Posts Tagged ‘Vísir’

Vallfaris invigningstävling på Häringe

Sunday, June 9th, 2013

OBS! Inlägget uppdaterat inlägget med bilder av hovfotografen (Götebooorrrg) Erica Osterman!
Klicka på bilderna för att få upp dom i större format!

Hemma, mätt och varm. Äntligen!
Vilken lång dag det blev!
Den började så fint med att en lite hispig Vísir blev rädd för stallkatten Sune medan jag kratsade pålles bakhov. Han hoppade till och smällde ner hoven med tån först rakt på min lilltå. Aaaaj!

Vallfari ordnade lättklasstävling för att (åter)inviga Häringebanan, som klubben fått kommunalt stöd för att restaurera och återföra Häringebanan till sin forna glans.
Banan var för ca 15 år sen en riktigt bra bana, där bl.a. Nordiska Mästerskapen 1996 gick.
Sedan fick man plötsligt inte längre komma och träna på banan, det ordnandes inte längre tävlingar där och den sköttes inte om. Vad och varför som hände vet jag inte.
Nu har det dock byggts domarbås och den gamla läktaren är riven och ersatt med en ny, gräset i mitten och runt omkring är nyklippt och staketet är lagat. Och underlaget på banan var bra!

Vi kom till Häringe vid lite över 8 och checkade in och kollade läget.
Ganska omgående var det dags för Vísir och Tölt T7 (långsam tölt, varvbyte, valfritt tempo tölt). Vädret var vackert, men i skogsbrynet hängde svarta, tunga moln och per sms kom rapporter om hagelskurar hemmavid.
Red fram en mycket taggad och spänd Vísir. Det började med en avslappnad Vísir på volten. Rund och fin och mellan hjälperna. Och sen råkade ett av fåren, som fridfullt betade i hagen bredvid volten bräka. “Bäää” rakt i örat på känslig brun, som nog inte sett ett får i sitt liv tidigare (och varit så koncentrerad så han missat dessa). Jag kan lova att det gick fort till andra ändan banan. “Fly för ditt liv” ropade Visirs flyktinstinkt.
Efter det var allt läskigt. Rishögar attackerade, tre chihuahuor förvandlades till dreglande vargar som fick Vísir att frysa fast i marken och skaka.
Så när vi kom in på banan var vi inte optimalt avspända. Dessutom var grinden nått så in i friden läskig så när jag skulle tölta in på banan så tvärnitade han och hoppade sen in på banan i korsgalopp och gick över i trav.
Vinkade lite ursäktande till domarna och tog ner i skritt och samlade om.
T7:an gick riktigt trevligt till. Lugn och stadig i korta tölten och bar sig bitvis ok. Poäng 5,0 / 5,0 / 5,5.

img_4370

img_4356
Valfritt tempo blev lite skakigt pga åsksmällar. Jag tror domarna bortsåg från ett litet galoppuppslag som var en direkt följd av en åsksmäll bakom oss som Vísir hoppade iväg för. Poäng 5,5/ 5,5 / 6,0.
Slutpoäng 5,3 / 5,3 /5,8 = 5,47 och en delad 5:te plats (delad med Carro och Kelda! Duktig elev!). Även en plats i A-finalen!

img_4392

Efter den här uttagningen åkte fotografen hem då det inte riktigt går att fota i hällregn. Har full förståelse för det. Vi frågade oss både en och två gånger vad vi höll på med egentligen mellan blixtarna och åsksmällarna.
Hon återvände dock när vädret blev fint igen på eftermiddagen och fotade finaler!

Lite vila emellan och sedan var det dags för lätt fyrgång (V5) för Vísir. Nu hade de hotande mörka molnen övergått till ett rejält åskväder, med hällregn och helvetes många blixtar och åsksmällar rakt ovanför oss. Blev genomblöt på 3 sekunder efter att överdragsbyxorna åkte av och jag satt upp.Vattnet rann ner för insidan av benen och ner i skrevet i sadeln och det började kännas lite blött och kallt om ena foten också.
Vísir kändes dock lite lugnare och koncentrerade sig ok.
Jag hade anmält mig i höger varv, men i colleting ring meddelandes jag att det här var vänster varv. Jaha? Eh..okej. Vi provar, jag orkar inte bråka och Vísir är inte omöjlig i vänster varv, det är bara att vänstergaloppen är lite svagare.
Tölten, som är i valfritt tempo, funkade ok. Litet galopp uppslag.
Poäng 5,0 / 5,5 / 5,5.
Traven gick elegant. Lite stabilare än tidigare. 6,0 rakt igenom.
I skritten slappnade han av riktigt trevligt! Bra där! 5,5 /5,5 /5,0.
Galoppen tog han fint och direkt och var helt ok för att vara den svagare galoppen.
Vísir har stor potential i sin galopp, men den kräver styrka. Det är på g, men kommer ta nått år till innan den är på topp! 5,5 /5,0/ 5,5.
Allt detta springande runt en banan resulterade i slutpoängen 5,5 / 5,5 /5,4 = 5,47. Och en A-finalplats till!

Så var det dags att, genomvåt, sitta upp på den lilla vita springaren och femgång. Han kändes fin och tölten lossnade ganska omgående.
Regnet strilade, byxorna klibbade mot sadeln och skinnet och det var inte bekvämt någonstans.
Kom in i collecting ring och ding! Váli var spänd och tappade tölten förutom på volt.
Vi kom in på banan och liten vit var taggad till tusen! Övertaggad faktiskt. Inte jättekontaktbar. Töltade bitvis rent, bitvis passtaktigt. Man får tacka och ta emot när renheten erbjuds. Poäng mellan 4,5 -5,0 (kändes sämre, men tack ändå)
I traven var det lite bråttom. Slog upp i galopp en gång och fick göra halt och börja om. Poäng runt 5,5. Lite bråttom i skritten (som vanligt då). Poäng runt 4,5.
Galoppen var det enda som gick enligt planen. Bra fattning, trevlig form och bra sväv. Poäng mellan 6,0 – 6,5.
Passdags. Först läggningen gick bra. Snabb och säker. De två sista var han alldeles uppåt väggarna övertaggad. Ingen galopp, toksnabb, men slog upp och sedan  försök att springa iväg, men jag gjorde halt och fattade galopp och lade.Då fick han kramp i örat under passen. Örat vek sig i en konstig vinkel och han lade huvudet på sned och ruskade på det. Stackaren.
Jag har sett öronkramper förr (Freyr fick det då och då), men aldrig mitt i en passträcka.
Poängen var bättre än känslan. Fick 5,0 för passen och totalt 5,2 /4,9 /4,5 = 4,87. Och A-finalplats.
Direkt när jag kom till gräsplanen stannade Váli och kissade! Stackaren. Kissnödig och kram i örat, tro fan att det är svårt att koncentrera sig på tölt och pass.

Lunchpaus, då det tydligen var lite ont om mat, så alla funkisar och domare måste få innan vi andra fick köpa (självklart!), men det ordnade sig och för att vara en tävlingsplats var det ovanligt bra mat (wok m. nudlar).
Det var hällregn i olika grader, åskan började dock avta. (Puh!)

Så slutade äntligen regnet någonstans inne i den första finalen och efterhand sprack det upp och solen kom fram!
Ljuva tid vad skönt! Alla blev lite gladare, lite roligare och lite finare. Hästar som folk.

Visir skötte sig fint och vi slutade på en tredjeplacering i T7 på 5,34 och likaså i V5 på fina 5,50! Två gula rosefletter och lite blommor, en termos och fina servetthållare med Vallfaris hästsiluett.
Britta promenderade och snurrade/flyttade på Váli och jag hann rida fram honom några minuter mellan två av Vísirs finaler.
Blandade finalbilder på Vísir:

img_4819

img_4877

img_4831

img_4842

img_4923 Britta och Vísir på prisutdelning, jag värmer Váli för femgång.

