Posts Tagged ‘Mette Mannseth’

« Older Entries

Mettes clinic 9/1

Thursday, January 21st, 2016

Försökte börja skriva om det här, men inlägget raderades av dumma wordpress.
Så nu har jag varit sur på wordpress i några dagar. Så, nya tag.

Av respekt för ryttarna var det foto- och filmförbud på clinicen.

På Mette Mannseths clinic på Agersta den 9/1 var det fyra ekipage (skulle varit fem, men vi hann bara med fyra) som vi fick se i det skitkalla ridhuset. Kylan i ridhuset berodde ju på att det var -15 grader ute, så det var ju inget att göra åt mera än att klä på sig allt man hittar.
Först ut var Denni på underbara Divar från Lindnäs.
Divar hade precis tagits in från vintervilan och var alltså inte s mycket igång och Mette påpekade at den här iden på året är perfekt till att stärka grunderna och jobba lugnt.
Divar är en påskjutshäst med långa bakben som är jätteduktig på att gå fort. Så Denni fick jobba med att be Divar om att länga överlinjen och komma fram med nosen och gå lugnt och långsamt.
Korta övergångar  mellan skritt och tölt el trav och skänkelvikningar i skritt.
“Alla mina hästar får gå skänkelvikning åt bägge hållen varje ridpass. Kan de inte de är något fel” sade Mette.
Avslutningsvis gjorde Denni galoppfattningar i bägge varv, på rätt små volter. Några språng i varje varv och så nedtagning och varvbyte. Och sällan har jag sett en så bärig galopp! Fantastiskt fin och uppförsbacke i varje språng. Underbart att se – och dessutom på en femgångare!

Nästa ut var Ia på Divars helsyster Alisa. Och nu fullkomligt DOOOG de flesta, inklusive jag! Vilken karamell till häst! Söt så man svimmar – fluffig isabell, och bara såå härlig.
Vilken underbar tölt hon visade!
Stackars Ia hade inte fått någon öronsnäcka, så hon hörde inte vad Mette sade så bra, men det löste sig bra ändå. Alisa hade lite bråttom med sina bakben och Ia fick jobba med att skritta långsamt, med låg energi, sedan öka på energin och samla skritten och sen släppa fram Alisa i lugn skritt igen och be henne länga sig lite innan hon fick göra om övningen. Så småningom fick Ia göra igångsättingar i tölt och jobba med att aktivera Alisas bakben hela vägen ner i skritt.
Fantastisk häst, som Ia red jättefint!

Näst ut var Elsa Mandal Hreggvidsdotter och Glitnir frá Eikarbrekku.
Elsa och Glitnir är ett ekipage som Mette känner väl d Elsa haft Mette som lärare i tre år på Hólar och haft Glitnir som elevhäst i alla fall en del av tiden.
Elsa fick visa en kul trav/töltövning på volt.

Här har jag försökt rita upp den i paint:

Alltså fyra bommar utlagda som på bilden och så fick Elsa börja i trav, och om Glitnir spände sig/tappade balansen och började tölta så fick hon fortsätta i tölt en stund tills han slappnade av och hon kunde erbjuda honom att trava igen.
Hon började med den röda volten till vänster och fortsatte sedan (rött spår) innanför bommarna i höger varv till grön volt (alltså förbi tre bommar). Ett varv i vänster varv på grön volt och så vidare innanför bommarna i höger varv till blå volt. Och så vidare. Förstår ni förklaringen?
Vidare fick Elsa göra galoppfattningar.

Avslutningsvis red Ann-Marie Röst på Söngvinn från Artinge. Det här ekipaget har också ridit länge för Mette och jag har sett dom på Metteclinic innan.

Söngvinn hade lagt sig till med ett eget hittepå, som Mette tog upp och Ann-Marie fick jobba med. Han drar lite i tygeln och så släpper han fort av och drar tillbaka huvudet (kortar halsen lite). Ett väldigt självbelönande beteende, då han när han dragit lite i tygeln fixar sin egen eftergift.
Mette påpekade att beteendet med att han drar i tygeln inte är problemet utan det är att han släpper av och ger sig själv eftergiften som är problemet.
A-M fick jobba med att vara mycket följsam hand och när Sögnvinn försökte släppa av så fick hon dra tillbaka handen och se till så det inte blev någon eftergift. Sögnvinn upptäckte rätt snabbt att här blev det ju ingen eftergift och trappade ner beteendet.
Så fick de visa något som de är mycket bra på: grundtölt!
Mette pratade om grundtöltens fördelar och varför alla hästar bör jobbas med det.
(Påpekar igen för säkerhets skull att grundtölt alltså är det samma som skrölt/ kasta toppi/ powewalk). Roligt att höra att det kom många frågor om grundtölten och hur den används på travtaktiga respektive passtaktiga hästar.
Mette sade att på den travtaktiga häsen har den fördelen att hästen måste jobba med att gå med aktiva långa bakbenssteg och man gott kan låta dom bli lite passtaktiga i jobbet.
På den passtaktiga hästen vill man få med fyrtakten från skritten fram mot tölten. Blir det passtakigt när man ökar på och närmar sig grundtölt så stanna kvar i precis det tempot som passtakten/spänningen börjar i och lös problemet där det uppstår!
Så bra, så rätt!
De absolut flesta av mina elever får möte grundtölten rätt ofta och jobba med hästen där. Det är mycket stärkande för hästens överlinje och bukmuskulatur att jobba med!
Här och här har jag skrivit mera om det!

Lät förfrusna, men mycket inspirerade avslutade vi dagen på Agersta med årsmöte för Tölt in Harmony-föreningen. Lika roligt jämt och jag stannar kvar i styrelsen ett år till!

 

Tags:, ,
Posted in Islandshäst, Malin tipsar, Ridtips | No Comments »

Händelserik lördag

Sunday, January 10th, 2016

Den 9/1 vår det den årliga Butikens dag på Agersta Islandshästcenter i Uppsala.
Precis som förra året passade vi i Tölt in Harmony på att ha vårt årsmöte då, när samtliga i styrelsen (förutom en förrymd sekreterare som solar sig på annan kontinent) var på samma ställe och några andra förhoppningsvis också är där och vill vara med!

Butikens dag i alla ära, men jag hittade inte ett smack att köpa. Hade fått två önskemål från kompisar att köpa åt dom (ett micklemträns och en overall av specifikt märke) och de fanns inte. Så det bidde inget shoppande alls.
Dessutom var det
1) sååå mycket människor i butiken (vilket ju är bra, men det blev trångt och var lång kö)
2) ett så digert pch tight schema med föreläsning och clinic så det hanns inte med några långa turer  i butiken.

MEN:
Fantastiska Mette Mannseth var där och höll föreläsning och clinic!
Det är tredje gången (tror jag) jag ser henne och varje gång golvas jag av hur underbart bra hon är!
Kunnig, rolig att lyssna på och engagerande. Hon ställer publiken frågor och vill ha med oss i en diskussion!
Föreläsningen handlade om Kommunikation och motivation.
Här är mina anteckningar från den:

Kommunikation och motivation är förutsättningar för varandra. De ger varandra.
“Det jag gillar bäst med hästar är att de är helt ärliga! De ljuger aldrig!” Vilket underlättar för oss som tränar hästar. Utgå bara från att hästen gör det den lärt sig att är lättast att göra. Det den får belöning för.
Mette ställde en fråga rakt ut: Vad väger en hästhjärna?
Vi gissade vilt – från 100 gr till 1,3 kg låg gissningarna på. När vi satt där och tittade på Mette – hungriga efter svaret – sade hon bara “nej jag vet inte, jag tänkte bara att det kannske var någon här som visste, för jag kom på frågan nu”
(jag googlade nu – en hästhjärna väger ca 500 gr, och en människar hjärna ca 1,4 kg).

Men frågan var: Vad väger en hästhjärna – och vad väger ett hästkropp? Vilken tror ni det är lätare för oss människor att lära oss kontrollera?

