Archive for the ‘Ridtips’ Category

Hrekkur från Kimstalund

Thursday, January 7th, 2016

Har en träningshäst till att göra ett inlägg om.
Det är Hrekkur!
jag hade honom i träning nov-dec och Erica var urgullig och fotade honom samma dags om Aldinrós, men sedan har jag inte fått arslet ur vagnen och gjort ett inlägg om honom.
Men bättre sent än inte alls.

Hrekkur är en 5,5-årig (ja, alltså han blir 6 år nu i år då) valack efter Herakles frá Herriðarhóli. Han är femgångare, men är hittills riden i fyra gångarter.
Han är kort och kompakt och har lite för mycket rörelser för sin kropp och balans, så det har blivit grisepass av det hela. Han behövde redas ut lite.
Jag har jobbat väldigt mycket med hans balans. Länga och korta skritten, korta, korta övergångar (fem steg trav och sedan tillbaka till skritt), gå mitt på vägen – ja riktigt på mitten (“gå på lina”), längre sträckor. Kan vara överraskande svårt med många hästar! Prova!
Och lärt honom grundtölta (= skrölta, ny benämning på svenska).
Utöver ridningen så har jag tömkört honom en hel del och även jobbat från marken med att flytta ett ben i taget hit och dit över en bom på marken.

(klickbara bilder)

Hrekkur01 (10)
Hrekkur har lååånga steg i skritt och jag har faktiskt aktivt bett honom korta upp dom lite då han trampar sig själv konstant och det bara klingar om skorna redan då man leder honom i hagen. Skritt “i ramen” och så låta ramen vara som ett dragspel – in och ut, längre och kortare, men hela tiden med kontroll. Halter rätt ofta och så många micropauser.

Hrekkur01 (25)
Ordning på tassarna

 

Hrekkur01 (73)

Traven är stor och fin, men balansen ställer till det och till en början blev det titt som tätt för svårt att hålla den och han slog upp i grisepass och var spänd som en…vet inte vad.
Jobbade med ofantligt många jättekorta övergångar där han fick trava kanske 4-5 steg och så ner i skritt (helst med hjälp av halsremmen och inte tygeln) och återfå balansen helt. Mitt mål var hela tiden att bryta traven innan han tappade balansen själv så han fick känna sig duktig och rätt så snabbt lärde han sig både att hålla balansen längre sträckor och att sakta av utan att det blev grisepass på vägen.

Hrekkur01 (4)

Hrekkur01 (86)

Hrekkur01 (98)

 

Som ni ser här har Hrekkur en fin hals, men han drar lätt ihop den och blir kort och lätt något bakom hand. Då sänker han ryggen och blir fyrtaktig och jobbar inte genom kroppen.
På understa bilden har halsen börjat växa ut lite. I början var han lite rädd för att sträcka ut halsen och tappade lätt balansen så fort han provade då han spände sig.
Men det lossade riktigt fint sista veckan.
Här märks tydligt att han inte under inridningen fick lära sig det ack så viktiga att lufsa i “dålig” trav med lång låg hals. När hästarna kan det gör vi det inte så mycket, men de måste läras det. Dels för att lära sig gå avslappnat och dels för att kunna längas och lösgöras före och stretchas ut efter samling längre fram.
Många gånger är ryttare alldeles för rädda för att hästen skall gå på framdelen. Så man har snabbt siktet inställt på att samla hästen för att få upp den från framdelen.
Genom att lära hästen länga sig ordentligt först och därigenom hitta balans kommer hästen lättare att bli lösgjord och därmed få lättade för att komma upp fram framdelen. En lösgjord häst behöver inte vara samlad men en samlad häst måste vara lösgjord och därmed kunna de grundläggande lösgörande reglerna och övningarna.
OBS! En häst som rör sig lösgjort i balans är inte på framdelen. Men behöver inte vara samlad för det.

