Archive for January, 2014

Fortsatt predikan

Wednesday, January 15th, 2014

För några veckor sedan delade jag denna text, skriven av Helene Stridbeck, här på bloggen.
Fortsätter med detta delande av bra information nu:

HÄSTENS BRÖSTRYGG OCH FORM.
Av HÄSTFYSIOTERAPEUT OCH VETERINÄRASSISTENT
HELENE STRIDBECK
DRESSYRRYTTARE OCH B-TRAVTRÄNARE
Specialiserad på hästens rörelsemekanik och träningsfysiologi. Samarbetar med veterinärer.

Varför vill vi egentligen att hästen ska gå på tygeln?
Vad vill vi uppnå med att få hästen att gå i form egentligen?

Vi lär oss att bakdelen ska ta mer vikt och att huvudet på hästen ska böjas och att ryggen ska “jobba”, men hur funkar detta egentligen i hästens kropp och vad gör man lätt för fel när man inte riktigt vet vad man ska uppnå och varför? Jo, såhär funkar det i hästens kropp:
Hästens rygg är uppdelad i olika ryggkotor. Den främre delen, som börjar ungefär innanför bogbladet och går till sista revbenet, kallas bröstryggen och består av 18 ryggkotor som alla är förankrade i revben.
Därför blir denna del stadig och orörlig nog för oss ryttare att sitta på. Efter bröstryggen kommer ländryggen, som består av 6 kotor och därefter korskotorna , som är fem stycken och ryggraden avslutas med svanskotorna. Ända från halskota nummer fyra (i förlängningar) går ryggmuskeln ända bak till höftknölen (tuber coxae) där den fäster in.
Alltså når vi hela hästen via ryggmuskeln, eftersom den är förankrad både i bakdel och hals. För att hästen ska klara av att vi sitter på den måste den tränas till att bära ryttaren med sina ryggmuskler, och inte direkt på skelettet.

Intressant: Titta på tvärutskotten på ländkotorna (bakom revbenen). Tänk på vad som händer om vi lägger en sadel för långt bak på hästens rygg. (Bild från Alyose.se)

Här kommer den stora byggstenen in i bilden – nämligen bröstryggen!
Det är här på vi sitter och det är här hästen får störst påverkan i tidigt stadium. Det allra viktigaste för hästen är att inte spänna bröstryggen!
Genom att vi mjukt får hästen att söka bettet framåt nedåt och på så vis sänka huvudet neråt så kommer den samtidigt att höja bröstryggen.
Hästen går inte på bogarna då, förutsatt att den inte är bakhalt och väljer att avlasta bakbenen eller har en för okunnig ryttare på ryggen. Hästen ska under minst ett års tid – ibland två- gå i låg/rund form för att stärka sin bröstrygg. Därefter ska en största delen av träningen ligga i låg/rund form även i fortsättningen.
Varför då? Jo, när hästen har stärkt upp sin bröstrygg så kommer den helt självmant att börja lyfta sin framdel med den. Vi säger att hästen “höjer manken”, men det som händer är att hästen är så stark i sin bröstrygg att den kan börja hålla upp sin bröstkorg med ryggen. Automatiskt då sänker hästen höfterna och ser mer “samlad” ut. Känslan i ridningen är att man som ryttare hamnar i uppförsbacke och lyfts upp av hästens främre del. Och det är ju precis vad som hänt, men det är inte huvudet som har lyfts utan bröstryggen som lyfts upp av bröstryggen!
Precis som vi människor när vi står böjda och reser oss upp, lyfter hela vår överdel med bröstryggen. En häst som arbetar med stark och avslappnad bröstrygg låter benen pendla utan särskilt mycket muskelstyrka och kan fjädra av sitt steg, alltså bli mer hållbar.
Om vi som alltför ivriga ryttare tar upp hästens huvud, för att “få upp formen” på den kommer bröstryggen istället sänkas och spännas! Alltså vad vi inte vill. Om bröstryggen spänns och sänks så ökar trycket på hästens ryggkotor plus att hästen kommer börja använda mer muskelstyrka för att skjuta på med bakbenen och landa mer stumt på sina framben från den spända ryggen. Alltså ökar risken för skador.Våga rida länge och ofta i låg/rund form. Alla hästar har olika form som passar deras exteriör och rörelse, det finns inte en form bara, för den är individuell för hästen! Huvudsaken är att hästen kan arbeta med lågt/runt huvud, höjd bröstrygg och avslappnad! Då kan den bli lösgjord och stark och sakta men säkert under flera års uppbyggnad öka sin förmåga till att “samla” sig och lyfta sin framdel med ryggen.
Skulle hästen vara motvillig i detta arbete så kolla upp den hos en bra, noggrann veterinär så den inte har en hälta eller problem i ryggen som hindrar den. Tänk också på att en bra sadel är viktigt och att du som ryttare är mjuk i sätet och inte trycker ner dig på ryggen, för då spänner hästen bara tillbaka och får ont.
Och viktigast av allt, ge hästen tid att träna upp sig med varierad träning och glöm inte att det ska inte bara vara kul att vara ryttare, det ska vara kul att vara häst också!

flocken1.jpg
Jag ute i flocken sommaren 2012 (foto: Erica Osterman)

IMG_5292.JPG

IMG_5321.JPG

IMG_5725.JPG

Vinterhelg

Sunday, January 12th, 2014

Och så kom då snön – ÄNTLIGEN – i fredags! Ljust, vackert och äntligen också lite kallare i luften!
Hästarna ser genast lite piggare och gladare och även lite fluffigare ut.

