Posts Tagged ‘Ögonskada på häst’

Bra fredag

Saturday, February 20th, 2016

Jo, jag vet, det är lördag idag, men som vanligt är jag lite efter så jag skriver om det som varit.
Som gårdagen.

Jag har sökt efter en instruktör att rida kontinuerligt för.
Som jag trivs med och håller med. Och ändå kan lära mig mera av.
Atli funkar super, men det är lite för få tillfällen per år, och det funkar inte alltid att åka iväg till Flen två dagar mitt i veckan och här riktigt i närheten är han inte längre, Tyvärr. Jag har provat lite olika, men inte varit 100 nöjd.
Att, som tränare och instruktör, själv rida för andra tycker jag är jätteviktigt för den egna fortbildningen och utvecklingen. Man blir ju, som bekant, aldrig fullärd och att säga vad andra skall göra och göra själv är olika saker.
Samt att det är kul att rida för instruktör och man får med sig lite nya idéer på övningar!

Det som jag förundras lite av hos många islandshästinstruktörer och tränare är det enorma töltfokuset. Ibland blir jag så trött på detta eviga töltande. Jag vill jobba hästen i alla gångarter – även på lektioner. Att det sedan ibland blir mera tölt är helt ok, men inte jämt. Jag vill inte behöva be instruktören om att få rida andra gångarter än tölt.
Så när Helene Blom kom till fina Västergården, som ligger 30 min från Vädersjö, så hängde jag på. Jag respekterar Helene som ryttare, tycker hon rider fint och vet att hon jobbar mycket i trav och galopp.
Med mig till Västergården tog jag med mig Brandi. Han blir 7 år i år (Herrejessus, vart tog åren vägen!) och jag har ju satt mycket tid på grundarbetet. Takt – lösgjordhet-kontakt. Länga överlinjen och övergångar, övergångar, övergångar.
Nu under hösten har det känts som att belöningen för det arbetet kommit. Passen har börjat öppnats upp, Han är stadigare i formen, orkar bättre och bättre längre sträckor.
Och det kändes så rätt och bra med Helene!
Jag har träffat Helene massor gånger, på Fors och på olika SIF- och FEIF-grejer, men aldrig ridit för henne.
Och jag är jättenöjd! Äntligen en instruktör som är noga med överlinjen, ber mig länga överlinjen och som jag upplevde en bra dialog med!
Fick jobba mycket i skritt med att få Brandi i en jämn kontakt och fram till handen och hitta ett jämnt och bra flyt.
Övergånger till tölt och trav. Långsam, stadig tölt och trav. Och vi pratade mycket runt ett upplägg.
Brandi fick mycket beröm, vilket ju får ett mattehjärta att svälla av stolthet.
När vi kom in i ridhuset började Helene med att säga “Det var en stor och snygg häst du har med dig – vad är det här för en?”.
Berättade att han är min egen häst, samt att han är min egen uppfödning och att jag gjort allt med honom själv. Samt att han tagit tid, men också fått tid.
När vi ridit lite och Helene provat honom en stund sade hon precis det jag behöver höra med honom: dags att börja jobba med lite högre krav och ha honom mera mellan hjälperna.
“han är som väldigt väl förberedd för jobbet. Det känns att grundutbildningen är noggrant och gediget gjord!” (gissa hur stort jag log då?).

Harry var med mig (såklart) hela dagen och växlade mellan att sova i bilen (iklädd fleecejacka då det var någon minusgrad. Har flera gånger kollat, och han är varm och go inne i den och fryser inte) och hänga med mig på gården och i fikarummet. Gårdens labrador Nellie och han lekte dessutom jättefint!
Är så väldigt stolt över min fina lilla hund, så trygg och glad och följer med så fint. Så otroligt enkel i hantering och lättlärd. Och söt!
Överallt där vi kommer kommenterar folk om hur söt han är (och de har ju fullkomligt rätt! //stolt, helt opartisk matte)!

12605388_10154032505594155_6791061250421800524_o
Det kan bli kyligt inne i rehabdelen på Karlslund ibland
Då kan man låna mattes jacka.

12734180_10154071989479155_3761271816692895551_n
Morgonmys hemma

 

Exakt då?
Jo jag var och tömkörde honom här om dagen på Karlslund och skall göra det i morgon igen.
Han hade precis kommit hem från Mälarkliniken och fått skorna på sig igen (de hade skott av honom då han skulle sövas).
Han har några stygn kvar och en mycket udda frisyr, men inga restriktioner på jobb. Det är bara bra om han rör sig.
Och vad skönt han tyckte det var att få röra på sig! Skritt-jobbade honom ca 15 minuter och lät honom sedan jogga i trav runt mig. Och åh, vad han sträckte överlinjen och frustade, frustade och frustade. Och sedan skuttade han lite några gånger.

Men håll med om att han ser lite rolig ut:

12715839_10154080236269155_1269829179606658677_o

10357636_10154080237104155_7958977887007331470_o

12710923_10154080237274155_3537257568873327396_o

Haha, tur att päls är något som växer ut och att vinterpälsen snart faller.
Vi avslutar med en bild från Öl- och vägtölten, tagen av Sara Eriksson.
Jag och Exakt rider före Molly på ridskolehästen Kátina och visar vilket tempo som blir bra i vägtölten:

12698289_10153243669942181_5187948909210813701_o

Ha en fin helg där ute!
(och på med hjälmen när ni rider för bövelen!)

Så mycket att stå i

Tuesday, February 16th, 2016

Många hästar nu. Som för det mesta, vilket är kul!
Inte för alla hästarna dock, då en del har varit hästar jag hjälpt med då det varit något som inte stämt.
Den lilla svarta ridskolehästen, som sedan några år är privatägd, men knäcker extra lite på ridskolan. Plötsligt under ett ridpass halt. Jättehalt.
Blir bättre med vila och sjukhage. Men blir halt så fort hon ridits någon dag. Klinikbesök som slutar i att hästen knappt kan gå. Hon blir alltså mera och mera halt under besökets gång.
Jag ventilerar med Ancan och hon tar med hästen till en annan klinik. Där de ultraljudar och hittar en skada på ytliga böjsenan. En skada som slitits upp och blivit värre av den tidigare utredningen.
Den söta vita hästen som halkar till vid utsläpp en morgon och bli svullen och varm i benet. När den inte är bra efter några dagar åker ägaren till kliniken och de konstaterar hästen ohalt rakt fram (svullnaden har då gått ner) och röntgas för att kolla så att griffelbenet är helt, vilket det är.
Två veckor senare, när jag ombeds rida hästen, säger magkänslan mig att något inte stämmer i det där benet ändå. Hästen är lite halt och vi tar med den till Karlslund och Ancan och så vidare till klinik. Där de efter lite klämmande och kännande röntgar om hästen igen på samma ben och hittar en fraktur i skenbenet, och ingen liten en, som missats på den tidigare röntgen då de tagit bild bara på griffelbenets spets. (Helt otroligt att hästen inte var mera halt än ca 2 grader! o_O )
Bägge hästarna kommer att bli helt bra, men det kommer ta tid!

Annars är det bra med hästarna.
Exakts öga läker tydligen fint! Han fick bo kvar på Mälarkliniken över helgen då det visade sig att såret på undre ögonlocken också var en smäll i benet under ögat. När de spolade ur såret innan det syddes hittade de en liten flisa av en tand i såret! Ouch, vilken smäll det måste varit!
Vísir har alltså slagit av en liten flisa av en tand på Exakts skallben! Jeesus så de kan få till det.
Såret hade efter att det blivit sytt och han vaknat svällt upp lite och får att det inte då skall trycka mot själva ögat så sattes några stygn för att hålla utt ögonlocken från ögat och då behöver ögat få lite dropp då blinkandet inte fungerar helt som det är meningen av naturen.