Hrekkur01 (101)

Hrekkur01 (146)

Tölten då?
Jo, Hrekkur har maassor tölt, men också massor med pass och en kort liten rygg som lätt blir spänd.
Som jag skrev så började det med skritt-längning och -kortning. Och sedan grundtölt.
Korta övergångar. Och emellanåt glida på ur galopp.
Första veckan hade vi alla grader av passtakt. Sedan började det lösa upp sig och sista veckan var passtakt något som ploppade upp nått enstaka steg någon gång under veckan, men annars var nästan bortglömt.

Här är jag nöjd!

Hrekkur01 (133)

 

Hrekkur01 (40)

Hrekkur01 (24)
Här är han lite spänd i ryggen, vilket avspeglar sig på  vänster bakbens rörelse.

Hrekkur01 (62)

Galoppen är fin. Stor och rund.
Men så svårt att orka hålla ihop det. Så det börjar lätt gå lite fort.
Så vi har även här jobbat med korta övergångar och lekt leken “hur få galoppsprång kan vi ta åt gången”.

Hrekkur01 (18)

Hrekkur01 (122)

Och nämnde jag att Hrekkur är söt dessutom:

Hrekkur01 (1)

Nämen se på fasen!?

Thursday, September 24th, 2015

Ett blogginlägg – bara sådär – BAM!

Exakt har jobbat SÅ fint senaste veckan!
Efter MöRS KM fick han vila 2 dagar och sedan har jag fokuserat mycket på grunderna. Skritta fram till handen och halt, mjuka ryggningar med lång hals, lugna övergångar i balans. Mycket skritt. Vi har även varit på Karlslund och trampat vatten och vad beröm han får  – finfuxen. Stark och jämn. Nästan alltid lite öm om sin ländrygg, så ultraljud och stretch på den. Exakt är, som många islandshästar överrörlig, vilket gör att han lät sätter spänningar i ryggen för att hitta stabilitet. Något vi hela tider håller koll på.

I förrgår började rida lite mera i tempo och fokuserade på lite av en favoritövning just nu:
Hästen (uppvärmd och framme) ihopsamlad i kort, samlad skritt. Ridfram i tölt 4-5 steg och så tillbaka till samlad skritt (hur samlad beror på hästens ålder och utbildningsgrad) och så fram i tölt 4-5 steg igen. Och igen. Och igen. Och pausa.
Går ju lika väl att göra med övergångar till trav eller galopp, det beror på hur balanserad, lösgjord och begåvad häst man har, och ryttare man är.

Idag red jag fuxen på volten och ovalen med lite mera vikt och fokus på lite längre sträckor i tölt emellanåt.
Jessus vad fin han var! Bara log trots regnet 😀

Imorgon lastar vi på morgonkvisten och åker till Skärmarö och rider för Atli i två dagar!
Med mig och Britta är Vísir och Brandi samt Harry.
Ser fram emot detta!

IMG_5263
Fina Fuxen och jag på Örnäs

Pass och passläggning

Saturday, February 21st, 2015

Flygande pass är en fyrtaktig gångart med sväv.
Ja, fyrtaktig.
För enkelhetens skull lärs det ut att pass är tvåtaktig (hb/hf – sväv – vb/vf), men när pass blir helt tvåtaktig slår hästen upp i (kors)galopp för annars håller den inte balansen.
Skillnaden från tölt är att tölt är en fyrtaktig gångart utan sväv.
Hästens bakhov måste alltid landa lite före framhoven för att hästen skall kunna hålla balansen.

Titta på det diagonala benparet under hästens mage:

 

img_1990
Tölt (hb och vf står bägge i marken, alt. framhoven i marken bakhoven skall strax landa)
(Åh, salig Stígur, jag saknar dig!)

 

pass
Pass! (vf och hb är bägge i luften).
(Så här bra sväv är mycket ovanligt att se! Bild från ishestnews.se)

Såhär bra brukar ju inte pass se ut. Tyvärr. Alltså riiikttigt bra pass är det ganska ovanligt att se. Oftast ser man den i passlöp, då hästen har en längre sträcka på sig att komma upp i sväv och tempo.
Här är vanligare exempel på det vi brukar se:

IMG_2046.JPGFramhoven i marken. När framhoven lämnar marken svävar hästen ett litet tag innan bakhoven landar. Det här inte dålig pass – den är bara inte så fantastisk i sitt sväv som bilden på isabellen ovan.