I fredags kväll gick Adina och jag ut på galej. Nej Guuud nej – inte ut och festade. Det vore ju att ta i.
Jag fick i julklapp av älskade Pelle biljetter till “Pricilla – queen of the desert”, som går på Göta Lejon! Villkoret för julklappen var att Pelle själv inte behövde vara den som gick med mig (fast jag tror han hade gillat det ändå…) och då bjöd jag med Adina. Middag på Texas Longhorn och sedan promenad till Göta Lejon för shooow. Och yes, sir – show blev det! Underbart bra! Som en bonus – typ -så blev det lite stand up med Mikael Tornving. Oplanerad.
Den störtsta divan i showen är tydligen bussen, som mycket av handlingen utspelar sig i och runt. Den här kvällen beslöt sig bussen för ett litet motorstopp i andra akten.
Så medan teknikerna grejade med div…nej jag menar bussen, klev Mikael Tornving, om spelar Bob, ut framför ridån och körde lite stan up! Mycket uppskattat och kul!
Musikalen Pricilla är baserad på filmen med samma namn – Se den!

I helgen har jag dels jobbat med unghästen (3,5 år) Spróti, som är en tillfällig kortvisit på Skogsäng medan matte är ute i världen och solar. Han är grundinriden i höst av sin matte och har nu vilat några månader. Så när hon ändå skulle iväg på resa var det lämpligt att låta honom komma på en pytte-träning.
Hittills har jag jobbat i picaderon i repgrimma (join up) och idag red jag lite på ridbanan och mest kände så han följde grundhjälperna. En pigg, rätt liten rödblack (e: Kongur från Knutshyttan, ue: Segull frá Skardi) är det, med ett fint steg och nära till tölten.


Spróti

Idag red jag Exakt, i sällskap med Tindra och Erica, bort till Hemfosa.
Då rider man på en väg längs med pendeltågsspåret och rätt långa sträckor faktiskt precis bredvid tågspåret. Några meter från tåget. Hästarna är vana vid de ständigt passerande tågen och de pling-ackompanjerade bomfällningarna. Att möta, eller ha tåget bakom sig på några meters avstånd under ridning kan dock vara lite spännande de förta gångerna.
Exakt, som är en känslig själ och nära på svimmar när en gren viftar för häftigt i skogen eller en soptunna helt oförhappandes råkar stå vid sidan av vägen, tänkte jag att var en pålle som skulle reagera på tåget.
Men killen var så cool. Viftade knappt på ett öra och lufsade likgiltigt på. Även när tåget susade förbi på ca 4 meters avstånd bakifrån på hemvägen. Ingen reaktion.
Ett viftande grimskaft, en fågel eller en stillastående soptunna – liiivsfarliga företeelser som äääter fuxar!
Flera ton pendeltåg i 90 km i timmen på 4 meters håll – inget att hetsa upp sig över.


Här hälsar vi på en sån där läskig sak tidigare i veckan.


Äntligen snö som utsikt och söta fuxöron i förgrunden!

Nu är det strax en dags för en ny vecka.
Den innebär ridskolestart på Fors, skoning av Exakt och ridning av hästarna. Och så på fredag är det en vidareutbildning för instruktörer som SIF ordnar på Edeby Gård i Mariefred och sedan är det äntligen domarseminarium på Strömsholm i helgen. Den nya domarhandledningen, som skall följa utbildningsskalan bättre och kräva bättre ridning och bättre överlinje på hästarna för högre poäng, börjar gälla den 1 april och i princip hela domarseminariet kommer handla om detta! Mycket spännande!

Grååååått

Tuesday, January 7th, 2014

Idag är en sån där dag då det inte riktigt vill bli ljust ute. Klockan är strax 09.30 och det är mörkt, grått och dimmigt.
Jag sitter i telefon med bilverkstaden, som inte fått svar från försäkringsbolaget och med försäkringsbolaget, som lovar svara verkstaden under dagen.
Hyrbilen (en VW Golf) är iofs, trevlig, men kostar ju lite varje dag och mil och det är inte min Tiger.

