Archive for the ‘Allmänt svammel’ Category

Paus bidde det

Wednesday, January 13th, 2016

Det var så mycket planerat, så mycket som skulle göras.
Det skulle bloggas om Mettes clinic, hållas lektioner, köras hästar till kliniken, ridas hästar, åkas till Karlslund med hästar…ja ni hör själva vart det här är på väg.
Men mitt i natten mellan söndag och måndag vaknade jag i våldsam frossa. Huu, ja ni vet sådan där riktigt feberfrossa. Jag har nästan aldrig feber (kan tappa rösten, bli förkyld på olika vis men otroligt sällan feber) och har generellt lite låg temp.
Efter en stund tryckte jag i mig en alvedon så jag kunde somna om och efter någon timme somnade jag om.
Vaknade när klockan ringde på måndag morgon och det rätt tidigt dessutom, då jag skulle köra två hästar till kliniken (från två olika stall) och vara på Evidensia kl 08.
Mådde apa, men med lite alvedon och finrexin (underbara uppfinning!) stod jag i alla fall på benen, blek men dock. Avbokade allt förutom klinikbesöket och tänkte att jag åker direkt hem och lägger mig när det här är klart.
Little did I know att det var ett av de längre besök jag varit med om.
Vi var på plats strax före 08 och lastade runt 15 – 7 timmar senare. Och tyvärr var det inte vidare bra med någon av hästarna (ingen av dom är mina, tack och lov, men jag var med hela tiden då jag bryr mig om hästarna och deras ägare och hade lovat att hjälpa dom med ridprov och longeringar).
Uscha.
När jag kom hem, vid strax före 16 formligen smalt jag ihop i soffan och där har jag legat kvar (men undantag för rastning av hunden, som ju måste ut oavsett av hur jag mår) till nu.
Det var bara avboka ALLT! Inte en chans att göra något annat än att ligga still och svettas/frysa och ha ont. Typisk influensa. Blä!

Men idag börjar jag se ljuset. Klart piggare och orkade till och med vara ute med studs-schnauzern (gissa hur pigg han är av att ha legat på mig i soffan i ett och ett halvt dygn…) 40 minuter utan alvedon. Så imorgon skall jag nog orka mig ut igen. Lite grann i alla fall.

 

Goder fortsättning!

Sunday, January 3rd, 2016

God afton/morgon/dag (vet ju inte när ni läser juh!) i stugan!

Här har det tydligen varit bloggpaus. Inte så konstigt iofs. Jul och nyår – ni vet.
Min syster, hennes dotter och hund samt min mamma har varit här. Samt att Harrys syster Mini (det är alltså hundar, dvärgschnauzrar, för nytillkomna läsare) bot hos oss då hennes familj är USA över jul och nyår.
Så fem personer och tre hundar i vårt hem. och massor med mat som skall lagas och inte minst ätas, filmer som skall ses (vi såg underbara “En man som heter Ove” på bio!), presenter som skall byta händer och spel som skall spelas (jag säger bara Cards Against Humanity och några flaskor champagne = ofantligt lyckat!). Och hästar som skall ridas och hundar och promenera med!
Och så måste man äta lite till!

CAH är ett mycket rekommenderat spel om man är hyfsad på engelska och inte alltför pryd:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klicka på bilden – det var bara så fint!

 

Min syster och jag ute och rider ihop!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har sagt till mig själv att inte stressa utan rida de hästar jag har tid och lust med och så har min syster Pia varit med och ridit (och fått lära sig tölta modernt på Tindra och Brandi). Och precis efter jul kom ju äntligen snön och lite kyla!
På med varmkläderna och ut i rida! Jill på Váli och Erica och Tindra följde med oss och vi hade en helt underbar tur!
Hann även med att hålla en clinic på Fors den 28/12 om kommunikation med hästen och hur vi kan jobba med hästar i repgrimma. Fick jobba med lusitanon Gostosa, som jag träffa de för första gången där och då och så Vísirs vackra helsyster Valkyria (Vepja från Fors Gård – Mökkur).
Har även jobbat med Vísirs helbror Vals en hel del under december och börjar få kontakt med den lille (nja) vildbasaren.

Nu har dock alla utom Mini åkt hem (henne skulle vi gärna ha här permanent!) så lugnet har återvänt, fast det var väldigt kul att ha huset fullt och sitta och prata med mamma och syrran och Pelle och äta så gott!
Hästarna börjar vara igång igen.
Vísir känns fin. Stadigare än innan och taktren i tölten från första steget. Váli är faktuskt helt underbar. Helt otroligt nog är det inte tölten (som det tagit 5 år att “fixa”) som är problemet i dagsläget, utan att få honom att länga halsen och jobba avslappnat men energiskt i trav.
Exakt känns oförskämt fräsch och är fullt igång igen och Brandi – ja han är ju ett sånt gull att rida och det har de två senaste månaderna hänt väldigt mycket med honom ridmässigt. Bitvis är han fasen lite flott till och med! Det känns som 2016 blir ett spännande år!

