Jamen sådär ja – här är jag igen.
Obloggandes. Men så där är det ju, ni vet. Ibland hinner man inte , ibland orkar man inte och ibland vill man inte.
Faktiskt vad än man pratar om i livet – men just ny syftade jag på bloggandet.
Jahaja – what’s up?
Med mig är det bra.
Livet börjar komma igång efter sommaren. Hästarna är i gång, lektionerna, inklusive ridskolan, likaså och nästa vecka kommer en träningshäst.
Fred-lörd förra veckan var Britta och jag hos Heléne Blom på Västerboda och red kurs två dagar (två ridpass på fredag och ett på lördag).
Med oss från Stockholm var även Annika, vars pålle inte var på humör för en utflykt, så Heléne var gullig och lånade ut ett underbart sto till Annika!
Brandi växte den här helgen! Inte fysiskt, tack det räcker på den fronten, utan mentalt.
Som ni ser rider jag honom på pelhambett här. Det är ett rakt metallpelham med två tyglar. (Köpt till Freyr 1996.).
Provade det som omväxling för några veckor sedan och upplevde honom fin på det och red några gånger till på det. Tog med det nu för att jag vill se om han fortfarande var fin på det och höra om Heléne höll med. Det gjorde hon!
Rider fortfarande mest på tredelat- eller rakt bett, men då och då på det här. Han verkar trivas på det.
På lördagen red jag honom ganska lätt på volten först och bara kände så han var framme, uppe och avspänd.
Sedan satt jag av medan Annika fick avsluta sin lektion på fina Frá.
Och när de var klara gick Helene och jag ut på grusvägen och lade pass med Brandi. Och vet ni – tjohoo! Han lade sig i pass, och när jag bad honom öka så gjorde han det och låg stadigt kvar tills jag tog ner. Gjorde om en gång till och han gick ännu lite snabbare.
Älskade pålle. Och vad beröm vi fick!
Minst sagt glad matte! Tyvärr var det vissa hinder i tekniken som gjorde att vi inte fick varken bilder eller film på passen, även om försök gjordes.
Exakt och jag fick jobba med kort trav och jäääättelångsam galopp och öka och minska en volt utan att tempot skulle förändras.
Sedan även riktigt långsam tölt, verkligen ett steg i taget, på samma sätt. Med lång hals dessutom.
Sista passet fokuserade vi mest på tölten och lite tempoförändringar, med halsen kvar lång och bogarna och maken uppe. åh vad han glimrar. Och längre och längre sekvenser.
Kändes riktigt, riktigt bra!
Här är han inte helt loss (det här är vårt lite svagare varv) men på god väg.
Nä, nu skall jag sluta sitta och babbla om hästarna.
Ridskolan börjar snart och hunden måste rastas innan.
