Posts Tagged ‘Vísir’

Rumphuggen tävlingshelg

Sunday, April 26th, 2015

Nä, Dyggur Reg är inte så mycket att blogga om för mig.
Tar med mig det som kändes bra: övergångarna satt, Exakts trav, att han tog korrigeringen i galoppuppslaget i trav fort och lätt. Tölten på väg in på banan, och att vi höll gångarten i T1 hela vägen (första gången han går en öppen töltgren), Att vi fick 5,6 av en domare i V1.
Samt att det faktiskt gick att sätta lite tryck i ökade tölten utan att han slog upp. Dock saknas fortfarande lite tempo och när han blir spänd blir tölten också en smula styv.

Vi valde att åka hem med hästarna på lördag em/kväll istället för att stanna kvar för en final i V2 (Vísir). Pga strykningar i finalerna i V1 och T1 hade jag fått rida A-final med Exakt i bägge, men det gick inte att veta när vi åkte därifrån på kvällen.
Det hade varit bra banträning med honom, men nu fick han en ledig dag i hagen istället och jag hann få en del gjort hemma, och få en sovmorgon.

Så är det ibland.
På fredag är det på´t igen, den här gången på Häringe.
Nöta bana är vad vi skall göra den här säsongen.

Framtid Vår

Sunday, April 19th, 2015

Tävlingsdags! Framids vårtävling skulle varit två dagar, men då det var “bara2 54 ekipage anmälda så beslöt de att göra en endagstävling av det. Ok, ledig söndag – inte mig emot!

Fredagen började med lite jobbande med hästarna hemma. Ett stycke unghäst jobbades och så joggade Britta och jag Brandi och Vísir ett kort pass runt valackbanan.
Exakt och jag gjorde ett mjölkyreträningspass och för att det är kul har jag igång appen Endomondo och slår på den precis innan vi gasar och när vi lyckats stanna igen slår jag av den. Så sträckan och tiden stämmer ju inte helt (ta bort typ 40 sek och 500 m för avsaktning, vända om och nedsaktning igen. Sista 250 m gick vi i lugnare galopp). Men kolla vilken max.speed han börjar få upp. Nästan 52 km/h! Gosch vad det går undan!
Här har jag skrivit mera om hur de här passen går till!

Endomondo

När Exakt var grundligt avskrittad och stretchad packade Britta och jag ihop hö, lusernhack, jävligt mycket utrustning och grejer och prylar och såg till så alla hästar fick lunchmat.
Så packade vi in Brandi och Vísir i transporten och åkte till Linköping.
Det tar nästan på pricken 3 timmar från vårt stall till Stenholmen med ett snabbt stopp för fikainköp på vägen.
Väl framme så tog vi en rätt lång promenad med hästarna. vi gick längs med fälten där Brandi gått som unghäst och bl.a. den här bilden är tagen:

brandisept1117.JPG

Två-tre gånger under promenaden stannade Brandi och bara stod och tittade intensivt på fälten och såg verkligen ut att fundera.
Nu kan hästar inte reflektera, men jag undrar om det ändå inte var några minnesbilder och en känsla av igenkänning som for genom Brandis huvud.
Killarna fick gå ut i en liten hage och hänga och äta lite och vi installerade oss på Stenholmens jättetrevlig Gårdshotell och åkte och åt en bit mat.
In i boxarna, kvällsmat och vatten och så god natt för alla parter.

