Archive for March, 2012

Helgsnack

Saturday, March 31st, 2012

Halleluja, jag är ledig idag!
Så nu har jag tid att blogga. Men vad skall jag skriva om? När tiden väl finns är det tomt i skallen.
Tindra virvlar fram som en vårvind och är väldigt pigg och sådär härligt kul att rida. Erica meddelade glatt och fantastisk ökad tölt hemåt idag. Sånt värmer ju hjärtat.
I övrigt verkar jag mest bott på Fors den här veckan som varit.
Ástamín travar frimodigt på både ute och på banan och tömkörningen går ok. många av dagens islandshästar har så otroligt lätt för sig så man får se upp så man inte gör för mycket för fort bara för att det går. Är noga med att inte sitta på Asta två dagar på raken. Så just nu rider vi ut en dag, tömkör/ jobbar i repgrimma en dag och rider på volten en dag.
Exakt och jag jobbade i repgrimma i ridhuset i torsdags och jag började nästa gråta av lycka när jag kunde lägg repet runt hans bakdel och lugnt dra i repet och han följer det lugnt och sedan kommer fram till mig och lägger pannan mot mitt bröst.
Vi har jobbat med den här övningen och han är så bakskygg och ryckig så det otaliga gånger lett till att han hoppat till och farit iväg när han känt repet mot baken. Men det gick bättre och bättre och nuuu funkade det!
Ridlektionerna på ridskolan avlöser varandra och jag konstaterar som så många gånger tidigare att våra älskade ridskolehästar är ena riktiga stjärnor!


Här är en av dom som njuter av solen, Jarpur (känd som Mulle-Jarpur)

Igår tillbringade jag hela dagen på Fors då jag först vikarierade för min vän Malin Hween och var lärare för Djurgymnasiet på Liljeholmens elever. De rider två ridpass med teori/lunch emellan. De rider samma häst på morgonen och eftermiddagen och skall reflektera över hur passet gick, om de vill ändra något på utrustningen mellan passen eller om de kan göra något annorlunda i uppvärmningen eller så andra passet.
Eleverna var jätterara och motiverade och de red ok -väldigt bra! Sällan har jag sett vår Dagrunn jobba med en så bra överlinje i tölt och trav!
Efter dagens som “gymnasielärare” (jo verkligen…) så kom en elev till mig ut till Fors och vi red ut i skogen på Kelda och Klaki, då en nyare modell skall inhandlas till elev. Vad kul det var att rida Kelda igen! hon gör mig alltid så glad!
En sväng på Greiði avslutade dagen och jag sjööönk ner i soffan med Let´s Dance. Nej vänta – en middag på Ristorante Lorina i Vendelsö (rekommenderas!) klämdes in med maken också.

Idag är det en sån där ovanlig dag!
Jag är ledig, som sagt.
Så jag sov till 8 och sen kollade jag på Mad Men i några timmar. Ett utmärkt sätt att koppla ifrån världen.
Adina var snäll och skippade klättring för mig och vi shoppade lite i Sickla. Några böcker, några snygga t-skjortor på Esprit och en liten lunch.
Resten av dagen, som nu börjar gå mot sin ända, har jag tittat på en film, som jag besparar Pelle (typiskt chick-flick), fakturerat lite och bokat in lektioner. Galet hur mycket lektioner det är – även om det är kul. Eleven som ringde och ville boka in lektioner kunde främst kvällstid. Kollade almanackan och nästa gång jag har en öppning på em/kväll är den 1 maj! Undantaget påsken, då jag skall vara ledig!
Lite förmiddagstider finns fortfarande.
Ett stort steg för mig är att jag sagt nej till att stå och undervisa på helger om det inte är en heldagskurs. Dels dömer jag ju en del tävlingar och dels måste jag vara på mig själv lite med att vara hemma och ledig de helger jag kan för att orka själv.
Problematiken med att älska sitt jobb 😉
Man jobbar lätt hela tiden och alltid.