Eller såhär:

bakhovi
Bakhoven landar (som sagt) i marken efter svävet innan det samsidiga frambenet.

När man tittar på flygande pass “live” så kan man kolla på hur hästens bakben rör sig. Titta om hästen vinklar hasen och griper med kotan upp mot magen:

passgreppfreya
Det kallas “passgrepp” och är önskvärt!
Dock har långt i från alla femgångare ett såhär bra passgrepp. Det är faktiskt rätt ovanligt att se.
Mycket, mycket vanligare är att se detta:

ejpass2

ejpass-2203
På de här bilderna vill ryttaren rida pass, men det blir inte det av den ena eller andra orsaken. Ingen av hästarna kommer till sväv utan det blir mera tölt alt. styv tölt. Ingen av dessa hästar har förmodligen vidare passgrepp.
(OBS! Nu känner jag varken hästar eller ryttare, så det kan ju vara en tillfällighet, en häst som är grön på pass osv. Jag säger inget om det utan kommenterar bara vad som syns på just dessa bilder).

Så vi kan alltså kolla på passgrepp och bakbensrörelser (hjälper oss se takten), tempo (högt!) och hästens hållning.
Hållningen skvallrar ofta om skillnad mellan tölt och pass.
Här är en ryttare som rider pass i F1 (jag var där och fotade det, så jag vet att det här skall vara pass), men hästen har kommit i för hög hållning (tölthållning) och kommer inte upp med bakbenet för att få grepp och sväv, så det blev tölt:

fyrtakt

Okej, nu är det dags att bli tekniska och nörda ihop helt:
Passläggning!

Att lägga hästen i pass (som det heter) bör alltid göras ur galopp! Att låta hästen öka upp ur tölt till pass är inte att rekommendera då det kan bli rörigt i töltträningen för hästen (där vi ju inte vill ha den passtaktig). På tävling är det rejäla poängavdrag om hästen inte läggs i pass ur galopp (-2 p per läggning i F1/F2).
Det kan vara bra att rida hästens “svagare/sämre” galopp då den är lättare att bryta. Galoppen rids aktivt flack och “dålig”. Lite lätt i sätet och ryttaren kan medvetet bli lite stel och “kantig” i sitsen för att göra galoppen fyrtaktig och “stel”.
“Rid sönder galoppen” är ett sätt att tänka.

Så rid galopp i öppen, lite flack form och stelna till och “rid sönder” galoppen. En snabb kramning/förhållning på inner tygel (alltså samma tygel som galoppen du rider) som bryter galoppen. Hästen måste sträcka halsen framåt och komma långt fram med nosen och ha en passpänning i kroppen (den får alltså inte vara för mjuk just då). Självklart skall passhästen vara lösgjord, men en viss passpänning måste finnas i kroppen för att flyga fram i pass med spänst och sväv.

Här är en bra videosnutt att titta på. Det är a-finalen i femgång (F1) från VM i Berlin.
Vid 5.17 min börjar passläggningarna (i femgångsfinaler har ryttarna 3 passförsök på sig. den sämsta räknas bort och snittpoängen av de två bästa försöken blir poängen ekipaget får).

När man tränar pass på sin häst gäller det att inte träna för långa sträckor. träna läggningen, beröm mycket när hästen hittar rätt och uppmuntra hästen, men bestraffa den inte när den tappar balansen och slår upp.
När hästen slår upp i galopp gör den oftast det genom att förkorta sig (kallas också att hästen “styttar sig” från isländskan). Det betyder att hästen blir för tvåtaktig. Det samsidiga fram- och bakbenet landar precis samtidigt och hästen börjar galoppera för att hålla balansen. Detta sker nästan alltid genom att det blir korsgalopp. För att komma över från korsgalopp till pass igen måste hästen trampa om så den går i ren galopp först. En del hästar är mycket snabba på att göra det här. Så snabba att det ser ut som om de lägger sig i pass ur korsgalopp. Men tittar man riiiktigt noga eller har möjlighet att se i slow motion så trampar de alltid om ett steg – det är fysiskt omöjligt att lägga pass ur korsgalopp!

Att lära hästen tölta

Friday, January 30th, 2015

Töltsättning har jag fått frågor om.
Det finns ju flera vägar och det är också olika från individ till individ. En del hästar börjar tölta av sig själv efter ett tag, andra måste man verkligen lära tölta och på en del ligger så när ytan att det bara är att ta fram. Och så finns det de som bara töltar – där man istället får lära dom trava.

Jag föredrar hästar som väljer trav i fritt tillstånd och även med ryttare på ryggen. Jag anser det lättare att lära de hästarna att länga överlinjen och slappna av. Många – inte alla, men många – så kallade “naturtöltare” travar inte av en orsak. Spänningar, en skada av ett fall som föl/unghäst eller en hälta.
Jag drar alltid öronen åt mig med hästar som inte travar i frihet och vill se dom lösa på en ridbana eller i en rundcorall. Ofta, ofta finns det en orsak till att de inte travar när man börjar nysta i det.
Observera skillnaden mellan en häst som visar både trav och tölt/pass i frihet och den som inte travar öht.

Hur som helst. Vi säger att vi har en unghäst, som rör sig i skritt, trav och galopp i frihet. Vissa töltinslag finns ofta, t.ex. i nedförsbackar, svängar osv.
Grundinridningen sker i lugn och ro och de första månaderna som ridhäst får hästen förflytta sig i vilken gångart den vill. ABC (Starta, stanna, svänga), samt framåtbjudning och mod befästs.
Ofta är det lägligt med en vila efter att grunden sats. Gärna några månader på stora marker i flock.
När unghästen sedan kommer hem/in igen kollar jag först av så det den lärt sig första perioden är kvar och låter hästen komma igång lite igen. Oftast skall den skos igen och anpassa sig lite till livet i flocken hemma/på stall eller hur man nu har sin häst.
Viktigt är att hästen kan några saker innan man börjar med tölten (imho då, andra må ha andra synpunkter på detta): att hästen går fram, kan svänga för korrekta hjälper (ytterhjälperna, inte innertygel), att hästen kan rygga (igen – inte för tygeln primärt utan för vikt och säte – en halsrem hjälper mycket här!), samt att hästen förstår förhållandet mellan framåtdrivande och förhållande hjälper – d.v.s halvhalt.
Om hästen har lätt för att spänna sig och korta överlinjen bör den kunna länga halsen också först. Det är aldrig fel att lära dom det.
Sätt god tid på att lära hästen gå fram till handen och lär den tölta med en korrekt överlinje.
Här kommer det lite individuella in i bilden.
En del hästar kan flyta på och tölta små bitar i en fri neutral form i en hyfsad balans av sig själv.
Andra kan inte det från början.
De som inte kan flyta på från början får inte springa runt och tölta obalanserat och dåligt utan de får jobba med att långsamt lära sig att länga överlinjen och gå fram till handen och öka upp skritten steg för steg upp mot grundtölt (= skrölt) med en hyfsad/bra överlinje.
Det tar TID!
Men ha aldrig bråttom med unghästar – det är sååå värt det att ge dom den där tiden!

Exakt är ett strålande exempel på en häst som inte har tölten naturligt. Den dök inte alls upp av sig själv. Fanns inte. Han hade enormt lätt att trippa med bakbenen och vinkla haserna och trava med bakbenen.
Första gångerna såg “tölten” ut såhär:

Exakt69
Det här är i april 2012, och så fel.
Så jag lade direkt ner det och jobbade med att han skulle kunna skritta bra och inte börja småtrava så fort jag bad honom skritta på lite (alltså vi pratar inte ens om mot grundtölt/snabb skritt, utan minsta lilla skänkel ledde till trav). Han kunde inte skritta upp för en liten backe utan att börja trava. Så vi skrittade upp för backar, till en början gick jag upp för backar (rätt små backar).
Och så blandade jag det med grundträning med hjälp av det han var bra på – trav och galopp.

