Posts Tagged ‘Evidensia Stav’

Nollställning inför vintern

Wednesday, November 11th, 2015

Efter en tuff säsong med mycket träning och en del tävlande ville vi göra en rörelsekontroll av Exakt inför vinterträningen.
Så efter sista tävlingen för säsongen, den 18/10 på Häringe, så åkte vi till Evidensia Stav och lät fantastiska Maria Lendau klämma och känna igenom fina fuxen.
Vid böjproven så hade han 0,5 grads reaktion på högt bp höger bak.
Och vid longering var han något ojämn vänster bak, väldigt lite, men dock.
Efter ridprov och bedövningar i omgångar med idel lovord om hur elastiskt och fint han rör sig, speciellt i trav, var vi överens om att vänster bak blir lite obekvämt för honom i tölt på böjt spår och höger bak jobbade inte helt jämt när vänster bak var bedövat.
Men om och om igen poängterade Maria “men Malin det är alltså sååå lite!”
Vi valde att behandla Exakt i bägge bakknäna. 20 min skritt för hand/dag och återbesök om tre veckor.
När de tre veckorna gått och vi var på återbesök, men hos Izabella Granswed, som jag också har stort förtroende för, då Maria åkt till varmare land över vintern (åååh, är lite lätt avis!).
Omdömet blev: du skulle kunna tävla på det här Malin – ingen skulle säga något! Det lilla vi ser är för att vi är nördar och verkligen ser.
Höger bak var helt bra och vi såg en liten, liten ojämnhet på böjt spår på vänster bak.
För att vara helt säker på att det var knäet på vb som gav den lilla hältan så bedövade Izabella först hasen och lade sedan en ringblock ovanför kotan, vilket bedövar allt nedanför det, alltså kota, hovled och hov. Inget av detta gjorde någon skillnad.
Vb knä behandlades en gång till och nu har jag tömkört honom rakt fram i en vecka och idag satt jag upp och skrittade uppsuttet.
Nu skall han skrittas uppsuttet en vecka rakt fram (eller, tja, jag kommer växla mellan ridning och tömkörning) och sedan lägga in trav och tölt rakt fram och sedan öka på med galopp och böjda spår. Fullt igång vid jul.

En del tycker säkert att jag är lite överdrivet “noggrann” och petig. Kanske är jag det.
Vet inte.
Men varför inte behandla när en liten hälta faktiskt finns än att rycka på axlarna och säga “äh det är nog inget”. De är ändå vänster bak jag funderat lite över under hösten och tittat på om och om igen.
Och då känns också timingen bra nu inför vintern. Det skall ändå lugnas ner och jobbas grundarbete.

Igår var Per-Martin Andrén ute hos oss och vaccinerade hela ligan hästar och kollade även munnarna på 14 hästar. Jag gillar hans opretentiösa framtoning, snabba, effektiva arbetssätt och förmågan att snabbt kolla av och avgöra om något behöver göras eller inte.
Brandi och Exakt fick MVG på munhålan vilket ju känns bra så klart!
väldigt lugn vecka nu för hästarna då de är vaccinerade.

Förra veckan kom en ny häst hem.
Aldinrós är ett femårigt sto, e: Háleggur från Oskarslund. Ägaren kontaktade mig för att få hjälp med utbildning av hästen och sig själv. Jag var och tittade och provade hästen och hon visade lite irrationell ilska och stegrade så till den milda grad att jag vill kolla upp så hon inte har ont innan vi fortsätter med henne.

