Posts Tagged ‘Hästens anatomi’

Clinic- och föreläsningstätt!

Tuesday, February 28th, 2017

Det arrangeras mycket clinics och föreläsningar just nu i vintermörkret och snön och slasket!
Kul! Dels har Mökkur Ryttarsällskap en kunskaps- och inspiraionsserie med bl.a. Haffi-föreläsningen som jag var på. Vallfari har en två-delad grej som jag håller i: förra veckan höll jag en föreläsning om träning för hållbarhet, där vi gick igenom vad hästen är, vad vi gör med den och hur vi skall göra för att den skall hålla bättre för det vi gör (även om vi inte kan styra över allt) och nästa vecka håller jag en clinic om arbete i repgrimma och tömkörning på Stadsberga Västergård. Här kan man läsa mera och anmäla sig till den!

Och så ordnade Evidensia Stav en superintressant clinic häromsistens dessutom!
Hästen i Rörelse med veterinär Morgan Lashley!
Lite samma koncept som Gilian Higgnings, som har skrivit den jättebraiga boken “Hästen i rörelse”, men av tidsskäl var “bara” ena sidan av hästen skelettmålad.

HIR3så år såg hästen ut, men bara på ena sidan.

Egentligen skulle clinicen börjat inne med lite genomgång av hästens anatomi på storbildsskärm, men tekniken ville inte riktigt lira, så hela clinicen blev istället ute i ridhuset. Tur att jag hade klätt mig varmt!
Morgan började med att gå igenom hästens anatomi från skallen till svansen.
Det hade varit intressant att prata lite mera om benen, men jag tror tiden inte helt räckte till faktiskt. Det var meningen att vara 2 timmar, men vi höll nog p nästan 2,5 timme. Och då kändes det ändå som om Morgan inte helt hann klart allt hon ville. Så det kanske var tur att tekniken inte ville vara med oss inne, så vi hann med mera med hästen ute, vet inte?

Sedan tittade vi på hur hästen rörde sig ledd rakt fram, sedan i longering i bägge varven i skritt, trav och galopp.
Och sedan visade Morgan hur man kan kontrollera hästens rörlighet. Dels kota för kota i ryggen och dels i halsen och rotation och flexion i sidorna.

Det är svårt att sammanfatta allt i text, men här är ett filmklipp, som den som vill får titta på:
Morgan är engelskspråkig (tror hon är amerikan?) och har jobbat i Sverige tidigare, men jobbar nu i Holland som veterinär. Hennes svenska är förståelig, men inte helt flytande.

Som vanligt är jag on the go och idag är det stora lektionstisdagen!
Började 09.00 på Hammarby gård i Haninge, men 3 lektioner och om någon timme skall jag vidare till Vädersjö (hemmaplan) och avverka 6 lektioner till. Lång dag, men det är så kul! 🙂

 

Den biomekaniska förklaringen till sidförande = lösgörande

Friday, May 9th, 2014

Det här något jag ofta tar upp som teoridel på ridlektioner och jag har blivit ombedd att skriva ner det i text av elever – so here it goes!

Det här är inga nyheter, utan gammalt fakta – MEN något som förvånansvärt få ryttare vet (upplever jag).
När man vet VARFÖR kommer man lättare till att vara noggrann med att göra ditt eller datt.

Att sidförande rörelser, som framdelsvändning, skänkelvikning och till viss del öppna, är lösgörande är allmänt känt och något de flesta ryttare vet.
Men varför är det då lösgörande?

JO -såhär:
När hästen flyttar sitt bakben åt sidan (in under sig och korsar över det andra bakbenet) så roterar, alltså vrider, den även benet lite (om den gör rörelsen korrekt).
För att rotera benet måste hästen använda sina sneda bukmuskler. De fäster framme i hästen bröstben.
Så när hästens sneda bukmuskler spänns så påverkas hästens bröstben via muskulaturen som fäster i det.
Om ni tittar på bilden här nedanför på skelettet så ser ni vad det medför:

 

 

Ja, ser ni? Lyfter hästen sitt bröstben så kommer bröstkorgens främre del och manken lyftas. Och med det följer att hästen lyfter sin halsrot!
När halsroten lyfts sträcks halsen framåt och nacken sänks och nosen kommer fram.
Dessutom påverkas via muskler och nervbanor hästen upp i nacke och fram i käkar och hästens tuggreflex triggas.