Imorgon börjar “det vanliga” jobbet igen, med privatlektioner, ridning av alla hästar, lite träningshästar och de vanliga hund-rutinerna (nu har ju Pelle varit hemma så hundarna har varit hemma med honom istället för att komma med till stallet). Skönt att komma in i rutinerna igen, men det går inte att förneka att det varit skönt med sovmorgnar (älska att vi har två morgontrötta hundar, som vi får väcka!).

Välkomna in i 2016 hörrni!

 

 

 

Uppiggande i decembermörkret

Saturday, December 19th, 2015

Under december har jag inte enbart ridit och hållit lektioner – jag har även hållit en föreläsning och en clinic för att pigg upp i decembermörkret!
Gänget ute på Västergården var sugna på mera kunskap så två onsdagar i rad hade vi “inte-ridlektioner”!

Först ut var en föreläsning på 3 timmar om att “träna för hållbarhet” där vi gick igenom vad hästen är och vad vi gör med den, samt hur vi kan jobba och bygga upp hästen så den på bästa sätt håller för det vi vill göra med den.
Veckan efter var det clinic i ridhuset med tema “arbete i repgrimma och tömkörning”.
Jag valde att ta med mig egna hästar till clinicen, hästar jag kände och kunde visa lite resultat av träning med. Brandi och Exakt fick komma med.
Brandi är ju en rolig kille på många vis. Kommer ni (som läst här lite längre) ihåg att jag berättade att han i början av sitt ridhästliv kunde sköta sig väldigt trevligt hemma, men blev som förbytt när en instruktör, eller till och med fotograf, stod i mitten? Han gick från avslappnad och koncentrerad till hoppig, pipig och småbockig.
Det har helt försvunnit nu i ridning, men på clinicen dök det upp igen!
Jag hade precis förklarat att Brandi är en lite långsam individ, som jag hela tiden fått jobba med att han skall ta signalerna snabbare.
När vi sedan skulle börja med att ha skulle skritta runt mig studsade och småbockade han iväg och ville bara kuta i full fart! Jag skrattade lite förvånat och vi konstaterade att det var rätt bra att nått sånt här hände för då fick jag tillfälle att visa hur man löser det när hästen bara vill springa och inte gå lugnt.
Brandi sansade sig riktigt fint och vi visade fram och stopp, backa, flytta bogar och bakben (en/ett i taget), övergångar, varvbyten och så på slutet lite samling i repgrimma (något som jag borde be någon filma/fota när vi jobbar med – Brandi har blivit så himla duktig på det!). Samt lite grundtölt från marken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har tyvärr bara en någorlunda tydlig bild från clinicen.
Camilla Vinberg fotade mig och Brandi

Bytte sedan häst och tog in Exakt. En häst med mycket nerv och känslighet där jag hela tiden fått jobba med att han skall tygla sin flyktinstinkt och vara avslappnad med mig.
Började lite i repgrimma med de grundläggande övningarna och klädde sedan om honom till tömkörningsgrejer och träns. Och så tömkörde vi och jag visade hur grunderna funkar, styrningen, att sidföra och vad jag brukar jobba med. Exakt var fantastiskt duktig och jobbade väldigt duktigt. Grundtölt och tölt på töm funkade riktigt extra bra för dagen! *stolt*
Han var även så fint avslappnad före och efter och följde mig lös och stod sedan helt avslappnad och hängde medan vi pratade efteråt.

Mycket prat och frågor (vilket är jättekul!) och bra diskussioner blev det och jag hoppas på att kunna göra flera sådana här grejer då det verkligen är kul!
Är ni flera som är intresserade av sådana här upplägg så är det bara att höra av sig. Självklart kan jag jobba även med hästar jag inte känner.
Nu avslutas strax det här arbetsåret. Aldinrós och Hrekkur går på vila och de andra (Brandi, Exakt, Váli, Vísir och Tindra) kommer hållas igång men lite lugnare.
Den 28/12 håller jag en clinic om arbete i repgrimma och kommunikation på Fors Gård för FRS.

I övrigt är väl julen, som den brukar bli för oss, inte för fridefull, men ändå lugn.
Min mamma, syster och systerdotter kommer hit och syrran har även med sig sin hund, samt att Brittas underbara Mini (Harrys syster) är här över jul och nyår. Så fem personer och 3 hundar i vårt – inte så gigantiska – hem. Livat, men underbart och väldigt trevligt räknar jag med att det blir!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyvaken Harry, men mustaschen på sned 

 

Fridefull/fartfylld (välj det som önskas) jul på er där ute!

