Archive for the ‘Ridtips’ Category

Svar på frågor och sånt

Friday, September 5th, 2014

Tjenare, ni tappra som läser här då och då! Ibland får ni till och med ett nytt inlägg att läsa.
Så nu.

Sara frågade om vad stallet behöver ha mera än lösdrift.
Svaret är:
tillgång till en bra ridbana. Gärna upplyst, men inte ett måste då både Britta och jag näst in till alltid jobbar hästarna på förmiddagen.
Bra ridvägar behövs också. och gärna inte jätte-jättelångt bort i från Tungelsta, då jag ju råkar bo där.
I övrigt är en bra sadelkammare/skåp/fikastuga-aktigt bra då vi har rätt mycket grejer, 5 – 6 sadlar till exempel.
Och så så klart bra folk! Trevliga stallkompisar!

En annan sak Sara frågade om var ett inlägg om töltsättning. I hear you.
Det kommer, behöver bara lite tid och inspiration 🙂

Fia frågade om mjölksyreträningen på Exakt.
Alltså grejen är att jag måste lära mig mera själv om det. Och för det behöver jag Ancan på Karlslund, för hon kan tammetusan allt om det!
Jag vet att jag sade redan i juli när vi gjorde mjölksyretestet på Karlslund att “nu måste jag skriva upp allt det här så jag förstår det”.
Men grunden är:
När mjölksyrenivån i blodet är 4,4 släpper mjälten mjölksyrereserverna. Genom att träna upp hästen i galoppruschar (FULL fart – så fort ni bara någonsin kan galoppera) och successivt förlänga dom puschas gränsen och hästen både orkar längre (muskelfibrer av typ 2B, som kan jobba utan syre) innan den får mjölksyra i musklerna och återhämtar sig fortare.
Efter förra gången hade Exakt mjölksyra på 16,2 efter provet. Det är jättehögt (men inte alls ovanligt innan hästen är tränad).
Nu har jag 1-2 ggr/vecka (oftast 1ggr/vecka) efter ett rätt vanligt ridpass (hästen skall vara rejält uppvärmd) ridit galopp i full kareta.
Jag har mätt sträckan med RunKeeper-appen i telefonen.Första veckorna red jag 720 m i full fart och sedan har jag ökat upp och i går red jag senast och då 1300m.
Det är ju inte så att hästen blir kolugn av att ridas i dessa galoppruschar, så lite jobb med lydnaden är det alltid både före (han vet ju vad klockan är slagen när vi rider bort mot banan). Dels har jag valt att för en gångs skull betsla upp när jag rider den här träningen. Det efter att vi en gång for huvudlöst fort ut på en åker och tog gott och väl halva åkern på oss att sakta ner och återfå någon sorts kontroll. Så jag rider med ett rakt pelhambett med två tyglar (och stadigt mantag). Jag har även alltid lindat honom eller har strykkappor på samt lätta skyddsboots, då det kan bli lite mycket ben i ful fart och jag inte vill att han slår på sig.
Viktigt är att inte rida detta på för hårt underlag.
Jag rider på en galoppslinga vi har turen att ha nära stallet, som är sand, men ganska fast ändå.
Jag rider bort till banan antingen genom skogen eller längs vägar och jobbar som vanligt. Skrittar fram, länger överlinjen i skritt och trav. Flyttar och gör lite galoppfattningar. Och sedan jobbar jag honom som vanligt.
Efter minst 30 min rider jag till banan och rider sedan 1300m i full galopp och travar sedan av ca 1-2 min (då brukar han kännas lite sladdrig i bakbenen, men helt klart mindre igår än tidigare) och så skrittar jag hem på långa tyglar vilket tar 30 min, så en rejäl avskrittning och han har gått ner helt i puls när jag är hemma.
En dusch och stretching (för hästen) avslutar jag med.
Dagen efter får Exakt jogga utan ryttare på volten. Först helt lös och sedan i repgrimma, totalt ca 25-30 min och stretchas.
Dagen efter det brukar jag antingen rida eller tömköra.

Jag upplever Exakt som  i klart bättre kondition nu och han tycker att det är kul att få bränna ur ordentligt.
När jag skall bort nu nästa vecka kommer Exakt vara på Karlslund igen och jag skall se om vi kan göra ett nytt mjölksyretest när jag kommer hem.