aldinros1
Nu har hon varit på kliniken en gång och förutom en lite för hög spänningsgrad i ryggen och ett bakben som inte helt rör sig som det skall hittade vi inget.
Hon behandlades i en kota bak, och har promenerats dagligen sedan dess och jag har tömkört henne lite.
Longerade henne här om dagen och det är något som inte helt stämmer i hennes rörelsemönster, men det är väldigt svårt med en  något överbyggd häst med mycket tölt, som växlar lite mellan gångarterna och dessutom inte kommit så långt i sin utbildning. Är det dålig balans enbart?
Jag tror faktiskt inte det. Vänster bakben rör sig annorlunda och “fel” i bägge varven och i ena varvet har hon tydligt svårare för trav.
Ägaren skall åka i väg på en resa, så Aldinrós bor hos mig på Vädersjö en månad. På tisdag skall vi på återbesök på kliniken så vi får se vad som tycks. Kanske är hon bara svag och har dålig balans?
Fortsättning följer.

aldinros2

 

Harmony on Gotland och senframgång

Tuesday, March 24th, 2015

Helgen spenderades, som jag skrev i förra inlägget, på Gotland och TiH-kurs för ett gäng från klubben Austur. Fantastiskt kul helg med härliga möten med nya bekantskaper både på häst- och människosidan. Jag bodde dessutom som en drottning hos Nina med god middagar, bastu efter en kall dag, underbart värdfolk och tre alldeles ljuvliga hundar!
Och harmoni uppstod både här och där under helgen! Så underbart att gå uppleva och se!
Måndagen blev lång, som de lätt blir när man jobbar på en ridskola på kvällen och så har egna hästar och så.
Dagen började med utsläpp av hästar, en lektion för en ung Mökkur-son med ägare och rida en unghäst, som jag håller på att grundutbilda.
(Jag får inte i dagsläget ta emot tränings- och/eller saluhästar på Gårdslöt då gårdsägaren inte vill ha flera hästar på gården, så det är lite fixande med träningshästar. Den här hästen skulle egentligen kommit till mig på träning, men det gick ju inte och som tur var så bor den i Tungelsta så vi möts tre dagar i veckan på en ridbana och jobbar).
Dagen fortsatte med ridning av Váli, Vísir och Exakt. Sedan en snabb andhämtning i soffan över en sen lunch och så 3 timmar ridskola och tömkörning av ett stycke unghäst på Fors.
Idag började dagen med utsläpp (som vanligt) och sedan ett besök på Evidensia med en elev.
och kl 10 var det dags för Tindra att ha återbesök på kliniken!
8 veckor sedan sist och vi har skrittat och skrittat. Att longera henne kändes inte som något helt onödigt då det endast resulterar i 450 kr för at hon bockar och piper och flyger runt i 4 varv innan vi avbryter för att det inte funkar.
Så den här gånger tränsade och sadlade henne och hade grimman på under tränset och så skrittade jag till kliniken (sååå skönt att bo så nära en så enormt bra klinik) och stack in näsan och meddelade Maria att jag var där. Skrittade runt en enormt pigg och lite skuttig  Tindra på gården. När Maria kom ut gick vi in i ridhuset och Tindra blev så lycklig när jag bad henne öka från skritt! I varje kurva småskuttade och och krummade ryggen i varje hörn/kurva och var bara så glad!
Maria frågade lite oroat “Men Malin är du säker på att du inte vill att vi pleggar henne lite?”. Skrattade mest lite och försäkrade henne om att det inte behövdes. Efter nått varv hade en värsta överskottsenergin bubblat ur och Tindra började ha tid att lyssna på var jag faktiskt bad henne om. Och åh – det är ju så här hon skall kännas! Hon var så jämn och fin och både Maria och Jill (som var gullig och kom ner till kliniken) berömde för hur en och framför allt luftig i steget Tindra var! Sååå himla skönt att känna! Både i tölt och trav!
Ingen behandling utan hem och börja sätta igång henne lugnt!
De behövde på Evidensia bilder på när Maria använde ultraljudet på en häst så Tindra bjöds på en gratis UL-undersökning av senan och “gratis droger”!
“Åh titta vilken fin läkning av förstärkningsbandet här! kvittrade Maria glatt efter fotosessionen. Jag tar hennes ord på det.
Mycket glad och nöjd lät jag Tindra vakna till lite och ledde sedan hem henne.
Så lycklig och glad!
Älskade Tindran, du grejade det på 5 månader.
Nu lååångsam uppbyggnad!

img_9289

BACK to the root of the problem

Friday, March 6th, 2015

Jag postade lite instagram (heter mlainsinsta där om ni vill följa)/facebookbilder i onsdags från kliniken då Ancan, Bella och jag tillbringade 6 timmar på Evidensia Stav med en häst. Och jag fick en del kommentarer, sms och meddelanden om att jag hemskt gärna fick blogga om den dagen.
Och ni vet hur det är – er vilja är min…nja, inte kanske lag direkt…men guidelines?
Så här kommer ett inlägg om det!

