Posts Tagged ‘Töltsättning’

Att lära hästen tölta

Friday, January 30th, 2015

Töltsättning har jag fått frågor om.
Det finns ju flera vägar och det är också olika från individ till individ. En del hästar börjar tölta av sig själv efter ett tag, andra måste man verkligen lära tölta och på en del ligger så när ytan att det bara är att ta fram. Och så finns det de som bara töltar – där man istället får lära dom trava.

Jag föredrar hästar som väljer trav i fritt tillstånd och även med ryttare på ryggen. Jag anser det lättare att lära de hästarna att länga överlinjen och slappna av. Många – inte alla, men många – så kallade “naturtöltare” travar inte av en orsak. Spänningar, en skada av ett fall som föl/unghäst eller en hälta.
Jag drar alltid öronen åt mig med hästar som inte travar i frihet och vill se dom lösa på en ridbana eller i en rundcorall. Ofta, ofta finns det en orsak till att de inte travar när man börjar nysta i det.
Observera skillnaden mellan en häst som visar både trav och tölt/pass i frihet och den som inte travar öht.

Hur som helst. Vi säger att vi har en unghäst, som rör sig i skritt, trav och galopp i frihet. Vissa töltinslag finns ofta, t.ex. i nedförsbackar, svängar osv.
Grundinridningen sker i lugn och ro och de första månaderna som ridhäst får hästen förflytta sig i vilken gångart den vill. ABC (Starta, stanna, svänga), samt framåtbjudning och mod befästs.
Ofta är det lägligt med en vila efter att grunden sats. Gärna några månader på stora marker i flock.
När unghästen sedan kommer hem/in igen kollar jag först av så det den lärt sig första perioden är kvar och låter hästen komma igång lite igen. Oftast skall den skos igen och anpassa sig lite till livet i flocken hemma/på stall eller hur man nu har sin häst.
Viktigt är att hästen kan några saker innan man börjar med tölten (imho då, andra må ha andra synpunkter på detta): att hästen går fram, kan svänga för korrekta hjälper (ytterhjälperna, inte innertygel), att hästen kan rygga (igen – inte för tygeln primärt utan för vikt och säte – en halsrem hjälper mycket här!), samt att hästen förstår förhållandet mellan framåtdrivande och förhållande hjälper – d.v.s halvhalt.
Om hästen har lätt för att spänna sig och korta överlinjen bör den kunna länga halsen också först. Det är aldrig fel att lära dom det.
Sätt god tid på att lära hästen gå fram till handen och lär den tölta med en korrekt överlinje.
Här kommer det lite individuella in i bilden.
En del hästar kan flyta på och tölta små bitar i en fri neutral form i en hyfsad balans av sig själv.
Andra kan inte det från början.
De som inte kan flyta på från början får inte springa runt och tölta obalanserat och dåligt utan de får jobba med att långsamt lära sig att länga överlinjen och gå fram till handen och öka upp skritten steg för steg upp mot grundtölt (= skrölt) med en hyfsad/bra överlinje.
Det tar TID!
Men ha aldrig bråttom med unghästar – det är sååå värt det att ge dom den där tiden!

Exakt är ett strålande exempel på en häst som inte har tölten naturligt. Den dök inte alls upp av sig själv. Fanns inte. Han hade enormt lätt att trippa med bakbenen och vinkla haserna och trava med bakbenen.
Första gångerna såg “tölten” ut såhär:

Exakt69
Det här är i april 2012, och så fel.
Så jag lade direkt ner det och jobbade med att han skulle kunna skritta bra och inte börja småtrava så fort jag bad honom skritta på lite (alltså vi pratar inte ens om mot grundtölt/snabb skritt, utan minsta lilla skänkel ledde till trav). Han kunde inte skritta upp för en liten backe utan att börja trava. Så vi skrittade upp för backar, till en början gick jag upp för backar (rätt små backar).
Och så blandade jag det med grundträning med hjälp av det han var bra på – trav och galopp.

Exakt15

På två veckor (3 ggr/vecka) lärde han sig skritta mycket bättre. Då började jobbet med att lära honom länga sig i överlinjen i skritt och gå fram till handen.
I slutet av maj 2012 hade vi kommit hit:

Exaktmaj 057

Exaktmaj 085
Här rör han sig i en neutral form i hyfsad balans.

Jag var hela tiden noga med att ha Exakt normalskodd utan boots.
(Efter maj 2012 gick Exakt på vila och kastrerades (han var otroligt överkänslig och skrikig som hingst och åt dåligt då han mest sprang och skrek).
Jag hade nästan ingen kontakt med honom förrän hösten 2013 (över ett år senare). Och i november 2013 kom han hem!)

Det viktigaste, enligt min åsikt och mitt tänk, är att ge det tid – beröm mycket när hästen gör lite rätt!
Många korta sekvenser, som sakteliga blir längre, av det som är jobbigt och blanda med roliga saker som hästen är bra på för att behålla glädjen.
Tänk på att när du driver med skänkeln skall hästen svara med att avspänt gå fram till handen och länga halsen så mycket du ber om.
I mångt och mycket stämmer det att kan du länga hästens hals hela vägen ner till marken (be den nosa på marken), så behöver du det inte.
Kan du böja behöver du inte böja. Men du måste kunna om du vill.
Lång och låg är, som tidigare sagt, inget vi rider runt i massor – men hästen måste kunna det och få sträcka ut hals och rygg i början och slutet av ridpasset. Och ibland en liten stund i mitten. Och då måste det vara inlärt och hästen måste få öva på det.
Men du kan behöva kolla så du kan det går att böja lite, länga halsen, flytta för skänkeln eller vad det nu är du jobbar med.

