Har en träningshäst till att göra ett inlägg om.
Det är Hrekkur!
jag hade honom i träning nov-dec och Erica var urgullig och fotade honom samma dags om Aldinrós, men sedan har jag inte fått arslet ur vagnen och gjort ett inlägg om honom.
Men bättre sent än inte alls.
Hrekkur är en 5,5-årig (ja, alltså han blir 6 år nu i år då) valack efter Herakles frá Herriðarhóli. Han är femgångare, men är hittills riden i fyra gångarter.
Han är kort och kompakt och har lite för mycket rörelser för sin kropp och balans, så det har blivit grisepass av det hela. Han behövde redas ut lite.
Jag har jobbat väldigt mycket med hans balans. Länga och korta skritten, korta, korta övergångar (fem steg trav och sedan tillbaka till skritt), gå mitt på vägen – ja riktigt på mitten (“gå på lina”), längre sträckor. Kan vara överraskande svårt med många hästar! Prova!
Och lärt honom grundtölta (= skrölta, ny benämning på svenska).
Utöver ridningen så har jag tömkört honom en hel del och även jobbat från marken med att flytta ett ben i taget hit och dit över en bom på marken.
(klickbara bilder)
Hrekkur har lååånga steg i skritt och jag har faktiskt aktivt bett honom korta upp dom lite då han trampar sig själv konstant och det bara klingar om skorna redan då man leder honom i hagen. Skritt “i ramen” och så låta ramen vara som ett dragspel – in och ut, längre och kortare, men hela tiden med kontroll. Halter rätt ofta och så många micropauser.
Ordning på tassarna
Traven är stor och fin, men balansen ställer till det och till en början blev det titt som tätt för svårt att hålla den och han slog upp i grisepass och var spänd som en…vet inte vad.
Jobbade med ofantligt många jättekorta övergångar där han fick trava kanske 4-5 steg och så ner i skritt (helst med hjälp av halsremmen och inte tygeln) och återfå balansen helt. Mitt mål var hela tiden att bryta traven innan han tappade balansen själv så han fick känna sig duktig och rätt så snabbt lärde han sig både att hålla balansen längre sträckor och att sakta av utan att det blev grisepass på vägen.
Som ni ser här har Hrekkur en fin hals, men han drar lätt ihop den och blir kort och lätt något bakom hand. Då sänker han ryggen och blir fyrtaktig och jobbar inte genom kroppen.
På understa bilden har halsen börjat växa ut lite. I början var han lite rädd för att sträcka ut halsen och tappade lätt balansen så fort han provade då han spände sig.
Men det lossade riktigt fint sista veckan.
Här märks tydligt att han inte under inridningen fick lära sig det ack så viktiga att lufsa i “dålig” trav med lång låg hals. När hästarna kan det gör vi det inte så mycket, men de måste läras det. Dels för att lära sig gå avslappnat och dels för att kunna längas och lösgöras före och stretchas ut efter samling längre fram.
Många gånger är ryttare alldeles för rädda för att hästen skall gå på framdelen. Så man har snabbt siktet inställt på att samla hästen för att få upp den från framdelen.
Genom att lära hästen länga sig ordentligt först och därigenom hitta balans kommer hästen lättare att bli lösgjord och därmed få lättade för att komma upp fram framdelen. En lösgjord häst behöver inte vara samlad men en samlad häst måste vara lösgjord och därmed kunna de grundläggande lösgörande reglerna och övningarna.
OBS! En häst som rör sig lösgjort i balans är inte på framdelen. Men behöver inte vara samlad för det.
Tölten då?
Jo, Hrekkur har maassor tölt, men också massor med pass och en kort liten rygg som lätt blir spänd.
Som jag skrev så började det med skritt-längning och -kortning. Och sedan grundtölt.
Korta övergångar. Och emellanåt glida på ur galopp.
Första veckan hade vi alla grader av passtakt. Sedan började det lösa upp sig och sista veckan var passtakt något som ploppade upp nått enstaka steg någon gång under veckan, men annars var nästan bortglömt.
Här är jag nöjd!
Här är han lite spänd i ryggen, vilket avspeglar sig på vänster bakbens rörelse.
Galoppen är fin. Stor och rund.
Men så svårt att orka hålla ihop det. Så det börjar lätt gå lite fort.
Så vi har även här jobbat med korta övergångar och lekt leken “hur få galoppsprång kan vi ta åt gången”.
Och nämnde jag att Hrekkur är söt dessutom:
