Archive for the ‘Allmänt svammel’ Category

Snart ny vecka

Sunday, April 6th, 2014

Söndagkväll i soffan efter en rolig helg.
Igår dömde jag en inofficiell inomhustävling på Västergården här i Haninge. Andra gången jag dömer efter den nya domarhandledningen. Mycket trevligt att äntligen få döma som jag instruerar! Trivs bra med det!
iPad-appen är mycket bra som hjälp!
Duktiga ryttare, de flesta, också! Självklart går det ju inte alltid 100% som planerat på tävlingsbanan (det skall Gudarna veta – I KNOOOW!), men det är alltid roligt att se framsteg (jag har ju någon slags störning som gör att jag känner igen ekipage som jag träffat/sett en gång och kommer ihåg deras tidigare problem…)!

Efter en fodring ute i stallet så var det kväll med middag med vänner samt ett stycke 12 veckors schäfervalp på besök.
Very gulligt!

Idag började dagen med ytterligare en fodring i stallet och så fick Exakt leka lös på volten och sedan jobba lite i repgrimma. På det en mysig uteritt på en jääätteduktigt Brandi i sällskap av Erica och Tindra så var humöret på topp!
Hemma duschade jag och bytte om och så åkte maken och jag in till stan.
Började med lunch på Vapiano i Skrapan och sedan traskade vi över gatan och gick på en tidig bio (13.30) på Victoria.
Vi såg The Grand Budabest Hotel.
Mycket underhållande historia som hade ett mycket snyggt foto och var gjord på ett lite udda sätt. Snabba vändningar och den var som en blandning av Lemony Snicket´s A series of unfortunate events (kommer inte ihåg den svenska titeln nu) och Inglourious Basterds (inte så våldsam dock)! Jag gillade verkligen filmen! Och bra skådespelare dessutom!
Innan vi åkte hem blev det lite snacks på Texas Longhorn i Hammarby Sjöstad.
Vilken mysdag!

I fredags var den 3 veckor sedan jag skadade knäet.
Det är ju självklar mycket bättre, men fortfarande lite svullet nedanför knäskålen på bägge sidor. Det värker inte och jag går och rider obehindrat, men kan inte springa (vilket verkligen irriterar mig). Det gör lite ont att gå mycket och efter att ha fodrat i stallet och tvingats gå lera och på ojämnt underlag gör det lite mera ont, eller kanske snarare en blandning av trötthet och ömhet som känns främst på baksidan/insidan av knäet. Jag är självklart otroligt tacksam och glad att det inte skadades värre än såhär, men åååh vad jag vill ut och springa!
Jag åt de sista antiinflammatoriska/smärtstillande tabletterna i torsdags och visst känns det mera nu när de gått ur blodet än innan. Men det var väntat.
Jag är nog mest väldigt rädd om knäet och jätterädd för att snubbla, halka eller trampa snett.
Nåja, till hösten skall det väl typ vara bra hoppas jag.

Nu skall jag krypa till kojs och imorgon tar en ny vecka vid.

 

Veckoavrapportering

Friday, April 4th, 2014

Jaså, nu har vecka gått igen.
Jag har inte bloggat, nä.
Det är pga brist på saker att skriva om. Allt händer ju på fejan nu för tiden, så det är inte så mycket kvar att skriva om.
Men veckan har gått åt till ridning, hästträning, lektioner och som vanligt lite Karlslundbesök.
Låt oss se hur det var:

Måndag red jag ut på Exakt och longerade Brandi.
Britta red ett mycket lyckat ridpass på Vísir under övervakning av mig. Och så var det en radda (5 st) lektioner på Fors på kvällen.
Jag noijar så mycket över Brandis lite “veka” och “vingliga”  bakknän. Han har svårt att böja sig på ridbanan i vänster varv.Ute funkar det ok att böja till vänster, för det mesta.
I skritt går det jättefint, i tölt kan det funka ok i lugnt tempo, men drar tempot (ofta pga balansen) iväg så får han svårt med böjningen. Medan det i höger varv går mycket bättre.
Vänster galopp skall vi knappt prata om. Galoppen är ren och han slår inte över i korsgalopp, men att böja honom går icke – medan det i höger varv går att galoppera runt, fint och lugnt och format på en 20 m volt.
Well han är ung och har lååånga bakben och lite svag balans.
Men bestämde mig i måndags för att longera honom i repgrimma ordentligt och om jag såg minsta lilla grej som orade mig så skulle jag låta Ancan titta, ev. böja och klämma på honom på tisdag på Karlslund. Men jag såg inte ett dyft i longering. Inte ett skvatt, ens när jag noijade ihop ordentligt.