Jag har kollat med hästens ägare så det är ok att skriva om deras häst och svaret kom med en tumme och upp och flera bilder att använda.

Here it goes:

Ni vet hästen jag skrivit om att jag jobbat med på Karlslund, Filo.
Han har ju haft problem i det förflutna, vilket vi vet.
Han har tydligen svår att rida in och reds småningom in av en lång (tung?) portugis som lärt honom “allt” väldigt fort.
Han kom till Karlslund i höstas efter en annons på Hästnet där han skänktes bort för att han skenade och ägarna inte hade tiden och intresset att utreda varför.
Han rör sig väldigt trevlig när han är avspänd, men avspändheten är ett problem.
Först av allt utreddes han för hälta på kliniken. En cysta i ena bakknäet upptäcktes, något som tydligen är vanligt på ponnyer/mindre hästar och inte behöver besvära hästen nämnvärt.
Haltfri satte vi igång med Filo – jag och hans ägare Bella.
Jobb i repgrimma, med fokus på kontakt och förtroende, lugnt arbete med ryttare. Små övergångar. Andas – lugn – vi är inte arga på dig vännen.
Lite svajigt har det ju varit, men det har ändå gått framåt. För några veckor sedan red Bella sin häst i alla gångarter i bägge varven (vi var inne i en inhägnad i ett ridhus och jag håller i linan som sitter i en repgrimma under huvudlaget). Efter den gången har det gått sämre. Omotiverade jättebockningar med ryttare och senast även utan ryttare men med sadel. Men: han bockar inte med Ville (dockan) på ryggen  – men med en välbalanserad ryttare som väger 20 kg mindre än dockan kan han plötsligt få tokspel.
Efter senast, då han bockade med bara sadeln (då satt inte ryttaren upp alls), sade vi att nu måste vi in och kolla upp det här igen och leta vidare. Det här är inte en häst som lärt sig att kasta av sina ryttare. Han är jättesnäll och så otroligt välvillig, men blir blockerad.
Spänd som en fiolsträng över ryggen, vilket vi upplever att blivit värre.
Så det var i ryggen vi började söka på Evidensia Stav igår. Började med longering och ett ridprov. Mycket spänd häst, men han bockade inte. Duktiga Bella (som har superbalans och är otroligt följsam och modig!) red i skritt och trav. Vi utmanade inte med att galoppera, då Filo var så väldigt spänd. Veterinären Izabella såg ju läget ändå. I höger varv har han hela tiden skevat in med baken och liksom vikt sig. Så även nu. Men inga bocksprång.
(På frågan “hur många gånger har du åkt av?” svarade Bella “jag har suttit kvar tre gånger”…)
Så vi går in och börjar med att bedöva Filos rygg. Det görs med en herrejösses lång nål då delarna som skall bedövas är ca 10 cm ner i ryggen.
Här har jag filmat när Izabella sprutar i ryggen på Filo:

Ja alltså är man spruträdd kan man ju se det här som terapi.
Ca 45 minuter senare gjorde vi om ridprovet och jepp – en avslappnad lugn häst, som längde överlinjen, frustade och rörde sig fritt med svikt i skritt, trav och galopp i bägge varven.
Ok – härligt att se! Men vad gör i nu?
Jo – ultraljuda ryggen för att se om det är något djupt därinne som gör honom så här spänd.
Medan vi jobbat med Filo har han haft sadel och ryttare max en gång i veckan i ca 15-20 min. Det får man inte så ont i ryggen av. Inte de rigorösa spänningar den här lilla hästen visar.
Izabella ultraljudade facettlederna i ryggen. Facettleden sitter mellan ryggkotorna:

Izabella förklarade att ultraljud på rygg är knepigt och alltid lite subjektivt då det ligger så djupt in i hästens kropp och veterinärerna inte gör den undersökningen i närheten lika ofta som på senor.
Men hur hon än vred proben och kollade om och om igen (hon var jättenoggrann och tog tid på sig och förklarade i massor för oss) så verkar det som om stackars Filo har lite pålagringar på några av facettlederna i ländryggen på höger sida. Precis där han är som mest öm för tryck och det är också ditåt han viker sig och skevar i ridningen.

ulbild
Ni ser områdena jag ringat in på bilden – den till höger är taggig och det är så det skall se ut, medan den till vänster är liksom mera rundad, vilket tyder på en pålagring.

Massvis med hästar går med pålagringar här utan att ha ont och utan att någon vet det, så det behöver inte vara ett problem. Men Filo har ont och det är troligtvis pga inflammation runt pålagringarna.
Så han fick contisonsprutor i ryggen för smärtlindring och avslappning samt även i facettlederna (snacka om pillgöra!) för inflammationsbekämpning.
Nu skall han få jogga i lina och avslappnat sträcka ut ryggen och gå på vattenband (Filo har det ju rätt lyxigt hemma med alla möjligheter för rehab hemma!) och om ett tag skall han tillbaka och få stötvågsbehandling i ryggen.

ul2
Izabella ultraljudar Filos rygg och Bella och jag studerar, frågar och tittar, Ancan fotar.

Fortsättning följer förmodligen (om ni vill? är ni intresserade?)

Men om ni tjatar så…

Tuesday, December 16th, 2014

Hej igen.
Ser fortfarande på Netflix. Inte sovit i natt. Eller jo, typ 3,5 h, men det räcker tyvärr inte långt.
Leran består där ute. Nu med lite is på som topping. Sån där is som spricker när man trampar på den och så skvätter det upp iskallt lervatten  i
stället.