En mycket viktig sak att komma ihåg:
En häst är inte en människa! Vi förmänskligar väldigt lätt våra hästar (Antromorphisism = att förmänskliga ett djur/varelse).
En häst är inte heller en hund,  (även om träningssätten är rätt lika ibland)
De har en annan typ av hierarki än hundar, de är inte riktigt lika lätta att belöna med godis som hundar (en häst som blir stressad eller rädd kan låta bli att äta, en hund tar oftast emot godis även om den är stressad), hundar har mindre flyktinstinkt och är rovdjur.
En häst är en häst!
Den är ett flyktdjur som gör i stort sett det som den får belöning för. Den anpassar sig fort!
(Mette berättade här en anekdot om en elev på Hólar som longerade en vältränad häst och snabbt, genom sin egen nervositet lyckades lära hästen att stökk (galopp) betydde halt idag, något som hästen snabbt accepterade!).
Genom att tveka belönar vi ofta hästen i misstag och på fel ställe och lär den därmed inte det vi önskade utan kanske de motsatta.
Forskning har visat att hästen har ett stort amygdala, störst av alla djur, vilket betyder att den är mycket känslostyrd! De har ett mycket begränsat logiskt tänkande. De har svårt att räkna ut konsekvenser av handlingar (klara inte konsekvenstänkande i flera steg), men har ett gott minne och kommer ihåg konsekvenser lätt.

Fil 2016-01-10 21 38 05

Myter
Hästen söker en ledare – falskt.
Hästar följer den som går. Oavsett om det är den nervösaste som springer iväg för att den är rädd eller stoet som är törstig och därför går för att dricka. Hästar har en tydlig rangordning sig emellan, men söker inte efter en ledare. De har interna relationer och vänner.
Join-up skapar ledarskap – Falskt.
Försök har gjorts där man ersatte människan i mitten av rundcorallen med en radiostyrd bil. Utfallet blev detsamma. Hästen lärde sig vad den skulle göra genom att bilen stannade när hästen gjorde det som önskades. OBS! Därmed inte sagt att join-up är dåligt! Det är bra och lär hästen att följa oss och vilja vara med oss, genom att vi “släpper trycket” när hästen gör det vi vill!

Hästens liv från den börjar hanteras och ridas in och framåt handlar om att lära sig att svara på eller leva med press/tryck.
Ryttare på ryggen – leva med
Skänkel – svara på
Tygel – Både svara på och leva med
Skakande i tygeln – Beror på häst. En ridskole- eller turhäst måste lära sig leva med det

Tvekar vi får vi oftast motsatt effekt, för att vi i misstag belönar fel saker då.

När är en inverkan stark nog?
När hästen börjar försöka! När hästen börjar leta efter en lösning skall vi inte öka inverkan mera (men inte nödvändigtvis släppa heller) även om hästen inte gör rätt (ännu).
Förvänta dig alltid “den perfekta hästen”, dvs börja alltid med små hjälper och öka successivt styrkan på signalen tills hästen börjar försöka.

Träna EN hjälp åt gången!

Var konsekvent – hästar förstår inte lögn!

Lydighet/förståelse:
När du får ett identiskt svar tre gånger på raken har hästen oftast förstått övningen.

Fil 2016-01-10 21 37 29

*****************

 

Observera nu att detta är mina något fragmenterade anteckningar från föreläsningen.
En del saken är inte med för att de var för knepiga att anteckna i telefonen på ett bra sätt.

Återkommer till clinicen!

 

Tags:, ,
Posted in Islandshäst, Ridtips | No Comments »

Föreläsning med Mette Mannseth, varning för långt inlägg utfärdas

Saturday, January 17th, 2015

I helgen var det SIFs domarseminarium på Strömsholm och Mette Mannseth höll en jättebra föreläsning!
Precis som på FEIFs utbildningsseminarium blev jag jätteimponerad av Mette och hennes tänk och kunskap!
Här och här kan ni läsa anteckningarna och referatet från det seminariet (oj, vad ambitiös jag var där!)
Här kommer ett referat från i helgen!
Under föreläsningens gång blev det många stickspår och smådiskussioner som var intressanta, därav lite hoppigt även i anteckningarna.
Försöker sammanfatta en helhet.

Mette började med att fråga oss “vad är det första ni ser på när ni ser en häst. Till exempel när en ny häst kommer in på banan eller i ridhuset, vad är det första ni tittar på?”. Tystnad, harklingar, spridda svar om huvudet, frampartiet och helheten.

