Fortsättning på förra inlägget.
Sommaruppehåll och semester. Lite ridning, några veckor i Finland med voffe och make (och mamma!). Andas och njuta!
Åh vad det behövs! Varje år.
Augusti kom och förutom väldigt mycket ridning och träningshästar som ledde till att ridbyxorna hängde slappt runt benen (gick alltså ner de där semesterkilona + några till) så var det MöRS KM i slutet av augusti, Exakt och jag vann T3 och kom 5:a i V2 där. Roligt värre 🙂
Brandi och jag kom t 2:a i F2, och positivt är att passen börjar kännas bättre! Lite mera sväv, snabbare och känslan av att han VILL!
Roligast av allt tyckte jag var att min älskade gamla Freyr (som jag sålde 2004 för att kunna köpa Tindra) vann femgången (någon hundradel före Brandi och mig), 26 år gammal! Fina Freysingen! <3
bra resultat
Exakt i V2 och T3
Brandi i pass!
Första helgen i september är alltid KUL!
Där är det Freyfaxis lagtävling på Tunabanan i Uppsala!
I år var vi Haninge Bygg och alltså hantverkare! (Här kan ni läsa och se bilder från förra året på vi var Tjuv och Polis).
Sjuuukt kul tävling med enorma mängder trams! Brandi debuterade T4 med den äran (och gick även femgång). Laget kom 3:a av 12 vilket vi var jättenöjda med!!! Nytillskottet Minna i vårt lag var dessutom en riktig höjdare och vi har alltid så himla skoj i laget! Skrattätaste helgen på året!
Brandi och jag som hantverkare
“Byggare Bob”
24/9 var det Stockholms Distriktsmästerskap på Ensta.
I år hade de gjort en, i mitt tycke, lyckad variant. Under hela säsongen fick man skicka in sina resultat (från uttagningar på tävlingar med 3 eller flera domare). De två bästa resultaten i varje gren räknades och baserat på resultat kvalade man in till DM:et.
Enkelt då man bara kunde ta en bild på resultatlistorna och maila till Stockholms Islandshästförbund direkt från tävlingsplatsen. De högst placerade kom med till DM:et och Mästerskapet genomfördes helt i finalform.
Man kom alltså dit och red endast en final, men prisutdelningar direkt efter. En Distriktsmästare per gren.
Exakt och jag hade en bra dag och slog till och blev Distriktsmästare i både V2 och T3 på runt 5,50 i bägge grenar!
Wow, vad kul det var! Prisregn så att säga med jättefina rosetter, täcken och pokaler!
Övriga priser hade de gjort så med att alla sponsorpriser gick in i ett lotteri, där man köpte lotter för 20 kr st. och för 100 kr (5 lotter) vann jag ett träns, en jättefin grimma och lite andra smågrejer!
Brandi var kvalad i F2 och vi kom 2:a vilket överraskade på mig, 4,76 och äntligen lite drag och poäng i passen – 5,0 och 5,5!
En absolut favvobild på mig och Exakt!
Sista tävlingen för säsongen var Häringetävlingars hösttävling 14/10.
Ja – när skall jag lära mig att inte anmäla mig till tävlingar i oktober? Jag VET ju hur det är – varje år! Jag är trött och hästarna börjar vara lite hösttrötta och lurviga. Opepp allmänt.
Och så var det den här regniga morgonen. Jag steg upp skittidigt och redan när jag klädde på mig tänkte jag ”skall jag stryka mig?”. Borde nog ha gjort det.
Men tävlingen var nära hemma, på en bana jag gillar och jag hade engagerat Erica i att vara hästskötare.
Så vi åkte, ställde upp hage i regn och leeera på en jätteblöt äng. Gick runt i gummistövlar tills preciiis innan jag skulle sitta upp och då bytte jag till läderstövlarna inne i transporten och ställde hästen precis bredvid rampen och satt upp fram den. På den nivån liksom.
Red en T5:a på Exakt först. Blöt bana med många vattenpölar: Exakt, som är en av de underlagskänsligaste hästar jag någonsin träffat (han gillar verkligen inte för mjuka eller ojämna underlag, det är därför jag aldrig tävlar ridhustävlingar med honom), var lite skuttig och ojämn. Poäng mellan 5,8 och 5,0. A-finalplats.
Brandi fick gå en T6 och skötte sig bra, för att vara den dagen. 4, någonting och utanför final, men med nöjd matte.