 Vad gör hästen i det fria när den tuggar? – jo den betar! Och när hästen betar har den huvudet sänkt. Detta får alltså (rätt utfört!) hästen att vilja sänka sitt huvud och sträcka på sin hals!
En häst som länger sin hals och överlinje börjar svinga mera i kroppen och jobbar med en avspänd rygg jobbar lösgjort.

img_0228

Att rida hästen lång och låg är ju inget vi vanligtvis gör hela ridpass – men det bör alltid ingå!
I uppvärmningen kontrollerar vi hästens överlinje i skritt och så även trav och ev. i galopp och tölt, beroende på hästen och dess utbildningsgrad.
Avspänt, lösgörande och med lång hals bör hästen få jobba ungefär de första 15-20 minuterna av arbetspasset. Oavsett gångart. Oavsett dag.

Och i slutet av ridpasset låter vi igen hästen sträcka ut sin hals och “jogga ner”.
I storhästvärlden kallas det att “lägga ner” hästen. Det fick vi alltid alltid avsluta med på den tiden jag red “stora bruna”.I början när jag red islandshäst var jag mycket förvirrad över att ingen verkade göra så efter ridpassen med islandshästar. Självklart fanns det säkert folk som gjorde det – jag bara inte såg eller träffade dom.

För ett tag sedan hörde jag en tjej som sade “förut red jag min häst lång och låg, lång och låg och han blev bara halt och halt hela tiden. Nu har jag slutat rida honom lång och låg och han har slutat bli halt”.
Om man upplever att ens häst blir halt av att den får länga överlinjen och sträcka på halsen är det något som blir fel.
Min gissning är: För lite energi och för länge (alt. bara) lång och låg. Det är ju en uppvärmning och nedvarvningsfas. Och som sagt: bakbensaktiviteten avgör! (Inte att förväxla med tempo!).

 

Det råder ju en del olika skolor i islandshästvärlden om att inte rida kontra att rida hästen lång och låg.
Det finns tränare som strikt avråder från det med argumentet att hästen blir på bogen av det.
Jag tycker personligen att det visar på hur mycket, eller snarare lite, den tränaren vet om hästens fysiologi och hästträning.
Det är inte var hästens huvud och hals är som avgör om hästen är på bogen eller inte – det är hur den jobbar med sina bakben och bukmuskler som avgör det!

För att illustrera:

Den här hästen (bild hittat på nätet, ingen brukar klaga över att vara det goda exemplet):

bratolt

är mindre på bogen/framtung än den här (bild som jag själv fotat på tävling):

IMG_7949

(ja de är i olika tempo – men även olika balans!)

img_4984
Den här hästen är mindre på bogen än:

IMG_0421
Den här.

Ögonblicksbilder – absolut.
Men det har fortfarande hänt.

 

En annan sak som jag förvirras och förvånas av är hur olika det instrueras om att ryttaren skall göra med händerna vid ridning.
Men det är ett annat ämne.

Men kom framför allt ihåg:
En häst kan vara lösgjord utan att vara samlad – men inte samlad utan att vara lösgjord!

