Posts Tagged ‘Evidensia Stav’

Återbesöksdags

Thursday, November 13th, 2014

Tindra hade återbesök på Evidensia Stav i tisdags.
Två och en halv vecka sedan senaste besöket. Då sprutades hon i bägge bakknäna endast. Hon visade ju lite reaktion på böjprov fram, men det var så lite så vi valde att inte behandla det utan se om det skötte sig själv.
Nu började vi med longering och ridprov direkt. I longering var det lite svårt att se något (förutom att hon inte var jättehalt) då det mest bockades och ville springas. Så på med sadel och träns. Hyperpigg tant T som hade energi för långt flera pållar en den enda hon råkar vara. Men hon skötte sig jättefint.
Bakknäna var Maria Lendau, vår veterinär, mycket nöjd med. Riktigt fint såg det ut bak! I ena varvet kändes (och syntes) en lien hälta på höger fram. Där hon har senskadan.
Hon är fortfarande svullen över senan och jag tycker det varken blivit bättre eller sämre. Har kylt, men det har inte gjort någon skillnad.
För att veta att det inte var senan som orsakade hältan på h.f. så lades en bedövning på höger framknä. Och vips var hältan nästan helt försvunnen. Bakknäet syntes dock pyttepyttelite igen då.
Ok, skönt. Då var det inte senan som orsakade hältan på frambenet.

img_0126

Så: Sprutad med tuppkam och cortison i höger framknä och cortison (enbart, tror jag i alla fall) i bakknäna (Maria tyckte vi skulle behandla om dom då hon ändå skall vila och promeneras, men velade en stund på om de faktiskt behövdes då de var så mycket bättre).
Nu är det skrittpromenader rakt fram 2 x 15-20 min om dagen tills nästa återbesök om ca 4 veckor.
Då skall förhoppningsvis hältan vara borta och är senan inte bättre skall vi ultraljuda den igen och se hur det ser ut.
Så tillbaka till hagen med damen, tack och lov är hon ju snäll och lugn där.

img_0202

 

Onsdagen spenderade jag dels med elever och deras hästar på kliniken och sedan med att rida en Exakt som nästan hoppade ur skorna av energi (men efter ca 20 minuter fick vi energin rättriktad och då var han rolig som attan!) och en väldigt duktig och jämn Brandi som kändes bara glad, vilket ju värmer ett mattehjärta.
Idag har jg promenderat med tant brun och sedan innan jag hann längre fick jag rycka in och skjutsa fina vännen med värsta ryggontet till akuten, där vi fick reda på att hon har en hel, men jättesned rygg som krampar. Just nu går det inte att hjälpa henne med vare sig massage eller naprapati, utan det är smärtstillande och antiinflammatoriskt först, sedan massage och töj och så lite naprapati och sen träning och stretching.
Fy, vad det är jobbigt att se nära och kära ha så himla ont och inte kunna hjälpa till med annat än bilkörning.
Tillbaka i stallet red jag Vísir ut och fokuserade på mycket skritt, trav och galopp då det är Atli-kurs imorgon och det nog kommer fokuseras en del på tölt då.
Váli fick sig en sväng med massor skritt (luuugn och fin nu killen) och så skrölt och trav i små mängder.
Nu är det ridskoledags snart.
Och imorgon är det, som sagt Atlidags!

Bästhästen på kliniken

Friday, October 24th, 2014

Tindra – världens bästa Tindra är halt!
Min älskade darling, som aldrig ens haft mera än ett litet sticksår, samt ett sår på hasen.

Erica, som ju är den som ridit Tindra absolut mest bad mig, i tisdags att känna på Tindra dagen efter då hon tyckte att pållan kändes så ojämn i tölten, vilket Tindra liksom inte är generellt.
Igår tog jag in Tindra och kände igenom benen och hovarna och kontaterade att jag inte hittade nått att anmärka på där. Longerade en stund, men vi har f.t. bara en gräsvolt och det varlite för halt för att kunna trava avslappnat på, så jag sadlade och red henne rakt fram. Satt ju så klart och nojade och kände efter till tusen. “Är hon inte liiite ojämn där? Nickar hon inte lite nu?”
Travade på halvlång tygel och kääände efter.
I tölten tyckte jag att hon var ojämn – definitivt. Tog en liten galopp och lät henne sedan glida över i tölt och då var hon helt klart HALT!
Saktade omedelbums av till skritt, satt av och ringde Evidensia Stav.
Jag är ju på kliniken en del, med elevers hästar så veterinärerna och assistenterna känner (igen) mig. Så djurvårdar-Anna, som svarade sade genast “Åh nej, din egen häst? Vi fixar en tid direkt!”. Så jag fick en tid på fredag (idag alltså) 08.30.

Så idag var det dags.
Söta hunden till dagis tidigt och möta Erica i stallet kl 08. Ta in tant brun och så traskade vi till kliniken. Ja precis så är det. Vi har så nära till Evidensia Stav att vi inte lastar om inte hästen är jättehalt. Vi går.
På 7 minuter i normalt skrittempo är vi framme. Tindra är ju en utåtagerande dam med mycket humör. Och en skaplig klaustrofobi. Jag har lovat henne att inte behöver stå i box igen om det inte är verkligen nödvändigt och hon grejar inte riktigt att bli fasthållen och instängd.
Så hon fick redan från början lugnande, vilket vi fick fylla på en gång också. Longering – njoo, lite halt, men inte mycket alls.
Böjprov (en mycket jobbig historia för damen som inte gillar att bli fasthållen). Reaktion lite grann högt bak på bägge och lite på högen fram lågt.
Ridprov – halt vänster bak i tölt och lite höger fram i främst i trav.
Bedövning av vänster bakknä och sedan lååång (45 min) väntan. Eftersom det inte går att ställa Tindra i box är det ju då till att stå och hålla henne. Otroligt skönt att ha med Erica, som i ärlighetens namn nog höll Tindra mera än jag gjorde under dagen. Britta kom även ner och höll oss sällskap en stund.
Ridprov igen och en drastisk förändring – ordentligt halt på högerbak i tölt. Samt lite på höger fram.
Nästa steg var Att raka höger bakknä och så höger fram över senan.
Ultraljud på senan visade en liten skada på förstärkningsbandet. Inget ner i djupa böjsenan, vilket är bra. Den här skadan är inte relaterad till hältan bak utan något som är helt separat.  Hästarna har ju gått i platta hagar i 4 år på Skogsäng och nu går de i en bergshage. Fick dessutom senare veta att det varit älgbesök i hagen hos hästarna igår och de hade varit “bananas”och sprungit runt. Hon har alltså förmodligen sträckt senan igår och vi råkade upptäcka det nu. Hon kan ju sträckt den efter att jag kände på henne i onsdags och innan älgbesöket på torsdag och sedan har det “inte blivit bättre” av  Tur i oturen alltså, när vi ändå var på en klinik.
Kontentan blev att Tindra är sprutad i bägge bakknäna och har återbesök den 11/11.
Senan behandlas inte alls med annat än vila och korta promenader.

Tridpass27071204.jpg

 

Min älskade lilla T! Jag vet att det är nästan osannolikt att ha en häst så aktivt riden som hon, som aldrig varit på en klinik förrän hon är nästan 15 år. Men det är ju lite hjärtskärande ändå.
Men det är ju så det är; hästar är inte gjorda för att rida på och förr eller senare blir de aaaallra flesta halta på sätt eller annat.
Det här klarar vi oss förbi. Så klart.
Måste det!

IMG_4437.JPG

I övrigt börjar vi komma i ordning på Gårdslöt. Höpåsar uppmärkta, sadelkammaren i ordning, första stallmötet har vi haft.
Så det börjar kännas bra.

Återbesök på Evidensia

Wednesday, December 18th, 2013

Dagarna rullar på och snart är det jul.
Samma visa varje år – herredumin vad fort det det går. Året snart slut – igen. Tänk att jag inte åldrats en dag… Har ni?
I måndags var det återbesök på Evidensia Stav med Váli för ett ridprov.
Han har varit igång 4 veckor och i söndags red jag näst intill en vanlig uteritt på honom. Väldigt lite tölt, men många övergångar skritt – skrölt och rätt mycket trav och bägge galopperna.
Jag kände och kände efter och det är sååå svårt. Vad är mitt nojiga sinne, vad är obalans, ojämna styrkeförhållande och är det någon hälta involverad i det?
Staplade upp vad jag tycker är bättre nu efter igångsättningen:
+ skrittar bättre, mera avslappnat
+ låter mig enklare rida lätt på “den svårare diagonalen”
+ böjer sig lättare i vänstervarv i både trav och galopp
+ fattar vänster galopp lättare.

Låter bra, va?
Men minus-sidan då? Funderat på det. Inte hittat något faktiskt. I övrigt är han liksom som vanligt.
Så med det i bakhuvudet åkte vi till Evidensia och Maria bad oss sadla och gå ut i ridhuset med en gång. Skrittade fram medan hon kollade på en fantastiskt vacker frieser i longering och sedan var det vår tur. Skritt, trav, galopp på volt. Ingenting! Jämn, böjde sig fint och övergångarna satt vackert.
Töltdax. Förklarade problematiken kring Váli och tölt och visade skrölt (“det där är ju slowgait” sade Maria) och så töltade vi lite. Vilket gick ok. Han kändes som vanligt. Efter en galopp töltade han rent.
I tölt i vänster varv var det enda gången som Maria såg något. Inte en hälta, men han droppar vänster bak och tar inte i med det.Maria var mycket nöjd med hur Váli gick och reagerat på behandling samt igångsättning.
Han fick en sista (förhoppningsvis!) sprutning i vänster bakknä. Skall skrittas vid hand 4-5 dagar och sedan fortsätta ridas. Mycket skritt och skrölt, stärka v.b. och vara lite försiktig med töltande under en period.
Inget bokat återbesök, utan känn efter och ring om det är något.
Diskuterade även vattenbandsträningen med Maria och hon tyckte definitivt att det var väldigt bra, men självklart inte än och så diskuterade vi att det kanske är så med just Váli att han behöver vänjas in på bandet alternativt att det faktiskt är för tungt för just honom.
Ha skall ju hur som helst inte tillbaka dit förrän han är fullt igång!

img_5023
(kan ju faktiskt skritta!)

Igår hände jag på Karlslundsgård med en annan häst, som sällskap och hjälp till ägaren. Intressant att vara där och se hästar i rörelse, se ojämnheter och problem och lära sig mera.

Vi har ju hela tiden problemet med att hästar inte är gjorda för att ridas på. En annan sak hästar inte är gjorda för är all halka med bakbenen utåt på t.ex. betonggolv eller is (de är stäppdjur, sällan isigt och halt på stäppen)
Hästars bakknän är känsliga och inte gjorda för att åka utåt häftigt. En liten halkning på stallgolvet eller annat halt underlag kan leda till inflammation i bakknäet en vecka senare. Måste inte – men kan.

Hemma är allt lugnt.
Vilande och jobbande hästar lallar i hagen. Brandi och Exakt vilar, resten är igång i olika grader. Dock är de ju igång med sina ägare. Jag har Vísir, Váli och Tindra som är igång.
Sedan rider jag en del av de andra hästarna i stället då och då. Röskva har jag jobbat den senaste månaden, men nu under julen är hennes matte hemma och jobbar henne själv och sedan är det dags för Röskvan att vila lite.
Och under julen skall jag vila lite (och rida lite).

 

 

 

 

Klinikbesök och hjälmtänk

Wednesday, November 13th, 2013

Ja, igår regnade alltså här sådär lite söder om Stockholm.
Ganska ihållande och mycket. Jag är sådär rätt envis och trivs inte i regnkläder. En regnrock – ok. Mina sköna och rätt varma gummistövlar från LaCrosse – visst. Men regnbyxor – nej. Känner mig bara instängd och…bläää i dom.
Så igår höll jag först en lektion ute och red sedan Röskva. Klädsel: normal, förutom att jag hade på mig gummistövlar. Regnrocken glömde jag helt enkelt på lektionen och när jag rider en känslig unghäst som Röskva vill jag helt enkelt kunna vara så smidig som möjligt själv, och inte ha extra lager kläder på mig.
Sedan var det extrafodring av Tindra, som lätt tunnar ut lite på hösten och vintern (medan de andra damerna i hagen är mera åt “ser ut som en tunna”-hållet), ute i regnet.
När vi skulle åka till kliniken med Váli var det hög tid att hänga upp jackan på tork och armbågarna var lite blöta på tröjan under.
Turligt nog hade jag en annan jacka med mig i bilen (Tigern är ju mitt kontor, så där finns det alltid hjälm, repgrimma och rep, gummistövlar, regnrock, en extra jacka och handskar/vantar samt mössa). Monica tittade på denna rätt blöta version av mig och sade bestört “men Malin – det ser ut som du kissat på dig – nerifrån och upp!”

Hur som helst, torr jacka på och transporten på bilen och in med liten vit och så en lite tripp till Evidensia. Så mycket trevligare att åka till Evidensia i Stav än till dito i Strömsholm. Inte för att Strömsholm inte är trevligt, det är jättefint och de är superduktiga och trevliga där, men det tar 2 timmar att köra dit. Och till “vår” klinik är den 10 minuter.
Framme där fick vi först springa på rakt spår och Váli såg lätt förvånad ut över att få gå fortare än skritt. Men travade snällt och lugnt. och helt rent (men på rakt spår var han helt ren även förra gången).
Så vi tog longerlina och gick ut i ridhuset och longerade. Redan när Váli skrittade runt mig tänkte jag “se där så fint han skrittar”. När jag bad honom trava tittade han igen på mig. “Really? FÅR jag springa?” och så travade han fint och mjukt ett varv och sen kunde han inte hålla sig och exploderade i några bocksprång. Väldigt sött!
I bägge varven tyckte Maria Lendau att Váli var helt ren på fram och det synten liiiite liite på vänster bak. När linan var helt slak var han långa sträckor helt taktmässig. Små rollningar när linan tog i.
“Vi vill inte att han skall bli stående för långe och tappa för mycket muskler, utan jag tycker att vi sprutar bakknäet och låter honom stå några dagar till och sedan kan han gå ut i flocken och nästa vecka kan ni börja rida igång honom igen!” var omdömet!Ja! Vad skönt!
Så:
Nu är han sprutad med cortison i vänster bakknä, skall stå i sjukhagen till fredag och sen får han gå ut i flocken och gå där och röra sig mera till och med nästa vecka.
Tisd-onsd nästa vecka är Britta och jag iväg och rida för Atli, så på torsdag får Váli börja skritta igång!
Sedan skall vi under 5 veckor rida igång och trappa upp så han är helt igång (som innan). Precis före jul skall vi tillbaka och göra ett ridprov och se till så det inte är något kvar och behöver han sprutas en gång till så passar det bra precis innan jul, då det ändå blir lite vila.
Så så är läget – vilket känns bra!
Efter nyår börjar vi om på Karlslundsgård!


Sötnosarna. Båda!

 

Malin skrev här om dagen om det här med ridhjälm.
Jag har också skrivit lite om det tidigare. Här kan ni läsa det inlägget. Chefen har faktiskt blivit bättre på att rida med hjälm, men det krävdes en rejäl ridolycka för det. Som tur var hade hon hjälm på sig vid olyckan – annars hade hon varit no more alt. ett paket. Nu blev det frakturer och sjukhus.
Det jag har svårt för är när människor skriver/säger “det är upp till var och en om man har hjälm på huvudet”.
För nej – det är inte det!
För jag tycker inte riktigt att “det är upp till var och en om man har hjälm på sig”.
För om man trillar av och skadar sig allvarligt (eller ännu värre – faktiskt dör) så drabbar det inte bara den som skadar sig. Det drabbar dennes anhöriga, nära och kära och faktiskt även mina skattepengar går till vård och rehabilitering/vårdhem. Skattepengar som kunnat användas till något bättre om inte en person varit för lat, fåfäng eller helt enkelt ignorant för att ha hjälm på sig!
Vet en mor med två döttrar med flera hästar. (Det här är en mycket vettig människa i övrigt, som jag verkligen gillar!) Så länge de var under 18 var hon rätt noga på att  “på med hjälmen” men inte så att hon var stenhård heller.
När hon lagt upp ett foto på fb där döttrarna ena dottern under 18 dessutom satt till häst utan hjälm hade några kommenterat bilden med “var är hjälmen?” och hon svarade att XX har ju fyllt 18 så om hon vill sitta och skedmatas på något vårdhem så är det ju hennes val, men den andra är jag på om hjälmen”.
Va? Om XX skadar sig så illa så hon behöver sitta på ett vårdhem och skedmatas angår det alla i familjen.
Och så var det det där med mina/dina/allas skattepengar som kunnat gå til mycket bättre saker än en ignorant ungdom som inte vill ha hjälm på bild. Jag hade vägrat fota i det läget.
Tilläggas kan att dessa döttrar rider och tränar för tränare som rider mycket – oftast – utan hjälm! Fina förebilder va?

I don´t get it!
På med den fucking hjälmen – för ditt liv rör inte bara dig! Det rör så många mera och jag vill behålla mina vänner, instruktörer och elever!

 

Dagens resultat

Friday, October 18th, 2013

Idag var det då in på Hästsjukhuset Evidensia i Stav (vilken tur vi har som har både fina Karlslundsgård och Evidensia på så nära avstånd från oss!).
(Se gårdagens inlägg för att få mera bakgrund)
När vi kom in med Váli, som vi ju då hade med oss då han igår på vattenbandet visade en liten, men ändå tydlig hälta på vänster bak, fick vi börja med att springa rakt fram och sedan gå ut och longera i ridhuset. I longeringen syntes lite grann på vänster bak i bägge varven och även en smula på fram.
Sedan gick vi in och veterinären (Maria Lendau) böjde igenom honom. Ingen reaktion på böjprov. Det är ju positivt!
Sedan fick jag rida i trav och galopp på volt i ridhuset. Visade lite på vänster bak främst i varvbyten och både v.b. och lite grann på bägge fram i varvbyten och när han kommer över i trav ur galopp.
In igen och en bedövning lades på vänster bakknä och höger hovled. Väntan och fika och sedan ridprovet igen. Trav och galopp på volt med varvbyten i trav.
Bättre i v.b. lite ojämn fram fortfarande om jag förstod dom rätt. Kändes ytterst lite. Mera som en ojämnhet. Men jag är ju också så van vid hans rörelsemönster.
Mycket beröm för hur fin trav och galopp han har (*pyttsan, det vet jag väl* //Váli) och hur arbetsvillig och glad han ser ut! Och det är ju precis det är. Glad, alltid med på att jobba och aldrig en känsla av att han skulle ha ont.
Veterinär Maria Lendau höll med Ann-Catrin på Karslund om att det här var något som är helt omöjligtatt upptäcka hemma själv, utan att det är just på vattenbandet där rörelsen isoleras och hästen lämnas “utan hjälp” (av ryttare, tömmar eller staket) och inte kan köra alla de knep de är vana vid för att kompensera (och därmed dölja för oss)  ev. problematik.
Efter ridningen med bedövningar gick vi in och röntgade Váli.
Bägge hovlederna fram, vänster bakknä samt vänster has ur flera vinklar röntgades och bilderna visade rena fina leder. Spatt är något vi inte ens oroat oss för på den här lille herren, men visst är det ju skönt att veta att det ser bra ut.
Inga pålagningar heller!

Ok, så var står vi nu?
Troligtvis är det en gammal skada i vänster bakknä som ställer till det lite. Det kan vara en gammal träningsskada eller att han vridit om knäet i hagen vid lek och bus eller halkat och sedan tränats vidare på det då inget märkts i ridning eller markarbete. Vilket av alternativen det är och hur gammalt det är går inte att säga.
Vänster galoppen har varit svagare så länge Britta ägt Váli och har under de åren blivit väldigt mycket bättre. Och det har ju även Brittas ridning blivit.
Hur som helst har Váli börjat kompensera lite och avlasta vänster bak med aldrig så mycket att något börjat märkas. Första gången någonsin jag sade att “nu är något fel” är efter femgångsuttagningen i Sandviken i månadsskiftet aug-sept. då passen plötsligt inte funkade.
Veterinär P-M Andrén var ute och kollade liten vit veckan efter tävlingen och bedömde honom som sned i korset och rättade till honom och efter det har det känts bra igen.
Prognosen är mycket god (“Det här fixar vi och ni tillsammans. Ni är så duktiga och noggranna med era hästar så det upptäcktes långt innan det blev ett faktiskt problem för hästen”) och behandlingen som nu är gjord är cortison-sprutning i vänster bakknä och cortison + tuppkam i hovlederna fram. Boxvila i två dagar och sedan sjukhage och 20 minuters promenad om dagen tills vi skall på återbesök om 3 veckor.
Älskade liten vit!