Idag var det dags för den årliga öl- och vägtölten på Fors!
Det sköna med sådana här evenemang är att de är drop-in, så man kan kolla ut genom fönstret och se på vädret innan man bestämmer sig för om man åker dit med eller utan häst.
Det kan till exempel vara skiiitkallt – då kan det gå såhär!
Idag snöade det, men var milt väder i övrigt och vi var taggade och glada, så jag skruvade på Polarpadsen på Exakt och så lastade vi Vísir och Exakt i låddan och åkte alla …typ 4 kilometrarna till Fors.
Incheckning och anmälan. Britta ville inte rida öl-tölt, så jag lånade Vísir till den och så Exakt i vägtölten.
Vi lallade runt på gården lite och jag hälsade på mina ridskoleelever och peppade dom och svarade på frågor.
Sedan dags att göra i ordning. Upp på Vísir och skritta fram lite och sedan trava ner för vägen och sträcka halsen på honom lite. Sedan värma upp mellan konerna. Rida slalom gick bra, men han var lite förvirrad över det här med att jag plötsligt envisades med att hålla tygeln konstigt (med en hand) och så att öka och bromsa och svänga helt om så. Vi övade några gånger och lite extra på fram-stopp.
Så var det dags för start. Alla står samlade uppe på parkeringen och en och en går fram och får en ölsejdel i ena handen och Ylva leder fram en till startlinjen och så är det kööör. Slalom mellan konerna ner för vägen och runda sista konen och “full rulle” upp till start/mål.
Visir gjorde detta alldeles elegant och vi galopperade upp och stannade så mjukt, så mjukt med näst in till all öl kvar.
Och det gick “som det skulle” – vi vann 😀
(det är inte helt första gången, räknade till 8 st. 1:a pris-pållar hemma)
Näst upp var vägtölten. Britta fick tillbaka sin, något uppvärmda häst och jag sadlade och tränsade Exakt.
Vi gick in i ridhuset där den första vi mötte var “big Daddy” – Mökkur! 30 år gammal i år så fick han vara med i vägtölten med Ylvas barnbarn Alicia i sadeln. Fina, fin “Kungen”!
Vi red fram inne i ridhuset och Exakt kändes fokuserad och fin! Väldigt trevligt att känna honom så! Vi red några gånger upp och ner för vägen och kände på. Slask och plask var underlaget och jag var a) glad för polarpadsen som var på (såg flera andra som fick rejäla styltor) och b) att jag inte hade några boots på Ex.
(har fnulat och klurat lite på det senaste tiden och – nej, varför ha boots på honom alls? Han går i princip aldrig bättre med boots. Han lyfter definitivt inte mera på knäna med boots. Han har svårare att hålla ihop kroppen med vikt fram. Nej – inga boots).
Startdags!
Långsam tölt ner för vägen och sedan lite fortare upp. vågar inte helt trycka på farten upp för vägen, då Exakt ha så himla lätt för att slå över i galopp. Men han var stabil.
Britta red precis före mig och vad jag såg så där rakt bakifrån såg det trevligt ut!
Vi satt av och traskade runt lite med hästarna. Stod och pratade med kompisar, Exakt nosade och pillade förtjust (och försynt, för det är så han är lagd) på söta Embla som stod bredvid, och så fick jag springa iväg och trösta en stackars ridskoleelev som fick uppleva hur fort en islandshäst kan springa.
De 10 finalisterna ropades upp och båda jag och Britta var med bland dom! Upp på hästen, tölta ett varv runt gården och så iväg. jämn och trevlig på vägen ner. På vägen upp tryckte jag försiktigt på lite mera. Och fin pålle! Han tog i, sträckte försiktigt halsen lite och kändes helt enkelt bra!
Klappa om och sitta av och krama om Exakt. Promenera lite och så av med grejer och på med regntäcke (blötsnö hela dagen från skyn).
Hade lovat Ylva att vara tidtagare i passen, men precis när jag raskade till starten för att hitta klockor och flagg så haffade Caroline mig: “Malin kan inte du rida Sara i passen?”
kompisen hade anmält Carro i passen, men hon ville verkligen inte rida den. Men ville gärna att Sara skulle gå den.
“Eh?…det kan jag väl göra?…kanske”
Sara är alltså en gammal vän – Sara frá Minni-Borg, ett sto jag tränat och ridit (och även visat) ganska mycket för ca 10 år sen. Räknade ut att det nog var 10 år sedan jag satt på Sara senast. “äh, allt är som vanligt” sade Carro glatt. Haha, ok – vi raggade upp några andra som tidtagare.
Jag provlade Sara. Gick ju sådär. Först tokgalopperade hon upp för vägen en gång, Sedan försökte hon småbocka när jag inte släppte iv’g henne omgående när vi fått stopp och svängde. Nästa vända gjorde vi en one-reinstop.
Sedan låg hon fint en gång. Ojoj, här var det krut i tanten (hon är alltså 22 år nu)! Ingen jäkla galopp innan.
Så var det dags. Och vi körde iväg, men första sträckan slog vi upp i galopp och jag släppte och galopperade upp. Men andra sträckan slog vi inte upp förrän preciiis på linjen. Linjedomaren godkände och vi fick en tid.
In i After Riden på prisutdelning.
Och till min stora glädje så visade det sig att Exakt och jag vunnit vägtölten! Åh vad jag blev glad över det! Jag har aldrig vunnit den tidigare och det känns något mera prestigefyllt än öl-dito (även om den också är en konst att få till).
Och Sara och jag kom tvåa i passen (av 4). Så det var ju en trevlig dag det här!
Skönt att få en rejäl beskrivning av era härliga framgångar ???? Nu kan jag sova gott!