Nu du Susan och ni andra som tyckte detta var intressant:
Vi fortsätter på temat vilja.
Från lat och ovillig går vi vidare till medelvilja och villig.
Oftast upplever jag att hästar jag får beskrivna för mig som medelvilliga egentligen inte alls är det. De är smarta och har kommit på att om man ignorerar skänkeln och spöet tillräckligt så får man inte fler påminnelser och behöver inte ta i så mycket.
När man gör lite “hus i helvete”-övningar med dom (men inte alls lika många repetitioner som med den lata hästen. Kanske rentav bara en gång) så reagerar hästen med att skutta fram och säga “vad du tar I! Jag är faktiskt villig och går ju fram!”.
Och är villig.
Generellt.
Sedan är det ju de som är medelvilliga och alltid måste påminnas att ta i och helst går fram på hemvägen. De är ofta utmärkta verksamhetshästar och familjehästar och det är inget man skall förringa! Dessa hästar är oftast fantastiska läromästare och kan vara nog så svåra att hitta när det verkligen är det väl är en sådan man söker. Speciellt om de skall ha rena och lättväxlade gångarter.
Med de här hästarna måste man ju även gå till sig själv:
Vad vill jag ha?
Vill jag att hästen skall bli villigare?
Vad har jag min häst till? (mysiga turer i skog och mark/kurser och träning/tävling/mix ‘n match)
Vill man hotta upp medelvilliga Meistur är det konsekvens som gäller. Han skall gå fram för varje skänkel och ta halvhalterna oavsett om det är onsdag, julafton eller lördagkväll. Oavsett om ni skall rida en sväng i skogen eller om ni skall rida lektion.
Men för den ambitiöse ryttare gäller det även att se till hästens bästa: klarar min häst kraven jag ställer på den? Eller går den på toppen av sin kapacitet och jag vill mer? Blir hästen bättre av min konsekventa träning eller står jag istället med en olycklig häst som inte klarar kraven?
Nu går vi över på skalan till de villiga hästarna.
Lydnad och tålamod står på schemat där. Ju villigare häst, desto viktigare att de är lydiga.
Det kan ju även vara en ren säkerhetsfråga. Speciellt om man rider vid stora trafikerade vägar.
En islänning sade på en kurs en gång “Ni svenskar är så måna om er kontroll! Ni vill alltid ha 100% kontroll och det skall se prydligt ut. Ni måste släppa efter lite ibland och rida ut och njuta av kraften i hästen!”
Helt säkerligen sant.
Men face it: det är svårt att njuta av urkraften om man i bakhuvudet hör “kan jag få stopp på kraften innan jag står i stallgången/inne i boxen och undrar vad som hände?” (lite “Use the force Luke”, men tvärtom).
Men kontrollerad kraft är bland det bästa som finns!
Min Gná räknar jag som villig och det som hjälpt oss är “skrölt-övningarna” vi fick av Hinni. Hon har lärt sig att vänta på mig och blivit starkare. men många övergångar skritt-skrölt-skritt har det blivit. Och fler lär det bli.
men det som framför allt har varit förlösande för Gnás och min relation och lydnaden är att rida i repgrimma.
Jag kände att vi bara satt och drog i varsin ända av tyglarna (sådär som jag säger åt in elever att det inte får bli). Och efter kursen första kursen för Hinni förra hösten tog jag ett beslut om att det skulle bli slut på det!
På med repgrimman in på volten barbacka och så började vi öva. Skritt-halt-skritt-halt osv.
Red så under hösten 1-2 gånger i veckan. Lärde dessutom in att bromsa/stanna då jag duttade med spöet på bogen.
Under året har vi sedan utvecklat det till att kunna göra hyfsade skänkelvikningar och framdelsvändningar, rida alla gångarter och göra galopp-halt-galopp på detta vis. har även vid några tillfällen ridit ut i bara reprimma och grimskaft.
Nu i augusti-september har jag utvecklat det vidare och ridit på enbart halsring (ett grimskaft runt halsen) och inget annat och det är otroligt kul och häftigt att känna hästen bara lyda under en!
Men man måste komma till ett beslut där man lägger tävlandet och allt gångartsridande åt sidan och bara jobbar med lydnaden en period om man känner att det inte funkar.
Ha inte för bråttom vidare!
Gná och jag övar på att svänga i trav på repgrimma
Tölt au naturelle
Hypervilliga hästar är ett eget kapitel.
Ett stort Lugn från ryttaren krävs. Och Självinsikt. Är jag ryttare nog att klara av den här hästen?
Och även här: kolla upp så hästen inte har ont (läs här)!
Att hästar springer från smärta är alldeles för vanligt! Är hästen stressad, rädd eller bara väääldigt villig?
Grundjobb,back to basic, arbeter för hand, från marken och repetera grunderna om och om igen.
Det är ofta som det är flotta hästar som dessutom är hypervilliga. Ta bort pressen på att tävla och prestera gångartsmässigt från dig själv och hästen. Finns gångarterna och aktionen där så finns den där även senare!
Lycka till med era hästar!