IMG_2831

 

 

 

 

 
Exakt och jag på banan i våras (MöRS kval), (foto: Michaela Bång)

 

 

 

 

 

IMG_1319

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här gasar vi, men bara en långsida på ovalen på Ensta i våras (foto:Erica Osterman)

 

Just nu är jag lite bekymrad för Brandi. Han kom in ur hagen med ett jättesvullet bakben i onsdags.
Ohalt och utan ett enda sår och ingen temp heller.
Bara svullen och lite öm.
Han fick på ett zinkband (Varicex F) och står i sjukhage nu. Tar av zinkbandet imorgon eller på söndag och har det inte gått ner så får jag ringa kliniken på måndag och åka in och kolla vad det är.
Det är lättare att förhålla sig till svullna ben då det finns ett sår. Men det här är ju inte kul.
Han kan antingen fått en smäll (av sin mor då) eller snubblat/vrickat sig.
Suck. Är det inte det ena så är det det andra. Min lilla plutt!
Tindra är pigg och glad och väldigt framåt! Fina gumman!

img_2467
Brandi och jag gosar

Kick-start i Umeå

Tuesday, August 12th, 2014

Jag har spenderat tre dagar i Umeå hos världens härligaste kursgäng!
Efterfrågan var stor och de bad därför om en dag till. Så deltagarna red antingen fred-lörd eller lörd-sönd.
Lördagen var med andra ord rätt fullsatt!
På fredagen var vi på en ovalbana där eleverna red privatlektioner. En del på banan inne i mitten och andra på valbanan. Allt gick bra och fint förutom att Rökkvadís höll på att avlida i skräck av att en fårflock betade i en hage bredvid banan (en liten rackare hade dessutom fräckheten att vara lite längre från flocken och kom plötsligt galopperande och bräkande). Men efter en stund slappnade hon faktiskt av och koncentrerade sig på vad matte (som med stort tålamod andades, böjde, bad om uppmärksamheten och lugnade) bad om.
Under en av lektionerna började det mullra lite och snart började det småregna lite.
Jag frågade eleven om vi skulle bryta, men hon tyckte att “vi fortsätter lite till”. Det gjorde vi, efter en stund med en regnjacka på mig, tills det till slut regnade så att hästen bara stod och blundade och blixtarna avlöste varann.
“Oj vi får nog bryta nu” ropade vi till varann över åskmullret och jag rusade (så snabbt mitt knä tillåter mig halvspringa) in under tak. Jag hade en regnkappa som nådde mig till knäna och på de ca 40 meter jag halvsprang från ovalen till huset blev jag genomblöt från knäna neråt!
Regndroppar stora som vanliga vattenglas hällde ner och precis efter att jag kommit in under tak gick det över i hagel.
Sedan satt vi där inne i huset allihopa och tittade ut på ovädret i ca 1 timme.
När det gått över till att “bara regna” begav vi oss ut igen och fortsatte.