Erica hade faktiskt kameran med sig och fotade lite i T6, så det har vi bildbevis på att Brandi kan gå!
Och sen var det uppvärmning för V2 med Exakt. Som kändes lite bättre. Precis innan jag skulle rida till collecting ring så tog jag en galopp och övergång till tölt på vägen och kom lite långt mot sidan av vägen och Exakt parerade ett snubbel med att sträcka ut sitt bakben ordentligt framåt. Kling! Där rök en framsko. Kände det direkt och stannade, hittade skon och satt av. Tack och lov fanns det en person med walkie-talkie på framridningen (som på Häringe är en bra bit från banan), som kunde ropa upp till speakern att jag var struken (skulle in om ca 4 min när det hände).
Ut med Exakt i hagen och där gick luften ur mig helt. Jag frös, var trött och vill bara hem. Inte irriterad eller ledsen – bara trött och opepp.
Skulle egentligen rida F2 på Brandi också, men under lunchpausen som var innan kände jag bara intensivt hur jag inte ville det.
Och då kommer det liksom inte blir bra och bara bli orättvist mot hästen.
Så vi packade ihop och åkte hem och ååååh vad skönt det var att komma hem och få släppa ut hästarna i hagen och åka hem till en varm dusch och soffa! Det hade varit några intensiva månader utan en enda ledig helg och batterierna var nog helt enkelt slut där!
Nästa dag lyckades jag räta ut skon och slå på den igen (dock utan sulan) och skickade lite bilder till hovslagaren och hon godkände att han gick med skon så tills hon kom ut på torsdag för att sko (då skulle sulorna ändå av). Nöjd med att kunna slå på skon själv!
jepp – avtrampad sko
En sista tävling blev det denna höst och det var Tölt in Harmony-tävling på Jursta 29/10.
Förra året tvingades vi stryka oss från den då vi hade några hästar med ringorm i stallet (tack och lov fick inte en enda häst på lösdriften, som ju ligger några hundra meter från stallet, det. Och faktiskt drabbades väldigt få hästar i stallet då det upptäcktes fort och behandlades korrekt från början till slut).
I år åkte vi. Iskallt, men mesta dels uppehåll under dagen.
Mycket intressant då jag aldrig haft tillfälle att tävla TiH själv. Jag har minst sagt varit engagerad då jag varit med i styrelsen på Tölt in Harmony-föreningen sedan den grundades, designat nivå 1 själv (ja, det jag som kom på den!), dömt några tävlingar, hållit ett antal kurser och ägnat timtal åt att skriva och göra diplom till utbildade domare och instruktörer över världen (Ia Lindholm kallade mig Diplomalin under FEIF-seminariet för några år sedan, där ett hundratal diplom skulle hamna rätt! Åh vilka sammanbrott vi höll på att få och vad mycket vi skrattade efteråt!!!).
Men tävla själv har jag inte gjort – förrän nu!
Nivå 1 (vad kul det var att rida det och känna – I made this!) valde jag efter lite velande att rida i trav. Kände direkt när jag kom in i Jurstas ridhus (fibersand) att underlaget påverkade Exakt. Han liksom ”dog” i energi. Men han har en fin, väldigt taktfast trav och även om jag red snäppet för fort i första momentet så kom vi ut på 6,3! På det kom vi tvåa (efter Sofie Engvall och henne jättefina Nökkvi, som vann välförtjänt på 6,4).
I nivå två värmde jag fel! Lite för länge, med för lite återhämtning, med tanke på underlaget. Märkte först efteråt hur stackars Exakt flåsade. Och sällan har jag saknat att ha et spö i handen så. Mycket bra för ödmjukheten!
Det hade nog dessutom gått bättre om inte jag varit så taggad i ökningarna och drivit till som tusan, vilket resulterade i ett litet galoppinslag).
Låga poäng (helt rättmätigt) och en tredjeplacering (eller tvåa, hur man nu ser det. Det var delad förstaplats).
Och det var det här årets tävlingssäsong det!
I slutändan så här är jag nöjd! Exakt känns starkare, jämnare och med bättre bärighet och aktion än tidigare.
Brandi börjar få lite fart i pass och har hittat T4/T6 som töltgren.
Men just nu är jag inte tävlingssugen alls, bara träningssugen. Men jag vet hur det blir framåt februari – suget kommer tillbaka. I know it!