Brandi går på föreläsning

Thursday, March 27th, 2014

Igår kväll hade Mökkur Ryttarsällskap en föreläsningskväll på Karlslund Gård!
Föreläsning om hästens anatomi och vanliga träningsskador samt förevisning av tre olika hästar på vattenbandet. På morgonen ringde först Ancan (Ann-Catrin) från Karlslund mig och sedan fick jag sms av “klubben” – kan Brandi komma och gå på bandet på kvällen?Jamen visst ställer man ju upp med en ponnyhäst om det behövs! Föreläsningen/clinicen var kl 19 och jag hade lektioner borta på Riksten kl 17.15-18.45. Så: Jag stoppade in Brandi i lådan och droppade av honom i en hage på Karlslund och hakade av transporten och åkte vidare och höll lektionerna. Sedan tillbaka till Karlslund och 19.02 sladdade jag in på gården.
Brandi stod då i vibrationsboxen och kollade på alla människor.
Oj vad folk det var! Tog en fika och gosade lite med min häst och snackade med människor.  

(klickbara bilder)

bild 1
Ancan ritar och berättar

Ancan började med att berätta om hästens anatomi och hur viktigt det är att hästen jobbar med bukmuskulaturen och en avslappnad rygg. Hon visade hur en ledkapsel är uppbyggd och hur leder och ligament fungerar.
Sedan fick vi se en häst som var halt på vattenbandet. Intressant att se hur den gick från bara lite halt/ojämn till rejält halt beroende på hur mycket vatten det var på bandet. Tydligt var det i alla fall att den inte var fräsch.
Sedan fick en islandshäst som varit halt, behandlats och sedan blivit igångsatt på fel sätt och blivit halt igen gå på bandet. Han var nu haltfri, men hade mycket svagare muskulatur runt ena bakknäet så han började efter en liten stund gå rätt snett på bandet då det blev tungt för honom.

bild 3
Halt travare på bandet

bild 8
Alla vill titta!

Sist fick Brandi gå. Han visade exempel på en unghäst under uppbyggnad som jobbar bra. Han fick gå ett lite tuffare pass än han gått tidigare med inslag av att gå i lite backe. Det syntes väldigt tydligt hur han började jobba med ryggen ännu bättre i lite uppförsbacke! Han jobbade superduktigt och ambitiöst och jag var mycket glad att se honom så! Henrik kommenterade också att han blivit synbart starkare!

bild 6
Ancan förklarar varför och Brandi visar hur!

 bild 7
Brandi jobbar

Efter det var det lite frågor och diskussion och mera fika. Mycket frågor kom in och det märktes att många kan mycket och frågorna haglade och diskussionen gick emellanåt hög.
Vi som jobbar med islandshästar vet ju att det många gånger inte är så “bara” att till exempel “trava fram” på våra hästar. Ibland kanske vi har hästar som inte ens kan bära sig själva – utan ryttarens belastning – i trav. Då kommer vi ju till fråga varför?
Har hästen ont? (här slår många ifrån sig – neejdå, den har inte ont! Hur vet de det?). Har den exteriöra avvikelser eller problem? Är den för fet för att trava (det har jag sett hästar som är)? Det gäller alltid att först utesluta smärta! Hästar är inte dumma! De försöker säga något allt som oftast. Vi måste lära oss lyssna!

Sedan använde Ancan Brandis ben till att visa hur anatomin på ett ben ser ut. Visste ni att under hästens framknä finns inga muskler alls?!

bild 11

Efter det här skulle all få gå ut i stallet och känna på en färsk gaffelbandsskada. Här avvek jag och förklarade att Brandi är bara barnet och 5 år och är inte van att vara uppe så här sent (klockan var 21.20) så vi måste åka hem så han får gå och lägga sig. Får be Ancan om jag kan få känna och se på gaffelbandskadan på tisdag när Brandi och Exakt skall dit igen!

Fortsatt predikan

Wednesday, January 15th, 2014

För några veckor sedan delade jag denna text, skriven av Helene Stridbeck, här på bloggen.
Fortsätter med detta delande av bra information nu:

HÄSTENS BRÖSTRYGG OCH FORM.
Av HÄSTFYSIOTERAPEUT OCH VETERINÄRASSISTENT
HELENE STRIDBECK
DRESSYRRYTTARE OCH B-TRAVTRÄNARE
Specialiserad på hästens rörelsemekanik och träningsfysiologi. Samarbetar med veterinärer.

Varför vill vi egentligen att hästen ska gå på tygeln?
Vad vill vi uppnå med att få hästen att gå i form egentligen?

Vi lär oss att bakdelen ska ta mer vikt och att huvudet på hästen ska böjas och att ryggen ska “jobba”, men hur funkar detta egentligen i hästens kropp och vad gör man lätt för fel när man inte riktigt vet vad man ska uppnå och varför? Jo, såhär funkar det i hästens kropp:
Hästens rygg är uppdelad i olika ryggkotor. Den främre delen, som börjar ungefär innanför bogbladet och går till sista revbenet, kallas bröstryggen och består av 18 ryggkotor som alla är förankrade i revben.
Därför blir denna del stadig och orörlig nog för oss ryttare att sitta på. Efter bröstryggen kommer ländryggen, som består av 6 kotor och därefter korskotorna , som är fem stycken och ryggraden avslutas med svanskotorna. Ända från halskota nummer fyra (i förlängningar) går ryggmuskeln ända bak till höftknölen (tuber coxae) där den fäster in.
Alltså når vi hela hästen via ryggmuskeln, eftersom den är förankrad både i bakdel och hals. För att hästen ska klara av att vi sitter på den måste den tränas till att bära ryttaren med sina ryggmuskler, och inte direkt på skelettet.

Intressant: Titta på tvärutskotten på ländkotorna (bakom revbenen). Tänk på vad som händer om vi lägger en sadel för långt bak på hästens rygg. (Bild från Alyose.se)

Här kommer den stora byggstenen in i bilden – nämligen bröstryggen!
Det är här på vi sitter och det är här hästen får störst påverkan i tidigt stadium. Det allra viktigaste för hästen är att inte spänna bröstryggen!
Genom att vi mjukt får hästen att söka bettet framåt nedåt och på så vis sänka huvudet neråt så kommer den samtidigt att höja bröstryggen.
Hästen går inte på bogarna då, förutsatt att den inte är bakhalt och väljer att avlasta bakbenen eller har en för okunnig ryttare på ryggen. Hästen ska under minst ett års tid – ibland två- gå i låg/rund form för att stärka sin bröstrygg. Därefter ska en största delen av träningen ligga i låg/rund form även i fortsättningen.
Varför då? Jo, när hästen har stärkt upp sin bröstrygg så kommer den helt självmant att börja lyfta sin framdel med den. Vi säger att hästen “höjer manken”, men det som händer är att hästen är så stark i sin bröstrygg att den kan börja hålla upp sin bröstkorg med ryggen. Automatiskt då sänker hästen höfterna och ser mer “samlad” ut. Känslan i ridningen är att man som ryttare hamnar i uppförsbacke och lyfts upp av hästens främre del. Och det är ju precis vad som hänt, men det är inte huvudet som har lyfts utan bröstryggen som lyfts upp av bröstryggen!
Precis som vi människor när vi står böjda och reser oss upp, lyfter hela vår överdel med bröstryggen. En häst som arbetar med stark och avslappnad bröstrygg låter benen pendla utan särskilt mycket muskelstyrka och kan fjädra av sitt steg, alltså bli mer hållbar.
Om vi som alltför ivriga ryttare tar upp hästens huvud, för att “få upp formen” på den kommer bröstryggen istället sänkas och spännas! Alltså vad vi inte vill. Om bröstryggen spänns och sänks så ökar trycket på hästens ryggkotor plus att hästen kommer börja använda mer muskelstyrka för att skjuta på med bakbenen och landa mer stumt på sina framben från den spända ryggen. Alltså ökar risken för skador.Våga rida länge och ofta i låg/rund form. Alla hästar har olika form som passar deras exteriör och rörelse, det finns inte en form bara, för den är individuell för hästen! Huvudsaken är att hästen kan arbeta med lågt/runt huvud, höjd bröstrygg och avslappnad! Då kan den bli lösgjord och stark och sakta men säkert under flera års uppbyggnad öka sin förmåga till att “samla” sig och lyfta sin framdel med ryggen.
Skulle hästen vara motvillig i detta arbete så kolla upp den hos en bra, noggrann veterinär så den inte har en hälta eller problem i ryggen som hindrar den. Tänk också på att en bra sadel är viktigt och att du som ryttare är mjuk i sätet och inte trycker ner dig på ryggen, för då spänner hästen bara tillbaka och får ont.
Och viktigast av allt, ge hästen tid att träna upp sig med varierad träning och glöm inte att det ska inte bara vara kul att vara ryttare, det ska vara kul att vara häst också!

flocken1.jpg
Jag ute i flocken sommaren 2012 (foto: Erica Osterman)

IMG_5292.JPG

IMG_5321.JPG

IMG_5725.JPG

Mycket intressant och S-I leder och hästryggar

Thursday, October 31st, 2013

Delar med mig av denna mycket intressanta texten om hästars ryggar och de omtalade och intressanta S-I leden (korsbensleden på svenska).
S-I leden står för sacrum-illiacum leden.

HÄSTFYSIOTERAPEUT OCH VETERINÄRASSISTENT
HELENE STRIDBECK
DRESSYRRYTTARE OCH B-TRAVTRÄNARE
Specialiserad på hästens rörelsemekanik och träningsfysiologi. Samarbetar med veterinärer.

FAKTA OM SI-LEDER – hur stort problem är dom egentligen?


Säkert 90 % av hästarna jag besöker har av sin förra terapeut eller kiropraktor fått “diagnosen” SI-ledsproblem hos deras hästar. Det här problemet verkar alltså nästan varenda häst ha kan man tycka, och det verkar finnas en lång lista på symptomen man kan härleda till dessa leder. Enligt terapeuten/kiropraktorn är det “bara” en manipulation som behövs, och ett knäck senare är hästen “frisk”. Hästägaren kan oftast ingenting om SI-leden och dess problematik och tycker det hela verkar rimligt och en viss förbättring kan ofta upplevas efter behandlingen, även om problemet i 90 % av fallen är återkommande.
När hästägaren sen ringer mig konstaterar jag i nästan samtliga av dessa fall att hästen inte har SI-ledsproblem utan är bakhalta. Och inte bakhalt av SI-leden utav från en bakknäled eller hasled eller annan del i benet.
Så nu ska ni få lite riktig fakta om SI-lederna och hur de fungerar och var de sitter, så kan ni bli lite mer kritiska nästa gång ni hör denna “diagnos” från en kiropraktor eller terapeut.
Och glöm inte att vi terapeuter ALDRIG får ställa diagnoser utan det gör veterinärerna!
SI-lederna är alltså leden mellan hästens första korskota ( som kommer efter ländryggen slut och precis innan korset) och den undre delen av höftbenets del som bildar korset. SI-ledernas undre del utgörs alltså av sidoutskotten på den första korskotan, som på varje sida om ryggen går ut som en platt “vinge” ungefär i höjd med korset. Över denna platta vinge lägger sig en del av höftbenet, som också är format ungefär som en platta. Dessa “platta” bendelar går ihop och bildar alltså SI-lederna som ligger en på var sida framför korset ungefär.


Dessa leder är inte särskilt rörliga. De har en rörlighet på 2 grader, dvs väldigt, väldigt liten rörlighet. De är sammanfogade av väldigt starka och många ligament och dessutom omgivna av den enorma Gluteusmusklen som är mellan 11-16 cm i omkrets på hästar. Gluteusmuskeln ligger över SI-lederna så lederna går alltså inte att känna på direkt utan ligger djupt ner.
Kan man då ens manipulera lederna och kan SI-leden ha “en låsning” som många kiropraktorer och terapeuter säger att den har? Svaret är nej, det kan man inte! Lederna är för orörliga och ligger för djupt. Senaste forskning inom humanvård har bevisat att det inte ens går att manipulera människors SI-leder! Och vi har samma konstruktion på lederna men pyttesmå muskler runt jämfört med hästen!