Exakt15

På två veckor (3 ggr/vecka) lärde han sig skritta mycket bättre. Då började jobbet med att lära honom länga sig i överlinjen i skritt och gå fram till handen.
I slutet av maj 2012 hade vi kommit hit:

Exaktmaj 057

Exaktmaj 085
Här rör han sig i en neutral form i hyfsad balans.

Jag var hela tiden noga med att ha Exakt normalskodd utan boots.
(Efter maj 2012 gick Exakt på vila och kastrerades (han var otroligt överkänslig och skrikig som hingst och åt dåligt då han mest sprang och skrek).
Jag hade nästan ingen kontakt med honom förrän hösten 2013 (över ett år senare). Och i november 2013 kom han hem!)

Det viktigaste, enligt min åsikt och mitt tänk, är att ge det tid – beröm mycket när hästen gör lite rätt!
Många korta sekvenser, som sakteliga blir längre, av det som är jobbigt och blanda med roliga saker som hästen är bra på för att behålla glädjen.
Tänk på att när du driver med skänkeln skall hästen svara med att avspänt gå fram till handen och länga halsen så mycket du ber om.
I mångt och mycket stämmer det att kan du länga hästens hals hela vägen ner till marken (be den nosa på marken), så behöver du det inte.
Kan du böja behöver du inte böja. Men du måste kunna om du vill.
Lång och låg är, som tidigare sagt, inget vi rider runt i massor – men hästen måste kunna det och få sträcka ut hals och rygg i början och slutet av ridpasset. Och ibland en liten stund i mitten. Och då måste det vara inlärt och hästen måste få öva på det.
Men du kan behöva kolla så du kan det går att böja lite, länga halsen, flytta för skänkeln eller vad det nu är du jobbar med.

Brandi har tagit tid. Började lite smått med tölten sommaren 2013, insåg att han inte var stark nog och jobbade med överlinjen och lät tölten dyka upp lite då och då (i farten, i nerförslut) i neutral form. Skrittade fram mot grundtölt.
I oktober 2013 tittade jag på hans bakknän när han gick bredvid mig och hajade till över hur “wobbligt” det såg ut.
“Jessus – det där vill jag knappt sitta på, ännu mindre börja tölta på!” tänkte jag och såg väl ut som emoijin, ni vet :

Sen började vi på Karlslunds Gård Träning & Rehab.
Hela 2014 har jag jobbat väldigt strukturerat och tålmodigt med B och hans tölt (och även tidvis traven). Och ni skall veta att jag tidvis bitit mig i tungan och mummlat “Takt, lösgjordhet, kontakt” då han bitvis börjat bjuda på mera än jag vill ta fram för hans ålder.
Det är en sak att en häst kan en sak – en annan att den skall bli stark i det!
Så vi har tragglat med att kunna länga överlinjen, gör mjuka övergångar, flytta för skänkeln och göra ännu mera övergångar och gå FRAM.
Och vet ni vad – jag är såå glad att jag låtit det ta den här tiden. Nu är han helt fantastisk att rida. jag ler runt hela huvudet varje ridtur.
Han är nu 5,5 år (blir 6 i sommar) och börjar verkligen kännas fin. Mjuk som smör, stadig och otroligt glad!
(Just nu ser en vanlig vecka för Brandi ut såhär (all ridning är ut längs vägarna, då ridbanan för tillfället är is och oplogad snö)
Måndag: rida
Tisdag: gå som handhäst, antingen med Tindra i skritt eller med Visir i tempo
Onsdag: vattenbandsträning på Karslund
Torsdag: vila
Fredag: rida
lö/sö: rida/vila/nått från marken)

Självklart är det massor jobb kvar med Brandi och han är långt i från klar, men det känns verkligen att han börjar bli stark i kroppen och gångarterna är jämna för tillfället!
Ju starkare han blir desto mera börjar han fråga om han få lägga sig i pass. Inte så att han drar iväg i pass eller bara går över själv. Men i galoppen känner jag emellanåt hur han blir lite styv och lateral och då kan jag välja att styva till sätet lite och krama en tygel och säga “varsågod” eller slappna av lite mera själv och driva fram och säga “nej inte idag”.