Well.
Snabb recap. Tindra (bra med sammanfattning för mig själv, och om det någon som inte tagit noggranna anteckningar under tidigare inlägg):
22/10 konstaterade jag att Tindra var halt, efter att Erica bad mig kolla henne. Främst i tölt, men även i trav, på vänster bak.
Benen torra och kalla dock.
23/10 gick Tindra i hagen. Jag fick en rapport om att det varit älgar i hagen och hästarna varit “bananas”. Alltså måste hon halkat i leran och sträckt senan då.
24/10 var vi på Evidensia Stav hos Maria Lendau.
Tindra visade lite hälta i longering och hade några små böjreaktioner. Tydligt bakhalt vänster vid ridprov. Vid bedövning vänster bakknä visade hon hälta även höger bakknä.
När jag skulle flytta ett ben kände jag att hon var svullen om senan på höger fram. Tindra har aldrig varit svullen eller varm i ett ben någonsin, så jag reagerade så klart starkt på detta. Senan ultraljudades och en skada på förstärkningsbandet konstaterades, men inget annat. Bägge bakknäna behandlades.
Hem med order om promenad på 15-20 min varje dag och återbesök 2-3 veckor senare.
11/11 var vi på återbesök. Senans status oförändrad, ultraljudades inte. Näst in till helt ohalt bak, men visade hälta på höger fram i höger varv. En bedövning på höger framknä lades och då försvann 95% av hältan på h.f. (så senan bör inte ha orsakat den hältan alltså). Dock kom en liiiten hälta på höger bak fram. Bägge bakknäna behandlades (då hon ändå skulle stå) och höger framknä behandlades. Mera promenader, gärna så många som möjligt och återbesök om 4-6 veckor.
Tindra skulle haft återbesök på Stav idag egentligen, men jag har valt att avboka det.
Hon fick för en vecka sedan ett trycksår på benet som varit lindat. Såret gör helt klart ont och troligtvis därför har hon varit lite halt på det benet i trav/skrölt rakt fram. Hon har varit ohalt på det innan såret uppstod.
Bakknäna bör ju vara helt bra nu, det är senan på höger fram som är problemet (ev. assisterat av höger framknä). Senans status har varit alldeles för dålig för att vara “bara” en skada på förstärkningsbandet. Men skadan var väldigt färsk när den ultraljudades och det har förmodligen fortsatt blöda efter det. Det här är en senskada. Ancan på Karlslund har varit otroligt hjälpsam och snäll och både kollat på senan, ultraljudsbehandlat den och varit ett underbart stöd och bollplank!
Erica har varit ett enormt stöd och en ofantlig hjälp då Tindra skall promenera så mycket som bara möjligt. Och raskt!
Så oftast har jag tömkört henne (lite roligare än att bara gå i grimma) 30-50 min på förmiddagen och Erica gjort det samma på eftermiddagen/kvällen. På helgerna har vi ofta bytt. De (få) dagar Erica inte kunnat har jag gått två gånger och ibland har Britta varit såå söt och hjälpt mig! Är så enormt tacksam för all hjälp!
Den senaste vecka har senan faktiskt börjat kännas bättre, speciellt efter tömkörning/promenad. Och även innan.
Idag när jag tömkört i solen (! nästan lite skrämmande och förvirrande) var Ancan på kliniken och jag tömkörde dit och lät henne känna på benet och diskutera. Och åh, vad beröm vi fick för senan. Såå mycket bättre och helt annorlunda att känna på! Det finns ju svikt i den här! Åh vad skönt att höra! Jag blir lite hemmablind när jag känner på senan 3-5 ggr/dag.
Tillsammans beslöt vi att fortsätta promenera/tömköra, men lite mera i skrölt/tölt/trav och att varannan dag skritta uppsuttet ett av passen!
Så ikväll satt jag äntligen på älskade tant brun igen! 30 min skritt barbacka på en piiiigg tant!
Återbesök är bokat i slutet på januari.

Förra veckan var lite tung. Brandi skuttade och bockade (lös på ridbanan) och lyckades stuka sig fram – på bägge fram i samband med att han trampade av sig en sko. Halt på bägge fram (en i skritt och i trav växlade han mellan vilket ben han var halt på), men inte varm, svullen eller öm och ingen böjprovsreaktion (alltså inte ont i någon led). Han fick stå i liten sjukhage lindad ner över hovleden i fem dagar. När jag tog ut och kollade honom efter det var han helt ren igen! Skönt det i alla fall. Han fick vila ute i flocken några dagar till (då han dessutom inte är broddad än och det var halt utanför hagen) och igår red jag en sväng och han kändes fullkomligt normal!
Tyvärr missade vi Vallfaris luciatölt på Västergården pga av detta – men det viktigaste är så klart att han är ohalt och mår bra!

Exakt mår finfint och går som tåget!
Visir är i helträning hos mig ett tag då matte behöver avlastning och han kändes väldigt trevlig idag!
I övrigt har jag spenderat tid på kliniken med kund/vän och dennes häst under dagen och lämnat in min transport på lagning då frambommen har gått av(! – inne i släpet alltså).

Så nu vet ni.
Blä.

Men jag mår bra och det går ju åt rätt håll!

