Posts Tagged ‘Föreläsning’

Händelserik lördag

Sunday, January 10th, 2016

Den 9/1 vår det den årliga Butikens dag på Agersta Islandshästcenter i Uppsala.
Precis som förra året passade vi i Tölt in Harmony på att ha vårt årsmöte då, när samtliga i styrelsen (förutom en förrymd sekreterare som solar sig på annan kontinent) var på samma ställe och några andra förhoppningsvis också är där och vill vara med!

Butikens dag i alla ära, men jag hittade inte ett smack att köpa. Hade fått två önskemål från kompisar att köpa åt dom (ett micklemträns och en overall av specifikt märke) och de fanns inte. Så det bidde inget shoppande alls.
Dessutom var det
1) sååå mycket människor i butiken (vilket ju är bra, men det blev trångt och var lång kö)
2) ett så digert pch tight schema med föreläsning och clinic så det hanns inte med några långa turer  i butiken.

MEN:
Fantastiska Mette Mannseth var där och höll föreläsning och clinic!
Det är tredje gången (tror jag) jag ser henne och varje gång golvas jag av hur underbart bra hon är!
Kunnig, rolig att lyssna på och engagerande. Hon ställer publiken frågor och vill ha med oss i en diskussion!
Föreläsningen handlade om Kommunikation och motivation.
Här är mina anteckningar från den:

Kommunikation och motivation är förutsättningar för varandra. De ger varandra.
“Det jag gillar bäst med hästar är att de är helt ärliga! De ljuger aldrig!” Vilket underlättar för oss som tränar hästar. Utgå bara från att hästen gör det den lärt sig att är lättast att göra. Det den får belöning för.
Mette ställde en fråga rakt ut: Vad väger en hästhjärna?
Vi gissade vilt – från 100 gr till 1,3 kg låg gissningarna på. När vi satt där och tittade på Mette – hungriga efter svaret – sade hon bara “nej jag vet inte, jag tänkte bara att det kannske var någon här som visste, för jag kom på frågan nu”
(jag googlade nu – en hästhjärna väger ca 500 gr, och en människar hjärna ca 1,4 kg).

Men frågan var: Vad väger en hästhjärna – och vad väger ett hästkropp? Vilken tror ni det är lätare för oss människor att lära oss kontrollera?

En mycket viktig sak att komma ihåg:
En häst är inte en människa! Vi förmänskligar väldigt lätt våra hästar (Antromorphisism = att förmänskliga ett djur/varelse).
En häst är inte heller en hund,  (även om träningssätten är rätt lika ibland)
De har en annan typ av hierarki än hundar, de är inte riktigt lika lätta att belöna med godis som hundar (en häst som blir stressad eller rädd kan låta bli att äta, en hund tar oftast emot godis även om den är stressad), hundar har mindre flyktinstinkt och är rovdjur.
En häst är en häst!
Den är ett flyktdjur som gör i stort sett det som den får belöning för. Den anpassar sig fort!
(Mette berättade här en anekdot om en elev på Hólar som longerade en vältränad häst och snabbt, genom sin egen nervositet lyckades lära hästen att stökk (galopp) betydde halt idag, något som hästen snabbt accepterade!).
Genom att tveka belönar vi ofta hästen i misstag och på fel ställe och lär den därmed inte det vi önskade utan kanske de motsatta.
Forskning har visat att hästen har ett stort amygdala, störst av alla djur, vilket betyder att den är mycket känslostyrd! De har ett mycket begränsat logiskt tänkande. De har svårt att räkna ut konsekvenser av handlingar (klara inte konsekvenstänkande i flera steg), men har ett gott minne och kommer ihåg konsekvenser lätt.

Fil 2016-01-10 21 38 05

Myter
Hästen söker en ledare – falskt.
Hästar följer den som går. Oavsett om det är den nervösaste som springer iväg för att den är rädd eller stoet som är törstig och därför går för att dricka. Hästar har en tydlig rangordning sig emellan, men söker inte efter en ledare. De har interna relationer och vänner.
Join-up skapar ledarskap – Falskt.
Försök har gjorts där man ersatte människan i mitten av rundcorallen med en radiostyrd bil. Utfallet blev detsamma. Hästen lärde sig vad den skulle göra genom att bilen stannade när hästen gjorde det som önskades. OBS! Därmed inte sagt att join-up är dåligt! Det är bra och lär hästen att följa oss och vilja vara med oss, genom att vi “släpper trycket” när hästen gör det vi vill!