IMG_7692-small

Har ni mera funderingar och frågor kring töltsättning? Kommentera!
Roligt att tänka till och diskutera!

Föreläsning med Mette Mannseth, varning för långt inlägg utfärdas

Saturday, January 17th, 2015

I helgen var det SIFs domarseminarium på Strömsholm och Mette Mannseth höll en jättebra föreläsning!
Precis som på FEIFs utbildningsseminarium blev jag jätteimponerad av Mette och hennes tänk och kunskap!
Här och här kan ni läsa anteckningarna och referatet från det seminariet (oj, vad ambitiös jag var där!)
Här kommer ett referat från i helgen!
Under föreläsningens gång blev det många stickspår och smådiskussioner som var intressanta, därav lite hoppigt även i anteckningarna.
Försöker sammanfatta en helhet.

Mette började med att fråga oss “vad är det första ni ser på när ni ser en häst. Till exempel när en ny häst kommer in på banan eller i ridhuset, vad är det första ni tittar på?”. Tystnad, harklingar, spridda svar om huvudet, frampartiet och helheten.

När Mette skulle börja prata om formen började hon med en skämtsam bild på en pepparkaksform och frågan om vad som spelar roll – hur formen ser ut eller vad den innehåller (samt en bild på en tårta ur en kakform) och sedan några frågeställningar:
– hur ser man att en häst rör sig bra?
– vad är bra?
bra för vem??

Sedan började hon med att gå igenom det, bakifrån framåt!
Vi började vid svansen och hur svansen skvallrar om hur rörelsen i ryggen på hästen är.
Svansen skall hänga löst och bäras fritt.
I skritt svingar svansen från sida till sida i takt med att hästens höfter sjunker. Även i trav pendlar svansen lite eller ja, bärs fritt och följer rörelsen.
I tölt skall svansen bölja och “guppa” på det där karakteristiska sättet, ni vet va?
Som här:

toltsvans2

Om man ser det där töltböljande i svansen i trav och galopp skvallrar det ofta om fyrtaktighet och ofta ett svagt sväv.

I pass hänger svansen rakt bak av fartvinden men skall fortfarande vara avspänd.

Förhållandet mellan bärighet och påskjut. Mette hade en mycket bra illustration där hon visade hur hästen trampade längre in under sig, men hade bakbenet något kortare tid i marken eller lät bakbenet stå längre i marken och gå längre bakom höften. Svårt att förklara utan bilden.
Men en häst som är på framdelen har frambenen längre in under sig än bakbenen och de (alltså frambenen) blir lätt liksom lite bakom bogarna.
Vi kom även lite in på ämnet om igångsättning efter skada och (efter prat om gaffelbandsskador) och förutsatt att hästen inte har jättbroblem med galopp så är skritt och galopp samt tölt skonsammare för många inslandshästar i igångsättning och rehabilitering än trav. Men det beror ju på individen och dess gångarter och utbildningsgrad.

Fysiska förutsättningar för att lagra kraft är
– Rätt ställning på ryggen
– Aktiva (men avslappnade) ryggmuskler
– Lång överlinje som hjälper hästen att lyfta bröstkorgen och ryggen
– “Otvungen” hals som hästen kan röra/som rör sig

Vi måste första lära hästarna slå ifrån (alltså påskjut) och låta dom bygga upp muskler i det innan vi lär dom samling (bärkraft). Att jobba med påskjutet betyder inte att vi låter hästen går på framdelen.