Nu skall jag nog ta och förbereda middagen så maken kommer hem till lite dukat bord. Han har lekt soft airgun-krig i Hedemora.
Det är ju Earth Hour ikväll så det blir väl middag till stearinljus.

 

Fyra, fem eller PASS?

Wednesday, March 28th, 2012

NU SÅ!

I det här inlägget skrev Sara följande kommentar:

“Hur vet man om en islandshäst kommer att bli 4-gångare eller 5-gångare?
Kan en lite äldre häst som alltid ridits som 4-gångare tränas till att bli 5-gångare?
Måste passen finnas naturligt hos den unga hästen för att man ska kunna “plocka fram den” eller kan pass “tränas fram”?”

Nu skall jag ta mig tid att sitta ner och svara:

Tölt- och passanlagen är tätt sammankopplade och har en häst tölt så har den även passanlag. Det går att sko fram och styva till vilken fyrgångare som helst att bli passtaktig och få fram lite pass. Om man vill det. Även på de där jääätterena fyrgångarna så finns det. Töltar de, så finns passanlaget där.
Sen är ju frågan om man faktiskt vill det. Får hästen ut något av det? Gagnar det de andra gångarterna? Vill hästen vara med på noterna?
Inte alltid.
När det gäller exteriören kan man prata i generella termer, men som alltid när man generaliserar så stämmer det inte alltid.


Vaka frá Bíldhóli, en av våra underbara ridskolehästar på Fors, får här illustrera vad man kan kalla ett riktigt passkors, en riktig femgångsrumpa. Stupande kors. Vaka är femgångare, men passen är inte riden på år och dar och hon har en underbart ren och bra tölt.


Medan vår fina Píla frá Hala har en betydligt mera fyrgångsaktig rumpa. Pila är fyrgångare, med trav som starkaste kort.

Om man vill få en fingervisning om vad det månde bliva av ens lilla stjärna är det bra att se på hästen som föl. De allra första veckorna är intressanta.
Då kan man ofta se lite av vad som komma skall. Ett gammalt talesätt är att man skall titta hästen när den är 3 timmar, 3 dagar, 3 månader och 3 år för att se vad den har. Där emellan kan man titta åt andra hållet.
Och något ligger det i det.
(Ett annat gammalt talesätt är att man inte skall skåda given häst i munnen – det tycker jag inte, även given häst behöver kanske tandläkare! 😉 )

En äldre häst kan absolut skolas om (eller skos om) till femgångare. Det finns hästar som hela sitt liv ridits som fyrgångare och med en erfaren passryttare på kan slå till med en toppenpass.
Dock inte alla. Det beror ju på såklart.

Lite exempel ur min vardag gällande femgångare:

– Min gamla Freyr var en riktig femgångare. Visade det sig.
Fram tills han var 10 år (alltså i fem år) red jag honom som fyrgångare och vi hade 6,20 som personbästa i V.1. (fyrgång) med 6,5 som bästa på ökad tölt. I juli 2001 presterade vi det på Finska mästerskapen och red A-final i V.1.
Två månader senare tävlade vi i Sverige igen och fick 2,0 på ökad tölt och en vääääldigt passtaktig häst. Några dagar senare ledsnade jag på passtakten hemma och lade Freyr i pass och PANG – vi flööög.
Våren 2002 debuterade vi i femgång och fick (inte alltid, men vid ett flertal tillfällen) 7,5 för pass. Sommaren 2002 blev vi Finska Mästare i femgång.

freyr i pass.jpg
Freyr och jag blir Finska Mästare i F.1.