Fil 2016-02-16 13 40 46
Naken har han fått bli runt ögat också det lilla livet.

Nu läker det jättefint säger de på Mälaren och idag får ha  komma hem.
Så jag åker till Karlslund med Brandi imorgon och passar på att hälsa på min fina vän. Är så otroligt tacksam för Ann-Catrin (Ancan), som uppmärksammade såret och tog med Exakt in direkt (han syddes ca 4 timmar efter att det hände) och som också är mitt bollplank med hästarna (och ibland livet)!

Vals, den skygga, spända unghästen på Fors, går det framåt med.
En ung tjej från Österrike praktiserar på Fors främst för att lära sig svenska och hon är mycket duktig med unghästarna så vi jobbar med Vals ihop nu och han har haft ryttare två gånger och börjat förstå att man kan longeras i ridhuset utan att springa iväg.

Jills 3,5-åring Jóga har jag också suttit på en gång nu och hon sköter sig galant, även om det är en dam med bestämda åsikter! Vilket också gör henne så rolig att jobba med!

Nu skall jag ut till stallet och jobba några hästar och sedan hålla lektioner!

 

Nära ögat

Wednesday, February 10th, 2016

Exakt och Vísir är på Karlslund i några veckor för att jobba upp styrkan lite. Som en boost.
De går naturligtvis i hage tillsammans då de ju gör det hemma också. Dock går de på lösdrift hemma och står på box nattetid på Karlslund. De samlar tydligen energi på box för så fort de kommer ut så leker de rapporterar Ancan.
Vísir och Exakt leker aldrig ihop hemma (det är Brandi och Vísir som står för lekandet hemma), men har man bara varann så duger det tydligen bra.
Men idag när killarna fick komma in för att jobba på vattenbandet var det lie blodigt runt Exakts öga och det visade sig att han hade sår både på övre och undre ögonlocket och speciellt det på det undre blödde en del.
Ancan, som precis skulle åka med en häst till Mälarkliniken tog med Exakt då hon vill att de skulle kolla så det inte var något sår på hornhinnan och spola ur såret ordentligt (enormt tacksamma är Britta och jag för den servicen!).
Gustav på Mälarkliniken kollade och spolade ur och konstaterade att hornhinnan är helt oskadd (puh!) och att såren på övre ögonlocket inte var någon fara.
Dock ville han sy ett stygn i såret på det undre ögonlocket, då det var ett jack i det på ½ cm och risken med att låta det läka av sig själv är att ärrvävnaden skulle irritera hornhinnan och ge honom återkommande ögoninflammationer “hela tiden”.
Självklart fick Gustav sy! Nackdelen med att sy  vid ögonen är att hästen inte får blinka eller rycka. Så den behöver sövas. För ett stygn.
Så så fick det bli!
Fick rapport för en lien stund sedan om att Exakt är vaken, äter, dricker och mår bra och att stygnet sitter fint!
Imorgon kommer han tillbaka till Karlslund och får träna som vanligt.

Exaktoga1
Bild jag fick av Ancan då de hittade såren

Exaktoga2
På kliniken

Exaktoga3

Så det om det. Skönt att hornhinnan mår bra och killarna kommer gå i separata hagar tills de kommer hem.

Jag är så enormt glad över Brandi! Han börjar bitvis glimta till såå fint! Bär upp sig på ett helt nytt sätt och passen – den finns där. Den blir starkare, bättre och snabbare!
Jag har börjat “mjölksyreträna” honom i galopp (som beskrivet här). Nöjd med sträckan jag hittat att kunna göra det på!
Váli är också en riktigt glädjekälla!
Vi var i söndags på Fors och red öl- och vägtölt! Med oss hade vi Tindra (som både jag och Erica red i öltölten och Erica i vägtölten), Vísir som Britta red i både öl- och vgtölten, Exakt (som jag red vägtölten på) och så Váli (som jag red speedpassen på).
Jag slutade femma i samtliga tre grenar (med olika hästar då).
I öltölt var Tindra en smula seg på vägen ner (slalom mellan konerna, vilket kostade oss placeringar) och jättesnabb upp. Ölen var intakt
I vägtölen gick uttagningen ok, men i finalen blev Exakt lite väl exalterad på vägen upp och galopperade lite, fin i övrigt.
I speedpassen var Váli jätteduktig och låg stadigt och jag borde bara bett honom om lite mera. Men jag är störtnöjd med honom om tiden 11,18 sek!
Erica och Tindra kom 4:a i öltölten (Grattis!) och i vägtölten blev Tindra over-the-top-pigg och galopperade (!) på vägen upp, vilket tog Erica med överraskning. Britta och Vísir hade ingen öl kvar i sejdeln när det kom tillbaka och i vägtölten skötte de sig jättefint och kom 9:de!

Sen sist då?

Friday, October 25th, 2013

I tisdags packade Britta och jag in Vísir, som nu är helt igång igen, och Tindra i transporten och åkte till Skebokvarn. Till Ragnhild Bramer Wahllöfs gård där vi red kurs för Atli Guðmundsson i två dagar.
Ett ridpass på tisdag em och två pass på onsdag. Vilken otrolig lyx att kunna åka iväg så här mitt i veckan och bara ha så kul med vänner!
En väldig helgkänsla!
Tindra fick alltså följa med mig, då lilla vit återhämtar sig och Tindra då är den häst jag har och även en häst jag alltid kan lära mig mera på.
På tisdag eftermiddag kändes hon avtrubbad och ointresserad av att jobba.
För nytillkomna läsare av denna blogg går det att kika in här för att läsa lite om Tindra! Eller skriva in “Tindra” i sökrutan i högermenyn här och kolla in äldre inlägg.

Tindra är ju min darling och älskling, men också en lite knepig häst att rida bra. Hon är rätt lat, och känner hon sig “bromsad” i ridningen, eller att ryttaren tjatar på henne (skänklar och så) så stänger hon av och går inte fram. Hon går inte heller fram så bra med folk hon inte känner.
Hon är väldigt trygg att rida och helt underbar att handhästa med. Så hon är den jag använder för att handhästa, lånar ut om någon behöver en trygg häst att sitta på, har medryttare (bästa Erica!) på och inte rider alltför mycket själv.
Borde ägna mera tid åt henne. Jag vet! Mitt dåliga samvete!
Allt finns där – hon kan allt, men det kändes som om det var under ett täcke av “vill inte”. Vilket ju blir lite frustrerande
Vi fick jobba mest med nästa lös tygel och fram och stopp. Viktigt förmig att tänka på var att ta henne framåt med vikten. Skänkeln och tygeln är sekundära! Vill jag att hon skall gå igång får jag snabbt luta mig framåt och säga “spring!” . Gick ok i slutet av passet.
Tisdag kväll bestod av en helt fabulöst god middag, bastu och mycket prat och skratt!

På onsdag kändes Tindra piggare och gladare redan när jag satt upp. Valde att rida på Micklemtränset med rakt bett, som hon trivs bäst på. Fram, stopp, böja snabbt och ta henne med mig utåt med vikten (det fick jag jobba med för Hinni också) och locka fram formen med böjning. “Bromsa aldrig med två tyglar!” var devisen. Bra sagt!
“Nu skall vi se om vi kan samla skritten lite före tölten” sade Atli och såg inte helt ut att tro själv på det. Men se där bedrog han sig – för det är nått T och jag är bra på! Hon har lätt för samling och tycker det är kul att “showa lite” med det.
Så vacker sänkte hon sig bak och trampade med avspänd hals.
“Oj – titta det kunde hon!” sa Atli.

IMG_0086.JPGSåhär (fast det här är för många år sen) och hon har en bättre form nu.

Så fick vi samla, trampa (emellanåt gick Atli bakom och duttade lite med spöet) och rida fram i tölt när hon började be om att springa. Ett varv i tölt med lång hals och mycket energi och sedan ner i skritt och lång tygel.
Emellan lite trav med lååång hals.
Fick vara noga med att böja och aldrig bromsa med två tyglar. “Fram! Böj, locka fram formen!” var instruktionerna.
Sista passet avslutade vi med att ta av tränset och rida på bara halsringen. Fick styra, böja och stanna och rygga. Roliga T! Då var hon riktigt glad!
En enda bild har jag från Atlikursen och det är inte på någon av oss utan en instagram-bild (om ni vill följa mig där så heter jag malinsch79):


Annie och Eyvör, fantastiskt fint ekipage!

Glada och lite trötta åkte vi hem igen (2 timmar).
Ut med pållar i hagen vi 18-tiden på eftermiddagen och 07.30 nästa morgon (torsdag) lastade vi in Vísir igen och körde 2 timmar igen. Till den här stället:

Dags att kolla upp Vísirs öga igen.
Esme kollade, log och förklarade att det här ser mycket bättre ut! Hon skrapade lite sårskorpa och lyste ögat lite och sade att ni får välja: Antingen ses vi inte alls igen eller så kommer ni in på en sista koll om en månad.
Självklart bokade vi in ett sista återbesök om en månad för att vara på den säkra sidan! Men åh vad skönt att få en näst-in-till friskförklaring på ögat!

Idag har Monica, Texas och jag jobbat med tömkörning (med gott resultat) och hållit ett gäng lektioner på Eknäs gård, bredvid Häringe.

Och den här helgen som startar nu är jag LEDIG!
Då skall jag rida min unghäst!

Hej igen!

Thursday, October 10th, 2013

Nämen hörrni, nu har det gått sådär många dagar utan bloggande igen. Ah, denna tid alltså – vad den knatar på utan att jag riktigt hinner med allt jag vill.
Sorry. Eller, ni klarar er säkerligen bra utan att jag sitter här och knapprar på datorn, men ändå.
Såg två trevliga kommentarer från Bettina och Mimmi – tack! Och välkomna!

I lördags tävlade jag och Erica MöRS KM på Váli och Tindra. Det genomfördes, traditionsenligt nuförtiden, på otroligt fina Runsten Equestrian i Grödinge.
Tindra och Erica red T7 och V5 och det gick väl lite trögt inne på banan, men Tindra såg glad och nöjd ut och Erica var nöjd med insatsen och de hamnade på strax-utanför-B-final-plats.
Helt ok så.
Váli gick F2 kändes ok på framridningen.
In på banan tölten först. Passtakt, men inte helt opåverkbar. Han varierade mellan att spänna sig och lite mindre passtakt. Poäng mellan 3,5 – 4,5. Helt befogat.
Trav, skritt och galopp gick bra. 5,0 – 6,0 på alltihopa. Ja, inte 6: or på skritt då (då hade ni fått höra om det…) men på både trav och galopp var det lite 6: or.
Första passen gick elegant. Snabbt, säkert och 6,0 av alla tre domarna.
Sedan ville jag få ut Váli i kurvan lite bättre (han suger sig mot inner kanter i läggningen) och då lade han sig inte och så fick vi till en läggning, men han kom då för högt i hållningen slog upp.
Sista läggningen gick bra, men jag red på lite för hårt och han slog upp. Attans.
Trots bara en passläggning av 3 fick vi 4,0 på pass av två domare och 4,5 av en.
(av tre passläggningar räknas den sämsta bort och sedan ger domaren en poäng baserat på ett snitt mellan de två resterande. Om en av de två är en nolla drar man 2 poäng på den sista. Alltså hade jag 6,0 /0/0 = 4,0).
Så trots bara en passträcka slutade vi på 4,9/ 4,6/ 4,6 = 4,70.
Och det blev vi 4:de på. Det var ingen final i F2, vilket var lite synd. Det var 7 startande ändå så en a-final hade ju gått att ha.