Lördag morgon och Britta fodrade hästarna och så åt vi frulle och gick en promenad med killarna innan tävlingen startade.
Först ut för oss var det V5. Britta och Vísir var först ut och gjorde ett fint jobb. Det är deras första riktiga tävling och det handlade ju mest om att rida alla gångarter på rätt ställe, ha rätt galopp och komma underfund med om det här är kul!
4,4  slutade de på och det är väl fullkomligt godkänt för första gången och framför allt hade de kul! 🙂

Brandi och jag var strax där efter. Brandi kändes helt ok på uppvärmningen, men lite gnäggig och pipig. Inne på banan skötte han sig dock fint! Han var en smula styv emellanåt och gick inte helt fram för hjälperna. Men ändå var jag väldigt nöjd med honom. Trodde dock poängen skulle vara lägre, så jag blev glatt överraskad av dom!
Vi tar det, som vanligt, en gångart i taget.
(tyvärr har vi inga bilder alls från tävlingen, om någon vet om någon som fotade där – maila gärna mig på malin@malinweb.se!)
Tölt (valfritt tempo): första halva varvet kändes riktigt bra, sedan kändes takten ok, men formen en smula varierande. Poäng: 5,0/ 4,5/ 5,0
Trav: Övergången gick bra och traven var också helt ok. Bittvis riktigt trevlig, bitvis blev han lite lång och hängde sig en smula i handen. Poäng: 5,5/ 5,0/ 5,5
Skritt: Slappnade inte av helt och gick inte helt genom kroppen, men frustade några gånger, vilket var bra! Poäng: 5,5/ 5,0/ 5,5
Galopp: Fattningen (från skritt) satt som en smäck och galoppen kändes trevlig. Bra avslappning i halsen och han tänkte fram hela vägen. Poäng: 5,5/ 5,5/ 6,0!
Detta slutade alltså med: 5,4/ 5,0/ 5,5 = 5,30! – vilket resulterade i en plats i A-finalen!
Yay! Duktiga lilla B!
Vi red även T7 någon timme senare, men det var ingen kul historia.
Brandi och jag har sällan diskuterat tempon i tölt, och att plötsligt gå långsam tölt var svårt och han förstod nog inte helt vad jag menade (skall jag springa eller skritta?) och i valfria tempot var han lite okoncentrerad och och vinglig. Så vi slutade på 4,3/4,2/5,0 = 4,50, vilket vi kom 12:te av 20 på, (slängde faktiskt kommentarerna efter att ha konstaterat att det stod typ det jag känt i dom).

Promenad och avklädning och lite betande samt ut i hagen med lunch och vatten.
Även vi passade på att få oss lite mat och lite avbrott från den blåsiga Östgötaslätten.

När det var dags för A-finalen i V5 var Brandi väldigt laddad och gnäggade och skrek efter inte bara Vísir utan efter vem som helst som råkade svara.
Jättepigg och lite småbockig. Andas, sidföra och försöka lugna ner och länga lite.
In på banan och Brandi var spände, sprang och gnäggade och gnäggade. Och Vísir stod i sin hage (fasta hagar, som är bredvid banan) och svarade och svarade. Tack för hjälpen liksom…
Brittta gick och tog bort Vísir därifrån och när han var utom synhåll gnäggade Brandi typ en gång till och var sedan tyst. Men då var vi framme vid galoppen. Poängen blev ju därefter. Vi slutade på 4,88 och därmed 6:a i finalen. Visst hade själva finalen kunnat gå bättre, men jag är otroligt nöjd med Brandi ändå.
Det är hans tredje tävling och det var många nya saker de här dagarna för honom. Det är det längsta han åkt (efter att han hämtades hem från Stenholmen då han var 3 år), han stod i box över natten (något han aldrig gjort tidigare) och så massor med musik, hästar och den allmänna stämningen på tävlingsplatser.
Han var nog mentally overloaded egentligen.

Vi lastade och åkte hemåt vid 18 och var i stallet vid 21.
Nu skall Brandi sova på saken några dagar!

Öltöltad och glad!

