Hej igen.
Ser fortfarande på Netflix. Inte sovit i natt. Eller jo, typ 3,5 h, men det räcker tyvärr inte långt.
Leran består där ute. Nu med lite is på som topping. Sån där is som spricker när man trampar på den och så skvätter det upp iskallt lervatten istället.
Well.
Snabb recap. Tindra (bra med sammanfattning för mig själv, och om det någon som inte tagit noggranna anteckningar under tidigare inlägg):
22/10 konstaterade jag att Tindra var halt, efter att Erica bad mig kolla henne. Främst i tölt, men även i trav, på vänster bak.
Benen torra och kalla dock.
23/10 gick Tindra i hagen. Jag fick en rapport om att det varit älgar i hagen och hästarna varit “bananas”. Alltså måste hon halkat i leran och sträckt senan då.
24/10 var vi på Evidensia Stav hos Maria Lendau.
Tindra visade lite hälta i longering och hade några små böjreaktioner. Tydligt bakhalt vänster vid ridprov. Vid bedövning vänster bakknä visade hon hälta även höger bakknä.
När jag skulle flytta ett ben kände jag att hon var svullen om senan på höger fram. Tindra har aldrig varit svullen eller varm i ett ben någonsin, så jag reagerade så klart starkt på detta. Senan ultraljudades och en skada på förstärkningsbandet konstaterades, men inget annat. Bägge bakknäna behandlades.
Hem med order om promenad på 15-20 min varje dag och återbesök 2-3 veckor senare.
11/11 var vi på återbesök. Senans status oförändrad, ultraljudades inte. Näst in till helt ohalt bak, men visade hälta på höger fram i höger varv. En bedövning på höger framknä lades och då försvann 95% av hältan på h.f. (så senan bör inte ha orsakat den hältan alltså). Dock kom en liiiten hälta på höger bak fram. Bägge bakknäna behandlades (då hon ändå skulle stå) och höger framknä behandlades. Mera promenader, gärna så många som möjligt och återbesök om 4-6 veckor.
Tindra skulle haft återbesök på Stav idag egentligen, men jag har valt att avboka det.
Hon fick för en vecka sedan ett trycksår på benet som varit lindat. Såret gör helt klart ont och troligtvis därför har hon varit lite halt på det benet i trav/skrölt rakt fram. Hon har varit ohalt på det innan såret uppstod.
Bakknäna bör ju vara helt bra nu, det är senan på höger fram som är problemet (ev. assisterat av höger framknä). Senans status har varit alldeles för dålig för att vara “bara” en skada på förstärkningsbandet. Men skadan var väldigt färsk när den ultraljudades och det har förmodligen fortsatt blöda efter det. Det här är en senskada. Ancan på Karlslund har varit otroligt hjälpsam och snäll och både kollat på senan, ultraljudsbehandlat den och varit ett underbart stöd och bollplank!
Erica har varit ett enormt stöd och en ofantlig hjälp då Tindra skall promenera så mycket som bara möjligt. Och raskt!
Så oftast har jag tömkört henne (lite roligare än att bara gå i grimma) 30-50 min på förmiddagen och Erica gjort det samma på eftermiddagen/kvällen. På helgerna har vi ofta bytt. De (få) dagar Erica inte kunnat har jag gått två gånger och ibland har Britta varit såå söt och hjälpt mig! Är så enormt tacksam för all hjälp!
Den senaste vecka har senan faktiskt börjat kännas bättre, speciellt efter tömkörning/promenad. Och även innan.
Idag när jag tömkört i solen (! nästan lite skrämmande och förvirrande) var Ancan på kliniken och jag tömkörde dit och lät henne känna på benet och diskutera. Och åh, vad beröm vi fick för senan. Såå mycket bättre och helt annorlunda att känna på! Det finns ju svikt i den här! Åh vad skönt att höra! Jag blir lite hemmablind när jag känner på senan 3-5 ggr/dag.
Tillsammans beslöt vi att fortsätta promenera/tömköra, men lite mera i skrölt/tölt/trav och att varannan dag skritta uppsuttet ett av passen!
Så ikväll satt jag äntligen på älskade tant brun igen! 30 min skritt barbacka på en piiiigg tant!
Återbesök är bokat i slutet på januari.
Förra veckan var lite tung. Brandi skuttade och bockade (lös på ridbanan) och lyckades stuka sig fram – på bägge fram i samband med att han trampade av sig en sko. Halt på bägge fram (en i skritt och i trav växlade han mellan vilket ben han var halt på), men inte varm, svullen eller öm och ingen böjprovsreaktion (alltså inte ont i någon led). Han fick stå i liten sjukhage lindad ner över hovleden i fem dagar. När jag tog ut och kollade honom efter det var han helt ren igen! Skönt det i alla fall. Han fick vila ute i flocken några dagar till (då han dessutom inte är broddad än och det var halt utanför hagen) och igår red jag en sväng och han kändes fullkomligt normal!
Tyvärr missade vi Vallfaris luciatölt på Västergården pga av detta – men det viktigaste är så klart att han är ohalt och mår bra!
Exakt mår finfint och går som tåget!
Visir är i helträning hos mig ett tag då matte behöver avlastning och han kändes väldigt trevlig idag!
I övrigt har jag spenderat tid på kliniken med kund/vän och dennes häst under dagen och lämnat in min transport på lagning då frambommen har gått av(! – inne i släpet alltså).
Så nu vet ni.
Blä.
Men jag mår bra och det går ju åt rätt håll!
Tags: Brandi, Evidensia Stav, Halt häst, Senskada, Tindra
Låter som en tung period för dig. Vi elever är dock djupt imponerade av hur uppmuntrande o proffsigt du tar dig an oss och våra kära luddetussar ????
Men vad sätt att det går åt rätt håll m T o att lilla grabben läkte fort!
[…] Igår var det återbesöksdags på Evidensia Stav med Tindra. För en recap om vad som häst i tidigare episoder av “Tindra halt och senskadad” kan ni läsa här. […]