När Mette skulle börja prata om formen började hon med en skämtsam bild på en pepparkaksform och frågan om vad som spelar roll – hur formen ser ut eller vad den innehåller (samt en bild på en tårta ur en kakform) och sedan några frågeställningar:
– hur ser man att en häst rör sig bra?
– vad är bra?
– bra för vem??

Sedan började hon med att gå igenom det, bakifrån framåt!
Vi började vid svansen och hur svansen skvallrar om hur rörelsen i ryggen på hästen är.
Svansen skall hänga löst och bäras fritt.
I skritt svingar svansen från sida till sida i takt med att hästens höfter sjunker. Även i trav pendlar svansen lite eller ja, bärs fritt och följer rörelsen.
I tölt skall svansen bölja och “guppa” på det där karakteristiska sättet, ni vet va?
Som här:

toltsvans2

Om man ser det där töltböljande i svansen i trav och galopp skvallrar det ofta om fyrtaktighet och ofta ett svagt sväv.

I pass hänger svansen rakt bak av fartvinden men skall fortfarande vara avspänd.

Förhållandet mellan bärighet och påskjut. Mette hade en mycket bra illustration där hon visade hur hästen trampade längre in under sig, men hade bakbenet något kortare tid i marken eller lät bakbenet stå längre i marken och gå längre bakom höften. Svårt att förklara utan bilden.
Men en häst som är på framdelen har frambenen längre in under sig än bakbenen och de (alltså frambenen) blir lätt liksom lite bakom bogarna.
Vi kom även lite in på ämnet om igångsättning efter skada och (efter prat om gaffelbandsskador) och förutsatt att hästen inte har jättbroblem med galopp så är skritt och galopp samt tölt skonsammare för många inslandshästar i igångsättning och rehabilitering än trav. Men det beror ju på individen och dess gångarter och utbildningsgrad.

Fysiska förutsättningar för att lagra kraft är
– Rätt ställning på ryggen
– Aktiva (men avslappnade) ryggmuskler
– Lång överlinje som hjälper hästen att lyfta bröstkorgen och ryggen
– “Otvungen” hals som hästen kan röra/som rör sig

Vi måste första lära hästarna slå ifrån (alltså påskjut) och låta dom bygga upp muskler i det innan vi lär dom samling (bärkraft). Att jobba med påskjutet betyder inte att vi låter hästen går på framdelen.

I arbetet att utveckla bra ryggmuskler påpekar Mette att det är bättre att rida en bra galopp än att försöka rida en svag/dålig trav.
I flygande pass hålls hästens rygg rak och halsen fram. “Passpänningen” i ryggen levererar kraften framåt.

nattfari
När den här bilden dök upp i föreläsningen (först visades bara svansen på tal om hur den skulle hållas i pass – och vi var många som direkt visste vilken häst det var, bara av svansen och ett bakben – så nördiga är vi som jobbar med det här!) sade Mette: “Tror ni någonsin vi får se en sån häst igen?”
(det här är alltså den legendariske hingsten Nattfari 776 från Ytra-Dalsgredi som hade 10 för pass. Bilden finns på alla originalsamtavlor från Island fram till inte så länge sen).

Hästen har, som känt,  inte nyckelben utan frambenen och bogbladen är endast genom muskler och senor fästa vid buken. Vilket gör att buken kan höjas och sänkas mellan frambenen. Ju mera muskulaturen är utvecklad, desto bättre kan hästen lyfta sin bröstkorg och ju bättre sviktar den mellan frambenen. Vill vill att hästen lyfter och landar på/med musklerna, ine på lederna/benen.

Apråpå kulturbaserat; tänk på varifrån den isländska ridningen härstammar:

– Det isländska stångbettet var det normala “ridbettet” fram till 1960-70-talet
– Lös, lätt och otvungen tygelkontakt, självbärande häst i en traditionellt öppen/neutral form
– Inte formad/välvd överlinje i trav och galopp, ofta svankiga och överresta hästar (allt var inte bättre förr)
– Ofta gott flyt och genomsläppniga hästar i tölt
– Mest ridna i tölt
– Hästen var ett transportmedel
– Energibesparande för såväl häst som ryttare
– En hand på tygeln och den andra handen fri till annat (handhäst, lamm eller hund framför ryttaren i sadeln, en flaska)

Tygelkontakt är något individuellt
– Mycket bestämmer hästen själv, baserat på dess tidigare erfarenheter (inridning, träning)
– Kulturbaserat (islandshästridning, fälttävlan, barockridning etc.)
– Bruksbaserat
– Exteriörbaserat
– Lynnesbaserat (villig, lat etc.)