Igår började jag jobba på riktigt igen. Jag har ju hela tiden under ledigheten ridit lite hästar, men igår började lektionerna igen. Först lite lektioner hemma och fodring.
Red bl.a. ut på Nykur med hans ägare My. Nykur är ju alltså Brandis jämnåriga halvbror. Pappa Ómi från Stav och mamma salig Kengála. Och Oh lala! Vad fin han är! Och så himla lik sin mor så jag fick en klump i halsen! Senast jag red honom var i somras, då han var som en stor älg att flytta runt på.
My har gjort ett fint jobb med honom under hösten. De har ridit lektioner regelbundet, men jag har inte ridit honom.
Väldigt kul att få prova honom igen!
Sedan var det en utflykt till Lissma som stod på schemat. Gammal bekant från Fors ridskola som red på medryttarhäst, jättekul att ses igen. Sedan ambitiös elev, som fick vakna till och svänga mycket för vikthjälper och oj vad pålle (och elev) vaknade till. Lossnade så fint och både längde sig och kunde jobba med samlingen! Bästa tölten hittills på den herren!
Sista hästen för dagen uttryckte ägaren en undran om den var fräsch, så jag longerade (studsfian) och tyckte inte hon var helt ok. Om det är v.b. som hon har lite ont i eller h.b. som hon försvarar så att v.b. blir överbelastat det skall nog en veterinär utreda.
Men någon lektion blev det inte.

Resten av veckan är rätt lugn på lektionsfronten, men hästarna är ju igång.
Váli, Vísir, Exakt, Tindra.
Brandi skall få vila till…han är klar med det. Han är väldigt social och skulle nog gott kunna sättas igång nu, men jag vill att han står lite till. Han hinner ridas, tids nog.

img_3368-jpg
Fast visst skall det bli kul att rida honom igen!

Nä, hörrni – nu måste jag nog dra på mig ridbrallorna och bege mig ut i det gråa.
Ha en fin dag!

 

Femte januari tvåtusenfjorton

Sunday, January 5th, 2014

Å denna leriga vinter fortsätter! Det regnar, det är grått, det är lerigt. Gummistövlarna är ju i alla fall välanvända.
Har tagit in Exakt några dagar nu. Vattenslangen är bland det farligaste han sett lät han berätta. “Iiiiik! It´s gonna eat me alive!” hojtade han storögt och for bakåt. Så vi har övat att gå hit och dit över slangen och igår ägnade jag ungefär en timme åt att med hink och svamp rengöra fina fuxen.Under tiden fick han socialisera med en avklippt bit slang som jag rörde över hela honom med och han fick hade den hängande över halsen och ryggen.
Tömkörde honom sedan en stund. Fina snubben!
Idag kom vi överens med slangen (och lite godis) så pass att frambenen och ena bakbenet blev spolat (framsteg!).
Red sedan en stund på volten och kände mest av läget. Som är att lösgörande skall jobbas med. Speciellt att böja igenom till höger är inget han direkt bjuder på själv. Eller gör alls helst.
Jag har sett att det här har varit ett problem när jag haft honom på lektioner på ridskolan. Men det släppte en del under ridningens gång.
Det här är ju en häst jag känner väl och jobbat mycket med, men inte under det senaste året. Jag var hela tiden under den våren jag red honom nog att rida med spö, just för att han är så känslig och så lätt blir överkänslig för saker. Jag vill kunna rida med ett spö i handen utan att hästen rycker, far i väg eller “får hjärtsnörp” så fort spöet skrapar mot sadeln. Och det fungerade utmärkt (i början behövde jag dessutom spöet för att inte hamna i dikena när vi red ut.
Nu är han inte riden med spö på ett bra tag. Och är såå hispig för det.
Så lösgjordhet och spöträning. Och skrölten. Den är borta. Så fort drivningen i skritt ökar drar han ihop halsen, kröker nacken lite och kortar steget och töltar iväg.
Men vi har tid – och jag tycker ju att sånt här jobb är kul!
Samt att jag vet att han har kunnat skrölta och ridas med spö avspänt och att han varit mycket lösgjord.

Vísir har några dagar fått gå i skogen och idag tömkörde jag honom. Han börjar vara en hejare på att skrölta för töm avspänt och fint. Men ibland glömmer han hur man svänger för töm. Det lilla livet.
Váli har jobbat fint och igår på volten var han riktigt mjuk och fin och även tölten, som jag börjat plocka in mera och mer kändes bra!
Idag red jag ut och på hemvägen sade jag ur galopp “varsågod och lägg dig i pass”.
“Va??? FÅR jag?” svarade lilla vita förvånat och sen tjong! svävade vi. Lät det vara bra med en kort liten sträcka och travade framåt-neråt och skrittade av sedan.

I fredags var det en otroligt ledsam och sorglig dag i stallet då en av inackorderingarnas älskade hund (som vi alla tyckte mycket om!) försvann och några timmar senare hittades överkörd av tåget.
Så fruktansvärt tragiskt och sorgligt och hela dagen var en enda dimma gråare än leran i hagarna.


Fina, glada Yrsa vad vi saknar dig!