Tack fina Stígur för att jag fick lära känna dig!
Så mycket kul vi hade!
Nu är det över och du galopperar lyckligt på de evigt gröna ängarna och han definitivt aldrig ont igen.
Jag är så otroligt ledsen över människor som har för bråttom med unga hästar och skapar skador, beteenden och hästar som blir beyond repair!
Lek nu med alla du hittar Stígur!
Tack också till Stígurs ägare som både satte tid och pengar på att ta reda på vad som felades honom samt som lyssnade på mig när det behövdes!
Veckan har gått bra. Fint. Smidigt.
Förutom att jag har haft jättont i vänster handled. Den är lite fragil.
Idag har jag dessutom masserat fem patienter med bland annat vänster hand. Men det gick. Nu stretchar jag och gnäller.
I veckan har Váli varit underbart mjuk i måndags och jag kände hur jag log nästan hela tiden medan jag red och Vísir lite virrig (han är lite bimbo ibland) men med fantastiskt fina glimtar när alla extremiteter är mellan hjälperna.
Stígur är dock den som får hela veckans guldstjärna. Mjuk, smidig som en katt, lydig och helt, helt underbar!
Jag är vanvettigt förtjust i den här stora femgångsvalacken (nej, jag har inte tid och råd att köpa honom själv, även om jag skulle vilja…)
Fin-Stígur
Mys-Stígur (Vi myser med näsan i min famn innan tränsning)
Lektionerna har duggat tätt den här veckan.
Fors, som vanligt, och så Västergården och Eriksberg. Duktiga, ambitiösa elever som vill utvecklas – de är de bästa eleverna!
Vad annat har hänt i veckan? Jo bilen ja…
I somras var vi i Västanfjärd som vanligt. Tigern var med. Bergdal ligger en bit upp från stora vägen längs med en traktorväg. Antingen får man backa upp eller backa ner.
Den här dagen backade jag ner. Flera i bilen.
Alla pratade och tjattrade exalterat. Jag var lite ofokuserad och kände att jag var lite ur riktning på den smala vägen (som dessutom är en nedförsbacke meden skarp sväng). Jag borde ha sagt “Kan ni vara tysta ett ögonblick nu så jag kankoncentrera mig på att backa ner för vägen”, men istället bet jag ihop och var tyst.
Och backade lite snett. PANG så backade jag på en sten. En rejält jättestor stenbumling. Som jag och Tigern flyttade på. (alltså stenen är typ 1×1 meter)
Det small till och alla vart jättetysta på en gång. Stannade bilen och hoppade ut och kollade och hittade ingenting, förutom ett jättelitet hack i lacken. Letade lite till och kände efter när jag körde. Ingenting.
När jag körde hem från Strömsholm i början av mars började högen broms bak skrapa lite.
Det var ändå dags för service på Tigern så jag ringde verkstan och bokade en sådan. Lämnade in bilden i onsdags och på eftermiddagen ringde de: “Hej, det var från verkstaden här. Har du kört på något med vänster bakdäck?”
Drog mig till minnes episoden i somras och svarade jakande.
Jo såhär var det då alltså: Jag hade träffat stenen så exakt turligt så att hela det vänstra bakdäcken har skjutits 5 cem rakt framåt. Så rakt framåt så jag inte har känt något alls i körningen eller bromsverkan. Och jag kör ganska mycket, även med släp.
Men efter som bakdäcken inte suttit helt parallellt så har även något under bilen blivit snett (nej inte hjulaxeln), och högen bromsar bak har slitit snett och börjat rosta och börjar därför skrapa.
“Jag tycker du skall ringa ditt försäkringsbolag” var orden verkstadskillen Jimmy sa. örsäkringen täckte, men aj vad det änd svider med självrisk på 3000.
Tolvtusenjävlasjuhundra kostade det att hämta ut bilen. Nästa gång skall jag be alla vara tysta när jag backar. Lesson learned.
Men nu skall den väl gå som (väl)smord också. I guess and hope.
Annars inget nytt. Min vänsterhand säger att den vill sluta skriva på tangentbordet nu.
Fare thee well för now
Jamen hörrni NU har vi äntligen fått till att fota lite pållar igen! Finally!
Det har ju blivit lite ofotat denna vinter då vår ridbana hemma på Skogsäng inte varit i så fotovänligt skick (den är plogad som en rundbana, så den funkar ok att rida på, men sämre att fota på).
Att fota ute på väg kräver lite mera planering.
Men igår var Erica och jag planerade och duktiga. Det är ju inte bara att ta en vägstump varsom helt och fota loss utan det skall gärna vara en vägbit med bra underlag, bra sikt, otrafikerad och helst även en ok bakgrund.
Allt detta har vi en bit från stallet så jag red dit (bra uppvärmningssträcka) och Erica tog bilen en annan väg.
Här är resultatet:
På bilderna rider jag Stígur med 190 gr boots, min Frami-sadel och Micklemtränset med ett tredelat KY Rotary- bett.Bilderna är inte i någon direkt kronologisk ordning.
Stígur kändes väldigt trevlig och bra. Att springa av och an på en liten vägstump i olika gångarter X antal gånger tog han med jämnmod. Men inget rusande hemåt och inget bromsande bortåt. Jämn gas, tog halvhalter och öht väldigt trevligt.
Han är en riktig “treat” att rida och jag ler ofta bara av tanken på honom!
Rörelsemässigt bara växer an ju starkare och mera balanserad han blir. Han är helt enkelt en väldigt flott häst in the making. Det kräver dock kraft att gå avspänt med dessa rörelser. Vi tränar vidare!
I dagsläget är passen den svagaste gångarten, och det är inte så konstigt då det är den gångarten som är minst tränad.
Dock är inte passen jättedålig på något vis.
När Stígur kom till mig i september förra året var han inte passtränad över huvud taget. Ägaren hade fått höra att hans pass inte var värd att ta fram utan att han borde satsas på som tölthäst.
Något som för mig låter konstigt. Varför inte utveckla alla hästens gångarter? Stígurs pass är bra! Taktsäker, blir snabbare och säkrare i takt med att styrka och balans förbättras och han gillar det! Han kommer inte vinna VM i vare sig någon passgren eller femgång, men ett SM-kval i femgång och ev. stilpass är inte någon omöjlighet och framför allt – om jag har en femväxlad bil – skall jag då bara köra på fyra växlar, trots att den femte växeln är bra för bilen att gå på ibland?
Vid fotograferingen igår red jag tre passträckor varav det blev bilder från två av dom. Synd då den sista sträckan var bäst, men bilderna blivit suddiga.
Stigur sträcker sig bra fram mot bettet och tar stöd, men blir i dagsläget lätt lite låg och det var just den delen som funkade så bra sista sträckan igår. Han dök inte utan höll sig rätt och svävet blev bättre och balansen var bra och han sköt ifrån väldigt bra och tempot blev härligt högt!
Men här är två passbilder
Vi tar faktadelen igen:
Stígur från Widtsköfle är en rödblack femgångsvalack, född 2004 -alltså blir han 9 år i år.
Hans pappa är Dugur frá Minni-Borg och hans mamma heter Skýjaför frá Eyrarbakka och hon är ett fyrgångssto som är tot.bed. 7,75.
Stígurs bror (samma pappa) Isak från Dirhuvud är en känd tävlingshäst med otaliga medaljer i T2 från både SM, NM och VM och de är väldigt lika till utseendet och rörelsemönstret.
Stígur är helt ofantligt snäll och lätt att ha att göra med och en riktig goskille. Han funkar mycket bra i flock och gillar att leka.
Allt runt Stígur är lätt. Skoning, lastning, klippa, vaccinera och fånga i hagen.
Han är stor, 145 cm i mkh (mätte honom i höstas) och både viktbärande och kraftfull. Han är alltid på när det gäller att jobba, oavsett om det är klättra i skogen eller ta ett dressyrpass på ridbanan.
Påtävling och kurser är han lätt att ha med. Ställ honom i en box, hage eller bind honom vid transporten. Han står där man ställt honom och är lugn.
Jag kommer tävla Stígur i femgång och T4 under våren tillshan är såld.
Priset går att diskutera, så tveka inte att höra av er med frågor.
Bilder finns i massor!
Vilken trevlig avslutning på veckan!
Igår red jag dessa tre:
En röd, en vit och en svart
Och alla tre bjöd på fantastiskt trevliga ridturer! Stígur (rödblack) var mjuk, smidig och längde halsen hela tiden och dansade fram. En säker, taktfast och ganska snabb pass fick vi också till! Bästa ridpasset hittills tillsammans (igen!). Greiði (svart) slappnade av i både skritt, trav och tölt och kunde bitvis även galoppera riktigt långsamt och lugnt och (nyhet för den här säsongen!) böja halsen i galopp åt både hållen!
Och att känna den passtaktigaste lilla häst jag någonsin lärt känna (Váli, vit) tölta rent och avslappnat rakt fram med bara lätta skyddsboots och normalskoning (om än inte mera än 50 meter) gjorde mig så in i hjärtat glad!
Middag och sedan 4 ridskolelektioner på Fors. Och på det en god natts söms gjorde att jag vaknade på ett ypperligt humör idag!