Friska tag

Monday, November 23rd, 2015

Fart på MalinS Islandshästar nu minsann!
Förutom Exakt, som är igång igen och jobbar tillbaka mera styrka, Brandi och Tindra så har vi ju Váli och Vísir som är lite i kulisserna på så vis att Britta mest jobbar dom själv, men ibland rider jag igenom dom och känner av (samt att jag ser dom på lektioner).
Idag började även Hrekkur från Kimstalund i skola här. En femårig femgångsvalack med mycket rörelser och gång, men lite svag kroppsuppfattning och balans. Jättesöt och väldigt fin, men måste hitta sin balans för att komma vidare!
Aldinrós, som jag skrev om i förra inlägget, är kvar och nu har vi gjort vårt återbesök på Evidensia. Vi använde Lameness Locator, en liten grej, som man fäster på ett hätta mellan hästens öron, mitt på korset och på ett ben som kan avläsa hur regelbundet (alt oreglebundet) hästen sätter ner sina ben och hjälpa till att hitta hälta, när den är lite diffus.

https://vimeo.com/143652648

Aldinrós skötte sig fint och efter lite bedövningar och en hel del longerande och springande i gången är hon nu behandlad i höger bakknä och höger hovled fram.
Hon har fått metacam och promenerats dagligen och idag fick hon på sig skor och brodd (kyla och halka attackerade i helgen) och imorgon skall jag börja jobba henne uppsuttet.
Ja, så ni förstår vad jag gör mest hela dagarna: rider, tömkör och promenerar. Samt fodrar, mockar, packar höpåsar och traskar fram och tillbaka mellan hagar och sadelkammare.
Not too bad. Speciellt i uppehållsväder.

Igår (söndag) dömde jag dessutom MöRS höstlätta på Fors Gård. Många anmälningar (90 starter från början!), men en del strykningar (säkert pga halka och kyla) gjorde det i alla fall hanterbart i storlek.
Inte varje dag man som domare för döma Mökkur frá Varmalæk förresten.
Underbara, fina kung Mökkur, snart 31 år, tävlade T8 med Ylvas barnbarn Alicia, 9 år.
Farbror är lite stel och även lite pigg, men tuffade på så fint och Alicia sitter mjukt och prydligt där och följer med. en 3:e placering töltade de sig till och det var nog rätt många blanka ögon som tittade på gammelgubben som verkligen levde upp när han kom in i ridhuset och hörde musiken och såg publiken!

Upp som en sol…

Thursday, October 1st, 2015

…ner som en pannkaka.
Det har känts bra! Livet varit bra, hästarna känts bra, voffen och maken underbara.
Och nu låter det som något hemskt hänt, så är det inte alls. Men igår kväll gick jag från fullständigt friskt till pangförkyld på en halvtimme. Bara så! Poff!
Vi var på vardagslydnadskursen med Harry på underbara Hundläroverket och när vi kom hem kände jag mig lite ansträngd i svalget och en halvtimme senare kände jag mig fullkomligt däckad. Blä. Hästarna går det ingen nöd på, de får vila. Ridskolan på Fors var det bara att glömma idag. Jag har svag röst och visst kan jag få det att låta, men det gör ont hela tiden. Tack och lov kunde Lotta hoppa in och ta mina lektioner ikväll och privatlektionen efter ridskolan gick att omboka.
Plånboken kvider lite, men vad skall jag göra… det går inte att undervisa utan röst.
Jag gjorde ett ridprov på kliniken åt en elev som inte kan rida för tillfället och kände febern stiga medan jag jobbade (och då var det ju tack och lov inget tufft jobb, jag sprang inte ens på böjprovet utan red bara runt i ridhuset före och efter bedövning och sade hur det kändes).
Sedan har jag hämtat Jóga, min kompis Jills 3-åriga sto, och kört henne till Vädersjö, dit hon flyttar nu!
Till oss! På lösdriften! Yay!
Nu är gänget typ samlat igen! Jag, Britta, Jill och My står ihop med våra hästar! Så glad!
Och Tindra får sällskap – äntligen!
Tindra fick ju en senskada för nästan ett år sedan efter ett älgbesök i hagen och fick gå ensam först i decimerad hage (sjukhage) och sedan i fullstor hage. När vi flyttade till Vädersjö gick hon först själv på sin lösdriftsdel en stund och sedan har hon gått tillsammans med stoflocken, som inte gick på betet utan uppe vid stallet. De går i en gigantisk hage, men med rätt lite gräs.
Och nu börjar stoflocken gå in på nätterna igen och Då passar det perfekt att Tindra fick ett sällskap!

Nu är det soffan som gäller resten av kvällen. Min rygg och min plånbok surar och min hals och förkylning är nöjda!

Det som känns bra är att Brandi och Exakt går det ingen nöd på, de är i god kondis och inte mår dåligt alls av att vila några dagar. Brandi är dessuttom lite hösttröttt, så han skall nog faktiskt vila.

Uppdaterade inlägget från KM:et med bilder. Inga fantastiska bilder, men ändå.