Nämen hörrni, nu har det gått sådär många dagar utan bloggande igen. Ah, denna tid alltså – vad den knatar på utan att jag riktigt hinner med allt jag vill.
Sorry. Eller, ni klarar er säkerligen bra utan att jag sitter här och knapprar på datorn, men ändå.
Såg två trevliga kommentarer från Bettina och Mimmi – tack! Och välkomna!

I lördags tävlade jag och Erica MöRS KM på Váli och Tindra. Det genomfördes, traditionsenligt nuförtiden, på otroligt fina Runsten Equestrian i Grödinge.
Tindra och Erica red T7 och V5 och det gick väl lite trögt inne på banan, men Tindra såg glad och nöjd ut och Erica var nöjd med insatsen och de hamnade på strax-utanför-B-final-plats.
Helt ok så.
Váli gick F2 kändes ok på framridningen.
In på banan tölten först. Passtakt, men inte helt opåverkbar. Han varierade mellan att spänna sig och lite mindre passtakt. Poäng mellan 3,5 – 4,5. Helt befogat.
Trav, skritt och galopp gick bra. 5,0 – 6,0 på alltihopa. Ja, inte 6: or på skritt då (då hade ni fått höra om det…) men på både trav och galopp var det lite 6: or.
Första passen gick elegant. Snabbt, säkert och 6,0 av alla tre domarna.
Sedan ville jag få ut Váli i kurvan lite bättre (han suger sig mot inner kanter i läggningen) och då lade han sig inte och så fick vi till en läggning, men han kom då för högt i hållningen slog upp.
Sista läggningen gick bra, men jag red på lite för hårt och han slog upp. Attans.
Trots bara en passläggning av 3 fick vi 4,0 på pass av två domare och 4,5 av en.
(av tre passläggningar räknas den sämsta bort och sedan ger domaren en poäng baserat på ett snitt mellan de två resterande. Om en av de två är en nolla drar man 2 poäng på den sista. Alltså hade jag 6,0 /0/0 = 4,0).
Så trots bara en passträcka slutade vi på 4,9/ 4,6/ 4,6 = 4,70.
Och det blev vi 4:de på. Det var ingen final i F2, vilket var lite synd. Det var 7 startande ändå så en a-final hade ju gått att ha.

Bilder, courtesy of Erica! (click ’em)

För utöver F2 hade jag, som jag senast skrev anmält Váli till den speciella KM-grenen också.
Jag satt och dividerade med mig själv på läktaren på om jag skulle stryka oss ur den grenen eller inte, då jag tycker hela grenen var märkligt, och inte så hästvänligt upplagd, och dels var väldigt nöjd med femgången.

Men jag värmde ändå upp och sen tog allt massor tid och jag promenerade, satt på ett staket och väntade och promenerade lite till och sen värmde ändå lite mera och skulle sen in och rida trav i några varv.
Tillsammans med en annan och vi hamnade lite tight och jag försökte rida om på utsidan och Váli vart pigg och rullade över i galopp och vi hittade tillbaka till trav och sen kom vi lite på insidan om det andra ekipagetoch hennes spö petade lite Váli, som rollade fram i galopp igen.
Red ut och kände bara nej – skall jag vänta “hundra år” och sen ladda om och in igen för en gångart och så samma procedur en gång till.
Nej – det kändes inte bra för hästen!
(Nu låter jag som en sur förlorare, för att första momentet inte gick så bra, men det är verkligen inte så! Det har är bara inte ett format som jag tycker är hästvänligt, domarvänligt eller ryttarvänligt).
Vi packade ihop och åkte, nöjda och glada hem. Trevlig dag med ok väder dessutom!
Kvällen avrundade Erica och jag med att fira hennes födelsedag (som var för någon vecka sen) med middag (Amazon) och bio (“Skumtimmen”) i Heron City. Trevlig avslutning på en trevlig dag!

Visir och jag i vintras – bara för att jag ville visa den bilden igen.
Annars under veckan då?

Under veckan han Brandi fått en klättertur i skogen (oh, så bra för hans balans och långa bakben), en handhästtur med sin mor (som inte gillar honom alls, men håller god min då matte sitter på ryggen, men är snabb med att ge honom ett tjuvnyp när jag vänder ryggen till) och idag en tur ut i sällskap med brorsan Nykur och My.
För tillfället är tralopp vår favoritgångart. Det är fyrtaktig trav med återkommande galoppinslag. Det märkt att de där bakbenen vuxit och är långa. Han behöver hitta sin balans och får traloppa på. Det ser ungefär likadant ut när han sprang bredvid som handhäst utan belastning.
Galopp och skritt är det vi gör absolut bäst för tillfälle. Tölt finns i nedförsbacke och i skritt ökar och kortar vi tempo och steglängd. Känns verkligen inte som någon brådska.

Britta och jag var inne på Strömsholm i tisdags med Vísir och hans öga.
Vísir är igång och rids på veterinärens inrådan. Han går med ryttare varannan dag och utan ryttare varannan.
Såret läker, men långsamt. “Very comlicated injury”, “Extremly rare fungus in the eye”.
Nya prover togs och sårskorpan skrapades ner så att såret började blöda lite igen för att sätta fart på läkningen. Mycket intressant att se den mycket kompetenta och noggranna veterinären Esme  jobba. Hon förklarade tydligt och bra.Han kommer blir helt bra och förmodligen inte ens få en synnedsättning! Vi märker ju inte speciellt mycket av det här i vardagen då han har ögat helt öppet och han skall ridas som vanligt och det inte heller är någon medicinering hemma att tänka på.

Ridskolan och privatlektioner rullar på som vanligt.
Idag rullade jag iväg transporten till Opus Bilprovning i Jordbro (där statliga Bilprovningen var förr) och fina gamla Boj-släpet gick galant igenom besiktningen. Skönt! Det är ändå från 1988!
I helgen som kommer är jag uppe i Umeå igen hos det underbara gänget jag var hos i augusti! Skall bli så KUL!