Nu är det så där som vanligt igen. Dagarna rullar förbi, hästarna rids och lektionerna rinner på.
I helgen gick min svärmor tyvärr hastigt och oväntat bort och det har så klart färgat vardagen, självklart mest för maken men självklart även för mig.
Avhandlig av hästarna:
Dimma jobbar stadigt framåt. Hon är betydligt lugnare och stadigare att rida ut själv med nu. Gångartsmässigt känns hon bra – speciellt traven har utvecklats riktigt trevligt! Medryttare till henne har dessutom hittats.
Jag har tränat en del med Dimma att sitta upp från pall, då hennes matte gör det och Dimma inte är helt med på tanken om att stå still vid pallen.
På fredag skjutsar jag hem Dimma igen.
Váli är ju ett litet gulletroll!
Så lugn och mjuk och stabil från marken och en riktig liten krutdurk från ryggen. Vi jobbar mycket, mycket med att skritta, skrölta, skritta igen, tagga ner och vara stabila oavsett gångart. Och att börja hitta mera ren tölt även utan boots (det funkar bitvis så bra med boots nu så det nästa börjar kännas som “fusk”, vilket ju så klart är mycket positivt.
Sedan är ju parametern “när vi är själva på volten eller vägen och alldeles avslappnade” mycket viktig. Att få till det där med den stor lösgjordheten på en tävlingsplats med allt vad det innebär är ju en annan femma (hör ni hur jag friskriver mig från ansvar nu? 😉 )
Såhär såg Váli ut idag när jag skulle hämta honom i hagen. När jag satte mig bredvid honom i halmen och kliade honom så lade han sig ner på sidan och bara njöööt. Snacka om att jag kände mig som lite av en djurplågare när jag till slut bad honom resa på sig och komma med mig in.
Vísir känns bättre och bättre. Han hade två veckor av trotsålder här om sistens då han drog iväg i ett himla tempo så fort en liten galoppfattning var i sikte, ja rent av stack i galoppen.
Men vi har diskuterat lydnad ute några vändor och på gårdagens lektion med matte Britta gick alla gångarter så lugnt och elegant till! Idag red jag igenom honom på volten och fokuserade på en lång hals och en form som jag kunde växla mellan lång och låg och något högre, men ändå avslappnad och det kändes riktigt bra!
Vísir skall under våren få komma ut på sina första tävlingar och se hur det känns.
Greiði är så härlig! Jag bara älskar den lilla, svarta krutdurken. Speciellt när jag ser honom med sin matte och hur han sköter om henne!
Jag har ridit honom hela januari p.g.a. av en halk-relaterad skada på mattes hand. Nu i februari har jag jobbat honom ca 3 dagar i veckan, mesta dels ut i skog och på väg.
Nu till helgen så flyttar tyvärr Greiði och matte Nina från oss på Skogsäng till ett stall som ligger otroligt mycket kortare bilresa från hennes hem än vad Tungelsta befinner sig.
Vi förstår ju alla henne med kommer verkligen att sakna både Nina och Greiði i gänget!
Stígur jobbar ca 4 dagar i veckan och gör det så fint. Han har senaste veckorna fått jobba mycket med att gå i sällskap med andra ute och trots detta jobba lugnt och stadigt oavsett om jag ber honom ligga bakom, bredvid eller framför sällskapet.
Tölten känns mycket stark och bra och traven blir bättre och bättre!
När jag satt och kliade Váli idag kom Stígur, a.k.a. SVJ, och hälsade.
Tindra red jag idag barbacka på ridbanan och jag häpnas ofta över hur kul hon tycker det är att jobba på banan. Hon skyndar sig ofta in dit om man skrittar på långa tyglar och inte är med i skallen. Är man med och skall skritta förbi föreslår hon ofta att vi kanske skall börja där.
Och roligare häst att jobba barbacka med går nog knappt att hitta!
Igår när jag jobbade på Fors med ridskolan och ridning så kom jag på mig själv med att sitta och le brett över hur kul mitt jobb är!
Rida ut med den tidiga ungdomsgruppen (16.30 -17.15) i solskenet och busa lite i snön med dom (duktiga ungdomar!). Jag red 6, åriga hingsten Aragon från Fors (e: Berserkur u: Aska) som lydigt och vackert jobbade sida vid sida med ridskolehästarna (både valacker och ston) och i “håltimmen” där Ylva har lektion fick jag rida Ballet YH, en 7-årig lusitanodam som hade nerver både här och där i månskenet. Men Gud vad roligt det var!
Som vanligt kommer jag alltid på att blogga när jag egentligen har lite ont om tid.
Så nu måste jag i all hast avsluta här och kasta mig iväg till Västergården där ett gäng (förhoppingsvis) glada elever väntar!
