Tindra hade återbesök på Evidensia Stav i tisdags.
Två och en halv vecka sedan senaste besöket. Då sprutades hon i bägge bakknäna endast. Hon visade ju lite reaktion på böjprov fram, men det var så lite så vi valde att inte behandla det utan se om det skötte sig själv.
Nu började vi med longering och ridprov direkt. I longering var det lite svårt att se något (förutom att hon inte var jättehalt) då det mest bockades och ville springas. Så på med sadel och träns. Hyperpigg tant T som hade energi för långt flera pållar en den enda hon råkar vara. Men hon skötte sig jättefint.
Bakknäna var Maria Lendau, vår veterinär, mycket nöjd med. Riktigt fint såg det ut bak! I ena varvet kändes (och syntes) en lien hälta på höger fram. Där hon har senskadan.
Hon är fortfarande svullen över senan och jag tycker det varken blivit bättre eller sämre. Har kylt, men det har inte gjort någon skillnad.
För att veta att det inte var senan som orsakade hältan på h.f. så lades en bedövning på höger framknä. Och vips var hältan nästan helt försvunnen. Bakknäet syntes dock pyttepyttelite igen då.
Ok, skönt. Då var det inte senan som orsakade hältan på frambenet.
Så: Sprutad med tuppkam och cortison i höger framknä och cortison (enbart, tror jag i alla fall) i bakknäna (Maria tyckte vi skulle behandla om dom då hon ändå skall vila och promeneras, men velade en stund på om de faktiskt behövdes då de var så mycket bättre).
Nu är det skrittpromenader rakt fram 2 x 15-20 min om dagen tills nästa återbesök om ca 4 veckor.
Då skall förhoppningsvis hältan vara borta och är senan inte bättre skall vi ultraljuda den igen och se hur det ser ut.
Så tillbaka till hagen med damen, tack och lov är hon ju snäll och lugn där.
Onsdagen spenderade jag dels med elever och deras hästar på kliniken och sedan med att rida en Exakt som nästan hoppade ur skorna av energi (men efter ca 20 minuter fick vi energin rättriktad och då var han rolig som attan!) och en väldigt duktig och jämn Brandi som kändes bara glad, vilket ju värmer ett mattehjärta.
Idag har jg promenderat med tant brun och sedan innan jag hann längre fick jag rycka in och skjutsa fina vännen med värsta ryggontet till akuten, där vi fick reda på att hon har en hel, men jättesned rygg som krampar. Just nu går det inte att hjälpa henne med vare sig massage eller naprapati, utan det är smärtstillande och antiinflammatoriskt först, sedan massage och töj och så lite naprapati och sen träning och stretching.
Fy, vad det är jobbigt att se nära och kära ha så himla ont och inte kunna hjälpa till med annat än bilkörning.
Tillbaka i stallet red jag Vísir ut och fokuserade på mycket skritt, trav och galopp då det är Atli-kurs imorgon och det nog kommer fokuseras en del på tölt då.
Váli fick sig en sväng med massor skritt (luuugn och fin nu killen) och så skrölt och trav i små mängder.
Nu är det ridskoledags snart.
Och imorgon är det, som sagt Atlidags!