Lördagen var en lång, men väldigt kul historia med ekipage som avlöste varann. Hästar lösgjordes, vissa samlades och det diskuterades sits och inverkan till oanade nörderinivåer!
Både på fredag och lördag kväll var det grillparty med alla deltagarna (eller de flesta i alla fall) och vi hade väldigt kul!
På söndag red gäng två sina privatlektioner.
Flera av de som var med nu har varit med alla eller flera av kurserna under de här året jag åkt upp och undervisat där. Så på många gick vi tillbaka och såg på hur det såg ut och gick för ett år sedan och jämförde med övningarna och känslan nu.Mycket nyttigt, då det är lätt hänt att man fastnar lite i “det här är problem”- och “men vad det går långsamt”-fällan, men om man ser längre bak i tiden än några veckor, säg ett helt år tillbaka, så har det ändå hänt mycket.
Det är också det som är så givande – att få fortsätta följa ett ekipage i utvecklingen!
Som “Bullen”, som inte töltade för ett år sedan.
Jo, det gick kanske att likna lite vid tölt, men var mest en väldig travtakt med sänkt rygg, hög nacke och sprattlande framknän. I februari-mars upplevde vi de första “men jessus – det där var verkligen tölt“-sträckorna (då ca 20 m) och den här helgen, ganska jämt ett år senare, så töltade ekipaget! Både längs fyrkantsspåret, lite över ett halvt varv, och på den stora ändvolten – två varv! Och det var riktig tölt, avspänd, med flyt. På ryttarens kommande och utan att hon behövde joba arslet av sig i varje steg.
Hur de kommit dit? Skrölt, massor med skrölt, samt flytta lära sig kontrollera bakben och bogar. Och att länga halsen så fort ryttaren ber om det.
Som “svarta hingsten”, som var enorm och snygg, men outbildad. Han krullade ihop sig bakom hand, gick från kontakten och gick inte fram. Första tillfället gick nästan bara ut på att få honom att svara på framåtdrivande hjälper. Ryttaren fick gör mååånga repetitioner av “hus i helvete” och glatt ropa “duuuktig ponny!” när pålle svarade (till stor munterhet och glädje för alla som tittade på).
Idag mullrar han fram med stora rörelser och är alert och framåt. Vi jobbar nu med att han skall vinkla sig bättre i baken och öka trycket (utan att nödvändigtvis öka farten). Bitvis är han sanslöst flott och vacker – en riktig drömhäst!
Som “lilla hoppetossan”, som vill göra allting så fort så fort. Matte hakade gärna på och red fort. Men att tölta fort, eller ens långsamt gick bara inte för det mesta. För hopetossans framben är olyckligtvis kortare än hennes bakben. Och när hon då bara rusar i väg i ett högfrekvent trummande med benen föll hon bara på bogen, tappade både balans och rygg och travtaktande rollade hon fram.
Hennes matte har fått många sitstillrättavisningar och jobbat mycket ambitiöst med sig själv. Och hoppetossan har också fått jobba mycket med sig själv, att kunna ta ett steg i taget och gå långsamt.
Idag jobbar vi med tölten på ett helt annat plan! För hon töltar! Riktigt fint -och det blir bara bättre!
Och några till liknande historier.
Även de nya bekantskaperna var trevliga! Bl.a. ett halvblod – Accent – var med. Roligt med ryttare som vidgar sina vyer och är med trots att jag är islandshästinstruktör (vilket jag är noga med att påpeka för “icke-islandsekipage”) – men häst är häst och Accent och hans matte var en trevlig bekantskap och det kändes som om vi hittade intressanta saker att jobba med även på honom!
Dessutom har Accents matte gått och köpt en av unghästarna på gården så även lillan (3,5 år gamla Svás) fick vara med på två mini-pass.
Ytterligare en 3-åring fick vara med. Han fick på söndag ha sin matte på ryggen för första gången – så kul att få vara med!
(bilden snodd från mattes instagram, @ewalinn heter hon där)

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Här ett annat trevligt ekipage: Kiljan och matte Frida -jättetrevliga och duktiga!
Det här är i början av passet då Frida bara får kontrollera att hon kan be Kiljan sträcka överlinjen “hur mycket som helst”. Inget han går i länge, utan bara en check.

Väl hemma i Stockholm hade jag en lugn måndag, min kropp berättade att den behövde det.
Det regnade hela förmiddagen så jag låg inne och läste, passade på att fixa ärenden i Haninge C och äta lunch där.
På eftermiddagen fick Brandi ett ridpass på volten, där vi kanske behöver uppehålla oss något oftare för att få lite mera lydnad och mjukhet i sidorna.
Exakt och jag tog en sväng ut och avslutade med några intervaller i “mjölksyregalopp” och en låång avskrittning hem till dusch och stretchning.
Idag skulle egentligen Brandi skos, men min stackars hovslagare har varit magsjuk, så vi sköt på det till torsdag.
Både Brandi och Exakt fick jobba med att jogga i repgrimma, samt lite lösa.

Rider och har kul. Bitvis utan träns.

Tuesday, July 8th, 2014

Ja det var ju det där med att jobba med hästar och ha semester. De två grejerna går inte helt ihop.
Men vad gör det där det är mitt i sommaren och bara underbart att vara ute!
Brandi och Exakt är igång tills jag åker till Finland och det gör mig inget alls.