Sunday, February 1st, 2015

Idag var det dags för den årliga öl- och vägtölten på Fors!
Det sköna med sådana här evenemang är att de är drop-in, så man kan kolla ut genom fönstret och se på vädret innan man bestämmer sig för om man åker dit med eller utan häst.
Det kan till exempel vara skiiitkallt – då kan det gå såhär!
Idag snöade det, men var milt väder i övrigt och vi var taggade och glada, så jag skruvade på Polarpadsen på Exakt och så lastade vi Vísir och Exakt i låddan och åkte alla …typ 4 kilometrarna till Fors.
Incheckning och anmälan. Britta ville inte rida öl-tölt, så jag lånade Vísir till den och så Exakt i vägtölten.

Vi lallade runt på gården lite och jag hälsade på mina ridskoleelever och peppade dom och svarade på frågor.
Sedan dags att göra i ordning. Upp på Vísir och skritta fram lite och sedan trava ner för vägen och sträcka halsen på honom lite. Sedan värma upp mellan konerna. Rida slalom gick bra, men han var lite förvirrad över det här med att jag plötsligt envisades med att hålla tygeln konstigt (med en hand) och så att öka och bromsa och svänga helt om så. Vi övade några gånger och lite extra på fram-stopp.
Så var det dags för start. Alla står samlade uppe på parkeringen och en och en går fram och får en ölsejdel i ena handen och Ylva leder fram en till startlinjen och så är det kööör. Slalom mellan konerna ner för vägen och runda sista konen och “full rulle” upp till start/mål.
Visir gjorde detta alldeles elegant och vi galopperade upp och stannade så mjukt, så mjukt med näst in till all öl kvar.
Och det gick “som det skulle” – vi vann 😀
(det är inte helt första gången, räknade till 8 st. 1:a pris-pållar hemma)

 

statyett2.jpg

Näst upp var vägtölten. Britta fick tillbaka sin, något uppvärmda häst och jag sadlade och tränsade Exakt.
Vi gick in i ridhuset där den första vi mötte var “big Daddy” – Mökkur! 30 år gammal i år så fick han vara med i vägtölten med Ylvas barnbarn Alicia i sadeln. Fina, fin “Kungen”!
Vi red fram inne i ridhuset och Exakt kändes fokuserad och fin! Väldigt trevligt att känna honom så! Vi red några gånger upp och ner för vägen och kände på. Slask och plask var underlaget och jag var a) glad för polarpadsen som var på (såg flera andra som fick rejäla styltor) och b) att jag inte hade några boots på Ex.
(har fnulat och klurat lite på det senaste tiden och – nej, varför ha boots på honom alls? Han går i princip aldrig bättre med boots. Han lyfter definitivt inte mera på knäna med boots. Han har svårare att hålla ihop kroppen med vikt fram. Nej – inga boots).
Startdags!
Långsam tölt ner för vägen och sedan lite fortare upp. vågar inte helt trycka på farten upp för vägen, då Exakt ha så himla lätt för att slå över i galopp. Men han var stabil.
Britta red precis före mig och vad jag såg så där rakt bakifrån såg det trevligt ut!
Vi satt av och traskade runt lite med hästarna. Stod och pratade med kompisar, Exakt nosade och pillade förtjust (och försynt, för det är så han är lagd) på söta Embla som stod bredvid, och så fick jag springa iväg och trösta en stackars ridskoleelev som fick uppleva hur fort en islandshäst kan springa.
De 10 finalisterna ropades upp och båda jag och Britta var med bland dom! Upp på hästen, tölta ett varv runt gården och så iväg. jämn och trevlig på vägen ner. På vägen upp tryckte jag försiktigt på lite mera. Och fin pålle! Han tog i, sträckte försiktigt halsen lite och kändes helt enkelt bra!
Klappa om och sitta av och krama om Exakt. Promenera lite och så av med grejer och på med regntäcke (blötsnö hela dagen från skyn).
Hade lovat Ylva att vara tidtagare i passen, men precis när jag raskade till starten för att hitta klockor och flagg så haffade Caroline mig: “Malin kan inte du rida Sara i passen?”
kompisen hade anmält Carro i passen, men hon ville verkligen inte rida den. Men ville gärna att Sara skulle gå den.
“Eh?…det kan jag väl göra?…kanske”
Sara är alltså en gammal vän – Sara frá Minni-Borg, ett sto jag tränat och ridit (och även visat) ganska mycket för ca 10 år sen. Räknade ut att det nog var 10 år sedan jag satt på Sara senast. “äh, allt är som vanligt” sade Carro glatt. Haha, ok – vi raggade upp några andra som tidtagare.
Jag provlade Sara. Gick ju sådär. Först tokgalopperade hon upp för vägen en gång, Sedan försökte hon småbocka när jag inte släppte iv’g henne omgående när vi fått stopp och svängde. Nästa vända gjorde vi en one-reinstop.
Sedan låg hon fint en gång. Ojoj, här var det krut i tanten (hon är alltså 22 år nu)! Ingen jäkla galopp innan.
Så var det dags. Och vi körde iväg, men första sträckan slog vi upp i galopp och jag släppte och galopperade upp. Men andra sträckan slog vi inte upp förrän preciiis på linjen. Linjedomaren godkände och vi fick en tid.
In i After Riden på prisutdelning.
Och till min stora glädje så visade det sig att Exakt och jag vunnit vägtölten! Åh vad jag blev glad över det! Jag har aldrig vunnit den tidigare och det känns något mera prestigefyllt än öl-dito (även om den också är en konst att få till).
Och Sara och jag kom tvåa i passen (av 4). Så det var ju en trevlig dag det här!

Femte januari tvåtusenfjorton

Sunday, January 5th, 2014

Å denna leriga vinter fortsätter! Det regnar, det är grått, det är lerigt. Gummistövlarna är ju i alla fall välanvända.
Har tagit in Exakt några dagar nu. Vattenslangen är bland det farligaste han sett lät han berätta. “Iiiiik! It´s gonna eat me alive!” hojtade han storögt och for bakåt. Så vi har övat att gå hit och dit över slangen och igår ägnade jag ungefär en timme åt att med hink och svamp rengöra fina fuxen.Under tiden fick han socialisera med en avklippt bit slang som jag rörde över hela honom med och han fick hade den hängande över halsen och ryggen.
Tömkörde honom sedan en stund. Fina snubben!
Idag kom vi överens med slangen (och lite godis) så pass att frambenen och ena bakbenet blev spolat (framsteg!).
Red sedan en stund på volten och kände mest av läget. Som är att lösgörande skall jobbas med. Speciellt att böja igenom till höger är inget han direkt bjuder på själv. Eller gör alls helst.
Jag har sett att det här har varit ett problem när jag haft honom på lektioner på ridskolan. Men det släppte en del under ridningens gång.
Det här är ju en häst jag känner väl och jobbat mycket med, men inte under det senaste året. Jag var hela tiden under den våren jag red honom nog att rida med spö, just för att han är så känslig och så lätt blir överkänslig för saker. Jag vill kunna rida med ett spö i handen utan att hästen rycker, far i väg eller “får hjärtsnörp” så fort spöet skrapar mot sadeln. Och det fungerade utmärkt (i början behövde jag dessutom spöet för att inte hamna i dikena när vi red ut.
Nu är han inte riden med spö på ett bra tag. Och är såå hispig för det.
Så lösgjordhet och spöträning. Och skrölten. Den är borta. Så fort drivningen i skritt ökar drar han ihop halsen, kröker nacken lite och kortar steget och töltar iväg.
Men vi har tid – och jag tycker ju att sånt här jobb är kul!
Samt att jag vet att han har kunnat skrölta och ridas med spö avspänt och att han varit mycket lösgjord.