Brandi har tagit tid. Började lite smått med tölten sommaren 2013, insåg att han inte var stark nog och jobbade med överlinjen och lät tölten dyka upp lite då och då (i farten, i nerförslut) i neutral form. Skrittade fram mot grundtölt.
I oktober 2013 tittade jag på hans bakknän när han gick bredvid mig och hajade till över hur “wobbligt” det såg ut.
“Jessus – det där vill jag knappt sitta på, ännu mindre börja tölta på!” tänkte jag och såg väl ut som emoijin, ni vet :

Sen började vi på Karlslunds Gård Träning & Rehab.
Hela 2014 har jag jobbat väldigt strukturerat och tålmodigt med B och hans tölt (och även tidvis traven). Och ni skall veta att jag tidvis bitit mig i tungan och mummlat “Takt, lösgjordhet, kontakt” då han bitvis börjat bjuda på mera än jag vill ta fram för hans ålder.
Det är en sak att en häst kan en sak – en annan att den skall bli stark i det!
Så vi har tragglat med att kunna länga överlinjen, gör mjuka övergångar, flytta för skänkeln och göra ännu mera övergångar och gå FRAM.
Och vet ni vad – jag är såå glad att jag låtit det ta den här tiden. Nu är han helt fantastisk att rida. jag ler runt hela huvudet varje ridtur.
Han är nu 5,5 år (blir 6 i sommar) och börjar verkligen kännas fin. Mjuk som smör, stadig och otroligt glad!
(Just nu ser en vanlig vecka för Brandi ut såhär (all ridning är ut längs vägarna, då ridbanan för tillfället är is och oplogad snö)
Måndag: rida
Tisdag: gå som handhäst, antingen med Tindra i skritt eller med Visir i tempo
Onsdag: vattenbandsträning på Karslund
Torsdag: vila
Fredag: rida
lö/sö: rida/vila/nått från marken)

Självklart är det massor jobb kvar med Brandi och han är långt i från klar, men det känns verkligen att han börjar bli stark i kroppen och gångarterna är jämna för tillfället!
Ju starkare han blir desto mera börjar han fråga om han få lägga sig i pass. Inte så att han drar iväg i pass eller bara går över själv. Men i galoppen känner jag emellanåt hur han blir lite styv och lateral och då kan jag välja att styva till sätet lite och krama en tygel och säga “varsågod” eller slappna av lite mera själv och driva fram och säga “nej inte idag”.

IMG_7692-small

Har ni mera funderingar och frågor kring töltsättning? Kommentera!
Roligt att tänka till och diskutera!

Sörli

Sunday, August 18th, 2013

Sörli från Tallraden är född 2007 och är efter Örn frá Keldudal och undan Randalínfrån Hökebo (e: Mentor från Västanåsen).
Han är en stor (närmare 150 cm), svart valack med stora, vackra ögon.
Jag har under våren regelbundet umgåtts med Sörli och hans ägare Ingela i ett ridhus i Tungelsta och mycket har hänt, men tölten har inte riktigt velat lossna.
Sörli har tyvärr blivit felaktigt och helt tokigt töltsatt en gång tidigare och byggt en massa spänningar. Så fort ryttaren ens tänkt tanken “tölt” har hela han dragit ihop sig och grisepassat, växlat och sett riktigt olycklig ut. Vi har jobbat mycket med att få honom att slappna av och länga sin hals i grundgångarterna och lära sig att avspänt gå undan för skänklarna och korsa bakbenen när ryttaren ber om det.
ET, bettbyte och ett bra träns och väldigt mycket tålamod har hjälpt mycket.
Jag har Sörli för att utvecklat hans tölt först och främst.
Och det har gått över förväntan!

Idag var Pelle med mig ute i stallet och fotade Sörli.
Så här är han (klicka på bilderna) :

Börjar nästan alltid med hästarna från marken och bara ber hästen gå runt mig och länga halsen framåt-nedåt.

img_3718-jpg

img_3724-jpg

Han har börjat föreslå tölt själv! Här hade jag tänkt rida fram i trav, men Sörli säger glatt “Skall vi inte tölta? För jag kan det!”
Mitt leende avslöjar väl vad jag tycker om det?

img_3869-jpg

Ridbilder i blandad ordning, ej kronologiskt:

img_3941-jpg

img_4151-jpg

img_4110-jpg

Fortfarande kan det korta sekvenser vara lite spänt i töltarbetet, men inte alls som när det varit som värst:

img_3961-jpg
Spänner sig

img_3987-jpg

img_3999-jpg

img_3970-jpg

img_4053-jpg

img_4150-jpg

img_3816-jpg

Tölten blir starkare, mera avslappnad och, helt enkelt, bättre för varje ridpass!
Det här blir en bra tölthäst! Han behöver bara få det bekräftat för sig själv och få lite självförtroende och styrka i tölten.
En otroligt trevlig och rolig häst att rida med ett fantastiskt trevligt lynne och trevliga rörelser i sig!
Och av bara farten har han lärt sig att klara av och överleva sprayflaskan (såväl den med pälsglans, som den med flugspray!) utan att skaka som ett asplöv och hoppa hit och dit.
Stoiskt står han still och uthärdar att bli sprayad med en min av “om jag bara tår riktigt still så slutar det snart”.  Vilket han ju har helt rätt i!

Fina killen!
Och än har vi flera veckor kvar! 😀