Hästens liv från den börjar hanteras och ridas in och framåt handlar om att lära sig att svara på eller leva med press/tryck.
Ryttare på ryggen – leva med
Skänkel – svara på
Tygel – Både svara på och leva med
Skakande i tygeln – Beror på häst. En ridskole- eller turhäst måste lära sig leva med det

Tvekar vi får vi oftast motsatt effekt, för att vi i misstag belönar fel saker då.

När är en inverkan stark nog?
När hästen börjar försöka! När hästen börjar leta efter en lösning skall vi inte öka inverkan mera (men inte nödvändigtvis släppa heller) även om hästen inte gör rätt (ännu).
Förvänta dig alltid “den perfekta hästen”, dvs börja alltid med små hjälper och öka successivt styrkan på signalen tills hästen börjar försöka.

Träna EN hjälp åt gången!

Var konsekvent – hästar förstår inte lögn!

Lydighet/förståelse:
När du får ett identiskt svar tre gånger på raken har hästen oftast förstått övningen.

Fil 2016-01-10 21 37 29

*****************

 

Observera nu att detta är mina något fragmenterade anteckningar från föreläsningen.
En del saken är inte med för att de var för knepiga att anteckna i telefonen på ett bra sätt.

Återkommer till clinicen!

 

Uppiggande i decembermörkret

Saturday, December 19th, 2015

Under december har jag inte enbart ridit och hållit lektioner – jag har även hållit en föreläsning och en clinic för att pigg upp i decembermörkret!
Gänget ute på Västergården var sugna på mera kunskap så två onsdagar i rad hade vi “inte-ridlektioner”!

Först ut var en föreläsning på 3 timmar om att “träna för hållbarhet” där vi gick igenom vad hästen är och vad vi gör med den, samt hur vi kan jobba och bygga upp hästen så den på bästa sätt håller för det vi vill göra med den.
Veckan efter var det clinic i ridhuset med tema “arbete i repgrimma och tömkörning”.
Jag valde att ta med mig egna hästar till clinicen, hästar jag kände och kunde visa lite resultat av träning med. Brandi och Exakt fick komma med.
Brandi är ju en rolig kille på många vis. Kommer ni (som läst här lite längre) ihåg att jag berättade att han i början av sitt ridhästliv kunde sköta sig väldigt trevligt hemma, men blev som förbytt när en instruktör, eller till och med fotograf, stod i mitten? Han gick från avslappnad och koncentrerad till hoppig, pipig och småbockig.
Det har helt försvunnit nu i ridning, men på clinicen dök det upp igen!
Jag hade precis förklarat att Brandi är en lite långsam individ, som jag hela tiden fått jobba med att han skall ta signalerna snabbare.
När vi sedan skulle börja med att ha skulle skritta runt mig studsade och småbockade han iväg och ville bara kuta i full fart! Jag skrattade lite förvånat och vi konstaterade att det var rätt bra att nått sånt här hände för då fick jag tillfälle att visa hur man löser det när hästen bara vill springa och inte gå lugnt.
Brandi sansade sig riktigt fint och vi visade fram och stopp, backa, flytta bogar och bakben (en/ett i taget), övergångar, varvbyten och så på slutet lite samling i repgrimma (något som jag borde be någon filma/fota när vi jobbar med – Brandi har blivit så himla duktig på det!). Samt lite grundtölt från marken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har tyvärr bara en någorlunda tydlig bild från clinicen.
Camilla Vinberg fotade mig och Brandi

Bytte sedan häst och tog in Exakt. En häst med mycket nerv och känslighet där jag hela tiden fått jobba med att han skall tygla sin flyktinstinkt och vara avslappnad med mig.
Började lite i repgrimma med de grundläggande övningarna och klädde sedan om honom till tömkörningsgrejer och träns. Och så tömkörde vi och jag visade hur grunderna funkar, styrningen, att sidföra och vad jag brukar jobba med. Exakt var fantastiskt duktig och jobbade väldigt duktigt. Grundtölt och tölt på töm funkade riktigt extra bra för dagen! *stolt*
Han var även så fint avslappnad före och efter och följde mig lös och stod sedan helt avslappnad och hängde medan vi pratade efteråt.