Tygelkontakten är även beroende av varierande förhållanden som:
– Samlingsgrad
– Form
– Gångart
– Tempo
– Energi och muskelstatus
– Hälsa (ömma muskler/rygg, sår, hälta, skador)
– Träningen (-nivå, -grad, -kvalitét).
även yttre förhållanden spelar roll:
– Bett
– Nosgrimma (typ, inställning och hur den är spänd)
– Hovlängd, tyngd på sko och ev. boots
– Underlag (Tungt, hårt, mjukt, fjädrande etc.)
– Fysiska hinder (sadel o dyl.)
– ryttarens sits, balans och vikt

Mettes tankar och reflektion om att rida utan nosgrimma:
En bra tränad häst kan man rida utan nosgrimma då och då som en test på träningen och ridbarheten, men rider man “alltid” utan nosgrimma, så visst – de slutar gapa (självklart beroende på ryttarens hand) efter ett tag, men Mette upplever att om man bara rider hästen utan nosgrimma så lär hästens sig att “hålla emot” med käken och spänner käkmusklerna för att “försvara sig/parera” tygeln.
Nosgrimman, även löst spänd ger ett stöd åt bettet och hästen kan känna trygghet och slappna av bättre i käkmuskulaturen.

En studie har gjorts på ridskolor med nosgrimmor och (kanske överraskande nog) visade den att ju mera nosgrimman spändes (oavsett typ på nosgrimman) desto lättare blev tygelkontakten. Varför det blev så hade Mette inte svar på.

Ett annat stickspår som kom upp var boots:
Folk generellt tänker inte på hur mycket det sliter på hästen att tränas/ridas med boots, även om de “bara” är 180 gr.
Det har forskats på och bootsens effekt på frambensaktionen är marginell!

The fun starts at about 1,35 min!

Tags:, , ,
Posted in Islandshäst, Ridtips | 3 Comments »

FEIF Education seminar 2013, del 2

Friday, September 27th, 2013

FEIF-seminariet 2013

Lektionerna

Samtliga lektioner är endast 30 minuter långa!

 

Stian/ JE

JE har med sig en 5-årig valack e. Hrekkur från Hålåsen.
Hästen är stor och har mycket långa ben.
Han är lite vinglig och töltar, men blir lätt väldigt passtaktig.

Viktigast är att hästen går fram för att hitta balans.
Hästen är väldigt rörlig i sitt huvud och rör det mycket och Johanna får koncentrera sig på att sitta med mjuka armbågar och att följa hästens huvud med handens position, utan att öka eller lätta på trycket.
Höjde hästen huvudet (han ville kasta upp huvudet då och då rätt häftigt) fick JE höja handen så att linjen mun-hand-armbåge hölls intakt.
När hästen slappnade av och sänkte huvudet (samt halsen) följde Johanna med handen längre ner (linjen!) och om han inte hade kontakt (förde fram nosen utan blir lite bakom hand) – fick hon driva fram hästen till kontakt och därmed aktivera bakbenen.

Takten i tölten börjar bli bättre här.

Så fort hästen går på volt blir takten riktigt trevlig, men hästen tappar lite framåtbjudning och så fort han kommer ut på rakt spår blir han passtsaktig.
Om han tappar balansen (eller inte orkar) och trillar över i trav går JE över till att rida honom i trav.

(Personlig reflektion:
Den här hästen borde fått många flera småpauser i skritt på lång tygel. På 30 minuter fick han en paus. Han blev märkbart trött och väldigt svettig.
Stian och JE höll med om att det blev lite mycket, pga. Situationen).
Stian fick en fråga om att han valde att inte jobba den här lite stela och passtaktiga hästen sidvärts utan mera med kontakt framåt.
Stian svarade att han tyckte hästen var för osäker i sin framåtbjudning och därför först måste gå fram!