I arbetet att utveckla bra ryggmuskler påpekar Mette att det är bättre att rida en bra galopp än att försöka rida en svag/dålig trav.
I flygande pass hålls hästens rygg rak och halsen fram. “Passpänningen” i ryggen levererar kraften framåt.

nattfari
När den här bilden dök upp i föreläsningen (först visades bara svansen på tal om hur den skulle hållas i pass – och vi var många som direkt visste vilken häst det var, bara av svansen och ett bakben – så nördiga är vi som jobbar med det här!) sade Mette: “Tror ni någonsin vi får se en sån häst igen?”
(det här är alltså den legendariske hingsten Nattfari 776 från Ytra-Dalsgredi som hade 10 för pass. Bilden finns på alla originalsamtavlor från Island fram till inte så länge sen).

Hästen har, som känt,  inte nyckelben utan frambenen och bogbladen är endast genom muskler och senor fästa vid buken. Vilket gör att buken kan höjas och sänkas mellan frambenen. Ju mera muskulaturen är utvecklad, desto bättre kan hästen lyfta sin bröstkorg och ju bättre sviktar den mellan frambenen. Vill vill att hästen lyfter och landar på/med musklerna, ine på lederna/benen.

Apråpå kulturbaserat; tänk på varifrån den isländska ridningen härstammar:

– Det isländska stångbettet var det normala “ridbettet” fram till 1960-70-talet
– Lös, lätt och otvungen tygelkontakt, självbärande häst i en traditionellt öppen/neutral form
– Inte formad/välvd överlinje i trav och galopp, ofta svankiga och överresta hästar (allt var inte bättre förr)
– Ofta gott flyt och genomsläppniga hästar i tölt
– Mest ridna i tölt
– Hästen var ett transportmedel
– Energibesparande för såväl häst som ryttare
– En hand på tygeln och den andra handen fri till annat (handhäst, lamm eller hund framför ryttaren i sadeln, en flaska)

Tygelkontakt är något individuellt
– Mycket bestämmer hästen själv, baserat på dess tidigare erfarenheter (inridning, träning)
– Kulturbaserat (islandshästridning, fälttävlan, barockridning etc.)
– Bruksbaserat
– Exteriörbaserat
– Lynnesbaserat (villig, lat etc.)

Tygelkontakten är även beroende av varierande förhållanden som:
– Samlingsgrad
– Form
– Gångart
– Tempo
– Energi och muskelstatus
– Hälsa (ömma muskler/rygg, sår, hälta, skador)
– Träningen (-nivå, -grad, -kvalitét).
även yttre förhållanden spelar roll:
– Bett
– Nosgrimma (typ, inställning och hur den är spänd)
– Hovlängd, tyngd på sko och ev. boots
– Underlag (Tungt, hårt, mjukt, fjädrande etc.)
– Fysiska hinder (sadel o dyl.)
– ryttarens sits, balans och vikt

Mettes tankar och reflektion om att rida utan nosgrimma:
En bra tränad häst kan man rida utan nosgrimma då och då som en test på träningen och ridbarheten, men rider man “alltid” utan nosgrimma, så visst – de slutar gapa (självklart beroende på ryttarens hand) efter ett tag, men Mette upplever att om man bara rider hästen utan nosgrimma så lär hästens sig att “hålla emot” med käken och spänner käkmusklerna för att “försvara sig/parera” tygeln.
Nosgrimman, även löst spänd ger ett stöd åt bettet och hästen kan känna trygghet och slappna av bättre i käkmuskulaturen.

En studie har gjorts på ridskolor med nosgrimmor och (kanske överraskande nog) visade den att ju mera nosgrimman spändes (oavsett typ på nosgrimman) desto lättare blev tygelkontakten. Varför det blev så hade Mette inte svar på.

Ett annat stickspår som kom upp var boots:
Folk generellt tänker inte på hur mycket det sliter på hästen att tränas/ridas med boots, även om de “bara” är 180 gr.
Det har forskats på och bootsens effekt på frambensaktionen är marginell!

The fun starts at about 1,35 min!