Men vad är det då som händer eftersom en “manipulation” ändå kan förbättra hästen en tid?
Jo, man tänjer ut muskeln kraftigt. ALLA låsningar beror på muskelspasmer, alltså muskelkramper. Eftersom musklerna alltid fäster över minst en led så begränsar såklart muskelkramperna ledernas rörlighet. Detta sätter i sin tur tryck på nerver och förminskar både blodcirkulation, rörlighet och nervbanornas funktioner. En led är alltså “låst” p.g.a. muskelkramp.
Krampen kan ligga mer på ena sidan om leden och då dra hårdare åt sitt håll, som t.ex. ofta kan kännas på ryggar. När det gäller SI-leden är det alltså kramp/spänning i Gluteusmusklen som orsakar obehaget i de flesta fall. Har detta pågått länge ihop med ansträngning kan muskeln ha fått en inflammation som är mycket smärtsam för hästen och kan ta lång tid att läka ut. Då ska man inte försöka “manipulera” utan först få rätt diagnos av veterinären som kanske behandlar med antiinflammatoriskt och muskelavslappnande preparat först. Sen kan terapeuten fortsätta behandlingen med ultarljud, akupunktur, laser eller massage tills hästen är frisk.
Enda sättet att undersöka SI-lederna för veterinärerna är att ultraljuda (rektalt oftast) området, och inte ens då är det lätt att avgöra om det finns en problematik där. Man har sett på ohalta friska hästar att deras SI-leder ser likadana ut många gånger som de som är halta och som man gett diagnos SI-led även från veterinären. Man kan även scintigrafiröntga hästen, som fungerar som en slags kontraströntgen och som kan påvisa problem i SI-ledsområdet.
Nästan all problematik som hamnar i hästens SI-ledsområde, dvs runt korsrygg (lumbosacralled), kors och ländrygg har sin botten i benhälta. OM din häst får denna “diagnos” av en kiropraktor/terapeut så åk efteråt till en duktig veterinär och kolla genom benen med. Det fungerar nämligen så att om hästen har en inflammation i en has t.ex. eller ett bakknä kommer hästen på ett mycket tidigt stadie börja avlasta benleden. Hästen försöker minska rörelseomfånget på benet framåt eller bakåt (beroende på vilken benled som avlastas) och ganska snart har detta byggt på uppåt och hamnat i spänd muskulatur uppe på rumpan och ryggen. Sen blir detta ett problem i sig med, men orsaken är benhältan. Hästars problem går i minst 80 % av fallen nerifrån och upp, dvs benhälta ger problem i rygg och bakdel och bogar.
För de få hästar som verkligen har problem i sina SI-leder är det enda vettiga att kolla dom hos veterinär. Det finns naturligtvis “riktig” problematik i dessa leder med, såsom pålagringar, benbitar och ligamentsskador, men de är mycket sällsynta och de ska i så fall behandlas av veterinär i första hand!


Tänk på att väldigt få kiropraktorer och terapeuter är kunniga på benhälta och vill oftast tillskriva hästens rörelsemönster SI-ledsproblem och ryggproblem för att få hålla på och behandla hästen själv. Var rädd om din häst och var kritisk! Ha alltid i bakhuvudet att drygt 80 % av rygg/bog och SI-ledsproblem KOMMER FRÅN BENHÄLTA!
Åk ett par gånger om året till en seriös och noggrann veterinär som STÄLLER DIAGNOS genom BEDÖVNING, och som lyssnar på dig som hästägare och som kan förklara vad den gör.
Ta reda på fakta om hästens kropp så du kan mycket själv och ställ många frågor!
Och mest av allt LYSSNA PÅ DIN HÄST!!! Den har alltid rätt!!!
Heléne Stridbeck