Jättelänge sedan jag visade lite ridbilder, som inte varit tävlingsbilder.
Det beror mest av allt på att jag inte haft någon som kunnat fota mig. En period, för några år sedan jobbade Pelle hemifrån och kunde därför fota mig och hästarna lite då och då. Nu när jag rider så är jag antingen själv eller så är Monica och/eller Britta där och de jobbar ju med sitt och jag med mitt. Och ibland jobbar vi tillsammans.
Och så tänker jag inte så mycket på fotandet heller. Lite ovalbaneträningar har ju Erica och Pelle varit gulliga och fotat under våren och så har det fotats en del på tävling.
Men det är ju kul att ha “vardagsträningsbilder” på sina arbetskamrater. Och det är väldigt nyttigt att se sig själv på bild (och film). Det är ju alltid mycket att rätta till i sitsen och när man inte har speglar att kolla i på volten så är ju film och foton ett bra sätt att se brister hos sig själv att jobba med.

Den här dagen (i söndags) fotade Pelle mig och Exakt som tog oss ett rätt vanligt ridpass på banan hemma på Skogsäng.
Började med att långa överlinjen i skritt och trav.

Som vanligt; klicka på bilderna för att se dom i större version!

IMG_6557
IMG_6556

Och sen jobbade vi med övergångar och lösgjordhet.
Bilderna är i nödvändigtvis i kronologisk ordning.

IMG_6634
Uppvärmningsgalopp med lång hals.

IMG_6736

IMG_6749

IMG_6803

Fina Exakten! Han ä är fortfarande lite ojämn, men hans lägsta nivå är mycket högre och ändå jämnare än tidigare. Och han är betydligt lugnare både i hantering och ridning. Dock alltid en häst man måste vara vaken med och vara beredd på att plötsligt kan det hända oförutsedda saker.

IMG_6848

IMG_6827

IMG_6771

Jobbar mycket med skritten för tillfället.
Kortar, länger, flyttar, skrittar fram, slappnar av.
Och leker mellan skrölt och skritt.
Och har ni sett – stegen börjar bli längre! Att sedan få med det till en ovalbana är inte så lätt  men med tiden skall det väl förhoppningsvis gå det med.

IMG_6879

IMG_6937

Plockade ihop lite också och kollade “signalstyrkan”
IMG_6959
Här har vi precis ryggat några steg och jag ber honom gå fram!

IMG_7029

IMG_7157

Och så en viktig del: lär hästen att sträcka ut sin hals framåt-neråt stillastående med ryttare på.
Ett mycket bra sätt att få heta/villiga/nerviga hästar att tagga ner och utnyttja oxytocinpåslaget hästen får naturligt av att ha nacken lägre än manken (då hästen i naturen betar).

IMG_7231

Avslutade det här ridpasset med att ta av tränset och rida lite “bettlöst” (eller, ja, tränslöst då).
Det här var tredje gången jag provade det på Exakt och han verkar tycka det är kul. Han är rätt ridbar även utan träns. Alla gångarter funkar (även om tölten inte blir superstadig) och han går att rida på serpentiner över hela banan. Ryggar, flyttar sig lite för skänkeln och saktar/Stannar superfint!
Barbacka vågar jag dock inte prova på honom än. Vill vara säkrare på honom och säkrare på mitt knä innan det.
Men en vacker dag kommer vi väl prova – vi har ju tiden för oss.

IMG_7281

IMG_7300

IMG_7296

IMG_7364
Halvhalt i tölt

IMG_7378

IMG_7436
Ber honom gasa på i galopp…

IMG_7448
…och sakta av.

