Jamen hörrni NU har vi äntligen fått till att fota lite pållar igen! Finally!
Det har ju blivit lite ofotat denna vinter då vår ridbana hemma på Skogsäng inte varit i så fotovänligt skick (den är plogad som en rundbana, så den funkar ok att rida på, men sämre att fota på).
Att fota ute på väg kräver lite mera planering.
Men igår var Erica och jag planerade och duktiga. Det är ju inte bara att ta en vägstump varsom helt och fota loss utan det skall gärna vara en vägbit med bra underlag, bra sikt, otrafikerad och helst även en ok bakgrund.
Allt detta har vi en bit från stallet så jag red dit (bra uppvärmningssträcka) och Erica tog bilen en annan väg.
Här är resultatet:
På bilderna rider jag Stígur med 190 gr boots, min Frami-sadel och Micklemtränset med ett tredelat KY Rotary- bett.Bilderna är inte i någon direkt kronologisk ordning.
Stígur kändes väldigt trevlig och bra. Att springa av och an på en liten vägstump i olika gångarter X antal gånger tog han med jämnmod. Men inget rusande hemåt och inget bromsande bortåt. Jämn gas, tog halvhalter och öht väldigt trevligt.
Han är en riktig “treat” att rida och jag ler ofta bara av tanken på honom!
Rörelsemässigt bara växer an ju starkare och mera balanserad han blir. Han är helt enkelt en väldigt flott häst in the making. Det kräver dock kraft att gå avspänt med dessa rörelser. Vi tränar vidare!
I dagsläget är passen den svagaste gångarten, och det är inte så konstigt då det är den gångarten som är minst tränad.
Dock är inte passen jättedålig på något vis.
När Stígur kom till mig i september förra året var han inte passtränad över huvud taget. Ägaren hade fått höra att hans pass inte var värd att ta fram utan att han borde satsas på som tölthäst.
Något som för mig låter konstigt. Varför inte utveckla alla hästens gångarter? Stígurs pass är bra! Taktsäker, blir snabbare och säkrare i takt med att styrka och balans förbättras och han gillar det! Han kommer inte vinna VM i vare sig någon passgren eller femgång, men ett SM-kval i femgång och ev. stilpass är inte någon omöjlighet och framför allt – om jag har en femväxlad bil – skall jag då bara köra på fyra växlar, trots att den femte växeln är bra för bilen att gå på ibland?
Vid fotograferingen igår red jag tre passträckor varav det blev bilder från två av dom. Synd då den sista sträckan var bäst, men bilderna blivit suddiga.
Stigur sträcker sig bra fram mot bettet och tar stöd, men blir i dagsläget lätt lite låg och det var just den delen som funkade så bra sista sträckan igår. Han dök inte utan höll sig rätt och svävet blev bättre och balansen var bra och han sköt ifrån väldigt bra och tempot blev härligt högt!
Men här är två passbilder
Vi tar faktadelen igen:
Stígur från Widtsköfle är en rödblack femgångsvalack, född 2004 -alltså blir han 9 år i år.
Hans pappa är Dugur frá Minni-Borg och hans mamma heter Skýjaför frá Eyrarbakka och hon är ett fyrgångssto som är tot.bed. 7,75.
Stígurs bror (samma pappa) Isak från Dirhuvud är en känd tävlingshäst med otaliga medaljer i T2 från både SM, NM och VM och de är väldigt lika till utseendet och rörelsemönstret.
Stígur är helt ofantligt snäll och lätt att ha att göra med och en riktig goskille. Han funkar mycket bra i flock och gillar att leka.
Allt runt Stígur är lätt. Skoning, lastning, klippa, vaccinera och fånga i hagen.
Han är stor, 145 cm i mkh (mätte honom i höstas) och både viktbärande och kraftfull. Han är alltid på när det gäller att jobba, oavsett om det är klättra i skogen eller ta ett dressyrpass på ridbanan.
Påtävling och kurser är han lätt att ha med. Ställ honom i en box, hage eller bind honom vid transporten. Han står där man ställt honom och är lugn.
Jag kommer tävla Stígur i femgång och T4 under våren tillshan är såld.
Priset går att diskutera, så tveka inte att höra av er med frågor.
Bilder finns i massor!