Började dagen med frukost i soffan (med maken, klockan var 06.45) med ett avsnitt av Le Revenants (Gengångare), Fantastiskt välgjord och spännande serie på svt.play! Den går även på SVT, men någon okristlig tid), sedan tog jag och provtränade på det nya gymmet i Tungelsta. Det ligger i Källaren på Tungelsta Kyrka (!) och är lite billigare än iForm, som jag nu går på i Västerhaninge. Dessutom ligger det närmare stallet.
Så jag provade. Och jo, jag skall nog baske mig byta. Det största plusset är att ventilationen är bättre än på iForm! Jag är rätt känslig för syret i lokaler och börjar gäspa och bli trött direkt om det är dålig luft i ett rum. Att då springa och känna att man inte riktigt får luft är riktigt jobbigt.
Direkt efter gymmandet och tillhörande dusch åkte jag till Skogsäng, kopplade på släpet och åkte till Eknäs och hämtade Dimma.
Så – Välkommen till Skogsäng Dimma!
Dimma var hos mig för ett år sedan också och är nu tillbaka, den här gången främst på igångsättning efter en lie längre (och i viss mån ofrivillig) vila. Ihopsläppet med stoflocken gick toppen och stona bockade runt och galopperade glatt omkring i solskenet.
Ägnade sedan en stund åt att klippa Vísir och Stígur (halsklippning) och sedan fick Tindra springa till Hemfosa och tillbaka med Stígur som handhäst. Vilket gick okej, bitvis jättebra!
Dagen avslutades med läsadet av nya, snyggare och finare “Islandshästen”, i soffan, en god middag ackompanjerad av utmärkt “Grythyttan Jakt” och nu lite surfande medan maken tittar på senaste “Hamilton”.
Och på söndag är det Öltölt på Fors!
Kom dit vettja!
Stígur är en stor rödblack valack.
För att få veta hur stor så mätte jag honom härom veckan (självklart inne på slätt betonggolv) och 145 cm är han! Maffig snubbe.
Och, som det heter, är man stor så måste man vara snäll.
Och herre jösses vad snäll den här killen är! Han gick lätt och lugnt in i flocken och funkar utmärkt där, är lätt att hämta i hagen och står genomlugnt och tryggt hur länge som helt där man ställer honom.
Lätt att lasta, sko och klippa.
Och så sätter man sig upp på denna nallebjörn och ah – styrkan, kraftfulheten och powern! Villig och så KUL att jobba med helt enkelt!
Jag börjar ofta ridpassen med att låta Stígur skritta runt mig “på tygellängds avstånd” och få sträcka på halsen och gå lugnt och sedan flytta sig lite undan tryck och korsa bakbenen.
Han har ett väldans skrittsteg med stort övertramp!
I ridningen har delarna fallit mera och mera på plats under månaden han varit här och nu känns det mest som det gäller att bygga upp styrka och jobba med finliret.
Att dra i tyglarna har aldrig löst några problem och så inte heller på Stígur. Det är i eftergifterna ridningen sitter och i att hitta halslängd och därmed steglängd.
Stígur har stora steg! Och större blir dom ju starkare han blir och ju bättre balans han får.
Det känns för tillfället som han utvecklas för varje pass vi jobbar. Stabilare, alertare, roligare och mera!
kolla bakbenssteget! (mitt i en “duuuktig kille-klapp”)
Stígur söker ju då ett nytt hem!
En ryttare som kan ta vara på hans steg, utveckla det ännu mera och kanske även själv utvecklas som ryttare med honom?
Balans och riderfarenhet är bra och gärna ett intresse för att träna, utvecklas och gärna tävla.
Stígur räcker gott till nationell nivå och rent av även SM!
Han är taktfast och har bra aktion och är ju som sagt då gudumligt snäll!
Han är inte en billig häst, eller ja – det beror ju på vad man jämför med. I jämförelse med statsskulden är han jättebillig.
Men om ni är intresserade av denna riktiga kanonvalack så skicka mig ett mail, kontakta mig på fb eller ring mig!
Samtliga bilder av Stígur är fotade av Per Schön den 29/9.
Han rids på ett rakt bett,med engelsk noggrimma och 200 gr boots.
Igår var Equiterapeut Malin Lindholm ute hos oss och låste upp lite här och var.
Som jag misstänkte så var Stígur låst i bägge SI-lederna och lite grann i nacken. Skall bli intressant att känna på honom idag (med tanke på hur bra han känts trots låsningarna!).
Även Váli, Vísir, Tindra, Draumur, Lukka, Greiði och Sandy kollades igenom!
Sist, men inte minst:
T2 är Stígurs grej:
