Archive for the ‘Gnäll’ Category

Bästhästen på kliniken

Friday, October 24th, 2014

Tindra – världens bästa Tindra är halt!
Min älskade darling, som aldrig ens haft mera än ett litet sticksår, samt ett sår på hasen.

Erica, som ju är den som ridit Tindra absolut mest bad mig, i tisdags att känna på Tindra dagen efter då hon tyckte att pållan kändes så ojämn i tölten, vilket Tindra liksom inte är generellt.
Igår tog jag in Tindra och kände igenom benen och hovarna och kontaterade att jag inte hittade nått att anmärka på där. Longerade en stund, men vi har f.t. bara en gräsvolt och det varlite för halt för att kunna trava avslappnat på, så jag sadlade och red henne rakt fram. Satt ju så klart och nojade och kände efter till tusen. “Är hon inte liiite ojämn där? Nickar hon inte lite nu?”
Travade på halvlång tygel och kääände efter.
I tölten tyckte jag att hon var ojämn – definitivt. Tog en liten galopp och lät henne sedan glida över i tölt och då var hon helt klart HALT!
Saktade omedelbums av till skritt, satt av och ringde Evidensia Stav.
Jag är ju på kliniken en del, med elevers hästar så veterinärerna och assistenterna känner (igen) mig. Så djurvårdar-Anna, som svarade sade genast “Åh nej, din egen häst? Vi fixar en tid direkt!”. Så jag fick en tid på fredag (idag alltså) 08.30.

Så idag var det dags.
Söta hunden till dagis tidigt och möta Erica i stallet kl 08. Ta in tant brun och så traskade vi till kliniken. Ja precis så är det. Vi har så nära till Evidensia Stav att vi inte lastar om inte hästen är jättehalt. Vi går.
På 7 minuter i normalt skrittempo är vi framme. Tindra är ju en utåtagerande dam med mycket humör. Och en skaplig klaustrofobi. Jag har lovat henne att inte behöver stå i box igen om det inte är verkligen nödvändigt och hon grejar inte riktigt att bli fasthållen och instängd.
Så hon fick redan från början lugnande, vilket vi fick fylla på en gång också. Longering – njoo, lite halt, men inte mycket alls.
Böjprov (en mycket jobbig historia för damen som inte gillar att bli fasthållen). Reaktion lite grann högt bak på bägge och lite på högen fram lågt.
Ridprov – halt vänster bak i tölt och lite höger fram i främst i trav.
Bedövning av vänster bakknä och sedan lååång (45 min) väntan. Eftersom det inte går att ställa Tindra i box är det ju då till att stå och hålla henne. Otroligt skönt att ha med Erica, som i ärlighetens namn nog höll Tindra mera än jag gjorde under dagen. Britta kom även ner och höll oss sällskap en stund.
Ridprov igen och en drastisk förändring – ordentligt halt på högerbak i tölt. Samt lite på höger fram.
Nästa steg var Att raka höger bakknä och så höger fram över senan.
Ultraljud på senan visade en liten skada på förstärkningsbandet. Inget ner i djupa böjsenan, vilket är bra. Den här skadan är inte relaterad till hältan bak utan något som är helt separat.  Hästarna har ju gått i platta hagar i 4 år på Skogsäng och nu går de i en bergshage. Fick dessutom senare veta att det varit älgbesök i hagen hos hästarna igår och de hade varit “bananas”och sprungit runt. Hon har alltså förmodligen sträckt senan igår och vi råkade upptäcka det nu. Hon kan ju sträckt den efter att jag kände på henne i onsdags och innan älgbesöket på torsdag och sedan har det “inte blivit bättre” av  Tur i oturen alltså, när vi ändå var på en klinik.
Kontentan blev att Tindra är sprutad i bägge bakknäna och har återbesök den 11/11.
Senan behandlas inte alls med annat än vila och korta promenader.

Tridpass27071204.jpg

 

Min älskade lilla T! Jag vet att det är nästan osannolikt att ha en häst så aktivt riden som hon, som aldrig varit på en klinik förrän hon är nästan 15 år. Men det är ju lite hjärtskärande ändå.
Men det är ju så det är; hästar är inte gjorda för att rida på och förr eller senare blir de aaaallra flesta halta på sätt eller annat.
Det här klarar vi oss förbi. Så klart.
Måste det!

IMG_4437.JPG

I övrigt börjar vi komma i ordning på Gårdslöt. Höpåsar uppmärkta, sadelkammaren i ordning, första stallmötet har vi haft.
Så det börjar kännas bra.

Lite ledsamt och grått, men solen tittar nog fram snart igen

Friday, October 17th, 2014

Först av allt: Jag kan inte uppdatera min hemsida!
Beklagar detta och åtgärdar det så fort jag kan! Behöver “kunnig person” till hjälp 😉

Så till bloggandet:
Det här med att flytta från Skogsäng är mycket jobbigare än jag trodde eller velat kännas vid. Vi har ju vetat om detta sedan ca mars/april, men nu är det ju en realitet och dessutom en nära förestående sådan. Och det är skitjobbigt! Jag är går runt och är konstant ledsen för tillfället. Nära till tårarna i stallet och har på riktigt sorg!
Tror absolut att det kommer bli jättebra på Gårdslöt och vi kommer garanterat trivas och allt sånt. Det handlar inte om det.
Det handlar om ett ställe där jag trivts så enormt bra och haft så roligt och upplevt så mycket kul. Ett kapitel i livet som tar slut. Att göra ett avslut.
Är lite förvånad själv över hur påverkad jag är av det här.
Idag red jag igenom Exakt på ridbanan sista gången, vilket gick jättebra! Han har varit så himla trevlig och fin enda sedan han kom hem från Karlslunds Gård senast!
Men det är lite det: allt är sista gången. Mockar sjukhagen sista gången. rider ut mot Hemfosa – sista gången. Och så vidare.
Har tömt min garderob och fyllt upp saker (täcken, grimmor, transportskydd osv) i min låda och ett gäng IKEA-kassar. Vi får ta med oss så många garderober vi vill och vi kommer nog få använda en del av nästa vecka åt att flytta saker. För jessus vad saker det är.
Sadelkammaren har jag inte en börjat packa ihop än.

 

IMG_6749
Bryter av med en somrig bild på mig och Exakt. På Skogsängs volt.

Igår halkade jag i leran och mitt knä “hoppade snett”. AJ och suck.
Inte jätteallvarligt och jag kan både gå och rida, men det är lite svullet och ömt. Började direkt käka Naproxen och Alvedon i kombination för att motverka inflammation. Så irriterande – och ingen kan jag skälla på ens. Jävla lera. Känns som rejäl muskelsträckning i knävecket ungefär. Jag som precis tagit mina först små försiktiga (jätteförsiktiga) joggingturer.
Men det är som det är och det är bara att ta det lugnt med det igen och när det blivit lite bättre fortsätta rehabträna.

Sitter och tar en kaffe såhär på fredagseftermiddagen och andas ut efter att ha “hundsäkrat” huset. Nu väntar jag på att Adina skall komma över med Ada som vi skall ha en vecka då de är utomlands. Som läsaren med gott minne kommer ihåg är Ada vår “guddotter”. Guddöttrar kommer i många former och storlekar. Den här kom i form av en schäferdam. Ca 8 mån gammal nu. Och typ 35 kg. Glad schäfer. Och med tiden allt mera lydig schäfer.
Sitter och tittar igenom bilderna från New York och tänker tillbaka på resan och ler (det behöver jag göra i sorgen just nu…).
En kaffe till får det nog bli.

Vi tar en bild på lille B också, från i våras då vi var till Häringe och red på banan.

IMG_2752

Det är mycket nu!

Monday, October 13th, 2014

Mycket att stå i, mycket jobb (yay!), många hästar och så det där som kallas livet som man skall hinna med där emellan.
Suck. Eller nej, inte suck så – men emellanåt blir jag lite matt.
För jag vill ju! Vill vara involverad, älskar när det händer mycket. Och då är det lätt att säga “ja, för fasen – det bokar vi, det fixar jag, det löser vi”. Och sen tittar jag i almanackan i början av veckan och inser att jag jobbat tidig morgon till sen kväll hur många dagar som helst på raken och gör det även måndag-fredag denna vecka.
Samt har en man som jag ju gärna träffar någon gång ibland, och skall vara hundvakt nästa vecka, och har egen (-na) hästar att rida och träna.

Helgen har inneburit kurshållande i Umeå. Sista kursen för året då vi huserat utomhus däruppe i norr. Nästa gång i november är det ridhus igen. Underbart kul helg med ambitiösa elever. Kan inte nog understryka hur kul det är att få följa samma ekipage såhär länge och kunna ställa upp mål och se utvecklingen.
Helgen har gett många skratt, en sen kväll med många anekdoter från förr och diskussioner runt hältor, bakknän (dessa ständiga bakknän) och träning. Och även passridning på”svarta hingsten” (adrenalinkick!), längda överlinjer, höja graden av balans och nosa på mera samling. Skrölt, tölt, övergångar, passpänning – you name it! Vi nosade och lekte runt med det mesta den här helgen!
En ny bekantskap också i Ida och Bokki som jag verkligen hoppas jag får fortsätta följa i deras resa tillsammans!

Exakt känns som han tagit ett stort kliv framåt i sin utveckling! Han har varit så stadig och hittat en annan säkerhet och ett annat lugn i sig själv och i ridningen den senaste månaden.
Är så enormt glad över att få ha den här underbara hästen. Han är allt jag önskat och nu, med det “nya lugnet”, mer därtill!
Tindra jobbar ju främst med Erica. Senaste Atli-kursen var de med och det gick mycket bra! Hoppas verkligen hon får plats även på nästa kurs (novmber). Brandi har känts väldigt bra på G i sin utveckling och är ju en sån rolig häst att jobba med! Idag var det lite segt i både kropp och knopp, så det blev rätt mycket reaktionsträning i form av skritt-halt och ryggning-fram.
Han skulle egentligen skos i fredags, men då jag behövdes som ryttare för ridprov och spring-flicka vid böjprov på Evidensia-kliniken med en elevs häst så har jag bokat om skoningen till på torsdag denna vecka. Och idag såg jag att B blivit väldigt lång i framfötterna. Så nu tar vi det lite försiktigt tills han är skodd.
Fördelen med en 5-åring är ju att det inte gör nått om det står lite då och då!

I helgen so kommer flyttar vi dessutom från Skogsäng.
Otroligt tråkigt att flytta ifrån ett ställa jag trivts så otroligt bra på i 4 år, men det skall bli spännande att börja ett nytt kapitel på nya stället.
Som egentligen är ett gammalt ställe för mig.
Vi skall nämligen flytta till Gårdslöt i Stav (även kallat Lillstallet i Stav)! Där jag stått tidigare.
När jag köpte Tindra 2004 stod hon på Fors i några månader och sedan gick hon på sommarbete hos Rikke, som bodde vid det som då inte än var Skogsäng (så hon har alltså gått där en sommar innan Monica bodde där). När sommarbetet var över flyttade vi till min kompis Jills stal. Hon hade ett litet stall i Stav som hon hyrde av en man som heter Conny. Gården heter Gårdslöt, så vi kallade stallet det (så klart). Sedermera blev det så att Jill hade ansvaret för stallet och jag jobbade i det.
2,5 år huserade vi där tillsammans innan vi flyttade till Mulsta Gård 2006 och sedan 2010 till Skogsäng.
När vi nu flyttar skall vi ta med oss två ligghallar från Skogsäng. Jätteenkelt. Eller? Ingen aning. Men vi får se.
Arbetskläderna på och spänn musklerna. Och så så klart dags att börja packa ihop alla saker. OMG, det är inte helt lite det…
Kanske även skulle kolla igenom vad som kanske kan säljas..