Ess, som jag lite då och då skriver om här andas pass i generna såväl som exteriören. Pappa Hraunar är för tillfället regerande Världsmästare i femgång och tog brons i stilpass på VM 2011! Mamma Eldskör är ett femgångsavlat sto med härlig pass.
Och Ess exteriör och främst rygg/kors skvallrar  och pass. Och pass det har han! (Sitter med ett lite löjligt leende på läpparna när jag skriver det här)

Kelda, som jag ridit hela hösten och vintern har en gedigen femgångsstam. Hennes mamma Kátina vom Störtal har en stadig och mycket snabb pass, mormor är även mor till bra femgångare med mycket pass och pappa Mökkur har 8,5 för pass på bedömning och har en gång i tiden varit 4:a på VM i femgång (1991).
Kelda har dock inga spår av pass i sin gång. Än i alla fall. Jag har aldrig känt någon passpänning i kroppen på henne och bromsar man upp henne ur galopp blir det helst trav. Tölten är stark, men måste ridas. Dock kan passen definitvit finnas där – men kommer med styrkan.

-Greiði har ni ju läst en del om. Mamma Ella är svag femgångare, men pappa Mjölnir väger upp rejält! Mjölnir har otroliga 7 VM-guld i passgrenarna och har innehaft Världsrekord i 250 m pass. En riktig passkanon med andra ord.
När man tittar på Greiði vet man inte riktigt vad man skall tro. Han ser ut lite som en kub. Rektangulär  och lite fyrkantig kropp, grov, korta ben och kort, runt kors.
Det är inte så att man inte kan tro på att han är femgångare, men man tror inte att passen är hans starkaste kort när man tittar på honom.
Och så är han pass SÅ bra! Helt otroligt snabb och säker! Och så självklar för honom!

Hos en del hästar är passen verkligen en naturlig gångart (eller hur Malin? 😉 ) som hästen verkligen inbjuder till. Och när jag skriver pass så menar jag flygande pass, inte ökad grisepass och styv tölt.
När jag lade Greiði första gången reagerade han som om han tänkte “Åh, äntligen någon som fattar vad jag är gjord för!”.

Passridning är timing, känsla och teknik. Och så lite jävlar anamma och tur också!

IMG_7998.JPG
Hinni, som jag rider för så ofta jag kan, och Andvari på SM 2011.


Carro och Rosti svääävar på SM 2008


Fákur från Hästeryd och Elsa Mandal-Hreggvidsdottir visar pass med tryck i på SM 2008!

gyda10sond154.JPG
Gná och jag i pass på Gyða höst 2010 (saaaaknar Gnun!)

Vårkänslor och unghästar

Tuesday, March 27th, 2012

..det låter som en revy eller hur?

Ah, allt är som vanligt och dagarna susar förbi.
VÅREN är här! 12 grader ute och lite sol. Självklart kommer det komma något litet bakslag med snö och usch och facebook fylls av arga väderuppdateringar (att vi aldrig lär oss hur vårväder är?), men vad gör det när det är underbart just nu?!
Det som ju är mindre underbart är lerans återkomst i hagarna, men man får väl ta det onda med det goda…

På Skogsäng har vi fått upp småmaskiga hönät (Slowfeedingnet) i hagarna (vi har löst det på samma sätt som Susanne (en liten önskan Susanne, kan du inte börja skriva taggar på dina inlägg så är det jääättemycket enklare att hitta i bloggen om man söker något gammalt inlägg?). Stona har enbart sådana nät och valackerna har hittills bara ett nät, då lådorna som näten är upphängda över måste renoveras.
Och på stona syns det skillnad! Tindra har helt klart gått ner i vikt! Och på en häst som T, som är så beroende av att vara lite smalare för att ha någon arbetsvilja alls, är det bra!
Näten gör att hästarna äter mindre mängd silage/hö på längre tid då de måste stå och peta och lirka för att få ut höet mellan maskorna. Det enda negativa i mina ögon med det är att de inte äter från marken (alltså inte med sänkt huvud) som är mest naturligt för en häst. Men igen – man får ta det onda med det goda.

Ástamin, som jag rider in på Fors är en lite darling att jobba med! Hon rider baske mig in sig själv! I onsdags red ajg ut med henne för första gången. Praktikanten Bella var med på Mökkur som “draghjälp”, men Asta såg ut att tänka “draghjälp? Så tusan heller” och travade glatt före och Bella hade världen sjå att hinna med (och då är Mökkur ingen trög häst!). Bara i tunnlarna sökte hon lite stöd hos morfar, men hemåt var inte ens det ett problem.
Igår kväll red jag henne för första gången helt ensam på volten och hon skötte sig galant. Gick fram, stannade och var behjälpligt styrbar! Hon travar och galopperar lätt och när hon skulle skaka på sig samtidigt som hon sprang slog hon över i tölt.
Och så är hon så otroligt söt! Avlångt huvud (mamma Assas och mormor Askas), jättelite lugg och ett ständigt lite förvånat uttryck. Och välrest!
Shit! vad fin den här hästen blir!

Exakt, som blir 5 i år är lite spänd med lååånga bakben och korta korta steg i skritt. Han har otrolig trav och galopp med massor av sväv och långa steg, men för att kunna närma oss tölten måste han lära sig att skritta avspänt och länga stegen även där. Så just nu klättrar vi i skogen skrittar i olika tempon och jobbar i repgrimma (han är väldigt känslig och jag jobbar med att få röra honom överallt med repet utan att han rycker, blir rädd och stressad och far iväg. Länge leve rundcorallen faktiskt!
Exakt är hingst, men skall kastreras snarast då han dels inte är hingstmaterial och dels är stressad och skrikig (även om han lugnat ner sig lite nu). Dock kommer han bli en häftig och väldigt fin fyrgångsvalack bara han få tiden att lära sig tölta rätt. Ingen töltpanik här tack!

Som vanligt kommer jag på att blogga när jag inte egentligen har tid (varför?) så nu måste jag avsluta.
Ut och rida Tindra i vårsolens glans och sedan dags att åka till Harby i Upplands Väsby för lektioner.
Tjing på er!

“ungdomarnas” sätt

Tuesday, March 20th, 2012

En liten fundering efter att ha läst i lite bloggar.
Tydligen är det så här det görs idag i blogosfären:
Man skriver ett inlägg i sin blogg.
Någon ställer en fråga i en kommentar till inlägget.
Svarar på frågan gör man genom att gå in på den som ställde frågans blogg och svara med en kommentar i det nyaste inlägget.
Hujeda mig, ni “ungdomar”. Ni får tant att känna sig gammal.
Hur som helst vägrar jag gör så.
Om ni ställt en fråga i en kommentar kommer jag antingen svara på fråga i bloggen (om jag tycker det är relevant) eller att svara med att kommentera i det inlägget frågan ställdes.
Är man nyfiken och ställer en fråga (vilket man självklart gärna får göra) får man gå tillbaka till inlägget och söka svar. Eller titta på bloggens startsida vem som skrivit den senaste kommentaren (står ju i högerkanten). Är det man själv som skrivit den senaste kommentaren har jag inte hunnit svara än. Står det däremot att MalinS skrivit den senaste kommentaren – ja då har jag varit där och skrivit.

Och nu kom jag ihåg kommentaren jag fick på det här inlägget. Sara undrade om femgångshästar och talang/kapacitet.
Sara: Jag skall svara en vacker dag! Men det är ett ämne som jag tycker det är relevant att skriva ett helt inlägg om!
Däremot inte just nu, då jag precis skall iväg och hålla lektioner ute på Tyresta By.

 

Nörd?

Saturday, March 17th, 2012

Är man inte en riktig nörd när man en ledig lördag, efter att ha ridit andras (och då och då en egen) hästar hela veckan först tar sig till gymmet och tränar och sedan ringer en stallkompis och lånar en häst så man kan rida ut med kompisen, som rider ens egen häst.
Men mysigt värre hade vi det; Erica på Tindra, Anette och Vignir och jag på Vísir!