Bilder, courtesy of Erica! (click ’em)

img_8629

img_8639

img_8675

img_8698

img_8791

För utöver F2 hade jag, som jag senast skrev anmält Váli till den speciella KM-grenen också.
Jag satt och dividerade med mig själv på läktaren på om jag skulle stryka oss ur den grenen eller inte, då jag tycker hela grenen var märkligt, och inte så hästvänligt upplagd, och dels var väldigt nöjd med femgången.

Men jag värmde ändå upp och sen tog allt massor tid och jag promenerade, satt på ett staket och väntade och promenerade lite till och sen värmde ändå lite mera och skulle sen in och rida trav i några varv.
Tillsammans med en annan och vi hamnade lite tight och jag försökte rida om på utsidan och Váli vart pigg och rullade över i galopp och vi hittade tillbaka till trav och sen kom vi lite på insidan om det andra ekipagetoch hennes spö petade lite Váli, som rollade fram i galopp igen.
Red ut och kände bara nej – skall jag vänta “hundra år” och sen ladda om och in igen för en gångart och så samma procedur en gång till.
Nej – det kändes inte bra för hästen!
(Nu låter jag som en sur förlorare, för att första momentet inte gick så bra, men det är verkligen inte så! Det har är bara inte ett format som jag tycker är hästvänligt, domarvänligt eller ryttarvänligt).
Vi packade ihop och åkte, nöjda och glada hem. Trevlig dag med ok väder dessutom!
Kvällen avrundade Erica och jag med att fira hennes födelsedag (som var för någon vecka sen) med middag (Amazon) och bio (“Skumtimmen”) i Heron City. Trevlig avslutning på en trevlig dag!

img_9221
Visir och jag i vintras – bara för att jag ville visa den bilden igen.
Annars under veckan då?

Under veckan han Brandi fått en klättertur i skogen (oh, så bra för hans balans och långa bakben), en handhästtur med sin mor (som inte gillar honom alls, men håller god min då matte sitter på ryggen, men är snabb med att ge honom ett tjuvnyp när jag vänder ryggen till) och idag en tur ut i sällskap med brorsan Nykur och My.
För tillfället är tralopp vår favoritgångart. Det är fyrtaktig trav med återkommande galoppinslag. Det märkt att de där bakbenen vuxit och är långa. Han behöver hitta sin balans och får traloppa på. Det ser ungefär likadant ut när han sprang bredvid som handhäst utan belastning.
Galopp och skritt är det vi gör absolut bäst för tillfälle. Tölt finns i nedförsbacke och i skritt ökar och kortar vi tempo och steglängd. Känns verkligen inte som någon brådska.

Britta och jag var inne på Strömsholm i tisdags med Vísir och hans öga.
Vísir är igång och rids på veterinärens inrådan. Han går med ryttare varannan dag och utan ryttare varannan.
Såret läker, men långsamt. “Very comlicated injury”, “Extremly rare fungus in the eye”.
Nya prover togs och sårskorpan skrapades ner så att såret började blöda lite igen för att sätta fart på läkningen. Mycket intressant att se den mycket kompetenta och noggranna veterinären Esme  jobba. Hon förklarade tydligt och bra.Han kommer blir helt bra och förmodligen inte ens få en synnedsättning! Vi märker ju inte speciellt mycket av det här i vardagen då han har ögat helt öppet och han skall ridas som vanligt och det inte heller är någon medicinering hemma att tänka på.

Ridskolan och privatlektioner rullar på som vanligt.
Idag rullade jag iväg transporten till Opus Bilprovning i Jordbro (där statliga Bilprovningen var förr) och fina gamla Boj-släpet gick galant igenom besiktningen. Skönt! Det är ändå från 1988!
I helgen som kommer är jag uppe i Umeå igen hos det underbara gänget jag var hos i augusti! Skall bli så KUL!