Posts Tagged ‘Takt’

På begäran: Mera TiH

Wednesday, February 12th, 2014

Vi tar en disclaimer först: När jag skrev att Ia sade att vi inte får säga att TiH är svårt var det ett skämt! Vi skojade om det när vi på TiH-dagen stönade att det var så svååårt att döma.
Det är svårt, men så väldigt kul och det är det som tonvikten skall sättas på.
Och Nivå 1 är inte så knepigt. Det gäller att vara fokuserad, planerad och intresserad. Då kommer det lösa sig!
Kia beskrev det väldigt bra här!

Här har jag sammanfattat mina anteckningar från TiH-dagen!
Kan vara en del upprepningar från tidigare inlägg, men må så vara! Det är även på ett rätt nördig nivå- men det gillar vi alla va?

Bakgrund:
Reynir Aðalsteinsson (d.ä.) påbörjade jobbet med Töltfími och hann visa sitt jobb och “inviga” Jens Einarsen i sitt arbete innan han tyvärr gick bort.
Jens jobbade vidare med Töltfími med Trausti Þór Guðmundsson. Denni fick höra om detta och blev mycket intresserad och så kom arbetet igång i Sverige.
Töltfími betyder töltakrobatik, och skulle säkert kunna kallas töltgymnastik också. I Sverige har vi valt att kalla det Tölt in Harmony. Det är bara nivå 3 som är Töltfími, nivå 1 och 2 heter Tölt in Harmony (nivå 3 kallas så klart också det).
I Sverige ligger vi före Island med arbetet och bland annat på Icelandic Horse Expo ’14 i april på Island kommer det hållas en tävling – i Tölt in Harmony!

Utbildningsskalan:

 

Takt:
Rytm – jämnhet i rörelsemönstret.
För att kunna döma takt måste domaren kunna fotförflyttningen i hästens rörelsemönster

Lösgjordhet:
Hästen är i fysisk och psykisk balans och rör sig energiskt framåt. Hästen släpper fram rörelserna genom kroppen. En lösgjord häst förstår och lyder ryttarens hjälper.
Tecken på lösgjordhet: Kniper ej med svansen, avspänd blick och avspända (pendlande) öron, rör sig genom kroppen.
Går fram till handen.

Kontakt:
Diskussion runt begreppen stöd vs. kontakt. I “Ridhandboken” står det stöd och handlar om stödet ryttarens hand – hästens mun. Vi är mera inne på kontakten ekipaget emellan på flera plan.
Kontakt med sitsen (säte, skänkel), handen (att hästen går fram till handen) och den mentala kontakten i ekipaget.
Eftergiften i bakbenen ger eftergiften i nacken.

Schwung:
Ofta när det pratas om schwung sätts det i samband med sväv, vilket ju inte är applicerbart på tölt.
Ia berättar att Denni ringt Pether Markne och frågat hur han definierar schwung. Svaret hade kommit direkt och utan tvekan: Elasticitet och muskelkraft i samverkan! Mycket bra och applicerbart i alla gångarter, sväv eller ej!
Spänst (ej spänt).
“Spänst utan spänning, Avslappnat utan slapphet” (Kyra K.)

Rakriktning:
När hästen kan spåra på böjda spår såväl som raka och använda längdaxeln. Hästen är liksidig. Ryttaren måste vara balanserad och “lösgjord” för att hästen skal kunna jobba rakt.

Samling:
Det hästen förlorar i längd vinner den i höjd. Hästen står längre i marken, komprimerar bakbenen. Bakbenen vinklar blir spetsigare (inte alltid i tölt).
Tidigare talade man om att hästen lägger mera vikt på bakbenen, men forskning har visat att det inte stämmer.
OBS! En samlad häst svävar inte längre – den är längre i marken!

Arbetet med utbildningsskalan fortsätter hela hästens ridliv, man blir aldrig färdig med den, utan rör sig hela tiden upp och ner längs den.

Bedömning av TiH, rent praktiskt:

I alla tre nivåer är det tre moment.
Ekipaget får en poäng per moment samt en poäng för sits och inverkan. Alltså 4 delpoänger som räknas ihop och delas med 4. Slutpoängen blir snittet på de fyra givna poängerna.
Om ryttaren rider fel väg blåses den av (alt. domaren avbryter) och informeras och får sedan rida om det moment han/hon red fel i och får sedan ett poängavdrag på det momentet med -2 p.

Här finns domarhandledningen att läsa!

Takten bedöms som i FIPO. Ren takt.
Vi dömer den generella takten. Om hästen förlorar lösgjordheten och takten ett litet tag, men generellt är god i takten, drar det inte ner (men ekipaget hamnar inte på toppoäng heller). Om en häst som går i oren takt, tillfälligt blir lite bättre, kan den inte gå upp i mellanområdet i poäng.
Om ryttaren rider lätt på fel diagonal i trav går den bedömningen in under sits och inverkan.

En häst som mister formen mister den också lösgjordheten.
Igen, döm den generella lösgjordheten.