Dag två är hästen klart mindre passtaktig i tölten redan från början.
JE får idag jobba mera med att flytta hästen för skänkeln för att mjuka upp länden, men Stian är noga med att hästen skall tänka framåt hela tiden och inte tappa tempot och energin i skritten. ”Flytta bara ett steg åt sidan och rid sedan direkt fram!”
Korta intervaller med små pauser och varvbyten ofta.
Hästen är tydligt bättre i takten och mycket lugnare i formen, mera lösgjord.
JE får växla mellan att tölta på volter och rakt fram. På långsidorna får JE vända in tidigare från kortsidan och göra diagonala halvhalter (ytter tygel – inner skänkel) och flytta ut hästen (lite ändra riktning m.h.a. halvhalterna) mot långsidan i tölt. Snabb med eftergiften när hästen flyttar sig och rida fram.

Mette/ AMR

Hästen är en 11-årig hingst, som tävlats aktivt och synts på banorna med olika ryttare.
Mette har vikt vojlocken så att sadeln lyfts upp lite i bakvalvet från ryggen på hästen. Hon säger att hästen fick en klart bättre ryggaktivitet när de provade såhär dagarna innan seminariet.
Personlig notering: Jag läste den här artikeln om när Dr. Heuchmann var på Island och där han gjort precis så på väldigt många hästar.

Hästen blir lätt lite travtaktig i skritten och slappnar inte av helt i steget och det syns tydligt speciellt i övergången tölt-skritt där han lätt vill ”släppa kontakten med bakbenen” precis i övergången tölt-skritt. Han vill lätt ”krulla ihop sig” och kommer inte helt fram med nosen ens på helt långa tyglar.
Mette tar tag i det direkt och AMR får var mycket noga med böjningen och rida på volt och skritta – böja igenom hästen och flytta honom med inner skänkel rätt långt fram (för att påverka nerver och muskler där vi vill att hästen skall lyfta sig – runt manken) och sedan släppa ut tygeln och se hur hästen reagerar och ”samla information”. Efter några repetitioner börjar hästen länga halsen lite mera och frustar lite. Steget i skritt blir också lite mera avslappnat.
Anne-Marie får rida fram i tölt och låta tygeln var lite slack och se var hästen vill bära sitt huvud och sedan rida ner mot skritt och hela tiden vara noga med att hästen inte ”stänger av kommunikationen med bakbenen” och smyga ner tempot mot skritt stegvis. Så fort hästen spänner sig eller försöker släppa bakbenen får ryttaren driva fram honom igen.
”Lös problemet i det tempot de uppstår i”.

Nästa dag får AMR börja med att trava fram lite och kolla hur hästen vill hålla sin hals och sitt huvud och sedan gå ner till skritt göra skänkelvikning från medellinjen ut till fyrkantsspåret och när hon kommer ut till spåret släppa ut tyglarna och se om hästen vill länga ut halsen och sedan göra om övningen.
Hästen har till en början mycket korta steg i skänkelvikningarna och placerar den korsande bakhoven precis framför den yttre bakhoven och krullar ihop sig lite. Efter ca 4-5 repetitioner börjar steget bli mera avslappnat och lite längre.
Hon får sedan gå över till att göra skänkelvikningarna med tyglarna i ena handen för att kontrollera hur mycket (lite) hon behöver dom och hur bra hästen lyssnar på skänkeln.
”Allow the horse to surprise you!” (han kanske gör övningen bättre än du trodde!)
Ryttaren får gå över till övergångar till tölt och rida lite mera tempo i tölten än dagen innan. Hästen blir lätt lite styv i tölten och AMR får rida in på små volter och flytta ut hästen på en större volt (igen – skänkeln ganska långt fram för att aktivera rätt muskler och nervbanor).
Lös inte styvhet med händerna!
Som avslutning gör de några skänkelvikningar till och steget är tydligt bättre!

Magnús/ JB

Hästen är ett sto som är avlad på pass och har en månad innan det här seminariet tagit VM-guld i speedpass med JB

Maggi börjar med att ställa upp fyra koner i en ”diamantform” och JB får börja med att rida små volten runt varje kon. Varannan volt går till höger och varannan till vänster.
(Många av mina elever känner igen den här övningen då det är en av mina favoriter i uppvärmning sedan tidigare)


Hästen får ömsom flytta bakbenen lite ömsom ”bara” böja sig runt konerna.
JB får rida fram i trav och tölt längs spåret lite och sedan rida in i voltövningen i trav. Hästen får vara med på noterna och vända snabbt.
Övningen görs sedan i tölt.