tisdag började dagen tidigt med att jag, Exakt och Brandi var på plats på Karlslunds Gård kl. 08.00.
Brandi jobbade helt jämt och rakt och fint på vattenbandet. Jag berättade för Henrik om mitt noijande och bakknäna och han tittade noggrant och tyckte inte att det var något att oroa sig för. Han blir liiite muskeltrött på slutet, men skulle det gör ont skulle det synas och han skulle börja gå lite på snedden.
Ok, puh – ingen fara alltså.Pratade med Ancan om det också och hon tyckte att jag skall ha is i magen och jobba vidare med honom. “Du kan inte åka in och behandla någon som inte finns”.
Exakt jobbade jättefint!
Resten av tisdagen red jag hästar hemma.

Balanserar upp den här texten (tvångsbloggningen – från min sida) med några bilder på mig och Exakt från Örnäs förra helgen. Tagna av duktiga Jenny Mukka:

Ejenny1

Ejenny2

Ejenny3

Ejenny4

Fluffiga fina fuxen!
Tack Jenny!

Onsdag började med pappersarbete hemma i soffan och sedan en tömökörning av Vísir och avslutningsvis ett helt gäng med lektioner på Vädersjö Gård.
Torsdagen var det ridning ut med Brandi, och ett pass på volten med Váli och likaledes med Exakt. Mycket lösgörande. Samt de sedvanliga lektionerna på Fors på kvällen.

Och idag, fredag, har jag ridit Exakt en längre sväng ut, Vísir och Váli ut och tömkört en jätteduktig Brandi på volten. Jobbade med böjningen i vänster i tömkörningen och han var sååå duktig och travade finfint böjd i vänster varv. Åh vad kul det är att se hur styrkan börjar komma!
Avslutade arbetsdagen med en lektion ute på Eknäs i solen och nu är dagen slut.
Punkt slut.

Helgen bjuder på dömande av inomhustävling på Västergården (nya domarhandledningen FTW!) och det vanliga stallandet. Och kanske ett besök in till storstan.

Tjingeling!

 

Exakts bakgrund

Sunday, March 30th, 2014

Nina skrev en kommentar på förra inlägget som kan vara intressant för flera att läsa svaret på.
Nina skrev:
Hej. Du måste ha varit med hela uppväxten på Exakt (för han är väl från Fors om jag inte minns fel) och om jag har förstått det rätt så är han lite osäker på saker och spänd, har du nått att gå på varför han e så? Hur är hans föräldrar? Har han alltid varit så? Lite nyfiken bara och han är nog i bra lugna händer nu :).

Ja jag minns när Exakt föddes och att jag tyckte att namnet var coolt (han fick det för han är född på Exakt beräknat datum, den 1/6), men jag jobbade inte heltid på gården då längre utan bara på ridskolan och då ser man inte unghästarna nästan alls.
Han åkte iväg på unghästbete och växte upp.
Så jag har inte jobbat med honom förrän han var 5 år.
Marie Carlsson gjorde grundinridningen av honom hösten då han var 4 och ca februari 2012 började jag med honom.
Lite tunn, skrikig och extremt känslig var han. Överkänslig.
Marie hade uttryckt att hon tyckte Ylva skulle kastrera honom och jag höll med. För känslig och hoppig och han hade ingen ro i kroppen utan bara sprang och skrek i hagen hela dagen.
Den 31/3 2012 skrev jag i bloggen:
Exakt och jag jobbade i repgrimma i ridhuset i torsdags och jag började nästa gråta av lycka när jag kunde lägga repet runt hans bakdel och lugnt dra i repet och han följer det lugnt och sedan kommer fram till mig och lägger pannan mot mitt bröst.
Vi har jobbat med den här övningen och han är så bakskygg och ryckig så det otaliga gånger lett till att han hoppat till och farit iväg när han känt repet mot baken. Men det gick bättre och bättre och nuuu funkade det!

 


Exakt i maj 2012

Men jag har faktiskt även ridit in Exakts mamma Eyrarós (gjorde det som en del av min praktik på Fors, hösten 1997). Exakt är väldigt lik sin mor i sitt beteende.
“Rosen” kom till Fors som 7-åring oinriden och de första månaderna kunde det ta 20 minuter att fånga henne i boxen. Väldigt skygg och spänd. Bockade mycket under inridningen, men bra gång hade hon.
Jag och en praktikant till på gården red in henne under Ylvas övervakning och hjälp och Nina K töltsatte henne. Senare tränade och avelsvisade Marie C henne med bra resultat.


Eyrarós

Exakt har fått lära sig mycket av mamma Rosen. Som 5-åring var han otroligt rädd om sina ben och jag har spenderat timmar med att bara stryka över dom och borsta dom tills han slutade rycka och lyfta på dom.
Rosen var så himla rädd om benen så hon i början kunde försöka lägga sig ner så man inte skulle ta i hennes ben. Hon lärde sig med åren, men tyckte aldrig om att man rörde vid hennes ben.
Men flyktinstinkten är stark i honom och han kastrerades för att han var för känslig och för skrikig och hoppig. Många gånger under våren då han var 5 (och hingst) var det ett måste att longera innan jag kunde sitta upp och rida. Och jag kommer ihåg en gång då han varit jätteduktig,men jag kunde inte sitta av då han stod och vibrerade och var på gränsen att explodera och jag inte ville göra en situation av avsittningen, så det var bara att rida lite till så han slappnade av så mycket att jag kunde sitta av.

Han är mycket socialiserad och pysslad med och har ju även gått lite som ledare på turridningar och jobbat i ridskolan, men instinkt är instinkt.
Tror aldrig man kan ta flyktinstinkten ur honom helt, men bättre skall det ju bli! Vi jobbar på det!

Exaktmaj 027.JPG

Exaktmaj 037.JPG
Här har Exakt precis börjat tölta. Pelle kom och fotade salubilder i maj/juni 2012

Exaktmaj 082.JPG

Brandi går på föreläsning

Thursday, March 27th, 2014

Igår kväll hade Mökkur Ryttarsällskap en föreläsningskväll på Karlslund Gård!
Föreläsning om hästens anatomi och vanliga träningsskador samt förevisning av tre olika hästar på vattenbandet. På morgonen ringde först Ancan (Ann-Catrin) från Karlslund mig och sedan fick jag sms av “klubben” – kan Brandi komma och gå på bandet på kvällen?Jamen visst ställer man ju upp med en ponnyhäst om det behövs! Föreläsningen/clinicen var kl 19 och jag hade lektioner borta på Riksten kl 17.15-18.45. Så: Jag stoppade in Brandi i lådan och droppade av honom i en hage på Karlslund och hakade av transporten och åkte vidare och höll lektionerna. Sedan tillbaka till Karlslund och 19.02 sladdade jag in på gården.
Brandi stod då i vibrationsboxen och kollade på alla människor.
Oj vad folk det var! Tog en fika och gosade lite med min häst och snackade med människor.  

(klickbara bilder)

bild 1
Ancan ritar och berättar

Ancan började med att berätta om hästens anatomi och hur viktigt det är att hästen jobbar med bukmuskulaturen och en avslappnad rygg. Hon visade hur en ledkapsel är uppbyggd och hur leder och ligament fungerar.
Sedan fick vi se en häst som var halt på vattenbandet. Intressant att se hur den gick från bara lite halt/ojämn till rejält halt beroende på hur mycket vatten det var på bandet. Tydligt var det i alla fall att den inte var fräsch.
Sedan fick en islandshäst som varit halt, behandlats och sedan blivit igångsatt på fel sätt och blivit halt igen gå på bandet. Han var nu haltfri, men hade mycket svagare muskulatur runt ena bakknäet så han började efter en liten stund gå rätt snett på bandet då det blev tungt för honom.

bild 3
Halt travare på bandet

bild 8
Alla vill titta!