Sist, men inte minst en liten videosnutt där jag gasar och bromsar i galopp utan träns. Gillar hur han kommer tillbaka och slappnar av direkt.
Klicka på det lilla hjulet i nederkant och välj HD-kvalité för bättre bild!

httpv://www.youtube.com/watch?v=wVWuROe8n7k

 

Jag älskar att rida hästar såhär.
Inte hela tiden, men då och då. Det stärker verkligen kommunikationen och som ryttare får man en rätt bra uppfattning om hur hästen balanserar och bär sig själv och hur mycket av tempo, gångarter och styrning som är tyglarna.
Om man som islandshästryttare har problem med traven och/eller galoppen är det mycket effektivt att ha bort tyglarna (eller hela tränset) och bara testa lite utan. Löser ofta mycket.
Halsremmen är ett mycket bra komplement här. Man behöver inte oroa sig för att strypa hästen eller ens trycka på luftstrupen om man inte flyttar upp remmen mycket högt på halsen. Luftstrupen ligger så djupt in nere vid halsroten att det inte är någon risk att trycka på den.
Som halsrem har jag köpt gamla martingaler på tradera eller loppisar och så klipper jag bort det som jag inte skall ha. Så jag har bara en tunn läderrem kvar. 30 kr kostade den här på en loppis. 80 kostade en annan på Tradera.
Jag har två i stallet och en som alltid är med i bilen, så elever kan prova på lektioner eller jag kan använda på träningshästar som inte står hos mig.
Man kan absolut använda ett grimskaft eller ett balsnöre eller liknande också, men jag trivs så bra med läder och det ser snyggare ut också.

 

Den biomekaniska förklaringen till sidförande = lösgörande

Friday, May 9th, 2014

Det här något jag ofta tar upp som teoridel på ridlektioner och jag har blivit ombedd att skriva ner det i text av elever – so here it goes!

Det här är inga nyheter, utan gammalt fakta – MEN något som förvånansvärt få ryttare vet (upplever jag).
När man vet VARFÖR kommer man lättare till att vara noggrann med att göra ditt eller datt.

Att sidförande rörelser, som framdelsvändning, skänkelvikning och till viss del öppna, är lösgörande är allmänt känt och något de flesta ryttare vet.
Men varför är det då lösgörande?

JO -såhär:
När hästen flyttar sitt bakben åt sidan (in under sig och korsar över det andra bakbenet) så roterar, alltså vrider, den även benet lite (om den gör rörelsen korrekt).
För att rotera benet måste hästen använda sina sneda bukmuskler. De fäster framme i hästen bröstben.
Så när hästens sneda bukmuskler spänns så påverkas hästens bröstben via muskulaturen som fäster i det.
Om ni tittar på bilden här nedanför på skelettet så ser ni vad det medför:

 

 

Ja, ser ni? Lyfter hästen sitt bröstben så kommer bröstkorgens främre del och manken lyftas. Och med det följer att hästen lyfter sin halsrot!
När halsroten lyfts sträcks halsen framåt och nacken sänks och nosen kommer fram.
Dessutom påverkas via muskler och nervbanor hästen upp i nacke och fram i käkar och hästens tuggreflex triggas.

 Vad gör hästen i det fria när den tuggar? – jo den betar! Och när hästen betar har den huvudet sänkt. Detta får alltså (rätt utfört!) hästen att vilja sänka sitt huvud och sträcka på sin hals!
En häst som länger sin hals och överlinje börjar svinga mera i kroppen och jobbar med en avspänd rygg jobbar lösgjort.

img_0228

Att rida hästen lång och låg är ju inget vi vanligtvis gör hela ridpass – men det bör alltid ingå!
I uppvärmningen kontrollerar vi hästens överlinje i skritt och så även trav och ev. i galopp och tölt, beroende på hästen och dess utbildningsgrad.
Avspänt, lösgörande och med lång hals bör hästen få jobba ungefär de första 15-20 minuterna av arbetspasset. Oavsett gångart. Oavsett dag.

Och i slutet av ridpasset låter vi igen hästen sträcka ut sin hals och “jogga ner”.
I storhästvärlden kallas det att “lägga ner” hästen. Det fick vi alltid alltid avsluta med på den tiden jag red “stora bruna”.I början när jag red islandshäst var jag mycket förvirrad över att ingen verkade göra så efter ridpassen med islandshästar. Självklart fanns det säkert folk som gjorde det – jag bara inte såg eller träffade dom.

För ett tag sedan hörde jag en tjej som sade “förut red jag min häst lång och låg, lång och låg och han blev bara halt och halt hela tiden. Nu har jag slutat rida honom lång och låg och han har slutat bli halt”.
Om man upplever att ens häst blir halt av att den får länga överlinjen och sträcka på halsen är det något som blir fel.
Min gissning är: För lite energi och för länge (alt. bara) lång och låg. Det är ju en uppvärmning och nedvarvningsfas. Och som sagt: bakbensaktiviteten avgör! (Inte att förväxla med tempo!).

 

Det råder ju en del olika skolor i islandshästvärlden om att inte rida kontra att rida hästen lång och låg.
Det finns tränare som strikt avråder från det med argumentet att hästen blir på bogen av det.
Jag tycker personligen att det visar på hur mycket, eller snarare lite, den tränaren vet om hästens fysiologi och hästträning.
Det är inte var hästens huvud och hals är som avgör om hästen är på bogen eller inte – det är hur den jobbar med sina bakben och bukmuskler som avgör det!

För att illustrera:

Den här hästen (bild hittat på nätet, ingen brukar klaga över att vara det goda exemplet):

bratolt

är mindre på bogen/framtung än den här (bild som jag själv fotat på tävling):

IMG_7949

(ja de är i olika tempo – men även olika balans!)

img_4984
Den här hästen är mindre på bogen än:

IMG_0421
Den här.

Ögonblicksbilder – absolut.
Men det har fortfarande hänt.

 

En annan sak som jag förvirras och förvånas av är hur olika det instrueras om att ryttaren skall göra med händerna vid ridning.
Men det är ett annat ämne.

Men kom framför allt ihåg:
En häst kan vara lösgjord utan att vara samlad – men inte samlad utan att vara lösgjord!

Laddar för tävling, eller nått

Friday, May 2nd, 2014

Fredagkväll.
Bubbel, god middag och jag är för ankar i soffan nu.
Att avlasta höger knä lite i 6 veckor gav mig tyvärr lite hälsporre-problem på vänster fot.
Att sammanlagt under dagen jobba 4 hästar i olika typer av markarbete och hålla lektion gillade den inte. Sista hästen som tömkördes gjorde riktigt ont i foten.
Visir har fått jobba på volten och var bitvis riktigt fin. Lösgjordheten är väldigt bra på plats för honom nu. Mycket trevlig känsla.
Váli och jag tog en svängom ut. Mycket skritt och skrölt med lång hals. Lite tölt emellan åt.Får han bara komma till tölt ur galopp och hitta lång hals blir det riktigt trevligt, men det är inte helt simpelt att få till.
Helt klart är att både Vísir och Váli mådde mycket bra av 10 dagar på Karlslund med vattenbandsträning! Betydligt starkare och Vális skritt (som han verkligen haft problem med) har blivit bättre!

Igår var jag på Karlslund igen, dock utan häst denna gång.
En vän var där med sin häst och så skulle jag hålla en lektion för Alexandra, tjejen som jobbar på Karlslund! Medan vi stod och tittade på hästar så frågade Ancan rakt ut i luften “varför travar alltid islandshästar så dåligt?”.
Nu är det ju al inte alltid islandshästar travar dåligt och Ancan får ju ofta träffa (islands)hästar med hältor och problem, det är ju därför de kommer dit i många fall.
Men det är intressant att höra frågor av någon som inte är så ingrodd, indoktrinerad och insåsad i islandshäst(världen) som de flesta jag umgås med.
Jag tror personligen faktiskt att många, absolut inte alla, men mååånga av oss med islandshäst är så intresserade och “kåta på” att rida tölt och utbilda hästen i tölt att vi slarvar och/eller glömmer (alt. inte riktigt bryr oss om) att grundutbilda våra hästar i trav (och även galopp).
Många med problem med traven och galoppen hade inte behövt ha det om det tagits/getts TID att lära hästen att slappna av, länga överlinjen och jobba i trav!
Det är inte alltid lätt – men jag tror många hade mått bra av det.
Sedan har hästar absolut olika lätt/svårt för traven. Olika exteriöra problem, olika mycket pass-anlag. Absolut – men ändå. Jag vidhåller att vi ofta glömmer och slarvar med att utbilda våra hästar i trav.
Kan inte hästen slappna av i trav kommer den så småningom att få problem.

Så ut och läng överlinjen med er!

Själv skall jag sova för att stiga upp äckel-tidigt och åka till Strömsholm med Exakt och Brandi och tävla.
Hur det går får vi se.

God natt!