Vi måste lära oss att se skillnad på en häst som går energisk p.g.a. av spänning/ går spänt och en som går energiskt och avspänt.

******************

Det var de anteckningar jag har från dagen.
Mycket gällande TiH för både ryttare och domare är öva, öva, öva. Rid programmet, fundera, slipa på detaljerna.
Glöm inte energin! Hästen skall gå avspänt och ren – men inte energifattigt.

Till de som vill arrangera tävling i TiH – tänk på att alla tre nivåerna inte behöver erbjudas på samma tävling!
Nivå 3 är en mästargren och bör ses som det!

 

Själv börjar jag med att rida en TiH-kurs för Trausti Þór i helgen med Exakt!

 

Ren takt eller taktrent? Does it matter?

Monday, February 18th, 2013

Jag läste en fundering i ett forum som fick mig att tänka.
“Kom och tänka på en sak. Är det mer hälsosamt för en islandshäst att gå i rena gångarter eller är det för att de ska kunna bedömas på tävling?
Jag menar att om min häst går i någon blandning av tölt/pass/trav-variation, lite hit och dit men jobbar ändå rätt med kroppen, då menar jag i balans och avslappnad och inte för mycket belastning vare sig fram eller bak, spelar det egentligen någon roll om takten är “rätt”? Eller är det så att en häst inte kan jobba rätt och hälsosamt om den inte går i “ren takt””

Jag reflekterar såhär över detta:

När vi sätter oss på hästen, ett djur som inte är gjort för att ridas på egentligen (det är ju vi människor som kommit på den idén), tar vi ifrån hästen dess naturliga balans.
Det är vår första och största uppgift som ryttare att återge/återskapa/hjälpa hästen att återställa balansen med oss på ryggen. Då hästen aldrig bett om att bli riden på är det är därför vårt ansvar som ryttare att lära oss rida hästen så den inte får skadas och får ont av det.

Ren takt i gångarterna kommer ur att hästen går i balans och jobbar rätt med kroppen.Det är alltså ett resultat av att hästen går i balans med ryttare.
Går hästen travtaktigt eller passtaktigt i tölten (exempelvis) så jobbar den faktiskt inte helt avslappnat och rätt med kroppen. Den kan vara på rätt väg, men inte helt där.
I travtakt får hästen ett förkortat bakbenssteg och den diagonala fasen förlängs. Hästens bakbenssteg blir korta p.g.a. spänningar i ryggen och halsen (eller spänningar i ryttaren som förorsakar spänningarna i hästen). En häst som länger halsen korrekt och går fram till bettet och jobbar med bukmuskulaturen är inte travtaktig i tölt.
Passtakten uppstår ju följaktligen av att den laterala/samsidiga fasen förlängs. Oftast kommer sig detta av stelhet i sidorna och en förkortad hals (vilket ju då i sin tur leder till att hästen inte jobbar rätt med ryggen). En häst kan jobba till synes avspänt men ändå vara passtaktig och då har vi svaret där – tillsynes är inte alltid sanningen. En helt lösgjord och korrekt arbetande häst blir inte passtaktig.

Det pratas alldeles för mycket om hästens ryggmuskler och för lite om den sammes magmuskler.
Det är inte på ryggfiléerna hästen skall bära oss, utan på de underliggande musklerna.
Jämför själva genom att lägga händerna på en ländrygg och spänna just dom musklerna (“filéerna”). För att spänna dom musklerna måste du svanka och släppa magmuskulaturen och då känner du hur “filéerna” blir hårda under dina fingrar.
Prova nu istället att slappna av, andas djupt och sedan dra in magen/spänna magmusklerna med fingrarna kvar på din ländrygg. Känner du skillnaden i din rygg?
Så skall hästen bära oss för att hålla och inte få felaktiga spänningar.

De andra gångarterna då?  Vi islandshästryttare fokuserar, IMHO, alldeles för ofta för mycket på tölten.
Det är ju i och för sig inte så konstigt, många gånger har vi ju någonstans valt islandshäst i alla fall delvis för just tölten.
Samma gäller så klart i andra gångarter.

Så måste vi göra skillnad på taktrenhet och stora rörelser.
Många gånger så är det ju inte hästen som mår bra av att ha stor aktion – det är vi ryttare som lärt oss att må bra av det. Det är lite som med skönhetsideal  – vi har tutats i vad som är rätt, riktigt och framför allt “vackert”.
Däremot så får en häst som jobbar avslappnat och rätt genom kroppen (speciellt om den dessutom börjat kommit till samling) oftast även lite större rörelser.
Men hetsen efter de enorma (frambens)rörelserna är bara ångestskapande.

Om vi istället kom till rätta med problemet att folk applåderar och skriver kommentarer som “Flott” och “Wow!” på sådana här bilder…

 

rorelse1

(Jag är helt medveten om att den här hästen har ett otroligt rörelsemönster och så vidare, det är inte det jag vänder mig mot.
Det är att många tycker det är vackert och häftigt och eftersträvansvärt jag inte sympatiserar med)