 

Koliken anfaller

Thursday, November 27th, 2014

Meeen vad november är grått och lerigt!
Så grått och lerigt och tråkigt så Vísir tänkte att han skulle ge oss lite spänning. Så han skaffade sig helt sonika lite gaskolik sådär oförhappandes.
Tur i oturen var att koliken anföll när Britta och jag stod och tittade på honom. Han gick från att vara helt ok (normal) till att få jätteont på 30 sek!
När jag, efter att ha masserat patienter i Tyresö, kom till stallet hade Vísir precis fått lite hö inne i boxen och Britta stod och sade “men killen vill du inte ha hö?”. Då blir man ju lite orolig då det här är en kille som gillar mat. Strax lade han sig ner och såå upp igen och så ner!
Anade oråd och gick in till honom och började han bukandas och stampade några gånger. Lyssnade på magen på honom och det var tyst – så tyst.
Britta fick direktorder att gå bort till Evidensia Stav med honom på en gång och jag tog bilen.
När vi traskade in på kliniken och sa “hjälp – den här killen har kolik” sa de “nämen en till!”.
Vísir var den 4: de hästen den dagen som kommit akut in med kolik.
Typiskt då det varit ner till -5 grader (första riktiga minusgrader-natten). Vísir har förmodligen druckit lite dåligt och ev fått i sig lite sand eller jord så.
Vi fick komma in direkt och Maria lyssnade och kände och konstaterade att han hade väldigt mycket gas i tarmarna. Gaskolik alltså. Han sondades med parafinolja och fick smärtstillande och dropp och så behövdes det övervakning över natten.
Vi hade en sån himla tur att Ancan från Karlslunds Gård också hade en kolikhäst som måste kollas till under natten (Evidensia Stav har inte jourpersonal, så vi erbjöds att ha hästen där, men måste själva kolla till honom) så Vísir fick åka med till Karlslund och stå där över natten.
Stackaren mådde inte bra under nattten. Kramper i magen, bukandning men inte så dålig att det blev farligt så Ancan höll koll och han fick stå på vibrationsgolvet (som är bra till mycket!) och skaka i omgångar.
Tidigt i morse var han tillbaka på kliniken och vi möttes alla upp där.
Fortfarande ont och han såg uppdragen och trött ut. Ny rektalundersökning och sondning med parafinolja och så fick han smärtstillande och kramplösande medicin samt ställas med dropp igen. Vad skönt det var att se när den kramplösande medicinen tog – plötsligt andades han normalt igen och såg piggare ut!
Nu har han stått på kliniken hela dagen och fått dropp och övervakning och han är bättre med behöver övervakas även i natt och kollas imorgon igen!
Fy vilken pärs det är när de är dåliga så där! Men så skönt att:
1) det händer mitt på dagen en vardag i dagsljus (annars tenderar koliken att dyka upp på en fredag-söndag sent i mörker då veterinärvård är som dyrast och man inte ser ett smack)
2) det hände när han stod inne och vi var bredvid (vi hittade honom inte ute i hagen jättedålig efter Gud-vet-hur-länge)
3) vi har promenadavstånd till en jättebra hästklinik och får hjälp direkt4) Karlslunds-folket är underbara och alltid ställer upp!

Blir frisk fort nu älskade Vísir!

img_9030
Vísir och jag i vintras

I övrigt har Exakt töltat fort i mörkret (oj vilket tempo han kunde hålla i tölt! Första gången jag verkligen kände tryck i honom i ökad tölt!) och Brandi gått superfint och med både avslappning och tryck i både tölt och trav. Och mitt när vi travade så avslappnat och fint och var helt fokuserade så står det fem jävla rådjur mitt på travslingan och vi är så fokuserade så vi inte ser dom så när de studsar iväg som popcorn åt alla håll blir både Brandi och jag så rädda så vi håller på att fall omkull! Men det gick tack och lov bra!
Vi fick till riktigt trevlig pass en lagom lång bit också – kändes mycket lovande och bra!
Idag har Brandi och jag lekt med longreining i lilla fyrkanten i 15 min och bara övat på attt lyssna, vänta och svara avslappnat på hjälperna från marken. Och flytta ett ben åt gången i en riktning (jmfr med alla ben hoppar hit och dit och ganska fort), Váli har fått ett tömkörningspass och Exakt har ätit sig i form (han håller på att tunna ur lite och får varje dag komma in och äta extra hö samt lusern, krafft muskel och mineraler).

img_0191
Brandi med “benen i oordning” förra hösten