Sist fick Brandi gå. Han visade exempel på en unghäst under uppbyggnad som jobbar bra. Han fick gå ett lite tuffare pass än han gått tidigare med inslag av att gå i lite backe. Det syntes väldigt tydligt hur han började jobba med ryggen ännu bättre i lite uppförsbacke! Han jobbade superduktigt och ambitiöst och jag var mycket glad att se honom så! Henrik kommenterade också att han blivit synbart starkare!

bild 6
Ancan förklarar varför och Brandi visar hur!

 bild 7
Brandi jobbar

Efter det var det lite frågor och diskussion och mera fika. Mycket frågor kom in och det märktes att många kan mycket och frågorna haglade och diskussionen gick emellanåt hög.
Vi som jobbar med islandshästar vet ju att det många gånger inte är så “bara” att till exempel “trava fram” på våra hästar. Ibland kanske vi har hästar som inte ens kan bära sig själva – utan ryttarens belastning – i trav. Då kommer vi ju till fråga varför?
Har hästen ont? (här slår många ifrån sig – neejdå, den har inte ont! Hur vet de det?). Har den exteriöra avvikelser eller problem? Är den för fet för att trava (det har jag sett hästar som är)? Det gäller alltid att först utesluta smärta! Hästar är inte dumma! De försöker säga något allt som oftast. Vi måste lära oss lyssna!

Sedan använde Ancan Brandis ben till att visa hur anatomin på ett ben ser ut. Visste ni att under hästens framknä finns inga muskler alls?!

bild 11

Efter det här skulle all få gå ut i stallet och känna på en färsk gaffelbandsskada. Här avvek jag och förklarade att Brandi är bara barnet och 5 år och är inte van att vara uppe så här sent (klockan var 21.20) så vi måste åka hem så han får gå och lägga sig. Får be Ancan om jag kan få känna och se på gaffelbandskadan på tisdag när Brandi och Exakt skall dit igen!

Rehab för vissa, träning för andra

Wednesday, March 26th, 2014

Måndag och dags för det vanliga hästjobbet och ridning. Och så lektioner på Fors.
Och tömkörning av fina Valkyria från Fors, vilket är kul då hon dels är jättefin och kul att jobba med (5 år), och dels för hon är Vísirs helsyster. Hon är alltså e: Mökkur och u: Vepja.
Vacker som en dag!

Igår, tisdag var det dags för Karlslund och vattenband igen. Vísir var för första gången med oss och fick med beröm godkänt! Puh (vi har funderat lite på om han går och dras med nått eller “bara” är lite busig med oss) och kul att få beröm för honom. Exakt var också med och fick för första gången gå i lite backe.
Det var inte bara hästarna som “behandlades” (ja, de tränade iofs) utan även jag fick en behandling. Ancan frågade om mitt knä och jag tillstod att jo lite ont gör det (speciellt eftersom jag hade börjat morgonen med klafsande i tidvis rätt djup lera med skottkärra med hö, då jag morgonfodrade då stallägar-Monica är sjuk).
“Ta ultraljudet och sätt dig i solariet och kör på knäet” sade Ancan. Sagt och gjort.
Så här såg det ut kl 08.30 på Karlslunds Rehab- och träningsavdelning igår:


Exakt på vattenbandet och jag i solariet (som är på så jag inte skulle frysa då jag måste dra ner byxorna). Ancan tog bilden.

Efter ca 40 min med UL ställde jag med Exakt i vibrationsboxen och fick benet alldeles skakat. Jätteskönt!
Efteråt kändes det skönt och varmt i benet och lite som om de var inlindat i bomull.
Hemma igen så fick Röskva lastträna (gick super! Inte en enda protest!), Tindra jobba i repgrimma och med trickträning, Váli och Brandi en tur ut var ridna.
Resten av dagen var lugn och skön med lite pappersarbete (aaah, det tar aldrig slut!) och “Ryttareliten” på TV.