Gården ligger mycket nära Evidensia-kliniken i Stav och ridvägarna är jättebra. Ridbana finns på skrittavstånd att hyra och det är 3,5 km hemifrån mig. Tror det här blir bra!
Vi “hittade” stallet genom Sara – som är en flitig läsare här på bloggen – och hyr stallet! Så när hon läste här att jag sökte någonstans att stå med mina hästar så kontaktade hon mig!

Well,well. Så är läget!
Nu är det ridskoledags på Fors!

Åter i livet

Thursday, June 5th, 2014

Puuuh! Vilken pärs de senaste dagarna varit!
Kan ju i efterhand meddela att vitpepparkorn inte funkar i längden när det är matförgiftning. Så att säga.
Fy vad dåligt jag mått och att jobba onsdagen giiick, men inte mycket mera än så. En liter blåbärssoppa var allt jag fick i mig på hela dygnet. Låt oss säga att man ju känner sig lite svag och matt då.
Kom hem strax före 21 igår, duschade och gick sedan direkt och lade mig. I morse kände jag mig äntligen bättre och vågade utöka matintaget till banan och blåbärssoppa.
Idag avbokade jag några lektioner på dagen och red bara en nyskodd Brandi på förmiddagen och vilade sedan ikapp lite till under dagen.
Nu har jag hållit några lektioner på Fors och känner mig helt normal förutom en svag huvudvärk som nog dels är sviterna av en lätt vätskebrist och av inget kaffe-intag på två dagar.
Men äääntligen vågar jag tro på liv igen.

De ringde från ortopeden på Nacka specialistsjukhus igår också! Imponerande snabbt!
På tisdag ringde min läkare mig och meddelade resultatet av MR:n och lovade att samma dag skicka iväg en remiss till ortoped. Och dagen efter ringer de från sjukhuset!
Heja svensk sjukvård faktiskt (och et är väl inte ofta det skrivs?)!
på tisdag skall jag dit på ett läkarbesök då MR-bilderna gås igenom och vi skall diskutera vad v skall ta oss till med mitt knä. För såhär går det ju inte att ha det.
Iofs gör det inte direkt ont i dagsläget och det inte utsätts för tryck (även det lättaste lilla) från utsidan. Men det är lite stelt att böja helt och hållet (kan inte stretcha framsidan lår till exempel). Men då och då känns det som om nånting hamnar lite fel och det hugger till lite. Då jag rör leden lite släpper det. Och så vågar jag ju inte göra nästan någonting, vilket är så himla tråkigt!

Brandi kändes hur som helst jättefräsch och fin idag och hade ett väldigt trevligt flyt i tölten! Glädje!
Britta har lovat löslongera eller jobba Exakt i repgrimma idag och imorgon är det upp på hästen igen för mig!

 

Ömsom socker, ömsom salt…

Tuesday, June 3rd, 2014

…är vad livet verkar ge mig just nu.
Vi kan ju bara ta den här dagen som exempel:

Börjar med saltet:
-läkaren ringde mig och meddelade att mitt främre korsband är av och den laterala menisken har en spricka. Jag får en remiss till en ortoped för vidare diskussion om operation.
-Slightly matförgiftad av lunchen (note to self: ät inte på Nancy´s i Port 73!)!
-Båda mina fötter värker i varje steg och frustrationen är stor!

Socker:
-underbart besök på fina Karlslund med Brandi och Exakt. Bägge jobbade superfint och det är alltid kul att sitta och dryfta hästar och träning med Ancan och Henrik.
-fick låna ultraljudet på min ömma fot med hälsporre.
-Lunch med min fina
– Hittade skor till bröllopet i sommar!
– Fick prova husmorsknepet att ta 10-15 vitpepparkorn vid illamående. Och vet ni vad? Det funkar verkligen!Illamåendet lade sig nästan på sekunden och jag låg huttrande i soffan och sov i ca 1 timme. Nu börjar det kännas bättre.
-Jag har världens finaste man!
– Har fått tid hos världens bästa naprapat imorgon!

Nu är jag dock otroligt trött och rätt ledsen över det här med knäet och skall halvsova vidare i soffan.

Over and out!