börjar komma till en ny nivå. Han börjar komma fram till handen bättre och knäcker inte av lika lätt längre. Men vilket ofantligt noggrant grundarbete jag måste göra. Varje gång.
När Atli sitter upp och provar hästarna sitter han inte upp och “flashar runt” och visar hur flott han kan få ens häst att gå, utan ha kollar in de små grejerna och lösgjordheten. Att de ryggar för lätta hjälper och går fram samt följer tyngdpunkten.
På sista passet idag (då jag red Exakt) diskuterade vi min sits (tack!) och hur jag måste koncentrera mig på mina höfter och på att släppa loss knäna och komma runt hästen med sitsen mera.
Har tittar på bilderna jag lade upp från förra kursen och hur jag vrider mitt högerben när jag driver. Provat och funderat.
Det är ju det knäet som är skadat och jag har nog börjat vrida det för att skydda knäet och göra det lättar att driva utan att det gör ont (vilket det gjorde i början).
Det jag gör med benet här menar jag.
Som en följd av det drar jag upp höften och får spänningar i den. Dessutom sitter jag gärna med lite väl mycket tryck i sätet hela tiden och glömmer lite att bli neutral även där när hästen följer mig och gör det jag ber den om.
Efter dagens (och även gårdagens fyra ridpass – fyra lektioner på en dag är tufft att rida även för mig som rider mycket! Att rida lektion är något helt annat än att rida fyra “vanliga” ridpass på hästarna hemma!) lektioner känner jag hur mör jag är i höften och trött i vaden.
Bra med tankeställare.
Jag gillar en instruktör som inte bara berömmer och boostar självförtroende utan som ger konstruktiv kritik, får en att tänka – ibland i nya banor, och stannar kvar i det man har problem med och hjälper en där!
Beröm är inte fel – men man skall förtjäna det!
När jag kom hem idag formligen dog jag i soffan. Helt färdig.
Nu, efter lite middag och lite vin så känns det bättre. Ledig imorgon och skall försöka njuta av det!