Vísir har några dagar fått gå i skogen och idag tömkörde jag honom. Han börjar vara en hejare på att skrölta för töm avspänt och fint. Men ibland glömmer han hur man svänger för töm. Det lilla livet.
Váli har jobbat fint och igår på volten var han riktigt mjuk och fin och även tölten, som jag börjat plocka in mera och mer kändes bra!
Idag red jag ut och på hemvägen sade jag ur galopp “varsågod och lägg dig i pass”.
“Va??? FÅR jag?” svarade lilla vita förvånat och sen tjong! svävade vi. Lät det vara bra med en kort liten sträcka och travade framåt-neråt och skrittade av sedan.

I fredags var det en otroligt ledsam och sorglig dag i stallet då en av inackorderingarnas älskade hund (som vi alla tyckte mycket om!) försvann och några timmar senare hittades överkörd av tåget.
Så fruktansvärt tragiskt och sorgligt och hela dagen var en enda dimma gråare än leran i hagarna.


Fina, glada Yrsa vad vi saknar dig!

Söndagssnack

Sunday, September 22nd, 2013

Hej på er!
Vad roligt att så många verkar uppskatta anteckningarna från FEIF-seminariet! Det kommer mera från lektionerna på seminariet, men det är lite svårt att få struktur och få ihop mina lite röriga anteckningar med personliga reflektioner till en flytande text.
Så det kommer när det kommer. Hav tålamod, mina vänner.

Veckan som gått har varit relativt lugn.
Den vanliga ridskolan på Fors måndag och torsdag, lite privatlektioner onsdag och fredag och på tisdag körde jag Vísir på återbesök på Strömsholm för ögonskadan. Ja, såret på hornhinnan som han ådrog sig i början på augusti. Förmodligen genom att få en pinne i ögat när han rullat, en spark vid lek eller råkat peta sig själv i ögat med hoven då det varit mycket broms och mygg.
Veterinären hade, då han var där på återbesök förra veckan, tagit ett prov på skrap från hornhinnan och hittat spår av “a very rare kind of fungus”.
Jaha ja, svamp i ögat alltså? Och väldig ovanlig dessutom. Såklart liksom.
Vackre brun fick stanna kvar på Strömsholm två dagar för att en annan ögonspecialist skulle titta i ögat och kom hem igen på torsdag kväll.
Nu får han gå i flocken och är utan mediciner. Han skall han ridas igång och har nästa återbesök i oktober. Ögat ser väldigt fint ut, i alla fall.
När jag ändå hade transporten på bilen i tisdags passade jag på att lastträna Brandi. Han har ju åkt transport flera gånger till och från unghästbeten, men alltid lös i en helt tömd transport hittills. I våras testad vi lasta båda unghästarna med mellanvägg och allt och körde ett varv runt ridbanan och lastade ur, vilket gick jättefint. Men då var vi ju flera och när B tvekade på att gå på så var någon bakom och uppmuntrade.
Nu var jag helt själv så jag var förberedd på att det kunde ta lite tid. Bunkrade upp med godis i fickan och tålamod i sinnet.
Och Brandi traskade glatt rakt på upp för den lite knarrande rampen och verkade bli glatt överraskad av godiset han fick inne i transporten. Vi backade halvvägs ut och så in igen. Och ut och traska runt lite och så in igen på andra sidan mellanväggen.
Jaha. Tog max 7 minuter med den trä ingen.
Men avspänt och skönt att känna att det gick bra!
Red lillen torsdag och fredag och nu skall han stå någon vecka då han känns lite trött och påverkad av pälssättning.

Helgen har spenderats på Skogsäng med arbetshelg. Vindskydden är ommålade, volten ytterligare ett steg mot helrenovering och bokstäverna är äntligen uppe igen. Sjukhagen/gästhagen är färdig och en av de stora sommarhagarna nästan helt färdigmockad. Och vi är glada och fulla med fikabröd och småsnack.

Idag joggade jag 6 km på 40 min och sprang precis hela tiden, bröt inte för att gå en enda gång. Det är första gången jag orkar det! Stort för mig!
Eller stooort kanske det inte är, men jag är väldigt nöjd med mig själv!