MalinS Blogg

Det var så mycket planerat, så mycket som skulle göras.
Det skulle bloggas om Mettes clinic, hållas lektioner, köras hästar till kliniken, ridas hästar, åkas till Karlslund med hästar…ja ni hör själva vart det här är på väg.
Men mitt i natten mellan söndag och måndag vaknade jag i våldsam frossa. Huu, ja ni vet sådan där riktigt feberfrossa. Jag har nästan aldrig feber (kan tappa rösten, bli förkyld på olika vis men otroligt sällan feber) och har generellt lite låg temp.
Efter en stund tryckte jag i mig en alvedon så jag kunde somna om och efter någon timme somnade jag om.
Vaknade när klockan ringde på måndag morgon och det rätt tidigt dessutom, då jag skulle köra två hästar till kliniken (från två olika stall) och vara på Evidensia kl 08.
Mådde apa, men med lite alvedon och finrexin (underbara uppfinning!) stod jag i alla fall på benen, blek men dock. Avbokade allt förutom klinikbesöket och tänkte att jag åker direkt hem och lägger mig när det här är klart.
Little did I know att det var ett av de längre besök jag varit med om.
Vi var på plats strax före 08 och lastade runt 15 – 7 timmar senare. Och tyvärr var det inte vidare bra med någon av hästarna (ingen av dom är mina, tack och lov, men jag var med hela tiden då jag bryr mig om hästarna och deras ägare och hade lovat att hjälpa dom med ridprov och longeringar).
Uscha.
När jag kom hem, vid strax före 16 formligen smalt jag ihop i soffan och där har jag legat kvar (men undantag för rastning av hunden, som ju måste ut oavsett av hur jag mår) till nu.
Det var bara avboka ALLT! Inte en chans att göra något annat än att ligga still och svettas/frysa och ha ont. Typisk influensa. Blä!

Men idag börjar jag se ljuset. Klart piggare och orkade till och med vara ute med studs-schnauzern (gissa hur pigg han är av att ha legat på mig i soffan i ett och ett halvt dygn…) 40 minuter utan alvedon. Så imorgon skall jag nog orka mig ut igen. Lite grann i alla fall.

…ner som en pannkaka.
Det har känts bra! Livet varit bra, hästarna känts bra, voffen och maken underbara.
Och nu låter det som något hemskt hänt, så är det inte alls. Men igår kväll gick jag från fullständigt friskt till pangförkyld på en halvtimme. Bara så! Poff!
Vi var på vardagslydnadskursen med Harry på underbara Hundläroverket och när vi kom hem kände jag mig lite ansträngd i svalget och en halvtimme senare kände jag mig fullkomligt däckad. Blä. Hästarna går det ingen nöd på, de får vila. Ridskolan på Fors var det bara att glömma idag. Jag har svag röst och visst kan jag få det att låta, men det gör ont hela tiden. Tack och lov kunde Lotta hoppa in och ta mina lektioner ikväll och privatlektionen efter ridskolan gick att omboka.
Plånboken kvider lite, men vad skall jag göra… det går inte att undervisa utan röst.
Jag gjorde ett ridprov på kliniken åt en elev som inte kan rida för tillfället och kände febern stiga medan jag jobbade (och då var det ju tack och lov inget tufft jobb, jag sprang inte ens på böjprovet utan red bara runt i ridhuset före och efter bedövning och sade hur det kändes).
Sedan har jag hämtat Jóga, min kompis Jills 3-åriga sto, och kört henne till Vädersjö, dit hon flyttar nu!
Till oss! På lösdriften! Yay!
Nu är gänget typ samlat igen! Jag, Britta, Jill och My står ihop med våra hästar! Så glad!
Och Tindra får sällskap – äntligen!
Tindra fick ju en senskada för nästan ett år sedan efter ett älgbesök i hagen och fick gå ensam först i decimerad hage (sjukhage) och sedan i fullstor hage. När vi flyttade till Vädersjö gick hon först själv på sin lösdriftsdel en stund och sedan har hon gått tillsammans med stoflocken, som inte gick på betet utan uppe vid stallet. De går i en gigantisk hage, men med rätt lite gräs.
Och nu börjar stoflocken gå in på nätterna igen och Då passar det perfekt att Tindra fick ett sällskap!

Nu är det soffan som gäller resten av kvällen. Min rygg och min plånbok surar och min hals och förkylning är nöjda!

Det som känns bra är att Brandi och Exakt går det ingen nöd på, de är i god kondis och inte mår dåligt alls av att vila några dagar. Brandi är dessuttom lite hösttröttt, så han skall nog faktiskt vila.

Uppdaterade inlägget från KM:et med bilder. Inga fantastiska bilder, men ändå.