 

Femgångsfinalen gick inte i vårt favoritvarv (höger) utan i vänster. Har aldrig ridit Váli i vänster på tävling tidigare.
Men någon gång måste bli den första.
I den här finalen var vi 8 ryttare. Det är liksom många på banan det. Fördelen var att jag red in som tredje ryttare av åtta och jag hann tölta nästan ett och ett halvt varv innan alla var inne, vilket var enbart v godo för vite prinsen. För när vi satt igång så töltade han! Rent, mjukt och mot slutet kunde jag verkligen sitta ner och driva i tölten. En helt ny upplevelse på banan!

img_4991

img_4965

img_4984
5,0/5,0 och herrejösses – 5,5 av en domare. I tölt! På Váli! Glädjen var stor!
I traven var han stabil och jag nöjde mig där och satte inte något tryck i honom. Tids nog kommer han ha styrkan att gå med mera tryck och förhoppningsvis kunna hålla huvudet i schack (det är ju så himla kul att springa lite fortare!).
6,0 av samtliga domare.

img_5001

img_4996

img_5012
Efter traven började jag arbetet med att få honom lugn till skritten medan poängen delades ut till samtliga 8 ryttare. Igen en fördel med mängden ryttare i finalen.
För när det var dags för skritten så skrittade han! Och han fortsatte! Poängen var mer an vi någonsin kunnat tro att vi kunde åstadkomma på bana: 5,5/ 6,0/5,0. Började nästan gråta av lycka!

img_5024

img_5023
Vänstergaloppen är lite sämre än den högra dito på Váli. Han är inte lika stark i den diagonalen och blir lätt lite fyrtaktig och har inte lika bra sväv som i häger galopp).  Men han var stabil och kändes bitvis riktigt bra. 5,5 i poäng.

img_5074

img_5062

img_5061

img_5076

img_5084
Och så slutligen flygande pass!
Att lägga pass ur vänstergalopp är svårt på Váli, men jag provade första läggningen. Men det gick inte. Blev bara galopp, så efter en tredjedel av långsidan släppte jag och lät honom galoppera.
De två följande passläggningarna fick jag till högergalopp och han lade sig snabbt och snällt, om en en smula tidigt, och låg stadigt.
5,5 och 5,0 i poäng (som sagt, lite tidigare läggningar).

img_5090_0

img_5087

img_5093

 

Tittar på andras passläggningar

img_5119

På väg till hovbeslagskontroll

img_5122

Vi slutade på hela 5,33 (nytt personbästa!) och en 2:a placering!

Är han söt eller?

img_5141

img_5148

Duktigaste finaste lilla vita, som bara levererar!
Vísir utvecklad stadigt och är också så kul att rida! Så ett stort, stort TACK till Britta,som låter mig och killarna utvecklas ihop och som dessutom är med på alla tävlingar och stöttar, promenerar och servar i största allmänhet!
Ett jättetack till mina kompisar som fotar, hejar (tyst enligt order, de är vettiga) och stöttar och hjälper hemmavid också.

img_5183

Min tå är svullen och lite blåröd, jag har blåmärken på insidan av bägge knäna an blöta ridbyxor mot styv stövelkant (aj!) och är trött som ett as.
Men så lycklig över mitt jobb som ger mig de här möjligheterna! 😀

img_5180

img_4843 Tack för idag, slut för idag!

Bloggdags

Saturday, June 8th, 2013

Jaha, man kanske skulle drista sig till att skriva ett inlägg, eller vad säger ni?

Sedan sist, då jag precis kommit hem från en lång, tung och rolig tävling på Strömsholm har vad hänt?
*funderar*

Hållit lite strölektioner. Inga mängder, vilket varit rätt skönt. Trots att jag älskar att instruera och brinner för att lära folk rida bättre och lära sig kommunicera rätt med sina hästar, så är en lugnare vecka då och då rätt skönt.
Och som alltid i juni börjar min kropp ställa in sig på “semesterläge” och påtala att den årliga vilan börjar närma sig.
I tisdags kom hovslagaren och skulle sko de två ungtupparna Brandi och Nykur. Efter en snabb överläggning med oss själva och Hovis fick hon helt enkelt sko av och verka bägge. De skall ändå på vila snart, så det kändes lika bra att låta dom på barfota.
Har ridit Brandi två vändor efter det och han har känts bra. Inte ömfotad, vilket Nykur var.
Brandi och så sjukt rolig att jobba med och jag är hjälplöst kär i honom. Attans.
Nu kommer det ju inte gå att sälja honom… Well,well, vi får se vad tiden utvisar. Fin som tusan och så himla trevlig i psyket är han i alla fall nu.

Imorgon skall jag tävla Váli och Vísir på Vallfaris tävling på Häringe.
Nära och bra. Váli skall gå femgång och Vísir sin sista lättklasstävling. I höst är det dags för öppen klass för honom.
Under vecka har bägge herrarna skött sig bra. Lilla vit till och med ypperligt bra. Det är så sanslöst roligt med dom båda, men faktiskt främst med Váli då hans förutsättningar varit så annorlunda än Vísirs.
Vi fokuserar fortfarande mycket på skritt och olika övningar däri samt att klättra och gå i skogen. Tölten funkar till 98% hemma. Idag töltade han härligt rent och avspänt även utan boots! Både på volter och längs fyrkantsspåret. Tölt på tävlingsbanan är fortfarande ovisst. Det kan gå toppen (5,0!) eller botten (2,0). Har upplevt båda delarna.
Hemma töltar han för mera än den eftersträvade 5,0:an (som kan ses i det här inlägget)!
Vísir känns verkligen som han är på “G”. Han tar hjälperna, blir smidigare och starkare och i måndags var det en glädje att se honom med sin matte. De har höjt sin nivå tillsammans så otroligt den här våren!

På nationaldagen var jag ute hos Carro och Kelda och kollade av läget innan söndagens tävling och sedan red jag Krás på banan. Det tar sig där också. Madam måste bara få jobba sin skalle så hon är med mentalt.  Det är där problemen för henne sitter.
Men lite jobb i repgrimma innan uppsittning och konsekvent jobb där samma beteende alltid får samma konsekvens så han man en lös och ledig pålla som dessutom börjar tänka rätt mot tölten.
Sedan red jag och Erica ut på en långis med Tindra och Vísir. Över terrängcampen till Stav och runt travslingan i Stav och sedan var det depåstopp på Lillhästen. Påfyllning i form av glass och vatten och snack med bekanta.


Glass och häst i skön harmoni


Tindra kollar så Erica skriver rätt hashtags på instagram

Efter vätskepausen red vi “valackbanan” runt och hem.
Och firade nationaldagen med grillmiddag på altanen. Pelle och Erica skojade om att jag är nysvensk, då jag (trots 16 år i Sverige) blev svensk medborgare förra året…


Hos oss heter det inte finservetter, det helter FEIF-servetter. Men fina är de, va?

Igår var det också en liten lektion, samt ridning av diverse hästar i stallet. Krás hade ett sår på hasen och var lite halt, så hon fick vara. Váli var otroligt trevlig på volten.
Kvällen avslutades med ytterligare en trevlig grillmiddag och film.

Idag har jag dömt SM-kval på Örnäs 9 – 12.30 och sedan har jag ridit Váli och Vísir samt packat inför morgondagen.
Som startar tidigt, så jag måste gå till sängs nu.
Skall försöka få ihop en rapport från tävlingen imorgon!

 

Dís Vårlätt 4/5

Tuesday, May 7th, 2013

 I lördags var det tävlingsdags igen!
Målet var att socialträna Vísir, som tycker vajande flaggor, hög musik och speaker är lite läskigt och hitta rätt gångarter lite fortare än på Örnäs och ha bättre poäng än senast i femgång med Váli.

Tidsschemat var väldigt sympatiskt för min del.
Femgångshästarna vet.besiktades tidigast 09.30 och Vísirs första start var vid 10.40.
Så vi var på plats vid 09 och tog det luuugnt.

img_0927
Flytta bakben lite på uppvärmningen

Först ut var då V5, lätt fyrgång, för Vísir.
Han var lite stressad av alla hästar på uppvärmningsbanan och var lite hoppig. När vi kom in på banan var han dock lugnare och mera fokuserad. Men vill gärna se sig lite omkring. Vad mycket folk det var här! Och va? Skulle vi inte in på volten i mitten av ovalen, det brukar vi ju när vi är här?
Så eftergiften i tölten var lite bortblåst, men jag lät honom rulla på och vara stabil i takt och tempo.
Poängen 5,5 / 5,5 / 5,0

img_0975

Övergången till trav satt på direkten, som den skall!
Han travade mycket stabilt och bitvis i en avslappnad form. Att längs halsen från till bettet inne på banan var en aningen mycket begärt, men poängen blev ändå 6,0/ 6,5/ 6,0 med kommentarer som bra takt, mycket gott sväv och spänstig!

img_0981
Lite såhär. Spänstigt med bra sväv men kort i halsen och lite spänd bitvis.

I skritten slappnade Vísir av mycket bättre än sist!
Men var lite av och på. Slappnade av, spände sig, Ihh, någon i publiken rörde sig! Bäst att fort titta dit! osv.
Poängen blev 5,5/ 4,5/ 4,5.

img_1011
Så här såg den ut i sina bästa stunder.

Galoppfattningen satt på direkten och galoppen var ok. Inte helt formad, men stabil och bitvis andades han faktiskt ut!
Inte så mycket annat att  tillägga.
Poängen blev 5,5/ 6,0/ 5,5

Totalt slutade poängen på 5,6 / 5,6 / 5,2 = 5,47
Såja! Nu börjar vi närma oss. Med stabilare form, mera styrka och en avslappnad skritt så blir det här jättebra!
Vi slutade på 2:a plats i uttagningen och en A-finalplats rikare.

Näst ut, ca en timme senare, var tölt T5 för Vísir.
En gren jag generellt inte är så förtjust i, men om målet är T3/T1 så är den nyttig.
I T5 rider man först arbetstempo tölt och sedan, efter ett varvbyte, steglängdsökningar på långsidorna. Jag värmde Vísir rätt lite och med rätt mycket skrölt och skritt.
Inne på banan var han duktig och korta tölten var ok. Inte samlad och ridbar, som på den här bilden, från i vintras, men stabil och små sekvenser kom han till att faktiskt jobba.
5,0 av samtliga domare.
Steglängdsökningarna har han varit mycket duktig i och verkligen börjat bli bra på.
Det var inget som märktes nu på banan. Öka! Galopp! sade Vísir och rollade friskt iväg i två av tre ökningar. Den sista var ok, men då var det ju så dags. Nedtagningarna var i alla fall bra.
4,0 av samtliga domare och 4,5 som slutpoäng.
Jaja, något att träna på kan vi ju kalla det!

Efter en mycket snabbt inta en lunch var det dags för Vális uppvärmning inför femgången!
Följde vårt inarbetade mönster och han kändes fin. Men jättepigg!
Lite tramsig med övergångarna mellan tölt och trav (som ju består av att vi gör halt, slappnar av i nacken och sen travar fram). Ville mest galoppera hela tiden.
Men taggade ner rätt bra.
In i collecting ring och sedan in på banan som andra ekipage in. Så fort vi kom in på banan var det som om Váli bara sken upp. “Vi är ju HÄR! Vad KUL!” kändes det som om han tänkte.
Spetsade öron och full fart. men efter ca 1/4 dels varv började han ta halvhalter och kändes faktiskt helt ok i tölten (alltid med Váli-mått mätt).
Britta var nog fullt fokuserad på hästen när hon fotade. För det var många bilder på Váli med en decapiterad ryttare.
Poängen, var betydligt bättre än senast i Norrköping (då tölten var hemsk!): 4,0/ 4,5 / 4,0

img_1192

img_1191

Övergången till trav gick…inte helt enligt planen. Två gånger ville lille vit studsa iväg i galopp, men på tredje försöket kom traven, lite på och bitvis lite fyrtaktig, men ändå inga uppslag till galopp eller tölt.
Bra så.
Poängen blev 5,0 / 5,0 / 5,5 med avdrag på mellan 0,5 – 1,0 på övergången.

Skritten – håhå jaja. Uscha mig. “Bråttom” skrev en av domarna. Hon hade rätt.
Váli hade jättebråttom. Och som jag tidigare skrivit så går det inte att göra något på tävlingsbanan åt det annat än sitta och vänta på avslappning. Sista stegen innan speakern sade att bedömningen var avslutad skrittade han på riktigt.
Poängen blev där efter: 3,5 / 3,0 /3,5

Galoppen gick ok! Bra fattning och efter ett halvt varv i lite väl högt tempo gick det att få kontakt med vildhjärnan där framme.
Då blev galoppen bra! Men det känns att han behöver ännu mera styrka för att orka bära upp sig hela vägen i galoppen.
Poängen: 6,0/ 6,5 / 6,0

 

img_1229

Så var det dags för passen.
Första läggningen gick inte alls. Han tog inte halvhalten och galopperade så vackert så. Efter en tredjedel av långsidan lättade jag och lät honom galoppera.
Och gjorde en tydlig nedtagning ur galoppen. Med en harkling liksom.
De följande läggningarna gick som smort och passen var bra. Lite tidigt kom vi ner i tempo, men poängen var trevlig: 6,0 / 6,0 / 6,0.

img_1250
Vi fick kommentaren “Bra sväv” av två domare. De hade rätt!

Detta resulterade i slutpoängen: 4,9 / 4,9 / 5,1 = 4,97.
Nytt personbästa för oss! Riktigt trevlig! Då var det ändå både avdrag i trav och en riktig dålig skritt.
Det var ingen final i femgången utan prisutdelning direkt och vår poäng räckte till en 3:e plats efter min kompis Malin Stang och Emelie Althén som båda tog personbästa med sina hästar (Grattis!)

Så var det dags att sadla Vísir och rida fram lite grann inför A-final i lätt fyrgång.
Vi skrittade mest och böjde och bara kände av de andra gångarterna lite grann.
In på banan och red. Vísir var lite trött, men slappnade samtidigt av lite bättre då. 5,0 och 5,5 på allt utom traven där det var några 6: or. Och en 4,5 i skritten av en domare.
Några blandade bilder från finalen:

img_1319

img_1275
“Kom igen killen, nu jobbar vi!”

img_1276
“ok då”

img_0933
Vísirs Diddi Stakkur-sadel med snygg-schabraket

img_1333

img_1336

Vi slutade på 5,33 och blev tvåa, slagna av Eva och Brjann på 5,37 (nära, nära).
Duktig Vísir med lite trötta bakben i galoppen! Mycket nöjd Malin!

 

(Ursäktar att inlägget blev så försenat. Mina inlägg tar nästan alltid typ 2,5 tim att skriva och så skall bilder fixas, beskäras, förminskas, laddas upp och allt skall fås ihop till en sammanhängande text. Är impad av de som kan blogga “lite snabbt”)

 

Vårpigghet, övertempo och bårtblåst trav

Friday, April 12th, 2013

När det var mulet igår morse när jag gick upp blev jag först alldeles ställd. Vad grått det är! Var är ljuset?
Det har varit soligt,klart och fint så länge nu att jag nästa glömt hur mulet väder ser ut (lustigt. Hur många mulna dagar har man inte varit med om i livet?).
Dock ordnade det upp sig och solen tittade fram efter frukost (Puh! Hur hade det annars gått?).

Började dagen med Brandi och tog in honom och så lekte vi lite i repgrimma på volten. följa, flytta bakben och bogar. Brandi är rätt trött på att stå och väldigt glad att stimuleras, det märks tydligt. När jag skulle be honom skritta runt mig resulterade det i pip och glada bocksprång och jag fick ta i ordentligt en gång och säga till att “lille vän, du skall inte bralla för mycket nu, med sydd panna, penicillin och nyvaccinerad”.
In, spruta penicillin och borsta av halva hästen medan han åt sin extramat.
Sedan tog Jill och jag och började handhästningen av Nykur med Tindras benägna hjälp. Gick finfint!
Passade på att rida Tindra lugnt på volten efter att Nykur gått in, så hon får lite “egentid” med matte och inte bara får vara barnvakt och gå med snorungarna (det är hon som kallar dom så!) bredvid.
Det verkade hon uppskatta och var väldigt arbetsvillig. Då hon också är nyvaccinerad höll vi oss till skritt, med två små övergångar till trav och tölt.

Stígur och Vísir fick jobba i repgrimma och göra övergångar, jogga fram och länga sig och flytta sig för tryck.
Åh vad skönt med en ridbana där man kan jobba på volter igen! Det är fortfarande snö/is i mitten, men inte värre än att det går att rida på (tidigare var det så djupt och hårt efter den växlade temperaturen, att det bara var knaggligt att rida på).
Jag har verkligen saknat att kunna jobba hästarna från marken. Det enda vi kunnat göra i vinter är löslongera, vilket iofs är ok,men det känns ändå som om man kommer åt att jobba hästen mera och bättre i tömkörning /repgrimma!
Att tömköra ut har inte heller varit aktuellt då alla vägar varit så hala att man är tryggare på hästryggen än på marken (de har ju brodd och jag har inte kommit dit än).

Váli och jag tog en sväng ut och lille vit, som under den gångna vecka varit ett under av samarbetsvilja och trevlighet, var idag en vettvilling.
Hu, nej, det gick verkligen inte bra. Speciellt hemåt var det ingen hemma. Tölt eller galopp gick, men allt annat, som att kunna skritta eller ens trava var bortblåst. Han spände sig, skuttade, och ville bara spriiinga.
Satt av och jobbade från marken en stund, gjorde miljoner halter och ryggningar och till slut fick vi lite trav hemåt och då nöjde jag mig där och skrittade hem, in på volten och gjorde några övergångar tölt-trav där inne. När det funkade tillfredsställande skrittade vi av och avslutade.
Idag skall vi fortsätta med tölt-trav (det är ju bra att kunna om man skall rida F2, med den förbannande övergången i)

På ridskolan gick det inte heller helt som planerat idag.
Första gruppen, en ungdomsgrupp, red ute (inte i ridhuset, där vi grott in oss hela vintern). Gruppen har verkligen utvecklats under vintern och har relativt god koll inne. De fördelar sig över banan självständigt, tar lugnt instruktioner och får de flesta hästarna att göra det de ber om.
Men så fort de kommer ut är det ingen ordning på gruppen. Hästarna segade och gick inte fram, eleverna red nästan på varandra och var inte uppmärksamma.
Vi jobbade med övningar för att få mera uppmärksamhet (av både hästar och elever) och jag stannade till slut dom och frågade om de själva också tyckte att det var rörigt ute, till skillnad från inne. De höll med, men kunde inte svara på varför de inte kunde koncentrera sig.
Vi skulle avsluta med att skritta och tölta lite ute på ovalbanan.
När vi töltade fick Nökkvi (som inte är någon piggelin direkt) lite bråttom. Fortfarande pratar vi rätt lugn grisepass, men det var snabbare än hans ryttare ville. Hon blev lite rädd och spänd och lutade sig framåt och gjorde det där misstagen som är jättevanligt: hon vinklade spöet bakåt-uppåt så det petade honom lite på korset i varje steg.
Nökkvi ökade, ryttaren spände sig, och kramade om med benen .
Jag ropade “Släpp spöet, kasta det i från dig!” men hon var för blockerad och rädd för att höra mig.  Sen drog Nökkvi och Fengur hakade på.
Under mina 15 år på Fors har jag aldrig sett Nökkvi (ja knappt någon av hästarna) springa så. Nökkvis ryttare lämnade farkosten efter att halvt varv och Nökkvi fortsatte hejvillt i 3 varv till på ovalen (nu såg han dock inte rädd ut utan bara vårpigg). Fengurs ryttare gallskrek i falsett och Fengur saktade inte på den signalen och stannade först när han tappat ryttaren i en sväng.
Herrejösses vilken cirkus.
Tack och lov stannade de andra hästarna  och ingen av de två tjejerna som trillade av skadade sig värre än blåmärken och lite chock.
Vi samlade hela gruppen inne på ridbanan (Nökkvi galopperade – det här är hästen som är svår att fatta galopp på annars för att han inte går fram- in på volten slog två rejäla bocksprång och stannade. Jag kollade utrustningen, men allt satt som det skulle och han reagerade ingenstans) och sedan pratade vi igenom vad som hänt, att hästar är flyktdjur, om att släppa spöet om det börjar få fort, och hur det kändes för alla.
Både tjejerna satt upp på andra hästar och kände att det var ok att sitta i sadeln.
Puh, vilken lektion. Kära tider.
Senare under kvällen hade jag både Fengur och Nökkvi med och de var hellugna och totalt som vanligt.
Hoppas tjejerna är av det tuffa hästfolksslaget och kommer tillbaka!

Nu är det dags att ta sig samman och åka till Tyresö och massera för att sedan bege sig till stallet och fortsätta sisyfosjobbet där (fast det är onekligen ett roligt sådant!).

Vísir länger halsen fint under arbetet igår!

 

Efter ett glas vin anföll bloggandan

Friday, April 5th, 2013

Helgdags igen, tydligen. Trevligt.
Inte så stor skillnad för mig iofs, men ändå.

Váli och Stígur har varit veckans glädjeämnen.
Stígur och jag tog oss en femgångrepa igår och döm om min förvåning och glädje när allt bara satt. Ping, pang, poff – varenda övergång, formen, mjukheten och aktionen, galoppfattningar från skritt i bägge galopper och pass med tempo!
Váli är ju en herre som behöver en ängels tålamod. Men tålamodet ger utdelning. Idag dansade han fram i tölt (bitvis styv, men gö man bara ingen grej av det utan bara är mjuk själv och uppmuntrar honom att länga halsen så mjuknar han! Däremot är det lögn i helvetet att kunna göra något i tölten) för att sedan komma över i en luftig trav och trava stadigt, med kontakt en lång sträcka och sedan kunna slappna av i skritt (men några få påminnelser) med ett någorlunda vilande steg (bitvis faktiskt helt vilande).
Vísir har fått vila huvudet och kroppen två dagar efter tävlingen och sedan joggat och lösgjort resten av veckan. Idag tog vi ett riktigt lydnads- och lösgjordhetspass på volten. Det behövdes helt klart. Hanär vimsig och har vårkänslor.
Volten ja förresten! Det börjar äääntligen gå att rida på volt på den!
Längs fyrkantsspåret,där det varit plogat i omgångar den här vintern börjar det se ut så här:

volten050413

Och det går att rida hyfsat på volt på den, som sagt! Lycka!

Brandi tog jag och hans mor (Tindra) tag i i förrgår och påbörjade handhästning med.
Smart tänk att börja med det när man är själv (not). Började med att Brandi longerade mig och Tindra då han bara stod still och inte hajade att han skulle följa med.
Men efter blott två varv på volt (för Tindra och mig) så lossnade Brandis ben från marken och han följde oss rätt så duktigt runt volten. Tre varv i skritt med halter och godis-paus och några passager i trav (passager som i stycken, inte som i samla trav).
Tindra är så underbar ypperlig att handhästa med. Stort tålamod (trots att hon inte gillar sin son!) och så fort han kommer för långt fram så biter hon upprört och irriterat efter honom (“håll dig på plats!”).
Idag hjälpte Erica mig att handhästa igen och red Stigur bakom  och såg till så Brandi inte kunde välja att stanna när som helst.
Vi tog några varv på volten med Brandi på vardera sidan om Tindra (att vara på vänster sida är mycket svårare för hjärncellerna att få ihop) och sedan tog vi en liten sväng ut och det gick så himla bra! Han travar stadigt och vackert på och höll fint sig bredvid mammsen och matte.
Snygg trav har han dessutom.
Eftersom Tindra är så himla bra att handhästa med och det är väldigt bra omväxling så har jag gett mig den på att Brandi skall bli enkl och bra att handhästa!
Jag har bägge gångerna haft Micklemtränset med ett tredelat bett på och ett grimskaft kopplat i kapsonringen (alltså inte haft kontakt med bettet).
På söndag tar vi en ända till.
Om inte Ericas telefon var trött och vill bytas ut till en nyare hade vi fått en väldigt söt bild på handhästningen, men nu få vi se om det kanske kan bli någon på söndag istället. Så länge kan Erica intyga at det var himla gulligt med mor och son bredvid varann!

bapril131
Såhär söt var han i hagen i alla fall härom dagen.