Mycket prat och frågor (vilket är jättekul!) och bra diskussioner blev det och jag hoppas på att kunna göra flera sådana här grejer då det verkligen är kul!
Är ni flera som är intresserade av sådana här upplägg så är det bara att höra av sig. Självklart kan jag jobba även med hästar jag inte känner.
Nu avslutas strax det här arbetsåret. Aldinrós och Hrekkur går på vila och de andra (Brandi, Exakt, Váli, Vísir och Tindra) kommer hållas igång men lite lugnare.
Den 28/12 håller jag en clinic om arbete i repgrimma och kommunikation på Fors Gård för FRS.

I övrigt är väl julen, som den brukar bli för oss, inte för fridefull, men ändå lugn.
Min mamma, syster och systerdotter kommer hit och syrran har även med sig sin hund, samt att Brittas underbara Mini (Harrys syster) är här över jul och nyår. Så fem personer och 3 hundar i vårt – inte så gigantiska – hem. Livat, men underbart och väldigt trevligt räknar jag med att det blir!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyvaken Harry, men mustaschen på sned 

 

Fridefull/fartfylld (välj det som önskas) jul på er där ute!

Föreläsning med Mette Mannseth, varning för långt inlägg utfärdas

Saturday, January 17th, 2015

I helgen var det SIFs domarseminarium på Strömsholm och Mette Mannseth höll en jättebra föreläsning!
Precis som på FEIFs utbildningsseminarium blev jag jätteimponerad av Mette och hennes tänk och kunskap!
Här och här kan ni läsa anteckningarna och referatet från det seminariet (oj, vad ambitiös jag var där!)
Här kommer ett referat från i helgen!
Under föreläsningens gång blev det många stickspår och smådiskussioner som var intressanta, därav lite hoppigt även i anteckningarna.
Försöker sammanfatta en helhet.

Mette började med att fråga oss “vad är det första ni ser på när ni ser en häst. Till exempel när en ny häst kommer in på banan eller i ridhuset, vad är det första ni tittar på?”. Tystnad, harklingar, spridda svar om huvudet, frampartiet och helheten.

När Mette skulle börja prata om formen började hon med en skämtsam bild på en pepparkaksform och frågan om vad som spelar roll – hur formen ser ut eller vad den innehåller (samt en bild på en tårta ur en kakform) och sedan några frågeställningar:
– hur ser man att en häst rör sig bra?
– vad är bra?
bra för vem??

Sedan började hon med att gå igenom det, bakifrån framåt!
Vi började vid svansen och hur svansen skvallrar om hur rörelsen i ryggen på hästen är.
Svansen skall hänga löst och bäras fritt.
I skritt svingar svansen från sida till sida i takt med att hästens höfter sjunker. Även i trav pendlar svansen lite eller ja, bärs fritt och följer rörelsen.
I tölt skall svansen bölja och “guppa” på det där karakteristiska sättet, ni vet va?
Som här:

toltsvans2

Om man ser det där töltböljande i svansen i trav och galopp skvallrar det ofta om fyrtaktighet och ofta ett svagt sväv.

I pass hänger svansen rakt bak av fartvinden men skall fortfarande vara avspänd.

Förhållandet mellan bärighet och påskjut. Mette hade en mycket bra illustration där hon visade hur hästen trampade längre in under sig, men hade bakbenet något kortare tid i marken eller lät bakbenet stå längre i marken och gå längre bakom höften. Svårt att förklara utan bilden.
Men en häst som är på framdelen har frambenen längre in under sig än bakbenen och de (alltså frambenen) blir lätt liksom lite bakom bogarna.
Vi kom även lite in på ämnet om igångsättning efter skada och (efter prat om gaffelbandsskador) och förutsatt att hästen inte har jättbroblem med galopp så är skritt och galopp samt tölt skonsammare för många inslandshästar i igångsättning och rehabilitering än trav. Men det beror ju på individen och dess gångarter och utbildningsgrad.

Fysiska förutsättningar för att lagra kraft är
– Rätt ställning på ryggen
– Aktiva (men avslappnade) ryggmuskler
– Lång överlinje som hjälper hästen att lyfta bröstkorgen och ryggen
– “Otvungen” hals som hästen kan röra/som rör sig

Vi måste första lära hästarna slå ifrån (alltså påskjut) och låta dom bygga upp muskler i det innan vi lär dom samling (bärkraft). Att jobba med påskjutet betyder inte att vi låter hästen går på framdelen.

I arbetet att utveckla bra ryggmuskler påpekar Mette att det är bättre att rida en bra galopp än att försöka rida en svag/dålig trav.
I flygande pass hålls hästens rygg rak och halsen fram. “Passpänningen” i ryggen levererar kraften framåt.

nattfari
När den här bilden dök upp i föreläsningen (först visades bara svansen på tal om hur den skulle hållas i pass – och vi var många som direkt visste vilken häst det var, bara av svansen och ett bakben – så nördiga är vi som jobbar med det här!) sade Mette: “Tror ni någonsin vi får se en sån häst igen?”
(det här är alltså den legendariske hingsten Nattfari 776 från Ytra-Dalsgredi som hade 10 för pass. Bilden finns på alla originalsamtavlor från Island fram till inte så länge sen).

Hästen har, som känt,  inte nyckelben utan frambenen och bogbladen är endast genom muskler och senor fästa vid buken. Vilket gör att buken kan höjas och sänkas mellan frambenen. Ju mera muskulaturen är utvecklad, desto bättre kan hästen lyfta sin bröstkorg och ju bättre sviktar den mellan frambenen. Vill vill att hästen lyfter och landar på/med musklerna, ine på lederna/benen.

Apråpå kulturbaserat; tänk på varifrån den isländska ridningen härstammar:

– Det isländska stångbettet var det normala “ridbettet” fram till 1960-70-talet
– Lös, lätt och otvungen tygelkontakt, självbärande häst i en traditionellt öppen/neutral form
– Inte formad/välvd överlinje i trav och galopp, ofta svankiga och överresta hästar (allt var inte bättre förr)
– Ofta gott flyt och genomsläppniga hästar i tölt
– Mest ridna i tölt
– Hästen var ett transportmedel
– Energibesparande för såväl häst som ryttare
– En hand på tygeln och den andra handen fri till annat (handhäst, lamm eller hund framför ryttaren i sadeln, en flaska)

Tygelkontakt är något individuellt
– Mycket bestämmer hästen själv, baserat på dess tidigare erfarenheter (inridning, träning)
– Kulturbaserat (islandshästridning, fälttävlan, barockridning etc.)
– Bruksbaserat
– Exteriörbaserat
– Lynnesbaserat (villig, lat etc.)

Tygelkontakten är även beroende av varierande förhållanden som:
– Samlingsgrad
– Form
– Gångart
– Tempo
– Energi och muskelstatus
– Hälsa (ömma muskler/rygg, sår, hälta, skador)
– Träningen (-nivå, -grad, -kvalitét).
även yttre förhållanden spelar roll:
– Bett
– Nosgrimma (typ, inställning och hur den är spänd)
– Hovlängd, tyngd på sko och ev. boots
– Underlag (Tungt, hårt, mjukt, fjädrande etc.)
– Fysiska hinder (sadel o dyl.)
– ryttarens sits, balans och vikt

Mettes tankar och reflektion om att rida utan nosgrimma:
En bra tränad häst kan man rida utan nosgrimma då och då som en test på träningen och ridbarheten, men rider man “alltid” utan nosgrimma, så visst – de slutar gapa (självklart beroende på ryttarens hand) efter ett tag, men Mette upplever att om man bara rider hästen utan nosgrimma så lär hästens sig att “hålla emot” med käken och spänner käkmusklerna för att “försvara sig/parera” tygeln.
Nosgrimman, även löst spänd ger ett stöd åt bettet och hästen kan känna trygghet och slappna av bättre i käkmuskulaturen.

En studie har gjorts på ridskolor med nosgrimmor och (kanske överraskande nog) visade den att ju mera nosgrimman spändes (oavsett typ på nosgrimman) desto lättare blev tygelkontakten. Varför det blev så hade Mette inte svar på.

Ett annat stickspår som kom upp var boots:
Folk generellt tänker inte på hur mycket det sliter på hästen att tränas/ridas med boots, även om de “bara” är 180 gr.
Det har forskats på och bootsens effekt på frambensaktionen är marginell!

The fun starts at about 1,35 min!