Till avslutning får ekipaget komma fram i galopp och göra en passläggning på långsidan och sedan avsluta.
Maggi pratar om vikten av att ryttaren sitter mitt över hästen, och att ryttaren svänger och styr på rätt sätt. Titta var man är på väg – först blicken, sedan axlarna och höfterna och sist tygeln.

(Personlig reflektion: Jag hade velat se hästen jobba långsammare och lugnare i övningarna. Hon hade bråttom genom alla övningarna och hästen vilar inte i steget och tappar bakbenen och lite av balansen. Jag upplever hästen som något stressad både i tölt och trav. Jag tycker även sadeln ligger något får långt bak)

Dag två lägger Magnús ut bommar i ett ”kors” i ridhusets ena enda och sedan tre travbommar i den andra ändan och hästen får värma upp genom att kliva kors och tvärs hit och dit över bommarna som ligger i ett kors (var av två är lite upphöjda). Hon får även gå lite sidvärts över bommarna då och då och ta ansvar för sina ben.


Under tiden berättar Maggi lite om hästen och hur hon tränats och den långsiktiga planen med henne.
Sedan får ekipaget trava några varv runt fyrkantsspåret och över travbommarna på bortre kortsidan och sedan komma in på en volt runt ”korset” i trav och då och då trava över en bom eller två på ”korset”.
Efter en liten skrittpaus så får JB jobba på volt runt korset i tölt och böja igenom hästen i bägge varven.
Stoet rollar ganska mycket i ena varvet och en liten diskussion runt hur och om JB skall/bör korrigera det.
Avslutningsvis får JB  göra lite galoppfattningar ur skritt i bägge varven.

Det hade varit roligt med lite längre lektioner och lite mera planerad tid för frågor och diskussioner för nu blev det lite kort med frågor och diskussioner.

Mera kommer!

Tags:, , ,
Posted in Islandshäst | 1 Comment »

FEIF Education seminar 2013, del 1

Monday, September 16th, 2013

Jag har suttit och försökt sammanställa mina anteckningar från FEIF: s utbildningsseminarium. Inte helt lätt då det inte är allt som är nedskrivet på papper.
Och så skall jag komma ihåg det där jag inte skrev ner. Det gick ju inte att skriva ALLT, då hade jag missat halva seminariet. SÅ jag har försökt strukturera upp det.
På fredagskvällen var det lite presentation/introduktion på Park Inn Hotel i Uppsala.
Först var det en föreläsning av de senaste inom forskningen på den så kallade passgenen; DMTR3 som den heter.
Tog inte så mycket anteckningar där, då det mesta finns att läsa på Synchrogaits hemsida.
Till en början var föreläsningen lite för “svår” och blev lite tråkig (personligen för mig alltså) då jag helt ärligt inte riktigt förstod vad den duktiga forskartjejen pratade om.
Men den blev intressantare när hon förklarat grunderna av hur genetik och celler och DNA fungerar i forskning och hur de nu forskade på om gångarterna och genen.
Sedan var det de tre instruktörerna; Mette, Stian och Magnús presenterade sig själv och hade en liten genomgång av hur de tänker och jobbar.
Här kommer anteckningarna kring det, håll till godo:

Stian Pedersen

Mjuka armbågar och alltid en buren hand. Hellre en något för hög hand än en för låg hand.
En låg hand drar ner hästen på bogarna och blockerar bakbenen.

Hästen lär sig ända sedan födseln.

Det är av största betydelse, rent nödvändigt, att hästen lär sig att efter tryck kommer det alltid eftergift (och beröm)!
”That is the only way to have a good future!”

Framåttänkande och tempo är två olika saker.

Få hästen mjuk och följsam. För det måste ryttaren vara mjuk och följsam i kropp och sinne. En spänd ryttare kan inte förvänta sig en mjuk häst.

En rakriktad häst är liksidig och lösgjord.
”Equally balanced”
Huvud –manke-bakdel i linje med varann i olika rörelser.

I samling skall hästen inte spänna (”använda”) ryggen utan magen!

