Så var flytthelgen här.
Lördagen ägnade vi, ett gäng på 7-8 pers., åt att ta ner två ligghallar som vi skall ha med oss. H-VETE vad tungt och mycket jobb det var med de. Och inget mesjobb utan tungt!
Jessus vad ledbrutna och trötta människor som gav upp vid 17.30 (då hade vi jobbat sedan 09 utan lunch, endast en fikapaus). Helt döda i armar, ben och ryggar. Det var hem och äta (tacos, lagom krävande att göra…) och sedan svimma soffan. Eller nästan i alla fall.
Pelle och jag tar vårt ansvar som gudföräldrar och har ju Ada, 8 månaders schäferdam, i en vecka.
Ada var helt underbart duktig under lördagen och låg i sin bur i bilen och jag gick promenader med henne flera gånger under dagen. Hon klagade inte alls och hoppade så glatt in i buren igen efter varje promenad. Hittade en bra pinne och en lek där Ada fick springa väldigt mycket och Malin väldigt lite (knä och fot var väl inte helt nöjda med en dag i hal, tung lera med tungasysslor -men sägas skall att det fanns de som gjorde betydligt tyngre lyft än jag!). Och när vi, helt döda kom hem var det ju hunden som skulle rastas.
Men, lite överraskande, var även hon rätt trött (promenerade nästa en timme med henne på morgonen också, innan vi började på stallet).
Idag har vi färdigställt valackernas hage på nya stallet och sedan tillsammans ridit över hästarna från Skogsäng till Gårdslöt.
Vi = Erica, som red Tindra och hade Brandi som handhäst, Jag/Exakt, Britta/Vísir, Sabine/Snjáll och så Jill, som var snäll och ställde upp och red Váli. Så vi fick med alla hästarna till Gårdslöt på en vända.
Redo för avfärd
Ut med hästarna i sina hagar (Brandi går med Tindra). Och hänga upp alla sadlar och träns på sina nya platser.
Vatten till hästarna och så lite ordnande med ditt och datt och snack om “hur skall vi göra med det här? och med detta?” Det är rätt mycket att fixa och de första två veckorna blir nog lite röriga, men det blir bra.
Ada fick idag vara hemma med Pelle, som underhöll henne!
Jag är så otroligt tacksam för de här åren på Skogsäng och kommer verkligen sakna både gården, ridbanan och framför allt Monica (stallägaren), Benny och Benke (hennes hundar). Och så stallkatten Sune! (det finns tre katter, men Sune, den röde är speciell!).
Tack för allt Monica!!!
Ada tycker inte jag skall lämna hemmet utan henne. Bäst att lägga sig på skorna så jag inte kan gå ut utan att hon märker det!