Balansen mellan ryttarens hjälper avgör graden och kvalitéten på samlingen.
Om vi i arbetet med samling stöter på stelhet och spändhet (stiffness and tension) ju mera vi samlar måste vi backa tillbaka till lösgjordhet och smidighet.
Smidigheten och lösgjordheten (suppleness) måste alltid vara minst på samma nivå som samlingen.

Som instruktörer måste vi alla vara ärliga mot våra elever och ”inte bara göra ryttaren glad”. Om vi alla är överens om att ”tvinga” och få våra elever att sitta och traggla med det viktiga (ibland tråkiga) grundarbetet kommer vi bidra till bättre, noggrannare ridning och gladare hästar.

”En sak jag märkt är att gamla/äldre instruktörer ofta har ”all tid i världen” och är tålmodigare, medan yngre/unga människor, som har hela livet framför sig, ofta har bråttom. Isn´t that ironic?”

Stian och Globus fra Jakobsgården

Mette Mannseth

Börjar med en fråga till oss alla:
Who gets to decide how a horse should move?

Svaren är lite trevande och osäkra;
Domarna? (nej, domarna följer bara domarhandledningen och värderar vad de ser utefter den)
Alla som är involverade och jobbar med hästar?
Modet (vem bestämmer vad som är på modet?)
Hästen?
Att rida en vacker häst med höga rörelser är något vi gör för vårt eget ego!
Hur mycket är det värt att utsätta hästen för,  för vårt eget ego?

Det du får betala mest för idag är en högrest, långbent häst med stora frambensrörelser.

Grundregler jag alltid kollar av med hästar på lektion/ i träning och som jag genom åren kommit fram till att är viktiga och basic!

Tryck i båda tyglarna – bromsa, halt, ryggning
Ena tygeln – sväng

Båda skänklarna – Gå fram! Öka
Ena skänkeln – Flytta undan (sidvärts)

Försöker att inte påverka var hästen har sin hals och sitt huvud utan hålla linjen mun – hand – armbåge intakt och låta halsen och huvudets position hamna ”rätt” varefter hästen börjar jobba rätt med kroppen!

Slutligen en sak att tänka på:

Vad kan vi förvänta oss av en 6 år gammal häst?

Vad kan vi förvänta oss av en 16 år gammal häst?

På tävlingsbanan förväntas det idag samma sak av dessa två!
Det är något vi behöver ändra!


Mette, bilden helt sonika lånad på internet.

Magnús Skúlason

Jag börjar alltid med insidan av såväl ryttarens som hästens huvud. Mentaliteten.
Hästens bakgrund, karaktär, uppväxt.
Ryttarens bakgrund, intresse för utveckling, balans.

Sedan hästens kapacitet och talang samt ryttarens känsla och förståelse. Känner ryttaren skillnader (även små). Förstår ryttaren? (både vad jag vill förmedla, vad hästen behöver för jobb osv.)
Hästens styrkor och svagheter samt ryttarens intresse för utveckling. Hur mycket är ryttaren villig att satsa för utveckling? Hur långt vill ryttaren komma?

Utveckling av såväl ryttarens starka kontra svagare sidor.

Vi slutar aldrig utveckla hästen, vi fortsätter hela dess ridna liv!

Maggi påpekar vikten av jämnvikt och balas hos ekipaget och vikten av att ryttaren sitter i balans mitt över hästen samt vikten av en rak linje från hästens mun –ryttarens hand – armbåge. Hellre en något för hög hand än en för låg.
Kommunikationen mellan ryttare och häst.

Maggi ritade upp en häst på tavlan och fyllde medan han pratade i delar han tycker att är viktiga!
Jag tog en bild på mig och Gná och ritade upp samma sak för att inte plåga er med mina taffliga teckningsförsök i paint.

Rött – linjen hästen mun – ryttarens armbåge
Blått – jämnvikten i ekipaget (equal balance)
Grönt – kontakten och kommunikationen mellan ryttare och häst
Orange – hästens mentalitet och ryttarens mentalitet.

Här var anteckningarna från fredagen.
Mera från helgen kommer var efter som jag hinner med anteckningarna.

Tags:, , , ,
Posted in Islandshäst, Ridtips | 4 Comments »

« Older Entries